Igår fick jag dem, massor av fantastiska bilder från vår bröllopskörning. Tack snälla Bosse! Håll till godo.
0 Comments
Idag är det ännu en häst från vårt stall som fått åka till himlen. Ingen häst som jag egentligen har nån personlig relation till, men en häst som drabbats av lite samma öde som Lotus. En skada som inte riktigt upptäcktes i tid och som därför inte heller fick rätt behandling från början. Diverse följdproblem som på sikt blev värre än ursprungsskadan. Och en matte som verkligen kämpat för sin häst. Som ändrat träningsupplägg, ja faktiskt till och med provat på körning. Tagit motgångar och kommit igen. Men till slut gick det inte längre. Skadorna hade blivit så allvarliga att hästen inte ens fungerade som promenadhäst längre och då fanns det inte så mycket mer att göra. Jag lider verkligen med den här tjejen som nu förlorat den häst som hon kämpat så hårt för. Samtidigt kan jag beundra henne för att hon klarade av att ta detta jobbiga och oåterkalleliga beslut. Det där beslutet som alla vi djurägare vet att vi en dag troligen kommer att ställas inför. Det där beslutet som är djurägandets baksida. Vi är skyldiga våra djur att ta väl hand om dem så länge de lever, men vi är också skyldiga att klara av att se när de inte längre har möjlighet att leva ett liv som är värdigt. Två gånger har jag själv fått ta detta beslut. Båda gångerna har det handlat om svårt sjuka eller skadade djur där det inte funnits någon annan utväg. Beslutet har då varit enkelt, om än fruktansvärt jobbigt ändå. Men att ta ett sånt beslut om ett djur som till synes är friskt, men som tyvärr inte klarar av de krav vi ställer på det måste kännas ännu jobbigare. Jag vet ju att jag med största sannolikhet kommer att tvingas ta det beslutet om Lotus så småningom och varje gång nån annan i min närhet tvingas säga farväl till en älskad fyrbent vän tänker jag på att det när som helst kan vara min tur. Och det gör ont att tänka på det! En del väljer att ha hästarna kvar som sällskapshästar och det kan säkert vara en bra lösning ibland. Men då krävs det att man har en häst som är nöjd med att bara ”gå och skrota” och man måste nog vara beredd att fortfarande lägga en massa tid på hästen för att den ska ha ett någorlunda intressant liv. I mitt och Lotus fall är detta inget alternativ. Lotus är en häst som älskar att jobba och som vill att det händer saker. Han skulle säkert vara nöjd med att bara gå i hagen och äta gräs med sina kompisar en sommar, men sen skulle han ganska snart tröttna och bli mer eller mindre odräglig. Jag vill också minnas honom som just den fina och aktiva häst han är så länge han får jobba, inte som den spillra han skulle bli om han bara fick tyna bort som nån slags uttråkad sällskapshäst. Och själv skulle jag också tröttna väldigt snart. Jag älskar ju att träna och utvecklas och även om min häst är min bästa kompis så vill jag ju inte bara ha honom som gossedjur (till just det passar vår underbara katt bättre). I Lotus fall är det dessutom så att han mår så bra som han gör nu (ja, förutom hältan just nu då) just tack vare att han jobbar, rör på sig och bygger muskler. Om jag plockade bort allt detta tror jag att han ganska snart skulle börja drabbas av andra problem eftersom kroppen skulle börja fungera sämre. Därför vet jag också ganska väl var jag står i den här frågan. Lotus och jag ska fortsätta att träna och ha kul så länge det fungerar. Och när det inte fungerar längre, ja då börjar det bli dags att ta detta fruktansvärda beslut. Det kommer att vara bland det svåraste jag gjort i mitt liv, men jag tror att det faktum att jag vet ganska väl var jag står ändå kommer att göra det lite mindre svårt. Dessutom är jag väldigt tacksam för att jag blivit så bra på att verkligen njuta av och uppskatta min underbara häst och att jag gör så mycket roliga saker tillsammans med honom. Jag kommer i alla fall att slippa tänkta tillbaka och gräma mig över allt vi inte gjorde medan vi fortfarande hade chansen. Jag måste också ge en stor eloge till vår stallbonde som varje gång en häst måste sluta sina dagar ställer upp och hjälper till. Han har levt större delen av sitt liv som mjölkbonde och för honom är det en naturlig del av livet att ett djur så småningom måste avlivas. Dessutom har han ingen direkt personlig relation med våra hästar. När det är dags för en häst att sluta sina dagar i vårt stall så sker det alltid tidigt på morgonen. Hästen hinner lagom äta sin frukost och sedan tas den ut av stallbonden, i lugn och ro, precis som om den skulle ut till hagen som vanligt. Där väntar i stället nödslakten och lugnt och värdigt avslutas hästens liv innan den ens hinner förstå vad som hände. Jag tror att det är få stall som har så bra rutiner för detta och som gör det otroligt svåra i alla fall lite mindre svårt för oss hästägare. Men nu ska jag lämna detta jobbiga ämne. Idag kom Lotus nämligen till en annan sorts himmelrike. Man skulle nästan kunna vara lite filosofisk och säga att dörrarna till himmelriket öppnade sig. A öppnade nämligen upp från Lotus hage ut mot stora sommarhagen. Jag ledde Lotus hela vägen dit upp för att han skulle märka att det var öppet och han såg alldeles lycklig ut när han kastade sig över gräset och började äta. Hans kompisar verkade inte förstå vad som hände så jag gick för att hämta Lillen som var närmast. När han kom ut bland gräset blev han alldeles yr och sprang runt, ryckte åt sig en tugga gräs i farten och sprang en sväng till. Det verkade nästan som om han inte riktigt trodde på att det verkligen var sant att han hamnat i paradiset. Efter en stund märkte även Bonzai att hans hage hade vuxit och anslöt sig till de andra. Han gjorde dock ingen stor affär av det hela utan började bara nöjt att äta. Undrar just om dessa tre grabbar har nån större lust att gå in till stallet i kväll? Beträffande Lotus skada så bad jag A om hjälp med att titta på honom i går och nu är vi i stället helt säkra på att det är på vänster fram han haltar. Hältan var för övrigt fortfarande lika rejäl, åtminstone på liten volt. Att det faktiskt är vänster fram som spökar gör också det hela mer förståeligt. Det var ju i vänster knä som han ömmade när kiropraktorn var här och det var vänster ben som var svullet i söndags, och där det fortfarande finns en liten svullnad, om än nu knappt märkbar. I bästa fall betyder allt detta att det faktiskt är nån form av akut skada och att det inte är de gamla vanliga förslitningsskadorna som är tillbaka, i så fall alldeles för tidigt. Nu kan ju även en akut skada vara nog så allvarlig och besvärlig, men i Lotus fall tror jag ändå att det är bättre. Men det är bara att vänta och se till på tisdag. Mycket mysigare än så här blir det inte om man är häst!
Lotus fick tillbaka sin ”klack” igår, hovslagaren var precis klar när jag kom till stallet. Vänsterbenet var svullet på ungefär samma sätt som dagen innan. Vi tog en liten promenad och jag kunde förstås inte låta bli att ta honom några steg i trav på en liten volt på stallplan. Och Lotus var ännu haltare än dagen innan. Nu var det liksom inget snack om huruvida han var halt eller inte utan han var RIKTIGT halt. Hade promenadsällskap av en stallkompis och vi var relativt överens om att hältan sitter i höger fram och att den blev värre när Lotus gick i vänster varv, dvs när han belastade ytterbenet. Vad nu detta betyder… Och det kan förstås fortfarande vara så att han är halt på båda fram, men att det ena benet är värre. Men hur konstigt det än låter så tycker jag faktiskt nästan att det är bra att Lotus är så här pass rejält halt. Eller ja, det är ju förstås inte bra att han är halt, men det faktum att han är halt på riktigt gör att sannolikheten är större att han faktiskt fått någon form av akut skada i hagen och att det inte är de gamla överbelastningsproblemen som spökar - och i mina ögon är det faktiskt bättre.
Trist är det dock att vi skulle ha tävlat i körning på lördag och det hade jag verkligen sett fram emot. Å andra sidan är min vagn trasig, bromsarna har lagt av och jag väntar på reservdelar, så där har jag ett problem som jag inte riktigt hade löst. Nåja, jag är ju ganska van vid att det är så här hästlivet fungerar. Bara att avvakta och se och hoppas på att det inte tar alltför lång tid innan vi är tillbaka igen. Och Lotus får gå kvar i sin stora hage med sina kompisar, även om det kanske skulle vara bra om han gick i sjukhage och tog det lugnt. Men jag har helt enkelt inte hjärta att göra så mot honom, i alla fall inte om jag inte säkert vet att det är nödvändigt. Livet är fullt av kontraster. Hästlivet kanske ännu mer. Lika fantastiskt roligt att vara hästägare som det var i lördags, lika trist var det igår. Det började med att morgonsolen byttes mot ihållande regn framåt eftermiddagen så mina planer på en mysig körtur på vallen omkullkastades. Det kunde jag dock leva med och jag planerade för ett pass i ridhuset i stället. När jag kom till stallet var Lotus ungefär lika skitig som han var ren dagen innan. För vem kan motstå frestelsen att ta sig ett rejält och heltäckande lerbad när tillfälle ges? Det blev helgens andra helbad i vattenspiltan och Lotus var om möjligt ännu mindre imponerad den här gången.
När jag sedan började kratsa hovarna visade det sig att det som jag inte trodde kunde hända hade hänt: en av Lotus påsvetsade ”klackar” hade lossnat. Skickade ett sms till min hovslagare eftersom det kändes fel att störa honom med ett telefonsamtal en söndagskväll. Han ringde dock tillbaka i ungefär samma stund som meddelandet hade landat i hans telefon och lät väldigt förvånad. Han lovade dock att komma ut redan i eftermiddag och svetsa på en ny klack så ingen större skada är skedd. Värre var då att jag upptäckte att Lotus var varm och svullen i sitt vänstra framben. Det var i det benet som han var lite svullen och öm i knät tidigare i veckan. Nu var han varm och lite ”fylld” på insidan av skenan och ner över kotan. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle bli lite orolig. Gick ner till ridhuset och tömkörde honom en stund för att se hur han såg ut. I skritt jobbade han bra och rörde sig som vanligt. Lät honom sedan trava både på rakt spår och volter och tittade och tittade och försökte bli klok på om han gick rent eller ej. Och i den ena sekunden tyckte jag att han såg ut som vanligt för att i nästa tycka att han såg ojämn ut… När man vet att ett ben är svullet och dessutom ”spökat” tidigare i veckan, ja då tittar man bara på det och till slut vet man inte vad man ser! Därför gick vi tillbaka till stallet och jag bad en stallkompis hjälpa mig att titta. På rakt spår kunde ingen av oss se något, men när jag tog Lotus på en liten volt på den hårda stallplanen var det ingen tvekan längre; han var tydligt halt. Hältan blev värre i höger varv än i vänster, däremot blev vi inte kloka på vilket ben det var. Så det lutar nog åt att det är en klassisk Lotus-hälta: han visar hälta på yttre fram och det troligaste är att han är halt på båda fram. Ja, det är klart att jag blev ledsen! Vi som hade så mycket roligt att se fram emot med både träningar och tävlingar. Nu är det bara att avboka och åka till veterinären i stället. Fick en tid nästa tisdag så vi behöver bara vänta en vecka. Och det är klart att jag blir orolig. Visst, det kan vara så att Lotus faktiskt halkat runt i hagen och skadat sig. Jag vet att det hade sprungits ganska bra i hagarna under eftermiddagen så visst skulle det kunna ha hänt något då. Samtidigt har jag ju i flera veckor haft en känsla av att allt inte riktigt är som det ska och till och med övervägt att boka en veterinärtid för säkerhets skull. Nu hade jag ju en förhoppning om att kiropraktorbesöket hade löst problemen, men tyvärr var det tydligen inte riktigt så enkelt. Troligen är det Lotus vanliga problem som är tillbaka, de där problemen som vi hoppades på att kunna hantera med rätt sorts skor. Och problemen har kommit tillbaka alldeles för fort. Ja, det känns verkligen jättetråkigt och faktiskt ganska hopplöst. Lotus fungerar i kortare och kortare perioder – samtidigt som han är finare än nånsin så länge han får vara frisk. Så fruktansvärt motsägelsefullt och orättvist. Men jag är i alla fall väldigt glad för att vi hann genomföra vår bröllopskörning innan hältan uppdagades (för sannolikt var han halt även på lördagen, men det var inget som märktes och jag tror inte heller att det var den utflykten som orsakade skadan). Nu ska jag försöka att inte oroa mig alltför mycket och inte tänka alla katastroftankar utan bara invänta veterinärbesöket och hoppas på att det kanske trots allt inte är så illa. Till dess får Lotus bara ta det lugnt. OM det nu skulle vara så att han faktiskt skadat sig i hagen kanske skadan hinner läka ut. Innerst inne tror jag dock inte riktigt på den teorin. Lördagen blir nog en av de mer minnesvärda dagarna i mitt och Lotus liv. Då var vi nämligen på vårt livs första bröllop. Avresan föregicks av en hel del putsande och fejande och Lotus var inte alltför imponerad av den grundliga duschen jag utsatte honom för, men man måste faktiskt vara ren och fin om man ska iväg på såna festligheter. Jag hade engagerat min kompis Bosse som både chaufför och fotograf, vilket innebar att vi fick åka med hans fina lastbil med den extra bonusen att vi kunde ta vagnen på släpet bakom och slippa åka med en extra bil. Vi anlände till kyrkan på Färingsö i perfekt tid – brudparet var precis på väg in i kyrkan och kunde vinka åt oss (och kanske andas ut i förvissningen om att ekipaget var på plats). Sen hann vi lagom lasta av och klä om och rullade fram framför kyrkan när utgångsmusiken spelades. Perfekt timing hade även vädret; strålande sol och en alldeles fantastiskt vacker försommardag. Lotus greps helt klart av stundens allvar. Han, som aldrig brukar kunna stå stilla, stod alldeles lugnt utanför kyrkan medan vi väntade på att brudparet tog emot gratulationer innan de var redo att kliva ombord i vagnen. Han stod där med högburet huvud och tittade sig nöjt och nyfiket omkring och verkade förvånansvärt nöjd. Med brudparet, försedda med champagneglas, i baksätet påbörjade vi sedan färden mot slottet/festlokalen ett par kilometer bort. Den första, och enda, lilla incidenten inträffade på väg nerför backen från kyrkan. Det visade sig nämligen att bakseleremmarna var lite för långa och att bakselen hamnade för långt ner. Resultatet blev att Lotus fick bakselen i ”knävecken” och det var inget som han gillade. Han började studsa lite med bakdelen och jag hann bli lite orolig för att han skulle göra något riktigt dumt. Tack och lov lugnade han sig strax – och jag kunde andas ut i vetskapen om att det inte var några mer backar innan vi kom fram till slottet och där skulle vi ha möjlighet att spänna om remmarna innan fortsatt färd. Vi tog en genväg längs en traktorväg och kom sedan ut på en större landsväg. Där möttes vi upp av följebil och sambon som agerade lite trafikpolis och såg till att vi lugnt och tryggt kom över vägen. Med bileskort både framför och bakom kunde vi sedan fortsätta mot slottet – och förorsaka en mindre trafikkö, vilket faktiskt nästan kändes lite roligt. Och Lotus, ja han knallade på med rejäl energi och piggt spetsade öron och verkade bara vara så nöjd med att vara på utflykt. Framme vid Svartsjö slott körde vi en tur i den fantastiska parken. En sån där otroligt vacker park som ger intryck av att vara lite vildvuxen trots att den säkert egentligen är väldigt välskött. Lummiga träd, skir grönska och strålande sol och bara så otroligt underbart. Det var en nästan magisk känsla att köra där och man kände nästan historiens vingslag. En gammal trilla dragen av en häst och vi i våra lite gammaldags kläder – det kändes nästan som att kliva hundra år tillbaka i tiden. Det togs massor bilder på brudparet både i vagnen och nere på marken av två mycket entusiastiska fotografer. Själv har jag dock inte fått se några av dessa bilder än så jag vet egentligen inte hur det såg ut, men jag utgår ifrån att det var vackert. Vi körde sedan upp mot slottets huvudentré där gästerna drack välkomstdrink och mycket mer högtidligt kunde det nästan inte bli. Ännu en gång imponerade Lotus på mig genom att snällt stå stilla och bara vara vacker medan gästerna fotograferade brudparet i vagnen. Ja, helt klart kände Lotus att han hade en viktig uppgift och han skötte den med den äran. Där tog vårt uppdrag slut och vi fick massor av beröm och tack från såväl gäster som brudpar. Men självklart var vi ju tvungna att ta ännu en tur i parken, nu med sambon bredvid mig i vagnen. Jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att få köra lite till i denna fantastiska park och självklart togs det massor av ytterligare bilder. Nöjda och glada kunde vi sedan köra tillbaka till kyrkan och så småningom ta oss hemåt igen. Trötta var vi allihop, men väldigt väldigt nöjda. Det blev en helt underbar dag och en fantastisk utflykt. Och jag är så otroligt stolt och imponerad över min häst som skötte sig så bra hela tiden. Att han tyckte att det var roligt, ja om det rådde inget tvivel. Att åka på utflykt är bland det bästa Lotus vet. Han är verkligen en helt fantastisk häst! På väg från stallet. Medan brudparet blev fotograferade utan vagn passade vi på att ta lite egna bilder.
Eftersom Lotus gått lite på halvfart hela veckan kändes det inte riktigt som om han behövde en vilodag, även om det var fredag. Det fick bli en liten ”tömkörningstur” i en underbar försommarkväll med en mycket pigg och nöjd Tuss i stället. Avslutade med ett kort pass på ridbanan och Lotus såg jättefin ut. Ser fram emot att komma igång med träningen på riktigt igen!
Inbillning eller ej, men nog kändes Lotus finare i dag än han gjort på länge. Vi spände för vagnen och gav oss ut på tur. Lotus var så ivrig att han knappt kunde stå stilla medan jag spände för och taktade sedan iväg bortåt vägen. Vi tog några varv runt vallen, i skritt, trav och några galopper (på initiativ av en viss Tuss, jag hade ju tänkt mig en lugn tur). Lotus var fin i formen, jobbade både trevligt och villigt och kändes på det hela taget väldigt fin. Vi gjorde sedan ett kort pass på ridbanan bara för att jag ville böja igenom honom lite och även där jobbade han jättetrevligt och böjde villigt igenom åt båda håll. Hade gärna gjort ett betydligt mer avancerat pass, men med tanke på att han faktiskt såg oren ut i förrgår och vi hade fått order av kiropraktorn att ta det lite lugnt, så fick det räcka så här. Lotus visade dock med all önskvärd tydlighet att han ville mer. Så ja, nog verkar det vara så att Lotus gått med en del problem i kroppen och att kiropraktorn nu hjälpt honom att komma till rätta med dem. Det kiropraktorbesöket var verkligen värt varje krona! Och jag är helt säker på att vi hade fått brottas med betydligt värre problem framöver om vi inte rättat till dessa felaktigheter. Kan bara känna tacksamhet över att jag lärt känna min häst så pass bra att jag lyssnar på alla små signaler – och tar dem på allvar. Och minst lika tacksam är jag över att jag har en sån bra stab av duktiga personer runt min häst som förstår hans problem och tar dem på allvar. Personer som varit med under hela Lotus resa från mer eller mindre utdömd till en vältränad körhäst och som vet hur viktigt det är att allt verkligen fungerar på topp. Vår fantastiska ”hovfotograf” Bosse har levererat bilder från den senaste månadens aktiviteter. Här kommer därför en ”bildbomb”. Som vanligt får inga bilder användas utan mitt samtycke och rättigheterna ägs av Bosse Jacobsson. Klicka på bilderna så blir de större. På tur i Frösunda en solig aprildag Glada grabbar på vallen och jag börjar känna mig någorlunda trygg som parkusk Lotus trivs i folkvimlet på Frösunda marknad
Kan bara ännu en gång konstatera att jag känner min häst väldigt bra. Väldigt väldigt bra. Jag har ju tyckt att han inte riktigt fungerat optimalt på sistone, och även om han nu under de senaste veckorna fått tillbaka bjudningen, så har jag ändå haft mina funderingar på om allt verkligen är som det ska. Det faktum att han varit mer benägen än vanligt att förböja sig åt höger och skjuta ut vänsterbogen samt att han i vänster varv inte ärligt böjt igenom innersidan utan i stället lagt huvudet på sned har verkligen fått mig att börja fundera. Därför kontaktade jag kiropraktorn och som tur var kunde han för ovanlighetens skull komma ut med ganska kort varsel, vilket var igår. Kiropraktorn kände igenom Lotus och lyssnade på hur jag upplevde att han fungerade för att sedan konstatera att min bild stämde väldigt bra med det han kunde känna. I vanlig ordning hade Lotus låsningar i bäckenet samt i nacken. Dock upptäckte kiropraktorn även att Lotus ömmade i vänster framknä samt att han hade en liten svullnad på framsidan av knät (så liten att jag aldrig hade upptäckt den om inte kiropraktorn hade pekat på den). Jag fick springa med Lotus för att se hur han rörde sig och det visade sig till min förvåning att han var lite oren på just vänster fram. Kiropraktorn behandlade de problem han hade hittat och hittade då även en låsning i höger armbåge. Efter detta rörde sig Lotus mycket bättre, han gick nu i stort sett rent. Teorin är att han gått med dessa låsningar under en period och därför felbelastat sig och blivit överansträngd. Kanske var det söndagens träning som blev för mycket för honom, han tog ju i ganska bra då. Dock tyckte inte kiropraktorn att det här var nåt att oroa sig för. Han upplevde det ömmande knät som en färsk skada och trodde att den skulle läka ut snabbt när Lotus nu blivit av med sina låsningar. Och jag känner mig faktiskt inte det minsta orolig, mest kanske för att knät aldrig varit något problem tidigare och därför känns det inte som om det är gamla problem som återkommit, vilket alltid är jobbigare. Däremot är jag enormt tacksam för att jag ännu en gång lyssnade på min magkänsla och fick ut kiropraktorn i tid. Lotus har ju ett ganska intensivt schema framför sig och risken är att han skulle han kunnat få allvarligare skador om vi inte åtgärdat detta i tid. Jag fick order att skrittjobba Lotus några dagar och sedan känna efter hur han fungerade i lite mer jobb. Och tack och lov tyckte han inte att det var några problem att köra brudpar på lördag. Vi gjorde ett lätt tömkörningspass i skritt efter behandlingen och Lotus jobbade riktigt trevligt. Lät honom trava några steg bara för att se hur han såg ut, och jag blev inte riktigt klok på om han gick rent eller inte. När man verkligen börjar titta blir man ju alltid osäker och ser hältor överallt… Även idag blev det ett tömkörningspass i skritt. Började ute på skogsvägarna och Lotus var väldigt pigg och ivrig. Gjorde sedan ett kort pass på ridbanan och han kändes väldigt mjuk och arbetsvillig. Tyckte att han kändes mjukare än vanligt, men jag vet inte om jag bara inbillade mig och ”ville” se en skillnad. Sen var det dags för nya skor. Lotus har vuxit ordentligt i fötterna sen sist och slitit sina skor tunna så det kändes som om det var hög tid för hovslagarbesök. Jag är verkligen imponerad över jobbet som hovslagaren gör, han bygger verkligen skorna och både rundningen fram och ”kilklacken” skapas på plats i hans rullande verkstad. Av förklarliga skäl tar detta sin tid och det imponerar inte på Lotus. Att stå där på stallgången och vänta medan hovslagaren jobbar ute i verkstan var inget som han uppskattade. Han kunde inte stå stilla en sekund och framför allt var han väldigt benägen att skrapa med sina nyverkade men oskyddade framhovar, vilket inte alls var ok. Jag fick göra mitt bästa för att underhålla honom och använde tiden till att rycka manen och klippa bort ”genererande hårväxt” i öronen och runt hovarna. Och när hovslagaren till slut var klar och Lotus fick gå ut igen, ja då travade han ut genom stallgången och visste inte riktigt hur fort han skulle komma loss ur grimman för att kunna dra iväg till kompisarna i full fart under glada bocksprång. Där var de nya skorna insprungna – och matte blev onekligen lite orolig för att nån av dem skulle flyga av i farten. Kändes skönt att jag hade satt boots runt om i ett försök att minska risken för borttappade skor. Och så några bilder från lördagens marknadskörning. Ständig fotograf som vanligt Bosse Jacobsson.
En väldigt intensiv helg har passerat. I lördags var det Frösunda Marknad, som traditionsenligt går av stapeln runt vårt ridhus. Med tanke på vilken liten ort Frösunda är så är det helt otroligt att marknaden lockar så mycket folk, men det var verkligen enormt många besökare så folk måste ha gått ”man ur huse”. Lotus och jag bidrog till klubbkassan genom att köra både barn och vuxna i vår fina trilla. Det blev också lite av eldprov för trillan, ett prov som den klarade galant. Vi väckte stor uppmärksamhet när vi kom ner till marknadsområdet och snabbt samlades det en kö med folk som ville åka. Och Lotus var, som vanligt, en riktig hjälte. Snällt knallade han fram och tillbaka längs vägen med vagnen full av folk. Helikoptrar, brandbilar, motorcyklar och allmän röra – det bekom honom inte det minsta. Snällt (nåja, någorlunda) stod han stilla medan folk klev på och av och villigt lät han sig klappas av både små och stora. Jag vet att jag har en helt fantastisk häst, men jag kan ändå inte låta bli att bli imponerad!
Turerna gick, förstås, bara i skritt, men det blev ändå ett rejält styrkepass för Lotus. Vagnen var oftast ganska tungt lastad och dessutom var det ett par backar, om än små, som vi skulle ta oss uppför. Lotus verkade dock inte alltför tagen, däremot blev han nog lite uttråkad efter ett tag. Efter knappt två timmar kände jag att det nog fick räcka och sambon, som organiserade kön, fick snabbt försöka räkna efter hur många fler som kunde räkna med att få åka. Mina två sista passagerare var de äldsta, men kanske också de lyckligaste. Det var nämligen två damer (mor och dotter) varav den äldsta förmodligen var närmare 80 år. Hon gick med rullator och vi var nog flera som undrade hur hon skulle kunna ta sig upp i vagnen. Det visade sig dock att damen i fråga hade en vilja av järn och upp i vagnen kom hon. För henne var det en fantastisk upplevelse att få återuppliva barndomsminnen och åka häst och vagn och hon var sprudlande glad. Jag hade en riktigt trevlig dag på kuskbocken och träffade många trevliga människor. Att döma av hur mycket pengar vi fick in så var det ca 60 personer som åkte med oss. Söndagen bjöd på en klart mer fartfylld aktivitet. Då var det nämligen dags för maratonträning på Johannesberg. Lotus har inte varit där sen i början av förra sommaren så jag var lite nyfiken på hur han skulle reagera när han klev ur släpet. Reaktionen var dock: GRÄS! och han och groomen Å hade picknick medan jag plockade fram alla saker. Det var bara ett ekipage förutom oss som anmält sig till träningen, vilken för min del bara för en fördel eftersom vi därför mer eller mindre fick en privatlektion. Det var A som höll i träningen och det blev ett väldigt lärorikt pass. Vi fick värma upp med att ligga på stora volter i ett hinder i skritt, trav och så småningom galopp och bara försöka hitta flytet och få hästarna att lyssna och följa oss. Jag fick jobba mycket med att hitta stödet på yttertömmen och få Lotus att verkligen gå dit jag ville. Fungerade väl inte helt klockrent från början, men så småningom hade jag en riktigt följsam häst och när vi faktiskt lyckades köra ett varv genom portarna i galopp och med bra flyt var känslan fantastisk. Vi fortsatte sedan med ytterligare ett par hinder, fick prova på lite olika typer av svängar och passager, ett av hindren körde vi som ett riktigt hinder med olika portar där man verkligen fick tänka till. Just detta att man fick chansen att köra varje väg flera gånger så att man verkligen kunde få in känslan var fantastiskt bra och det kändes verkligen som om jag lärde mig massor. Vi har, förstås, massor att öva på, men det kändes verkligen som om en och annan polett trillade ner nu. Och roligt var det, vansinnigt roligt! Vi avslutade med att köra vattenhinder. Lotus var lite skeptisk först, men gick sedan snällt ner i vattnet och när han väl kommit över den första förvåningen travade han glatt genom vattnet så att det stänkte om honom. I det stora vattenhindret hade någon fyllt lite väl mycket vatten så det gick en bra bit över knäna på Lotus. Men även där fick jag honom så småningom att trava på så att vattnet forsade om oss – och min stackars groom blev rejält blöt. Hon skrattade dock bara och när vi nu redan var blöta kunde vi lika gärna köra några varv till. Lotus tyckte att det här äventyret var fantastiskt roligt. Han var otroligt pigg, ville helst bara springa och man blev alldeles glad över att sitta där bak i vagnen och se hans spetsade öron och ett huvud som hela tiden sökte efter nästa äventyr. En fantastisk rolig utflykt – vi måste definitivt göra om det här snart! Det är klart att jag blir lite sugen på att köra maraton på riktigt. Jag vågar dock inte utsätta Lotus för den press som ett riktigt maraton innebär. Han blev ju halt några veckor efter det första – och sannolikt enda – maraton som vi körde förra året och troligen handlade det om att han blev överansträngd. Då hade det varit en extremt blöt vår och banan var tung, sannolikt var det just det som blev för mycket för honom. Men jag vågar inte riskera att något sådant händer igen. Att träningsköra i enstaka hinder med lite lagom vilopauser emellan, det tror jag dock är ett jobb som passar Lotus alldeles utmärkt och jag hoppas på att det blir många fler tillfällen för sånt. Det togs en hel del bilder under båda dessa dagar. Dock har jag inte fått tillgång till några av dem än, men så småningom hoppas jag att de dyker upp här. Igår fick Lotus gå ett ordentligt pass framför vagnen. Vi tränade för A och efter att jag värmt upp med lite trav och galopp ute på gräset började vi jobba på allvar på ridbanan. Liksom tidigare fokuserade vi först på rakriktning. Eftersom Lotus ganska snart hittade formen och jobbade riktigt trevligt, fortsatte A sedan med att ”kräva” att jag skulle jobba med mycket mindre hjälper (läs mindre yviga tömtag) samt att Lotus skulle sätta under sig bakbenen mer och samtidigt få lite luftigare framben. Och det var inte så lätt… Kändes som om vi mest vinglade omkring, plötsligt var det svårt att göra en så enkel sak som att köra längs fyrkantspåret utan att gena i hörnen eller hålla på att ramla av banan och visst fick jag Lotus att öka tempot, men då blev han mest springig och ”tappade” bakbenen. När A föreslog att hon skulle visa vad hon menade så var jag allt annat än ovillig att lämna över tömmarna. Och naturligtvis blev det väldigt mycket bättre när hon med sin erfarenhet på ett tydligare sätt visade Lotus vad som krävdes av honom. Hon fick honom verkligen att ta i med bakbenen samtidigt som hon bromsade upp honom när han hellre ville springa ifrån jobbet. Att han då i stället tappar lite form får vi acceptera i det här läget. A fick också Lotus att bli mer eftergiven i sidorna, men hon konstaterade att det var svårare än det såg ut att ”få alla bogar på plats”. Det blev väldigt tydligt att Lotus försöker komma ifrån att ärligt böja igenom vänstersidan genom att i stället lägga huvudet på sned. Väldigt nyttigt att se A jobba Lotus. Det blev plötsligt mycket tydligare var problemen sitter och vad det är vi ska jobba med och sträva mot. Samtidigt var det fantastiskt roligt att se Lotus jobba för jäklar vad fin han är när han kommer igång! Riktigt riktigt snygg var han och jag fick nästan nypa mig i armen för att våga tro på att det där faktiskt var min häst.
Ja, vi har en hel del att jobba med, helt klart. Men efter att ha fått se Lotus i jobb vet jag också att det finns massor av potential och nu måste jag lära mig att plocka fram de där resurserna som Lotus har. Vad det handlar om är att vi nu håller på och tar ett steg till i vår utveckling och den där bekväma runda låga formen som han fått gå i räcker inte till längre. Det är också därför som det plötsligt känns så svårt att köra, ja jag kände mig nästan som en hopplös nybörjare. Tur då att jag har A som kan hjälpa oss vidare. Tror att hon ska få köra Lotus lite grann ett tag framöver för att hjälpa honom att befästa den här nya formen. Då blir det också lättare för mig. Det är en fantastiskt rolig utmaning vi står inför - jag vet ju att jag har en otroligt fin häst att jobba med. Det blev ett långt pass på ridbanan. Kanske nästan i längsta laget, men jag vill nog ändå tro att Lotus tål även sådana pass, bara de inte kommer för tätt inpå varandra och framför allt är det nog viktigt att han får återhämta sig ordentligt. Han visade dock inga spår av trötthet utan jobbade hela tiden med massor av entusiasm. Därför blev det bara en promenad idag. I morgon ska Lotus dra sin trilla på Frösunda marknad och på söndag ska vi åka till Johannesberg och ”leka” bland maratonhindren. Vi har nu några roliga veckor framför oss med massor av kul aktiviteter. |
Vi finns på Instagram:
|