Ja, det känns verkligen som om jag tagit en paus från hästeriet. Men jag längtar tillbaka och ser verkligen fram emot att få tid att ägna mig åt hästarna igen – och mot att ha en hel häst att jobba med.
Sällan har jag varit i stallet så lite som den senaste veckan. Lotus ofrivilliga vilopaus sammanföll nästan osannolikt bra med att vi jobbar sådär tolv timmar om dagen med ombyggnationen av vårt hus. Just nu är det kapning och målning av brädor till uterummet som gäller ungefär all vaken tid och det är JOBBIGT. Varken tid eller ork räcker till för att ha häst just nu. Och det är knappast synd om Lotus. Han går i en härlig sommarhage och har det rätt så bra. Ungefär varannan dag unnar jag mig i alla fall en tur till stallet – och att få komma dit och umgås med hästar och stallkompisar är en välbehövlig vilopaus från slitgörat hemma. Och Lotus uppskattar helt klart besöken. Hästkompisar i all ära, men han vill väldigt gärna umgås med sin matte också. Han kommer glatt till mig i hagen – häromdagen i full galopp med en tvärnit framför mig. Sedan blir det mysstund med massage och borstning och det syns hur han njuter. Med hjälp av en av stallkompisarna ser jag i alla fall till att Lotus får komma in från hagen ett par timmar varje dag och äta lite hö och kraftfoder samt vila från värme och insekter.
Ja, det känns verkligen som om jag tagit en paus från hästeriet. Men jag längtar tillbaka och ser verkligen fram emot att få tid att ägna mig åt hästarna igen – och mot att ha en hel häst att jobba med.
0 Comments
Igår morse slapp Lotus ut från boxarresten och fick gå ut i stora beteshagen igen. Enligt ”vittnesuppgifter” så började han med en grundlig rullning för att sedan ta ett par bocksprång innan han övergick till att fokusera på att äta gräs. Jag var uppe i stallet på kvällen och tittade till honom och han såg väldigt nöjd ut – och lerig. Han följde gärna med mig in en stund, men såg lika glad ut när han fick gå ut igen och han verkade väldigt nöjd när han i sakta mak knallade iväg genom hagen för att hitta sina kompisar.
När nu omständigheterna är som de är så är ju det här med bete definitivt den bästa lösningen. Det är ju onekligen ett väldigt lättsamt sätt att ha häst på. I princip behöver jag ju inte bry mig om honom alls. Just det har jag dock lite svårt för och jag kommer att åka upp till stallet minst varannan dag för att titta till honom och ge honom lite extra mat. Ska försöka ordna så att vi som har beteshästar kan turas om att titta till dem så kanske det där extra målet mat kan serveras varje dag även om jag inte hinner/orkar åka dit. Nu är betet visserligen så pass bra att jag egentligen inte tror att Lotus behöver nån extra mat, men jag är lite mån om att han får sin dos av glukosamin och lite annat åtminstone de flesta dagarna i veckan. Känns helt klart lite konstigt att ta en paus från hästlivet. Det är liksom inte så ofta det händer. På sätt och vis är det lite skönt. Det har varit en intensiv vår och det kanske är nyttigt att få en liten återhämtningspaus. Med tanke på att vi håller på med renovering hemma är det dessutom ganska praktiskt att kunna lägga all tid på det i stället. Men jag saknar redan hästlivet! Jag saknar jobbet och träningen med hästen och idag har jag inte kunnat låta bli att tänka på att vi egentligen skulle ha varit på körkurs. Men vi kommer igen och träningen kommer att bli ÄNNU roligare när vi får komma igång igen! Lotus är egentligen helt otroligt anpassningsbar. Han som är van att gå i hagen hela dagarna – och de senaste veckorna dygnet runt – blev nu ensam kvar i stallet hela dagen igår. Och han klarar det. Visst, han gillar det nog inte, men han finner sig. Han såg lugn och nöjd ut när jag kom på kvällen och var helt lugn och avspänd när vi gick på en liten promenad. En kompis hade varit i stallet mitt på dagen och hade då gått in på ”deras” sida av stallet, i den andra stallgången. Lotus hade hört henne direkt (hon är en av hans ”favorittanter”) så han hade låtit sin gälla stämma ljuda genom stallet och tydligt berättat att han faktiskt FANNS och att han hade TRÅKIGT. Men han var ändå lugn och det fanns inga spår i boxen som tydde på att han varit orolig. Så troligen står han och halvsover så länge det är tomt i stallet, men om nån dyker upp så ser han minsann till att få uppmärksamhet. Smart kille!
Hade planerat för promenad med bete. Tyvärr kom det ett mindre skyfall strax innan jag kom till stallet och hela världen blev blöt. Eftersom jag fick så tydliga direktiv om att bandaget absolut inte fick bli blött så vågade vi inte gå ut i gräset. I stället blev det bara en kort och försiktig promenad längs grusvägen, kryssande runt vattenpölarna. Dock hade Lotus fått en morgonpromenad och en snäll stallkompis hade tagit honom på en kort tur innan regnet kom. Som kompensation för uteblivet bete fick det bli en lång mysstund med massageborsten. Fick sällskap av två av Lotus favoritmänniskor som stod och pratade med oss under tiden. Lotus var i centrum, alla pratade och pysslade med honom och han var väldigt väldigt nöjd. Livet kanske inte är så dumt trots allt! Vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar/farhågor inför veterinärbesöket, men jag hade nog inte riktigt planerat att komma hem med en häst med båda frambenen i bandage och med boxvila ordinerad…
Nåja. Veterinären och jag var helt överens om att det var höger fram som Lotus var halt på. En bedövning från kotan och neråt gjorde hältan mindre och med en bedövning även i kotleden så var hältan släckt. Då visade sig dock en hälta på vänster fram i stället… Och egentligen borde jag inte ens vara förvånad. Det är ju ungefär så här det brukar vara med Lotus. Det är liksom sällan så att han bara har problem på ett enda ställe. Nu blev diagnosen inflammationer i hov- och kotleder i båda fram. Vänster hovled fick vi behandla i höstas och vänster framkota har vi behandlat vid flera tillfällen tidigare. Höger framkota tror jag att vi har behövt åtgärda nån gång tidigare, men det var länge sen. Höger hovled har däremot aldrig varit något problem. Så det är kanske de gamla vanliga skadorna fast i lite ny tappning. Och det är väl en gång för alla så att Lotus har farit lite illa genom åren på grund av sina skador och därför blivit lite sliten i kroppen – och det här är ju något jag lärt mig att leva med. När jag var hos veterinären med honom i april fanns det ju redan då en lite diffus orenhet fram och veterinären tyckte då att det räckte med en Finadyne-behandling. Och det räckte ju mycket riktigt då, han fungerade ju fantastiskt bra efteråt, men nu är det sannolikt samma skador som blivit värre. Veterinären var lika positiv som vanligt. Han är helt säker på att Lotus även denna gång kommer att svara bra på behandlingen och komma tillbaka i samma goda form som tidigare. ”Vi ska nog kunna hålla igång honom som tävlingshäst i fyra-fem år till, sen får vi kanske börja tänka om”, sa han. Och även om inte ens han kan veta om och hur länge Lotus ska hålla, så betyder det ju i alla fall att han inte tror att Lotus är slut i kroppen än på ett tag. Är så oerhört tacksam över denna veterinär, som känner både mig och Lotus utan och innan. Han vet precis vad han ska titta efter – och vad han ska strunta i. Nu såg han visserligen en liten liten ojämnhet i vänster bak (som hans praktiserande assistent påtalade), man han kunde avfärda det med att det faktiskt var bra för att vara Lotus och inget att bry sig om. Jag var ju tvungen att som vanligt fråga om jag kört Lotus för hårt och överansträngt honom och att det var därför som skadorna kommit. Veterinärens svar var att det självklart kunde vara så – men samtidigt kunde det precis lika gärna vara tack vare att han jobbar så mycket som han faktiskt mår så bra som han ändå gör. Därför finns det ingen omedelbar anledning att minska ner på jobbet utan vi kan nog fortsätta som vi gjort tidigare, så länge skadorna inte börjar komma med alltför täta mellanrum. Och helt krasst kan jag nog säga att varken Lotus eller jag är särskilt intresserade av att ta det lugnt bara för säkerhets skull utan att egentligen veta om det varken hjälper eller behövs. Vi kör nog hellre hårt och har kul så länge det fungerar. Och vad som händer efter det, ja det tar vi ställning till då. Ja, det blev alltså behandling av fyra leder. Vet faktiskt inte riktigt vilka preparat som användes, men jag vet att det var ”lite extra allt” för med Lotus tar man tydligen inga risker. Nu blir det tre dagar i boxvila för att medicinen ska verka i lugn och ro och för att bandaget absolut inte får bli blött pga infektionsrisken. Men sen är det fritt fram för Lotus att gå ut i hagen. Jag frågade om det var OK att han gick ut dygnet runt och det tyckte veterinären var en jättebra idé. Då sköt han fram återbesöket från två till tre veckor och tyckte att det var ett jättebra sätt att ge Lotus lite sund återhämtning. Och det blir en väldigt bra lösning för både mig och Lotus. Han kommer att ha det hur bra som helst med sina kompisar och jag behöver inte gå runt med ständigt dåligt samvete för honom och kan i stället få tid över till annat (renovera hus till exempel…). Har provat att ha häst i boxvila en hel semester och det var INTE roligt. Fast just nu känns även tre dagar i boxvila jobbigt. Lotus hade tröttnat efter ungefär en timme och stod och studsade i sin box. Jag vet att han klarar att stå själv inne, men har ändå dåligt samvete, särskilt med tanke på att jag måste jobba och bara kommer att kunna vara i stallet på kvällarna. Har dock bett stallpersonalen att ta en promenad med honom på morgonen och sagt till alla semesterlediga stallkompisar att man gärna får pyssla/mata/promenera med Lotus om man är i stallet på dagen. Nu är det bara att bita ihop och genomlida de här få dagarna. Synd bara att det inte går att förklara för Lotus att det blir bättre sen! Faktum är att jag inte känner mig alltför deprimerad. Jag har ju lärt mig att det är så här hästlivet är och vi har gått igenom värre saker än detta. Jag är helt säker på att vi kommer tillbaka i god form efter lite vila och en försiktig igångsättning. Men det är klart att det är trist med ett avbräck i träningen efter att allt fungerat så bra. Och det är klart att det är trist att vi missar kurser, sommarens roliga utflykter och med all säkerhet resten av tävlingssäsongen. Men vi kommer igen den här gången också! Det var länge sen jag hade en helg med så lite hästaktiviteter! Har visserligen varit i stallet både lördag och söndag och pysslat lite, men det blev ganska korta besök. I lördags tog jag Lotus på en kort promenad, men han var så ofokuserad och trött att han knappt hade styrfart så det kändes ganska meningslöst. Under söndagsdygnet regnade det i stort sett oupphörligt och jag bestämde redan på eftermiddagen att Lotus skulle få sova inne. När jag kom till stallet framåt kvällen hade det visserligen slutat regna och vädret var ganska bra, men jag tyckte ändå att det kunde vara skönt för Lotus att tillbringa natten inomhus och få vila ut i en torr box. Visst, kanske ännu ett utslag för en överbeskyddande matte, men Lotus verkade helt klart rätt nöjd när jag lämnade honom i boxen. Naturligtvis har Lotus lyckats trampa en sko skev och vind. Eller rättare sagt, han hade nog fått hjälp av nån kamrat eftersom det är yttersidan på en baksko som är uppfläkt. Om det inte hade varit för det stundande veterinärbesöket hade jag nog inte oroat mig så mycket, men att göra en hältutredning när en sko sitter och klingar känns lite onödigt. Som tur är har jag som vanligt världens bästa hovslagare så han kommer i kväll och fixar skon. I kväll blir det även lite tvätt och frisering av ovårdad sommarhäst. Och i morgon bitti åker vi till veterinären. Vet inte riktigt vad jag väntar mig för resultat och konstigt nog är jag inte ens särskilt orolig. Dock hoppas jag verkligen att det inte är nåt allvarligt och att det inte blir nån långvarig konvalescens av det hela. Jag har ju semester om en vecka och vi hade tänkt oss lite roliga utflykter och anda aktiviteter. Men som sagt, det är sällan hästlivet blir riktigt som man tänkt sig. Ja, det här blev en helg som jag ägnade åt massor av nyttiga aktiviteter hemma – läs städa, röja, fixa, ordna hemma, både inne och ute – och det var nog bra att jag fick den tiden. Men fy vad trist det är att inte få jobba med hästen! Det har bara gått en vecka, men jag saknar verkligen det riktiga hästlivet och inser hur viktigt det är för mig och vilken viktig funktion det fyller i mitt liv. Tycker att den här serien passar så otroligt bra in både på mig själv och många av mina stallkompisar!
Jag som alltid brukar vara näst intill överdrivet noga med min häst och vara i stallet varje dag – alternativt be någon annan titta till honom – har nu varit så modig att jag vågat lita på att han har det bra där i beteshagen och att det räcker med den tillsyn som stallpersonalen står för. Var inte i stallet i förrgår och tänker faktiskt inte åka dit idag heller. Istället har jag ägnat mig åt andra projekt som upptar mitt liv just nu, dvs utbyggnad av huset. Det går att läsa om det projektet här.
Igår kväll blev det dock en visit och mycket riktigt, Lotus mådde jättebra. Kanske lite rundare om magen, kanske några nya bitmärken och kanske lite mera rinn i ögonen (dock är han väldigt duktig på att plocka av sig såväl grimmor som flughuvor så så länge ögonen inte ser alltför illa ut får han faktiskt klara sig). Däremot verkar de bitande insekterna ha lugnat ner sig lite för han var inte alls lika ”knottrig” längre. Det blev lite pyssel och mys och en kort promenad i solskenet. Lät honom springa några steg för att få en uppfattning om hältan och kan nog inte säga om den var bättre, sämre eller oförändrad, men han går definitivt inte rent. Nu ska jag försöka att låta bli att titta och fundera så mycket och istället vänta till veterinärens ”dom” på tisdag. Har länge tyckt att min sadel inte ligger riktigt bra och idag tog jag mig äntligen för och tog ut sadelmakaren. Har haft känslan av att sadeln inte riktigt ligger stilla och att jag inte kommer ner med vänster sittben. Har en väldigt fiffig fårskinnspadd med fickor där man kan stoppa in filtbitar för att korrigera sadeln. Jag köpte denna är jag köpte sadeln för att jag med flit köpte en sadel som var lite för vid och alltså hade lite växtmån med tanke på att Lotus hela tiden musklar sig. Nu har jag laborerat med att fylla på med filtbitar här och där för att få sadeln att ligga bra och det slutade med att jag la flera lager filt under vänster bakvalv och då låg sadeln riktigt bra och i balans. Det löste ju problemet tillfälligt, men i längden funkar det ju förstås inte.
Nåja, nu tittade i alla fall sadelmakaren på sadeln och hon tyckte precis som jag att den låg bra med min stoppning. Däremot tyckte hon att JAG satt lite snett. Så det kanske inte är sadeln utan jag som är den sneda parten. Eller hästen för den delen, men jag har ingen anledning att tro just det i dagsläget. Sedan plockade vi bort padd och vojlock och sadelmakaren tyckte att sadeln fortfarande låg bra, i alla fall innan jag satt upp. När jag satt upp kändes dock allt ostadigt och snett, men det berodde nog mycket på att sadeln hamnar alldeles för lågt utan padd och då inte får något stöd. När sadelmakaren sedan tittade på bara sadeln kunde hon inte se att den var det minsta sned. Däremot har stoppningen flyttat sig bakåt och hamnat i två ”bullar” mitt under sadeln. Det kan vara dessa som gör att sadeln rullar. Nu får hon fixa stoppningen så får jag känna efter hur det fungerar efter det. Kanske det även är läge att ta ut kiropraktorn för att kolla så att det inte är Lotus som är sned. Eller så är det jag som behöver fixas till! Sadelmakaren såg för övrigt redan i skritten att Lotus var halt. Travade några steg och han kändes klart halt, på höger fram. Svårt att säga om det blivit värre, men det är i alla fall inte bättre. Jag har nu bestämt mig för att jag kommer att åka till veterinären nästa vecka, oavsett om jag tycker att Lotus är bättre eller ej. Det kommer att kännas bättre för mig att få klara besked och med Lotus gäller inte ”vänta och se”. Till dess får han gå och skrota i beteshagen. Nu är det bara att avboka körkursen och inse att det nog kommer att ta ett tag innan vi kommer igång med nån träning igen. Så här är hästlivet! Har ju blivit lite bortskämd ett tag med att allt bara flutit på – efter att under en lång tid aldrig ha vågat planera mer än någon vecka framåt just för att jag aldrig vågade lita på att hästen skulle vara hel. Men bara det faktum att jag numera faktiskt vågar tänka framåt är väl ett gott tecken trots allt. Det blev en snabbvisit i stallet idag bara för att se hur Lotus mådde. Och han mådde bra. Blivit riktig sommarhäst nu med lite lätt putande mage, diverse bitmärken från sina kompisar (är helt säker på att hans kompisar har motsvarande märken som han har åsamkat), en hel del insektsbett och en man som börjar se ovårdad ut men som jag inte vill frisera så länge han går på bete. Men det var en väldigt nöjd häst jag hittade i hagen och jag tror att han trivs bra med livet som utehäst. Tog honom på lina på stallplan för att se hur han rörde sig och tyckte nog att det såg i princip likadant ut som igår. Inte nån jättetydlig hälta, men helt klart så går han orent. Kände ingen direkt värme eller svullnad och hovböldspåret kan vi nog avfärda.
Har ringt kliniken, mest för att förvissa mig om att vår veterinär inte är bortrest, och bokade en tid i början av nästa vecka. Min plan är att Lotus då får en vecka på sig att självläka och om jag tycker att han verkar OK så kanske jag avbokar tiden. Jag mår liksom bättre själv bara av att veta att vi är välkomna till kliniken om det behövs. Om jag känner mig själv rätt tror jag dock att jag kommer att ha svårt att INTE åka. Är inte säker på att jag kommer att våga lita på mitt eget omdöme utan troligen kommer jag ändå att vilja ha veterinärens synpunkter. Med Lotus minst sagt digra skadehistorik är jag inte särskilt sugen på att chansa och ta några risker. Men nu väntar vi och ser några dagar och det går definitivt ingen nöd på Lotus. Och faktum är att även om det alltid är trist med skadade hästar så kom denna paus osedvanligt lägligt. Lotus går på bete och har det bra och jag behöver inte ha dåligt samvete för honom. Och själv är jag mitt inne i ett ombyggnadsprojekt av vårt hus och har ungefär hur mycket som helst att göra och att just då inte behöva lägga lika mycket tid som vanligt på hästen känns faktiskt ganska välkommet. Vad som däremot är väldigt trist är att jag sannolikt inte kommer att kunna vara med på körkursen för Christer Pålsson om knappt två veckor… Dagens träningspass för S fick ett snöpligt slut. Hann värma upp i skritt och tyckte väl att Lotus kändes lite stel och stum, men han kom igång ganska bra efter lite uppmjukande övningar. När jag hade travat nåt varv tyckte jag att han snubblade till och efter det linkade ett par steg, men jag avfärdade det med att jag inbillade mig. Travade vidare nåt varv till, tyckte att han tappade takten igen, bytte varv och där i vänstersvängen kändes han faktiskt klart oren. Travade lite till i båda varven, men det var bara att konstatera faktum: Lotus gick inte rent. Lite diffust, men det verkade som om hältan satt i höger fram. Ja, bara att avsluta passet och sitta av.
För att försöka bli ytterligare lite klokare tog jag honom senare på lina på stallplan och lät även en kompis springa med honom och ja, det verkar som om det är nåt i höger fram. Inte jättetydligt, men helt klart är det nåt som inte riktigt stämmer. Kan möjligen känna en viss puls i höger kota, vilket eventuellt skulle kunna tyda på en hovböld. Faktum är att jag redan igår tyckte att Lotus linkade till ett par steg, men det försvann igen och jag var helt säker på att jag inbillade mig. Dock blev jag ändå så pass oroad att jag sprang med honom efter körturen, men då såg jag ingenting. Ja, då står man där med en halt häst och all oro det innebär. Med en ”vanlig” häst skulle jag nog helt sorglöst ha sagt att han får gå i hagen en vecka så ser vi vad som händer. Nu är dock inte Lotus nån vanlig häst utan med hans skadehistorik så vågar jag inte ta för lätt på saker och ting. Nu är det ju dock så att även Lotus självklart kan få en alldeles ”vanlig” skada – även han kan ju trampa snett, kliva på en sten eller få en hovböld. Det är bara det att jag är så ovan vid det i hans fall och i stället alltid utgår ifrån att det är hans gamla skador som gör sig påminda. Vad som faktiskt talar för att det är nåt helt annat den här gången är att höger fram är ungefär det enda ben som han inte har mer eller mindre kroniska skador i. Har inte riktigt bestämt vad jag ska göra härnäst. Lotus fick gå ut i beteshagen igen och det bästa som kan hända är att han är rejält halt och svullen i morgon – då är det troligen en hovböld. Jag borde nog faktiskt bara ha is i magen och låta honom vara ett tag och se hur det utvecklar sig. Dock är jag lite orolig för att det på grund av semestertider kan vara lite svårt att få träffa vår veterinär om det ändå skulle visa sig att det behövs så det kan hända att jag ändå ringer och bokar en tid. Hade föräldrarna på besök och det är klart att vi var tvungna att bjuda på en körtur. Det är ju liksom en av fördelarna med att ha en körhäst att man kan ta med folk i vagnen. Vi cirklade runt på vallen i trav och galopp med omväxlande en och två passagerare. Värmen var minst sagt tryckande och insekterna var galna, men det bekymrade inte Lotus som var lika pigg och glad som vanligt. Det är väl en gång för alla så att om man får springa med vagnen så är man glad och lycklig oavsett om de yttre omständigheterna är perfekta eller ej. Lotus är nämligen en ganska sorglös kille.
|
Vi finns på Instagram:
|