Med tanke på hur stum Lotus blev på träningen igår räknade jag med rejäl träningsvärk idag. Tömkörning kändes som det självklara träningsalternativet. Gick en sväng ute först och Lotus var hur pigg som helst och klev på med energiska steg. Sedan blev det jobb i ridhuset och Lotus var jättefin. Jobbade ovanligt mycket med att ha stöd på yttertömmen och hade honom till en början lite utåtställd, precis som jag fick göra när jag körde för A. Blev nästan förvånad över vilket bra resultat det gav för jag fick verkligen Lotus att ta stöd på yttertömmen och fick honom väldigt rakriktad och fin i formen. Travjobbet gjorde vi både längs fyrkanten och på volter och Lotus var spänstig och bärig. Gjorde jättefina öppnor där han verkligen satte sig och kom upp i formen och jag kunde även leka med övergångar och halter och han var lätt och fin i handen och väldigt uppmärksam. Även galoppen fungerade ovanligt bra och jag kunde ta in honom på en lite mindre volt och korta honom lite med bibehållen rund galopp. Hela tiden gick han med härlig energi och massor av arbetsvilja. Av gårdagens lite trötta häst syntes inte ett spår. Inte heller fanns det några tecken på träningsvärk. Däremot gissar jag att han jobbade så pass bra som han gjorde just tack vare att vi jobbade igenom honom igår.
0 Comments
Efter en hemsk dag med stressigt jobb, kaos i kollektivtrafiken och en strejkande bil så var fredagens kvällspromenad med sol och fågelsång en ren lisa för själen. Vi provgick skogsvägen som ligger en bit bort längs landsvägen för att ta reda på om den torkat upp tillräckligt för att vara körbar. Det hade den så igår gav vi oss iväg på samma tur med vagnen. Lotus verkade väldigt nöjd med att få lite nya vyer och klev på med energiska steg. Turen började och slutade med drygt femton minuters skritt på asfalt och jag tror att det är ganska skönt för Lotus att få gå på en slät och fin väg där vagnen rullar lätt. Väl inne i skogen blev det långa travsträckor och i några backar gick det förstås inte att motstå en galopp. Vi provade även på att hoppa några vattenpölar… Lotus jobbade på bra, men var kanske inte riktigt så pigg som jag väntat mig. I alla fall inte på bortvägen. På hemvägen däremot blev det full fart på honom, fick ta tag ordentligt i honom ett par gånger för att få honom att hejda sig lite. Lite drygt en timme var vi ute och hade en skön tur.
Idag var det dags för träning för S, även denna gång på utebanan i strålande sol. Lotus kändes lite loj, men var ändå mjuk och fin när vi värmde upp i skritt. Fick jobba med att flytta undan bakdelen på honom (i stället för att tänka öppna) och det visade sig vara ett väldigt bra sätt att få tag om honom och jag blev inte lika frestad att förböja honom. Joggade igång i trav och jag tyckte att Lotus gick helt utan energi och knappt rörde sig framåt. Jag ville förstås driva på honom för att få lite mer engagemang, men S sa åt mig att bara vänta ut honom och låta honom komma igång självmant. Och som vanligt hade hon rätt. För när Lotus fått jogga på några varv i sin egen takt kom energin så småningom och han blev mjuk och rund och jobbade verkligen genom hela kroppen. Fortsatte med lite öppnor och Lotus var nu riktigt mjuk och eftergiven och för ovanlighetens skull kändes det lättare att rida i vänstervarvet än i högervarvet. Gjorde ett riktigt bra galoppjobb. Lotus var mjuk och fin och gick med stora runda språng och jag kunde verkligen sitta ner och rida galoppen på ett sätt som jag inte är så bortskämd med. Och vänstergaloppen var nästan den bästa! Men tydligen tog galoppen på Lotus för när vi sedan skrittade kändes han helt stum. Förmodligen var varenda muskel full med mjölksyra och när han hämtat andan en stund fick han trava låg och rund och få tillbaka spänsten. Jag hade förstås velat fortsätta att rida, men S var som vanligt klok och förklarade att Lotus inte var stark nog för det. Han hade gjort ett bra pass, jobbat ordentligt och verkligen använt sina muskler. Att be honom starta om hade gjort mer skada än nytta i det här skedet. Tre härliga utomhuspass har vi hunnit med. I tisdags tömkörde vi. Först tog vi en sväng ute, bland annat klättrade vi några backar (bra för lårmusklerna för samtliga inblandade…). Fortsatte med lite dressyrjobb på ridbanan. Satte innertömmen ledande och kom då också åt Lotus lite bättre. Han var riktigt mjuk och fin och kändes trevligt arbetsvillig. Och även lite busig, flera gånger sprattlade han iväg i bocksprång när jag krävde lite mer jobb. Övade mycket övergångar och halter – och blev lite irriterad på honom när han envisades med att rycka åt sig tömmen i halten. Jobbade därför med att aktivera bakbenen mer och fick det att fungera klart bättre. Gjorde även ett riktigt bra galoppjobb med en rund och fin häst i stadig galopp.
Igår tränade vi körning för A. Dagens tema var rakriktning, vilket var väldigt välbehövligt. Det betydde att vi skrittjobbade länge och väl och jag fick köra innanför spåret i höger varv med Lotus lätt vänsterställd. Det svåra var att hålla en rak linje och spåren på den nysladdade ridbanan blev avslöjande krokiga. Fick jobba med mig själv för att bli stadig i handen och verkligen hålla en rak linje, samtidigt som jag med pisken fick korrigera Lotus när han sköt ut högerbogen. Och sakta men säkert blev det bättre och Lotus blev rund och mjuk och började gå genom kroppen. Övergick till att göra samma jobb i trav och faktiskt så behöll han formen och var väldigt trevlig. Gjorde lite ökningar och Lotus längde riktigt bra (och jag klarade av att inte jaga på honom lite för mycket). Överhuvudtaget så var han väldigt fin i både form och takt och hade bra spänst i traven. Jobbade sedan på volter där jag fick tänka på att ha honom rak i halsen och i vänstervarvet fick jag använda pisken på högerbogen för att få honom att vända igenom. När han mjuknade kunde jag istället ta pisken på vänstersidan och använda den som en innerskänkel som han fick runda sig runt. Där blev han riktigt lösgjord och fin och efter det var det inte heller några problem att svänga vänster (vilket också gav bättre travökningar när vi gick in på en diagonal i vänstervarvet). Idag gjorde vi ett ridpass på ridbanan. Lotus verkade faktiskt lite trött idag, vilket jag märkte redan när vi tog en promenad för att värma upp. Han gick liksom och drog benen efter sig och verkade lite morgontrött. Jobbade fram i skritt länge och han kändes riktigt mjuk och fin. Fin var han även när vi joggade igång i trav, men han gick inte med det där riktiga drivet. Gjorde sedan helt OK travöppnor, men utan den där riktiga spänsten. Galoppjobbet var ganska bra och jag kan numera njuta av en häst som går i rund och fin galopp i båda varven. Men som sagt, den där riktiga spänsten och energin fanns inte där idag och jag tror att det berodde på att Lotus var lite trött sen gårdagens ganska tuffa pass och kanske även hade lite träningsvärk. Men helt klart så har vi höjt vår lägstanivå och även när Lotus inte riktigt jobbar fullt ut så är han väldigt mycket finare än han var för bara några månader sedan. Nu ska han dock få vila från ridbanejobb tills på söndag när vi ska träna för S igen. Våren är här med sol, värme och äntligen njutbart med utomhusaktiviteter. Igår var det därför äntligen läge för körning. Vi började med att köra vår skogsväg upp till ladan, som kanske inte var den bäst lämpade körvägen just nu med både lera och kvarvarande svallis. Dock bjöd den på några sköna travsträckor och lite bra skrittjobb. Hade egentligen tänkt köra på ridbanan en stund, men det var inte bara jag som tyckte att en solig eftermiddag lämpade sig bra för att träna häst utomhus så det var full fart på ridbanan – och jag har full förståelse för om mina stallkompisar inte riktigt uppskattar att få ett körekipage som sällskap. Därför fick grusvägarna närmast stallet samt grusplanen framför ridhuset tjäna som körbana. Tempoväxlingar och övergångar på vägen, några varv framför ridhuset för att böja igenom hästen lite och ut på vägen igen. Och det var faktiskt ett alldeles utmärkt sätt att träna körning på. Lotus gick kanonbra; var pigg och glad, kändes lösgjord och bärig och jobbade med en väldig entusiasm. Flera personer, som sett oss från ridbanan, kom till mig efteråt och sa att Lotus såg så himla fin ut framför vagnen och att han jobbade så trevligt. Och sånt är ju alltid kul att höra!
Idag plockade vi fram sadeln igen, efter nästan tre veckors riduppehåll. Jag hade bokat in träning för S och från början hade jag nog haft för avsikt att rida något pass innan. Dock valde jag bort det eftersom jag av erfarenhet vet att ridpassen blir så himla mycket bättre när jag har S där som lotsar mig rätt – framför allt när jag inte ridit på ett tag och inte riktigt vet hur jag ska lägga upp ridningen. S tyckte inte att detta var det minsta konstigt och vi var helt överens om att lägga upp passet utifrån det med huvudsyfte att få en mjuk och lösgjord häst eftersom jag nog förväntade mig att Lotus skulle vara lite stel och stum. Men så fel jag hade! Lotus var nämligen alldeles fantastiskt fin. Jag fick som vanligt skrittjobba länge med serpentiner där jag fick flytta ut baken på honom i svängarna och lite öppnor och snart hade jag en häst som verkligen gick genom hela kroppen med mycket ryggverksamhet och som kändes väldigt mjuk och följsam. Kunde sedan jogga igång i en bärig och taktmässig trav och redan efter några varv var vänstervarvet lika mjukt som högervarvet. Lite öppnor där jag satt ner i sadeln och verkligen fick uppleva en lösgjord häst som var otroligt trevlig att sitta på. Även galoppen var kanonfin och vi gjorde fina fattningar och kunde sedan jobba i bärig och rund galopp. Lotus gjorde verkligen ett kanonpass och överträffade vida mina förväntningar. Dock lät S inte mig njuta riktigt så länge som jag nog skulle ha velat. Hon såg till att avbryta övningarna när Lotus gick som bäst, mån som hon alltid är om att han inte ska bli uttröttad. Ibland känns det som om hon känner min häst bättre än jag gör själv och hon har en otrolig förmåga att se när han börjar bli trött. Med tanke på hans skadehistorik så känns det extremt viktigt att han inte får jobba sig alltför trött för då ökar ju skaderisken rejält. Nu när han dessutom var lite ovan att bära ryttare var det naturligtvis viktigare än annars att vi inte ”gick över gränsen”. Massor av beröm fick vi för vårt jobb, det är nästan risk för att både Lotus och jag blir lite malliga! Men det är klart att man blir en stolt matte när tränaren öser beröm över ens häst! Detta var också vårt första träningspass på utebanan. Otroligt skönt att rida ute och Lotus trivs verkligen på det underlaget. S tyckte att han rörde sig bättre än inne och liksom tog för sig mer. Jag kan ärligt säga att jag inte kände nån större skillnad, men nog är det trevligare att rida ute när solen skiner! I morse hade jag planerat för körning, ute på vägarna. Ett ösregn fick mig dock att ändra mig så det blev tömkörning i ridhuset i stället. Visst hade jag kunnat köra inne, men jag ville inte att Lotus skulle behöva dra vagnen på det ganska tunga underlaget någon längre stund eftersom han fortfarande ska gå lite lättare jobb. Vi skrittjobbade länge och Lotus var riktigt trevligt lösgjord och rund i formen. När han sedan fick jogga igång på stora volter såg han riktigt fin ut och han gjorde även fina öppnor och skänkelvikningar i trav. För att göra arbetet lite roligare tog jag även fram några cavaletti-bommar som han fick trava över. Det gjorde han med stor entusiasm och höga benlyft och såg väldigt trevlig ut.
Igår var jag på en väldigt intressant föreläsning med ”min” veterinär Chris Johnston. Han pratade mycket om hur hästen fungerar och hur den påverkas av såväl arbete som ryttarens inverkan och förstås även en hel del om varför vissa skador uppstår och hur man hanterar dem. Egentligen sas inte särskilt mycket som jag inte redan visste – jag har ju trots allt varit kund hos Chris i ganska många år och lärt mig mycket under tiden – men föreläsningen gav en hel del bakgrund och fördjupad kunskap. Jag fick också mycket bekräftelse på att jag gör rätt samt ett ännu större förtroende för Chris som veterinär. Jag kan ärligt säga att om jag inte redan var stamkund hos honom skulle jag helt klart ha valt honom som veterinär efter att ha hört denna föreläsning. Förutom att han har en otrolig kunskap och erfarenhet och ett genuint hästkunnande så uppskattar jag verkligen hans sätt att se på hästar. Hans grundtes är att hästar är gjorda för att arbeta och att de mår bra av just arbete. Därför är han också väldigt mån om att snabbt få tillbaka en häst i arbete efter en skada (något som ju praktiserats mycket på min häst) och menade även att ibland kanske det till och med är rätt att jobba hästen (fast på rätt sätt) även om den känner viss smärta. Samtidigt är han väldigt ödmjuk inför hästarna och pratade om att vi har ett ansvar för att de får utföra rätt sorts arbete, vilket kanske inte alltid är just det som vi tänkt oss, samt att häst och ryttare fungerar tillsammans. Intressant var också att det mesta av hans resonemang kring hur hästen påverkas, och slits, av att arbeta mynnade ut i att ryttaren egentligen påverkar hästen på ett negativt sätt och att det därför är bra att även jobba hästen på andra sätt än under ryttare. Nu nämnde han inte just körning, däremot tömkörning, men jag vet ju att han är en stor förespråkare för körning. Han pratade också mycket om vikten av att ha en helhetssyn och att verkligen hitta grundorsaken till problemet och inte bara behandla symptomen; något som borde vara en självklarhet men tyvärr har jag sett alltför många exempel på att alla veterinärer inte jobbar så. Och mitt i alla vetenskapliga resonemang förstår han verkligen att vi hobbyryttare ser våra hästar som våra nära vänner, ja snarast en familjemedlem, och han vill verkligen hjälpa oss att få våra hästar att fungera. När Chris skulle förklara varför han verkligen brinner för att arbeta som veterinär, refererade han till en person i publiken som varit kund hos honom i många år och där man tillsammans kommit till rätta med flera skador. Den hästägaren upptäcker numera att hästen har problem innan problemet ens egentligen hunnit bli ett riktigt problem och Chris sa att det var den typen av fall som var allra roligast att jobba med. Att det var mig han syftade på var ganska solklart. Än en gång kan jag konstatera att det lönar sig att vara lite bråkig och stå på sig. Jag fick ju aldrig nåt besked från försäkringsbolaget angående om de skulle stå för kostnaden för magnetröntgen. Så småningom dök en faktura på ett litet nätt belopp upp från kliniken och min första tanke var att försäkringsbolaget bestämt sig för att inte ersätta. När jag kollade med kliniken visade det sig dock att fakturan aldrig gått till försäkringsbolaget, vilket egentligen var ganska bra. Det gav nämligen mig möjlighet att skicka vidare fakturan tillsammans med några rader om varför undersökningen gjordes och poängtera att det handlade om att förebygga framtida skador. Om det var dessa rader som påverkade beslutet eller om de skulle ha valt att ersätta ändå förtäljer inte historien, men nu har jag i alla fall fått brevet där det står att de ersätter allt utom självrisken. Jag är självklart otroligt tacksam för detta. Det var ingen billig undersökning och jag kan definitivt använda pengarna till annat, dyra skoningar till exempel... Samtidigt kan jag inte låta bli att irritera mig på hur mitt försäkringsbolag agerar. Det här är nämligen tredje gången som jag får avslag (eller inget svar alls) på en förfrågan om ersättning för en undersökning eller behandling. Det är även tredje gången som försäkringsbolagets veterinär vid samtal med min veterinär påpekat att min häst redan kostat dem så mycket att de inte är särskilt intresserade av att betala ut mer pengar. När jag då valt att ändå genomföra åtgärden och tagit risken att själv få stå för kostnaden har jag sedan fått ersättning, två gånger genom att bara skicka in papperen och en gång efter att ha överklagat beslutet. Jag får nästan en känsla av att försäkringsbolaget försöker att ta reda på hur angelägen man faktiskt är om att utföra åtgärden och att de hoppas på att åtminstone några av kunderna antingen ska avstå helt eller betala ur egen ficka utan att klaga. Om man som jag inte viker sig så lätt utan går vidare med ärendet verkar det dock inte vara särskilt svårt att faktiskt få ut den ersättning man trots allt har rätt till. Att försäkringsbolaget dessutom hänvisar till hur mycket hästen kostat historiskt gör det hela än mer tveksamt. Självklart måste man som hästägare vara beredd att själv stå för hästens kostnader, men man har ju ändå sin (ganska dyra) försäkring av en anledning och vill ju gärna tro att den ska ge en trygghet. Att det finns ett klart samband mellan hur hög livförsäkring man valt och viljan att betala för behandlingar kan också irritera mig, liksom det faktum att vanliga behandlingar (läs spruta leder) i allmänhet ersätts utan tvekan, men när man vill göra en undersökning eller behandling som snarare verkar i förebyggande syfte för att undvika/förebygga framtida skador, ja då är det inte lika lätt att få ersättning. Just detta försäkringsbolag har även gjort en stor sak av att man ska rehabilitera hästar i stället för att döma ut dem, men det verkar bara gälla vissa utvalda hästar. Lotus har fått ta det lite lugnt några dagar igen. Han fick ju gå lite mer än han kanske egentligen borde ha gjort i helgen, även om han inte verkar ha tagit nån skada av det. Igår blev det lugn tömkörning på vägarna och en stund på ridbanan. Lotus var väldigt pigg och glad, men lite bråkig när jag försökte mig på lite dressyrjobb. Han ville inte riktigt komma till jobb och framför allt lyssnade han inte på mig, vilket bland annat resulterade i att han höll på att trilla ut från ridbanan (som saknar staket samtidigt som den på ena sidan avslutas i en ganska brant slänt). Jag blev faktiskt riktigt arg på honom och gick in ridhuset för att skapa lite mer ordning. Och där skärpte han till sig och vi kunde avsluta med riktigt bra jobb, mest bara i skritt. Även idag tömkörde vi och började med lite promenad på vägarna. Tog risken att jobba på ridbanan även idag och fick nu mycket bättre gensvar. Om det sedan berodde på att jag nu satte innertömmen ledande och därmed fick lite bättre grepp om honom, eller om han helt enkelt hade en bättre dag idag får vara osagt, men idag var det min fina arbetsvilliga häst igen. Vi jobbade mycket med öppnor och flyttningar i skritt och korta sekvenser i trav. När han sedan fick trava och galoppera på stora volter var han kanonfin och jobbade med härlig spänst och schvung. Riktigt duktig häst! En bild från söndagens tävling.
Då var årets tävlingspremiär avklarad, tillika första tävlingsstarten på tio månader. Och uppladdningen var väl inte precis optimal. Vår köksrenovering tar det mesta av min energi så även om jag jobbar Lotus som vanligt så har jag inte riktigt den där lilla extra kraften som krävs för att göra nåt utöver vardagsträningen. Dessutom behövde ju Lotus ta det lugnt några dagar för att vänja sig vid sina nya skor och jag har inte kunnat jobba honom riktigt som jag skulle ha behövt den senaste veckan för att ha en väl genomarbetad häst. Exempelvis brukar jag ju vilja rida honom ordentligt dagen innan tävling för att ha honom genomjobbad och lösgjord. Nåja, slut på bortförklaringar!
I lördags gjorde vi i alla fall ett körpass. Lotus var väldigt pigg och ivrig och visade med all önskvärd tydlighet att han verkligen ville jobba. Han kunde inte stå still medan jag spände för och jag hann bli riktigt arg på honom innan alla remmar och spännen var på plats. Vi värmde upp på grusvägarna och jag skrittjobbade honom mycket. Han hittade snabbt formen och kändes riktigt trevlig. Sedan trav med många övergångar och mycket påskjut. Fortsatte inne på ridbanan med lösgörande jobb och lite moment ur programmet och Lotus kändes jättefin. Han gick med bra framåtbjudning och kändes uppmärksam på mig. Dock hade jag känt mig ännu mer nöjd om jag fått igenom vänstersidan ännu lite bättre. Nu vågade jag inte jobba honom så länge som jag kanske skulle ha behövt. Ridbanan var ganska tung efter ett ordentligt regn och även om det nog inte var så jobbigt för Lotus att gå så rullade vagnen tungt och han fick ta i ordentligt. Vi avslutade därför passet med lite travjobb på grusvägen. En ökning på vägen hem övergick i rask galopp så framåtanda saknades helt klart inte. Sedan var det dags för sedvanlig puts av häst, vagn och sele. Den här gången kändes det en aning meningslöst eftersom jag visste att det skulle räcka med fem minuters framkörning för att allt skulle vara lerigt igen, men det känns ju i alla fall bra att starta dagen med ren utrustning. Tävlingsdagen bjöd på sol och vårvärme. Att tävla på hemmaplan är ju onekligen väldigt praktiskt och jag var glad att slippa hela projektet med att packa med mig utrustningen. Dagen började med precision och jag var imponerade över hur många koner som fick plats i vårt ridhus. Dock var det ändå en ganska enkel bana med bra flyt och inte alltför svåra vägar. Lotus var väldigt ivrig när vi började köra fram och tyckte att det var enormt kul med alla nya kompisar som hade dykt upp. Samtidigt saknade han på nåt sätt bjudning i själva jobbet, vilket kändes lite motsägelsefullt. Körde fram på vägen och en kort stund på en tung ridbana och tyckte att jag fick honom någorlunda fin, men inte riktigt så lösgjord som han skulle behöva vara. När vi kom in på precisionsbanan verkade Lotus mest förvånad över att nån fyllt hela ridhuset med koner och genom de första portarna hade han fokus på allt annat än mig, vilket resulterade i ett par grova rivningar eftersom han helt enkelt inte gick där jag ville ha honom. Men sen var det precis som om han förstod vad som var på gång – och att det här faktiskt var kul. Då började han i stället att bjuda mot konerna och lyssna på mig och plötsligt fanns flytet där. Bara att beklaga att vi inte hade det från början för då hade vi nog haft god chans att köra felfritt. Hade varit kul att få köra ett varv till. Mer konträning står definitivt på träningsschemat framöver. En liten paus innan det var dags för dressyren. Nu valde jag att göra hela framkörningen på vägen för att bespara Lotus den tunga ridbanan och den extremt leriga vägen dit. Lotus kändes jättefin med massor av framåtbjudning och lyhörd för övergångar och tempoväxlingar. Däremot tappade jag ju möjligheten att böja igenom honom, men jag bedömde att han ändå kändes ganska lösgjord. Det som spökat i min hjärna sen förra tävlingssäsongen är problemet med en häst som fullständigt ”dör” inne på banan och det var det hjärnspöket som ställde till det lite för mig nu. Lotus hade nu bra bjudning hela programmet igenom, men ändå kunde jag inte låta bli att driva honom lite till, vilket gjorde att han blev lite springig och tappade takten emellanåt. En tjej som jag tränat för ett par gånger gav mig väldigt konstruktiv kritik och sa att Lotus var jättefin mellan varven, men att jag måste vänta ut honom och inte störa honom så mycket utan lita på honom och ge honom chansen att hitta balansen. Och det var ungefär vad A sa också. Men hur gick det då? Jo, Lotus kändes ganska fin genom hela programmet. Jag hade honom inte riktigt uppe på högertömmen, vilket innebar att han ibland tappade vägen lite och genade genom svängarna, men han kändes ändå relativt mjuk och rund och följde mig ganska bra. Första mellantraven fick galoppinslag, vilket säkert berodde på att jag jagade på honom för mycket, men den andra ökningen var helt OK. Volter och serpentiner kändes helt OK, även om formen började bli lite väl låg mot slutet. Men på det hela taget hade jag en bra känsla i körningen och framför allt var jag glad över att Lotus behöll sin framåtbjudning och arbetsglädje inne på banan och att ”ridbarheten” fanns där (vad kallar man det när man kör?). Vi kan prestera väldigt mycket bättre, men det här var nog ungefär så bra som man kunde förvänta sig just nu med tanke på de förutsättningar vi haft. Om jag bara hade låtit bli att jaga på honom hade resultatet nog varit helt OK. Domaren var väldigt positiv (samma domare som för ett år sedan skällde ut mig så att jag fick lust att ställa in tävlandet för all framtid…) och tyckte att jag hade en fantastiskt fin häst, men att jag måste jobba med att få honom att sätta under sig mer och komma upp i formen. 66 straff fick vi, vilket är klart mer än det jag siktar mot, men som ändå kändes ganska bra just idag. Summan av dagen var att det var jättekul att tävla, att det kändes skönt att konstatera att Lotus åter verkar fungera även i tävlingssammanhang, att jag har en hel del konkreta saker att jobba med fram till nästa tävlingstillfälle men också att vi utvecklats en hel del över vintern (bland annat har jag jobbat jättemycket med att få Lotus alert och uppmärksam på mina röstkommandon och det verkar ha gett resultat). Nu ser vi fram mot nästa tävling! Hade för övrigt en ny groom idag. Sambon prioriterade (fullt förståeligt) köksbygge framför tävling så P ställde upp och groomade. Hon skötte sin uppgift med den äran och går säkert att anlita fler gånger framöver. Körde maratonvagnen och valde även en enklare klädsel (våra fina bruna stalljackor) – och fick ändå 6 poäng på presentationen. Nog för att det är roligt att köra med den fina giggen, men maratonvagnen fungerar bättre både i trångt ridhus och på leriga vägar. Hoppas på att få några bilder från min "hovfotograf" men i väntan på dessa får det räcka med en bild från groomplatsen. Lotus har fått ta det lite lugnt några dagar. Veterinären tyckte att vi skulle ge honom lite tid att vänja sig vid de nya skorna. ”Klacken” gör ju att vinklarna ändras lite och därför är det bra om kroppen får lite tid för att anpassa sig. I tisdags fick han vila helt, men igår och idag har vi tömkört, i skritt. Lite uppvärmning ute på vägarna och sedan lite jobb på ridbanan. Lotus har jobbat jättetrevligt, sett mjuk och trevlig ut och gett intrycket av att vilja göra lite mer än bara skritta. Idag la vi dock in lite övergångar till trav, mest för att jag ville träna lite på att han ska vara uppmärksam på mig. Och det var han!
Hade ingen kamera med mig i måndags, men nu har jag tagit några bilder på klackskorna. Märkligt nog ser de guldfärgade ut på bilderna, men så lyxiga är de inte. Det var roligt att se hur hovslagaren jobbade. Först anpassade han ursprungsskon efter hoven och när han var nöjd med passformen svetsade han på klacken. Ett riktigt hantverk och han har en hel verkstad med sig i bilen. Vackraste utsikten! Hoppsan, så hade en halv vecka rasslat förbi – och jag fattade knappt vad som hände. Men det har i alla fall blivit vår (eller det VAR vår, idag är det tydligen vinter igen) och det firade Lotus med att ta ett rejält lerbad. Jag såg honom inte själv eftersom jag hade varit i stallet på morgonen, men enligt ögonvittnen så hade han gjort det ordentligt. Så ordentligt att det bar raka vägen in i vattenspiltan och där spolades först häst och utetäcke, därefter häst och innetäcke och slutligen bara häst. Jag såg spåren dagen därpå i form av riktiga dreadlocks i man och svans så då blev det schamponering. I lördags var det äntligen dags för en tur med parhästarna igen. Det var över två månader sedan vi senast hade båda hästarna framför vagnen, men de uppförde sig som om de aldrig gjort annat än gått i par. Däremot tog det en stund innan mattarna fått ordning på alla saker… Det krävs nog några körpass till innan vi har fått rutin på det här. Men till slut satt vi i vagnen (fyra personer!) och hästarna klev i väg med väldigt bestämda steg. Att de tycker att det är kul att vara två är det ingen tvekan om! Det skrittempo de la upp var ganska imponerande och spetsade öron och pendlande huvuden vittnade om att det var två nöjda grabbar vi hade framför vagnen. Vi körde landsvägen en bit bortåt för att sedan köra en fin grusväg. Att gå på stora vägen var inga som helst problem, ingen av hästarna var det minsta bekymrad över varken bilar eller motorcyklar som passerade. Däremot var vi helt klart ett pittoreskt inslag denna soliga förmiddag och det var många som glatt vinkade åt oss. När hästarna sedan fick trava på på grusvägen blev det en väldig fart på dem. Det var mycket påskjut, mycket bakben och ett imponerande tempo. Helt klart så triggar de igång varandra och har hejdlöst roligt. Bakom en kurva stod vi plötsligt öga mot öga med ett annat imponerande ekipage; en traktor med både arbetarbod, sågutrustning och en bil på släp. Vi fick vända lite snabbt, på en yta som egentligen var lite i minsta laget men hästarna fixade det galant. Vi travade sedan tillbaka för att hitta ett bra ställe där vi kunde släppa förbi monstret. Då släppte plötsligt en av draglinorna! Det visade sig att en sprint hade lossnat och därmed bulten till snabbkopplingen. Vi hittade en sidoväg där vi kunde köra undan och släppa förbi monstertraktorn och fundera på hur vi skulle lösa problemet. Som tur var så satt de kopplingar som jag använder när jag kör enbet kvar på vagnen. En av medhjälparna kunde med viss möda (och medhavd tång) få loss och flytta dem och vi kunde få fast draglinan igen. Av denna lilla incident lärde vi oss några saker. Dels att man alltid ska ha med sig nödvändig utrustning för att kunna lösa oförutsedda problem – och att man ska vara väldigt noga när man sätter dit sprintarna till snabbkopplingarna. Men också att våra hästar är helt fantastiska. De var inte det minsta bekymrade över att konfronteras med en jättetraktor och stod snällt stilla medan vi fixade med trasig utrustning. Snacka om trygga och coola hästar! Men sen var de glada över att få springa vidare och traven hemåt gick om möjligt ännu fortare än bortåt. Och en and som plötsligt flög upp ur ett dike mitt framför dem var en väldigt lämplig anledning att fladdra iväg i galopp en stund! Och ja, det var A som fick köra, hela tiden. Känns liksom tryggast så… Igår fick Lotus bli enbetshäst igen. Vi värmde upp på grusvägarna och Lotus jobbade jättetrevligt. Jobbade lösgörande i skritt och jobbade sedan i trav med övergångar och tempoväxlingar. Lotus kändes jättefin, var väldigt uppmärksam på mig och hade ett härligt påskjut. Fortsatte sedan inne på ridbanan och Lotus var rund och fin i formen och kändes väldigt trevlig att köra. Även idag har vi dressyrkört, den här gången i ridhuset eftersom vintern hastigt kom tillbaka. Lotus var pigg och entusiastisk och jobbade jättebra. Fick en härlig känsla i körningen och Lotus var rund och följsam, även om jag inte riktigt fick honom så lösgjord i vänstersidan som jag skulle önska. Han var väldigt uppmärksam på mina röstkommandon och svarade bra på tempoväxlingar. Körde de olika momenten ur programmet och faktiskt så fungerade det riktigt bra, även om det finns många detaljer som vi skulle behöva slipa på. Framför allt så måste jag själv ha bättre framförhållning så att rörelserna verkligen utförs vid rätt punkt. Sedan var det dags för skoning och nu har Lotus fått sina nya fina ”högklackade” skor. Eller rocking toe-skor med kil, som det heter på riktigt. Hovslagaren svetsade helt enkelt på en bit av en annan sko längs bak på skon och därmed blev tjockleken den dubbla. Förhoppningsvis ska detta räcka för att avlasta den överbelastade senan. Det såg väldigt snyggt och prydligt ut och jag är imponerad av hovslagarens hantverk. Lotus tog denna gång varmskoningen med rökeffekter med ro och stod snällt stilla trots att skoningen tog en och en halv timme. Eftersom jag nu är extremt mån om att Lotus inte ska tappa sina nya skor så får han nu gå med boots i hagen. Det var visserligen länge sen vi hade en tappsko, men med dessa skor känns det extra viktigt att förebygga sånt. Egentligen gillar jag inte att han går med boots eftersom jag har lite dåliga erfarenheter av skav, men vi provar och hoppas att det fungerar. Foto: Bosse Jacobsson (som vanligt!) Nöjda grabbar på tur.
Ibland får man den där känslan av att man inte kan nånting och att det där som man faktiskt tyckt att man behärskat plötsligt inte alls fungerar. Igår var just en sån dag. Vi tränade körning för A, för första gången på nästan två månader. Lotus har ju gått ganska bra på sistone så min plan var att vi skulle göra ett bra jobb och slipa lite på det som ingår på tävlingen. Men så ställde A till det genom att upptäcka att jag lagt mig till med en massa slarvfel när jag tränat på egen hand. För hur var det egentligen med stödet på yttertömmen och hur bra följer egentligen Lotus mig? Så det blev mycket skrittjobb där jag försökte få in högerbogen genom att jobba honom rak eller lite lätt högerställd och flytta honom åt vänster för pisken och svänga med rak häst. Om jag känner igen detta och om A har tjatat om det tidigare? Ja, många gånger… Nåja, så småningom hade jag en rund och mjuk häst som fungerade riktigt bra. Då ställde A till det igen genom att ställa fram koner för att påminna mig om att tävlingsbanan är några meter smalare än ridhuset. På den ytan fick jag sedan köra serpentiner och plötsligt kändes det som om vi återigen bara var ute och fladdrade. Av nån konstig anledning så kändes det helt omöjligt att göra serpentiner på denna smala bana, och konstigt nog var den stora svårigheten att få rätt bredd på bågarna (trots att banan var lika lång som vanligt). Det stora problemet var att jag glömde att hålla kvar stödet på yttertömmen i svängarna och därför ramlade Lotus inåt och stal mark med resultatet att vi aldrig kom riktigt dit jag tänkt mig. Ja, jag gjorde ett riktigt dåligt pass. Kände mig faktiskt ganska hopplös. Lotus däremot jobbade bra. Han gick med trevlig takt och A tyckte att han gick i ett bra tempo och att han travade jättebra. Pigg och glad var han också igen, vårtröttheten som spökade häromdagen verkade som bortblåst. Idag gjorde jag ett nytt försök att köra, på egen hand den här gången. Nu hade jag hunnit tänka över och smälta det som A sa igår och faktiskt, nu fungerade det ganska bra. Försökte verkligen att vara väldigt noggrann, att jobba mycket med lösgjordhet och rakriktning och det gav faktiskt resultat. Idag hade vi ett helt annat flyt i körningen, Lotus följde mig oftast och hamnade nästan alltid där jag hade tänkt. Serpentinerna blev ganska bra, några ökningar var riktigt fina och vi överraskade oss själva med en nästan spikrak ryggning. Sen kom jag på att jag måste träna på att köra på enhandsfattning och då blev det problem igen… Ja, vi har en del att slipa på inför tävlingen om en dryg vecka och med tanke på utgångsläget kommer det nog inte att gå särskilt bra. Jag som tänkt att jag skulle träna på att köra program och överhuvudtaget jobba mycket med de moment som ingår i ett program under vintern, men så har det som vanligt inte blivit. Dessutom får Lotus sina nya högklackade skor på måndag och ska sedan ta det lite lugnt några dagar så vi kommer inte att kunna träna så mycket nästa vecka. Men jag får ta det för vad det är; ett bra träningstillfälle. Har i alla fall bestämt att vi tar paus från ridning ett par veckor, med tanke på vårtrötthet och nya skor, och fokuserar helt på körning. Försöker få lite tävlingsmotivation genom att titta på bilder från tidigare tävlingstillfällen, här från sommaren 2011.
|
Vi finns på Instagram:
|