Vi skulle inte starta förrän tidig eftermiddag, men valde ändå att åka upp till tävlingsplatsen på förmiddagen. Vi värmde upp med en promenad upp till tävlingsområdet så att jag fick gå precisionsbanan medan Lotus och groomen skötte gräsklippningen (dvs Lotus betade frenetiskt av det fina gräset). Sedan hade vi gott om tid för lunch och att göra oss iordning innan vi skrittade upp till tävlingsområdet i god tid.
Väl där insåg jag dock att klassen av någon anledning gått mycket fortare än jag trott och att det bara var två ekipage kvar innan det var min tur. Nu hade jag visserligen inte tänkt att köra fram särskilt länge, men kände ändå att det blev lite väl kort om tid. Jag bestämde mig dock för att hålla mig till min plan och inte låta tidsbristen påverka mig alltför mycket. Lät Lotus trava långa raksträckor för att han skulle hitta framåtbjudningen och komma igång i kroppen. Gjorde en hel del övergångar och lite halter och Lotus kändes jättefin. Han var pigg och glad, gick fram på små hjälper och jobbade verkligen genom hela kroppen. Han hade den där fina spänstiga traven som jag vet klär honom så bra och kändes väldigt lyhörd och arbetsvillig. Tyckte också att han kändes ganska mjuk och lösgjord när jag gjorde några få volter.
Kände mig faktiskt riktigt redo att gå in på banan när det var vår tur och framkörningen kändes alldeles lagom lång och väl utnyttjad. Lotus travade upp på medellinjen med bra bjudning och spänst och jag trodde för ett ögonblick att vi skulle kunna göra en riktigt bra uppvisning. Men, när vi kom upp mot kortsidan där domaren satt var all framåtbjudning som bortblåst och Lotus var plötsligt ganska seg och inte alls sådär följsam och trevlig som strax innan. Och där kom alla missarna som på beställning; matta ökningar med något galoppinslag, seg skritt med taktinslag (när jag försökte driva på Lotus att skritta i alla fall lite fortare), en häst som inte följde mig och därför inte gick ut i hörnen, volter som blev för stora och lite kantiga av samma anledning (särskilt i vänster varv). Samtidigt var det en del saker som kändes riktigt bra och stundtals hittade jag tillbaka till lite av den fina känslan i körningen. Men det är ju oerhört frustrerande att veta att vi kan så mycket mer! Inte blev det hela heller lättare av att vi alla hade blivit tillsagda att vara extremt försiktiga med att driva hästen med pisken. Nu har jag visserligen tränat mycket på just det och under uppvärmningen gick Lotus fram jättebra trots att jag knappt använde pisken alls, men inne på banan hade jag verkligen behövt påminna honom om att han faktiskt fortfarande måste jobba.
Jag vet inte riktigt varför detta händer, gång efter gång. Nu var det här inte en av de värsta gångerna, den här gången fanns det ändå en del energi kvar och vi kunde prestera helt OK, om än inte alls så bra som vi faktiskt borde kunna. Men det är ju oerhört frustrerande att det oavsett hur bra vi kör på träning hemma och trots att hästen fungerar bra på uppvärmningen ska hamna i den här situationen inne på banan. Jag tror inte att det handlar om att Lotus blir nervös för det känns inte så. Inte heller brukar jag vara särskilt nervös, men det är mycket möjligt att jag ändå inte kör på samma sätt inne på banan som utanför. Men jag misstänker att det till stor del handlar om att Lotus helt enkelt lärt sig att jag inte riktigt kommer åt honom på banan och att han därför passar på att maska.
Hur som helst, poängen var inte fullt så katastrofala som jag trott. Vi fick en hel del sexor, några sjuor och till och med en åtta (på presentationen). Mest stolt var jag över att jag fick 7,5 på avvikelsen på enhandsfattning, som ju brukar vara det som går sämst. Men sen var det ju några fyror också och det kostar ju förstås. Vi slutade på 59 straff, vilket ju inte är särskilt bra men inte heller alltför dåligt. Och faktiskt, det räckte till en andraplacering och dessutom en andraplacering i DM för Stockholm. Så lite så här i backspegeln är jag ändå riktigt nöjd.
Precisionen kördes direkt efter dressyren. Där hade Lotus fått tillbaka en hel del av sin bjudning och kändes plötsligt följsam på ett helt annat sätt än innan. Banan var ganska lång men också ganska lätt utan några direkta fallgropar. Jag tyckte att körningen kändes riktigt bra, även om vi vinglade lite ett par gånger, men jag trodde faktiskt att vi var felfria. Dock visade det sig sen att vi ändå hade petat ner en boll. Tempot kunde definitivt ha varit högre, men jag tyckte ändå att vi gjorde en helt OK runda.
Vi hade även ett litet extra missöde som störde uppladdningen inför dressyren. Lotus var lite dålig i magen redan på morgonen, förmodligen beroende på att det återigen börjat växa i hagarna, det är flera hästar som har samma problem. Under framkörningen, i en frisk trav, kommer det plötsligt en kaskad av bajs och både jag och min groom, vagnen och hästen blir helt nerstänkta. Det känns ju måttligt kul när man faktiskt ansträngt sig att putsa och feja för att komma med ett snyggt ekipage. Nu fick vi nödtorftigt torka bort det värsta och sedan fortsätta vår framkörning som om inget hänt. Och vi fick ju faktiskt bra betyg på presentationen ändå.
Så ja, det är väl bara att konstatera att det är svårt att tävla och att vi nog behöver göra det väldigt mycket oftare om vi nånsin ska bli särskilt duktiga på det. Samtidigt så är jag ju inte den där riktiga tävlingsmänniskan och därför orkar jag inte heller satsa så där helhjärtat som jag förmodligen borde göra om vi nånsin ska bli riktigt duktiga. Situationen hjälps ju inte direkt heller upp av att vi då och då får ta ofrivilliga pauser på grund av skador – och att dessa ofta sammanfaller med just den period då vi borde ägna oss åt att träna inför en tävling. Men faktiskt, det känns inte så viktigt för mig att vi är bäst på tävling, jag tycker egentligen att det är minst lika roligt att träna och framför allt är det otroligt roligt att få utvecklas ihop med min fantastiska Lotus!
Idag fick Lotus även premiäråka i sitt nya fina släp, ett alldeles nytt Böckmann. Han såg nöjd ut och det var rymligt och ljust. Dock upptäckte jag en och annan detalj som jag inte var helt nöjd med, men man får väl se det som att det finns utrymme för förbättringar.