Ännu ett år går mot sitt slut och det har på många sätt varit ett fantastiskt år för Lotus och mig. Det kanske mest fantastiska är att Lotus har fått vara frisk och hel hela året, vilket inte har hänt sedan vårt allra första år tillsammans. Lotus har nu dessutom varit skadefri i ett och ett halvt år, vilket är rekord under de elva år vi haft tillsammans. I början av året var det även tio år sedan jag blev stolt ägare till min fina Lotus.
Att Lotus har fått vara frisk och kunnat träna hela året har säkert bidragit till den otroliga utveckling han haft och han jobbar verkligen otroligt bra nu. Han har blivit starkare och mer balanserad i sin kropp och fått en helt annan styrka än tidigare, vilket gör att han nu klarar att jobba i den där högre formen som vi länge letat efter. Han fullständigt utstrålar styrka, smidighet och arbetsvilja, är mjuk, liksidig och självbärig på ett helt annat sätt än tidigare och ibland får jag en känsla av att jag bara behöver följa med och i princip göra så lite som möjligt. Älskar hans sätt att jobba med en härlig iver och självklarhet, han visar så tydligt att han verkligen VILL jobba.
Att Lotus har fått vara frisk och kunnat träna hela året har säkert bidragit till den otroliga utveckling han haft och han jobbar verkligen otroligt bra nu. Han har blivit starkare och mer balanserad i sin kropp och fått en helt annan styrka än tidigare, vilket gör att han nu klarar att jobba i den där högre formen som vi länge letat efter. Han fullständigt utstrålar styrka, smidighet och arbetsvilja, är mjuk, liksidig och självbärig på ett helt annat sätt än tidigare och ibland får jag en känsla av att jag bara behöver följa med och i princip göra så lite som möjligt. Älskar hans sätt att jobba med en härlig iver och självklarhet, han visar så tydligt att han verkligen VILL jobba.
Framsteg
Vi har gjort enorma framsteg inom dressyren och sådant som tidigare kändes helt ouppnåeligt är nu vardagsmat. Det intressanta är att vi nu för tiden nästan bara gör bra pass, till skillnad från tidigare när det kunde gå ganska många mer eller mindre dåliga pass på varje träningspass som kändes riktigt bra. Då kändes det också som om det nästan var nödvändigt att ha en tränare till hjälp för att kunna göra ett bra arbetspass – nu gör vi regelbundet bra pass även på egen hand, även om det självklart är till stor hjälp att ha tränarögon till hjälp. Tyvärr blev det inga körkurser i år, vilket känns lite tråkigt. Däremot så har jag tränat regelbundet för min hemmatränare hela året och det är henne jag kan tacka för de enorma framsteg vi gjort. Det känns verkligen som om bitarna har fallit på plats och jag har fått en mycket större känsla för vilka verktyg jag ska använda för att komma tillrätta med olika problem.
Jag har även tömkört Lotus regelbundet och där syns det minst lika tydligt som i körningen vilken otrolig utveckling han haft. Jag har betydligt lättare än tidigare att få honom att jobba i en hög och samtidigt lätt form. Jag kan samla och länga honom på ett bra sätt och när jag samlar honom ordentligt gör han faktiskt vad som nu nästan kallas för en riktig piaff och över bommar går han nästan i passage.
Vi debuterade medelsvår dressyr i våras och även om vi vid den första tävlingsstarten kanske inte riktigt var mogna för uppgiften, så kan jag nu definitivt med gott samvete säga att Lotus går medelsvår dressyr och han behärskar både ökningar och samling samt jobbar i den högre form som klassen kräver.
Vi har gjort enorma framsteg inom dressyren och sådant som tidigare kändes helt ouppnåeligt är nu vardagsmat. Det intressanta är att vi nu för tiden nästan bara gör bra pass, till skillnad från tidigare när det kunde gå ganska många mer eller mindre dåliga pass på varje träningspass som kändes riktigt bra. Då kändes det också som om det nästan var nödvändigt att ha en tränare till hjälp för att kunna göra ett bra arbetspass – nu gör vi regelbundet bra pass även på egen hand, även om det självklart är till stor hjälp att ha tränarögon till hjälp. Tyvärr blev det inga körkurser i år, vilket känns lite tråkigt. Däremot så har jag tränat regelbundet för min hemmatränare hela året och det är henne jag kan tacka för de enorma framsteg vi gjort. Det känns verkligen som om bitarna har fallit på plats och jag har fått en mycket större känsla för vilka verktyg jag ska använda för att komma tillrätta med olika problem.
Jag har även tömkört Lotus regelbundet och där syns det minst lika tydligt som i körningen vilken otrolig utveckling han haft. Jag har betydligt lättare än tidigare att få honom att jobba i en hög och samtidigt lätt form. Jag kan samla och länga honom på ett bra sätt och när jag samlar honom ordentligt gör han faktiskt vad som nu nästan kallas för en riktig piaff och över bommar går han nästan i passage.
Vi debuterade medelsvår dressyr i våras och även om vi vid den första tävlingsstarten kanske inte riktigt var mogna för uppgiften, så kan jag nu definitivt med gott samvete säga att Lotus går medelsvår dressyr och han behärskar både ökningar och samling samt jobbar i den högre form som klassen kräver.
Hinderkörning och precision
Framför allt under våren tränade vi en hel del både på hinderkörning och precision inomhus, både med tränarhjälp och på egen hand. Där märks det tydligt att både Lotus och jag har utvecklats mycket. Dels så är Lotus nu mycket lydigare, följer mig på ett bra sätt och jag kan i allmänhet lita på att vi kan hålla den linje jag tänkt mig istället för att driva iväg åt ena eller andra hållet. Dessutom har Lotus nu verkligen förstått vad det går ut på att springa i hinder och är liksom ”målsökande” och letar själv efter en lämplig öppning att ta sig igenom.
Vägar som tidigare kändes helt omöjliga att köra och svängar där vi hela tiden fastnade, tappade tempo och tyckte att det var alldeles för trångt kan vi nu köra i ett ganska högt tempo, vilket i sin tur ger körningen mycket bättre flyt. När jag vid ett tillfälle körde en hel precisionsbana i en ganska frisk galopp, med prydliga byten när vi bytte riktning, var jag oerhört stolt. Det var på något sätt det ultimata beviset för att vi verkligen hade utvecklats, tidigare så hade det varit fysiskt totalt omöjligt för oss att klara en hel bana i galopp. Det är så fantastiskt roligt att få uppleva denna utveckling och känslan av att kunna kommunicera på det här sättet med en häst är helt otrolig! Att köra hinder är dock lite svårare än koner eftersom vi då upplever det som trångt på ett annat sätt, men jag hoppas på att vi ska hitta flytet även där.
Framför allt under våren tränade vi en hel del både på hinderkörning och precision inomhus, både med tränarhjälp och på egen hand. Där märks det tydligt att både Lotus och jag har utvecklats mycket. Dels så är Lotus nu mycket lydigare, följer mig på ett bra sätt och jag kan i allmänhet lita på att vi kan hålla den linje jag tänkt mig istället för att driva iväg åt ena eller andra hållet. Dessutom har Lotus nu verkligen förstått vad det går ut på att springa i hinder och är liksom ”målsökande” och letar själv efter en lämplig öppning att ta sig igenom.
Vägar som tidigare kändes helt omöjliga att köra och svängar där vi hela tiden fastnade, tappade tempo och tyckte att det var alldeles för trångt kan vi nu köra i ett ganska högt tempo, vilket i sin tur ger körningen mycket bättre flyt. När jag vid ett tillfälle körde en hel precisionsbana i en ganska frisk galopp, med prydliga byten när vi bytte riktning, var jag oerhört stolt. Det var på något sätt det ultimata beviset för att vi verkligen hade utvecklats, tidigare så hade det varit fysiskt totalt omöjligt för oss att klara en hel bana i galopp. Det är så fantastiskt roligt att få uppleva denna utveckling och känslan av att kunna kommunicera på det här sättet med en häst är helt otrolig! Att köra hinder är dock lite svårare än koner eftersom vi då upplever det som trångt på ett annat sätt, men jag hoppas på att vi ska hitta flytet även där.
Kondition och styrka
Vi har även ägnat oss mycket åt konditions- och styrketräning. Under utomhussäsongen gjorde vi regelbundet rena konditionspass och Lotus har inga problem att trava och galoppera över en mil i ett tempo som ligger klart över vad han behöver prestera på ett maraton och detta utan att verka särskilt ansträngd. Snarare tvärtom faktiskt och inte helt sällan så har bjudning och tempo snarare ökat än minskat ju längre vi hållit på och helt klart så har han en enorm kondition. Utan att jag direkt kräver nån egentlig dressyrform så jobbar han väldigt trevligt och är självbärig och fin och det syns tydligt hur korrekt han jobbar, även när jag inte kräver någon direkt dressyrform.
Under sommaren ägnade vi oss nästan bara åt utomhuskörning och skippade i stort sett helt dressyren. När vi sedan återupptog dressyrträningen hade han inte tappat någonting, snarare tvärtom, så det var tydligt att långturer med vagnen och mycket utomhusvistelse hade hållit honom igång och stärkt honom.
Lotus gick på dygnet-runt-bete ungefär sex veckor, men hölls igång större delen av tiden. Dock fick han knappt två veckors sammanhängande vila i början av betesperioden och ytterligare några kortare viloperioder.
Vi har även ägnat oss mycket åt konditions- och styrketräning. Under utomhussäsongen gjorde vi regelbundet rena konditionspass och Lotus har inga problem att trava och galoppera över en mil i ett tempo som ligger klart över vad han behöver prestera på ett maraton och detta utan att verka särskilt ansträngd. Snarare tvärtom faktiskt och inte helt sällan så har bjudning och tempo snarare ökat än minskat ju längre vi hållit på och helt klart så har han en enorm kondition. Utan att jag direkt kräver nån egentlig dressyrform så jobbar han väldigt trevligt och är självbärig och fin och det syns tydligt hur korrekt han jobbar, även när jag inte kräver någon direkt dressyrform.
Under sommaren ägnade vi oss nästan bara åt utomhuskörning och skippade i stort sett helt dressyren. När vi sedan återupptog dressyrträningen hade han inte tappat någonting, snarare tvärtom, så det var tydligt att långturer med vagnen och mycket utomhusvistelse hade hållit honom igång och stärkt honom.
Lotus gick på dygnet-runt-bete ungefär sex veckor, men hölls igång större delen av tiden. Dock fick han knappt två veckors sammanhängande vila i början av betesperioden och ytterligare några kortare viloperioder.
Härliga utflykter
Främst under sommaren gjorde vi en hel del roliga utflykter och tog med oss häst och vagn och åkte till nya ställen för att köra långturer. Lotus älskar verkligen att åka på utflykt och lever upp ordentligt när han får springa på nya och för honom okända vägar. Den kanske allra roligaste utflykten var när vi åkte till bekanta i Roslagen och bodde över en natt och kunde njuta av helt fantastiska körvägar i två dagar. Sällan har väl Lotus varit så pigg och glad som under den utflykten! Vi har även varit vid Angarns träningscamp ett par gånger och kört på deras otroligt fina vägar.
Främst under sommaren gjorde vi en hel del roliga utflykter och tog med oss häst och vagn och åkte till nya ställen för att köra långturer. Lotus älskar verkligen att åka på utflykt och lever upp ordentligt när han får springa på nya och för honom okända vägar. Den kanske allra roligaste utflykten var när vi åkte till bekanta i Roslagen och bodde över en natt och kunde njuta av helt fantastiska körvägar i två dagar. Sällan har väl Lotus varit så pigg och glad som under den utflykten! Vi har även varit vid Angarns träningscamp ett par gånger och kört på deras otroligt fina vägar.
Vi gjorde även en bröllopskörning i juni. Bruden var en gammal bekant och det kändes extra kul att köra någon som man faktiskt känner. Vi fick vara med vid fotograferingen och det togs massor av bilder både med och utan häst. Det var så otroligt vackert med brudparet på kuskbocken. Lotus skötte sig, som vanligt, exemplariskt och stod snällt stilla med spetsade öron.
Årets tävlingar
Tävlingsmässigt så blev det tyvärr ganska få starter i år, framför allt beroende på att det ordnades ovanligt få tävlingar i vårt område. Dessutom missade vi årets första tävling på grund av smitta i vårt stall. Årets första tävling för vår del blev på hemmaplan i april. Vi körde både LA och Medelsvår dressyr och genomförde riktigt fina program där Lotus jobbade bra och gav mig en nästan lika fin känsla som på träning. I LA fick vi 70% (och våra första 9:or varav en för presentationen) och en andraplacering och även i Medelsvår körde vi på över 60% och det kändes som en klart godkänd första start. I precisionen gick Lotus i ett friskt tempo och körningen gick till en början jättebra, men tyvärr gick det lite FÖR fort i fas 2 och vi fick ett par onödiga rivningar.
Nästa tävlingsstart var på Johannesberg i maj. Lotus älskar att tävla på Johannesberg och det var verkligen full fart på honom och vi genomförde LA-dressyren med en lydig häst som gick med stor energi och utan några större missar. Vi fick 41 straff, vilket motsvarar 74%, och det var i särklass det bästa resultat vi haft. Det räckte också med god marginal till seger i klassen.
Vi startade även Medelsvår dressyr med lite blandat resultat. Lotus behöll sin energi och vi kunde göra en del av rörelserna riktigt bra, men de långa sträckorna i samlad trav var än så länge lite för svåra för oss. Poängen varierade från 5:or till 8:or och även om vi fick låga poäng för det som var dåligt så fick vi även riktigt bra poäng för det som var bra. Vi kom faktiskt upp i 67% och att döma av domarens kommentarer så är vi helt klart mogna för klassen, men behöver träna lite mer.
Precisionen missade vi fullständigt. Lotus, som verkade lite trött efter sina två dressyrstarter, tände till ordentligt när vi kom in på banan, for iväg i full galopp och var mer eller mindre ostyrbar. Det kostade oss ett antal rivningar, men jag kunde bara skratta åt min entusiastiska häst.
Tävlingsmässigt så blev det tyvärr ganska få starter i år, framför allt beroende på att det ordnades ovanligt få tävlingar i vårt område. Dessutom missade vi årets första tävling på grund av smitta i vårt stall. Årets första tävling för vår del blev på hemmaplan i april. Vi körde både LA och Medelsvår dressyr och genomförde riktigt fina program där Lotus jobbade bra och gav mig en nästan lika fin känsla som på träning. I LA fick vi 70% (och våra första 9:or varav en för presentationen) och en andraplacering och även i Medelsvår körde vi på över 60% och det kändes som en klart godkänd första start. I precisionen gick Lotus i ett friskt tempo och körningen gick till en början jättebra, men tyvärr gick det lite FÖR fort i fas 2 och vi fick ett par onödiga rivningar.
Nästa tävlingsstart var på Johannesberg i maj. Lotus älskar att tävla på Johannesberg och det var verkligen full fart på honom och vi genomförde LA-dressyren med en lydig häst som gick med stor energi och utan några större missar. Vi fick 41 straff, vilket motsvarar 74%, och det var i särklass det bästa resultat vi haft. Det räckte också med god marginal till seger i klassen.
Vi startade även Medelsvår dressyr med lite blandat resultat. Lotus behöll sin energi och vi kunde göra en del av rörelserna riktigt bra, men de långa sträckorna i samlad trav var än så länge lite för svåra för oss. Poängen varierade från 5:or till 8:or och även om vi fick låga poäng för det som var dåligt så fick vi även riktigt bra poäng för det som var bra. Vi kom faktiskt upp i 67% och att döma av domarens kommentarer så är vi helt klart mogna för klassen, men behöver träna lite mer.
Precisionen missade vi fullständigt. Lotus, som verkade lite trött efter sina två dressyrstarter, tände till ordentligt när vi kom in på banan, for iväg i full galopp och var mer eller mindre ostyrbar. Det kostade oss ett antal rivningar, men jag kunde bara skratta åt min entusiastiska häst.
Några veckor senare var det dags för ännu en tävling på Johannesberg, och den här gången gick det inte alls lika bra. Redan vid framkörningen kände jag att Lotus inte riktigt var med mig och även om vi genomförde programmet utan större missar, så blev det också utan några större höjdpunkter. Hade helt enkelt en dålig känsla, vilket var jättetråkigt, särskilt med tanke på hur bra känsla jag haft på träningarna.
Som tur var så dök det upp ännu en tävling, i oktober. Det var Roslagens rid- och körklubb som bjöd in till tävlingar i dressyr och precision och där ingick även DM för stockholmsdistriktet. Den här gången hade jag en helt annan, mycket bättre, känsla på framkörningen och även om vi tappade lite av spänsten och bjudningen när vi kom in på banan så gjorde vi en riktigt bra uppvisning utan några egentliga missar. Vi fick fina poäng, totalt 50 straff, och även om jag vet att vi kan ännu bättre så var det helt klart en av våra bättre prestationer på tävlingsbanan. Även precisionen var definitivt en av de bästa vi gjort med god fart, bra vägar och inte en enda boll ner. Vi vann både dressyr och precision med god marginal och så även DM, där dressyr och precision slogs samman. Visst, det var inte särskilt många startande och konkurrensen var inte alltför hård, men jag var ändå otroligt nöjd med vår insats. Det har hänt att jag känt att jag fått pris inte för att vi var bra utan för att de andra var ännu sämre, men så kändes det inte den här gången utan nu tyckte jag verkligen att vi var värda våra tre blågula rosetter.
Maraton
Vi har även kört maraton vid tre tillfällen, två Pay & Drive och en riktig tävling (LB, där vi fick en clear round-rosett), alla på Johannesberg. Lotus har tydligt visat att han tycker att detta är otroligt kul och hållit ett högt tempo. När det var Pay & Drive körde vi LA (dock ingick bara hindersträckan), vilket innebar att vi fick galoppera. Jag lät då Lotus ligga i en bra galopp där underlaget var bra för att sedan ”ha råd” att ta det lugnt där underlaget var sämre. Däremot hade vi lite svårt att hålla tempot i hindren, vi fick helt enkelt inte samma flyt i hindren utomhus som vi börjat få när vi tränade inomhus. Dock var det tydligt att Lotus var väl förberedd för uppgiften konditionsmässigt och han var inte det minsta trött när vi gick i mål utan han hade nog gärna gått ett varv eller två till.
Jag som tidigare sagt att jag aldrig ska köra ett riktigt maraton med Lotus, börjar nu definitivt att ompröva det beslutet. Med tanke på hur otroligt stark och vältränad han är nu och hur bra han har hållit för årets ganska hårda träning så tror jag att han numera är ganska väl förberedd för ett maraton, åtminstone upp till LA. Det är därför inte omöjligt att det blir en start i en fullständig tävling nästa år.
Vi har även kört maraton vid tre tillfällen, två Pay & Drive och en riktig tävling (LB, där vi fick en clear round-rosett), alla på Johannesberg. Lotus har tydligt visat att han tycker att detta är otroligt kul och hållit ett högt tempo. När det var Pay & Drive körde vi LA (dock ingick bara hindersträckan), vilket innebar att vi fick galoppera. Jag lät då Lotus ligga i en bra galopp där underlaget var bra för att sedan ”ha råd” att ta det lugnt där underlaget var sämre. Däremot hade vi lite svårt att hålla tempot i hindren, vi fick helt enkelt inte samma flyt i hindren utomhus som vi börjat få när vi tränade inomhus. Dock var det tydligt att Lotus var väl förberedd för uppgiften konditionsmässigt och han var inte det minsta trött när vi gick i mål utan han hade nog gärna gått ett varv eller två till.
Jag som tidigare sagt att jag aldrig ska köra ett riktigt maraton med Lotus, börjar nu definitivt att ompröva det beslutet. Med tanke på hur otroligt stark och vältränad han är nu och hur bra han har hållit för årets ganska hårda träning så tror jag att han numera är ganska väl förberedd för ett maraton, åtminstone upp till LA. Det är därför inte omöjligt att det blir en start i en fullständig tävling nästa år.
Friskvård
I juni var vi hos veterinären för att göra en avstämning. Veterinären gjorde en genomgång av Lotus och konstaterade att han visserligen var lite stel och att det fanns en lätt ojämnhet på vänster fram, men att det inte var ”värre än vanligt” utan snarare ganska bra för att vara Lotus. På det hela taget verkade veterinären väldigt nöjd med vad han såg och han noterade att Lotus var väldigt fin i kroppen och väl musklad. Lotus fick en förebyggande behandling med ett preparat som heter bonefos och tanken med den är att den ska stärka både skelett och leder och hjälpa till att läka småskador.
Vi var tillbaka för ett nytt besök hos veterinären i december och även den här gången kommenterades den lätta markeringen på vänster fram när Lotus gick i högervarv, men veterinären tyckte ändå att Lotus såg oförskämt frisk och fräsch ut och att han aldrig hade sett honom trava så bra. Även den här gången fick Lotus bonefos-behandling och det ska upprepas var sjätte månad. Det kändes oerhört skönt att få bekräftat att Lotus klarat årets ganska tuffa träning och ändå kan vara i så fin form.
Lotus har även fått träffa kiropraktorn vid ett par tillfällen. I februari fanns det en hel del låsningar och skevheter i både bäcken och nacke, men dessa hade inte kommit tillbaka när han såg honom på nytt i juni. Däremot hittade han då en låsning bogleden som behandlades och efter detta hade Lotus en mycket bättre rörlighet och kändes även mer liksidig.
I juni var vi hos veterinären för att göra en avstämning. Veterinären gjorde en genomgång av Lotus och konstaterade att han visserligen var lite stel och att det fanns en lätt ojämnhet på vänster fram, men att det inte var ”värre än vanligt” utan snarare ganska bra för att vara Lotus. På det hela taget verkade veterinären väldigt nöjd med vad han såg och han noterade att Lotus var väldigt fin i kroppen och väl musklad. Lotus fick en förebyggande behandling med ett preparat som heter bonefos och tanken med den är att den ska stärka både skelett och leder och hjälpa till att läka småskador.
Vi var tillbaka för ett nytt besök hos veterinären i december och även den här gången kommenterades den lätta markeringen på vänster fram när Lotus gick i högervarv, men veterinären tyckte ändå att Lotus såg oförskämt frisk och fräsch ut och att han aldrig hade sett honom trava så bra. Även den här gången fick Lotus bonefos-behandling och det ska upprepas var sjätte månad. Det kändes oerhört skönt att få bekräftat att Lotus klarat årets ganska tuffa träning och ändå kan vara i så fin form.
Lotus har även fått träffa kiropraktorn vid ett par tillfällen. I februari fanns det en hel del låsningar och skevheter i både bäcken och nacke, men dessa hade inte kommit tillbaka när han såg honom på nytt i juni. Däremot hittade han då en låsning bogleden som behandlades och efter detta hade Lotus en mycket bättre rörlighet och kändes även mer liksidig.
Femårsjubileum som körhäst
I somras var det fem år sedan Lotus gick framför vagnen för första gången! Föga anade jag då vilken otroligt fin körhäst jag faktiskt hade och hur roligt vi båda skulle tycka att det var med körning. Nu vet jag i alla fall en sak; att köra in Lotus är definitivt ett av de bästa beslut jag någonsin tagit!
För mig var inkörningen till en början mest ett kul projekt. Jag hade ingen aning om varken vad jag eller Lotus skulle tycka om det här med körning och ärligt talat så hade jag nog en ganska vag bild av vad körning egentligen handlar om och trodde nog mest att det skulle vara ett bra komplement till ridningen och en ren motionsform. Att det skulle vara SÅ kul som det ganska snart visade sig vara och att jag så småningom skulle ha en fantastisk dressyrhäst framför vagnen, det kunde jag inte föreställa mig. Inte heller fanns det ens i min begreppsvärld att jag några år senare helt skulle släppa ridningen till förmån för körningen – och att det inte ens var ett svårt beslut. Faktum är att Lotus snart varit körhäst hälften av den tid jag haft honom och till hösten är det två år sedan jag red honom sista gången.
Det här firade vi genom att köpa en splitter ny maratonvagn, som anlände i slutet av november. Jag har inte hunnit köra den så mycket än, men har i alla fall kunnat konstatera att den är helt fantastisk och ett riktigt ”lyft” jämfört med den gamla.
Ja, det har verkligen varit ett fantastiskt år! De där passen jag fått uppleva med en otroligt bra känsla i körningen och en Lotus som fullständigt dansar fram. När allt känns så enkelt och okomplicerat, nästan som om vi leker fram rörelserna, när allt känns så självklart. Den känslan är helt underbar. Känslan när bitarna faller på plats och allt bara fungerar, när det där som känts ouppnåeligt svårt plötsligt känns lekande lätt. Så otroligt tacksam för att jag trott på denna fantastiska häst och orkat kämpa vidare även när allt verkat helt hopplöst.
I somras var det fem år sedan Lotus gick framför vagnen för första gången! Föga anade jag då vilken otroligt fin körhäst jag faktiskt hade och hur roligt vi båda skulle tycka att det var med körning. Nu vet jag i alla fall en sak; att köra in Lotus är definitivt ett av de bästa beslut jag någonsin tagit!
För mig var inkörningen till en början mest ett kul projekt. Jag hade ingen aning om varken vad jag eller Lotus skulle tycka om det här med körning och ärligt talat så hade jag nog en ganska vag bild av vad körning egentligen handlar om och trodde nog mest att det skulle vara ett bra komplement till ridningen och en ren motionsform. Att det skulle vara SÅ kul som det ganska snart visade sig vara och att jag så småningom skulle ha en fantastisk dressyrhäst framför vagnen, det kunde jag inte föreställa mig. Inte heller fanns det ens i min begreppsvärld att jag några år senare helt skulle släppa ridningen till förmån för körningen – och att det inte ens var ett svårt beslut. Faktum är att Lotus snart varit körhäst hälften av den tid jag haft honom och till hösten är det två år sedan jag red honom sista gången.
Det här firade vi genom att köpa en splitter ny maratonvagn, som anlände i slutet av november. Jag har inte hunnit köra den så mycket än, men har i alla fall kunnat konstatera att den är helt fantastisk och ett riktigt ”lyft” jämfört med den gamla.
Ja, det har verkligen varit ett fantastiskt år! De där passen jag fått uppleva med en otroligt bra känsla i körningen och en Lotus som fullständigt dansar fram. När allt känns så enkelt och okomplicerat, nästan som om vi leker fram rörelserna, när allt känns så självklart. Den känslan är helt underbar. Känslan när bitarna faller på plats och allt bara fungerar, när det där som känts ouppnåeligt svårt plötsligt känns lekande lätt. Så otroligt tacksam för att jag trott på denna fantastiska häst och orkat kämpa vidare även när allt verkat helt hopplöst.
Fantastisk resa
Blir nästan lite tårögd när jag tänker på den resa vi gjort tillsammans. Det känns som en evighet sen jag hämtade hem den där vingliga 4-åringen från Rindö. Lotus skulle ta vid som ridhäst efter min gamla häst, Ture. Vi skulle träna en hel del dressyr, kanske även tävla lite, men självklart skulle vi även rida ut, kanske till och med hoppa lite, ha massor av kul tillsammans. Och det första året var det precis så roligt och lättsamt som jag hade tänkt mig. Sen kom skadorna. Alla resorna till veterinären. Glädjen när en skada hade läkt ut och jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen. Och hopplösheten när skadan kom tillbaka. Så många gånger som jag trodde att jag skulle förlora min fina häst. Så många tårar som jag gråtit.
Vändpunkten kom för ganska exakt åtta år sedan. Lotus var egentligen nästan i sämre skick än någonsin tidigare och jag trodde att han skulle få sin dödsdom på riktigt, men det var då som min veterinär sa att även om Lotus kanske aldrig skulle bli den ridhäst som jag hade tänkt mig så fanns det säkert en nivå som han kunde fungera på och nu gällde det att hitta den nivån. Det var då vi la om vår träning helt och väldigt mycket har hänt sen dess. Jag trodde då att min fina Lotus skulle bli en promenadhäst som i bästa fall skulle kunna hålla för lite lättare träning. Att jag åtta år senare skulle ha en fantastisk vältränad körhäst som fullständigt sprudlar av livsglädje, nej det hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig, även om vägen hit har varit allt annat än spikrak.
Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans, både i år och tidigare år, och det räcker med att jag kastar en blick på min underbara häst för att veta att han är värd precis all möda som jag lagt ner på honom. Är så tacksam över att jag orkat kämpa på och att jag trott på Lotus hela tiden, även när det känts som mest hopplöst!
Jag hoppas att vi har många fina år kvar tillsammans, vi har mycket kvar att göra och lära. Det ska bli väldigt spännande att se hur långt vi kan komma. Och hur länge Lotus får hålla. En sån här häst får man bara en gång i livet!
Blir nästan lite tårögd när jag tänker på den resa vi gjort tillsammans. Det känns som en evighet sen jag hämtade hem den där vingliga 4-åringen från Rindö. Lotus skulle ta vid som ridhäst efter min gamla häst, Ture. Vi skulle träna en hel del dressyr, kanske även tävla lite, men självklart skulle vi även rida ut, kanske till och med hoppa lite, ha massor av kul tillsammans. Och det första året var det precis så roligt och lättsamt som jag hade tänkt mig. Sen kom skadorna. Alla resorna till veterinären. Glädjen när en skada hade läkt ut och jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen. Och hopplösheten när skadan kom tillbaka. Så många gånger som jag trodde att jag skulle förlora min fina häst. Så många tårar som jag gråtit.
Vändpunkten kom för ganska exakt åtta år sedan. Lotus var egentligen nästan i sämre skick än någonsin tidigare och jag trodde att han skulle få sin dödsdom på riktigt, men det var då som min veterinär sa att även om Lotus kanske aldrig skulle bli den ridhäst som jag hade tänkt mig så fanns det säkert en nivå som han kunde fungera på och nu gällde det att hitta den nivån. Det var då vi la om vår träning helt och väldigt mycket har hänt sen dess. Jag trodde då att min fina Lotus skulle bli en promenadhäst som i bästa fall skulle kunna hålla för lite lättare träning. Att jag åtta år senare skulle ha en fantastisk vältränad körhäst som fullständigt sprudlar av livsglädje, nej det hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig, även om vägen hit har varit allt annat än spikrak.
Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans, både i år och tidigare år, och det räcker med att jag kastar en blick på min underbara häst för att veta att han är värd precis all möda som jag lagt ner på honom. Är så tacksam över att jag orkat kämpa på och att jag trott på Lotus hela tiden, även när det känts som mest hopplöst!
Jag hoppas att vi har många fina år kvar tillsammans, vi har mycket kvar att göra och lära. Det ska bli väldigt spännande att se hur långt vi kan komma. Och hur länge Lotus får hålla. En sån här häst får man bara en gång i livet!
RSS Feed
