Ja, vi börjar väl med dressyren. Vi var ute i god tid och Lotus fick värma upp genom att skritta runt på tävlingsområdet och bara insupa atmosfären. Han verkade väldigt nöjd, Lotus trivs på tävlingsplatser. Joggade sedan igång innan vi gick in på framkörningsbanan och det mer seriösa arbetet vidtog. Det tog en stund innan Lotus kom igång och började jobba på riktigt och jag fick kämpa lite för att hitta den fina formen och det rätta stödet i handen, men det kom faktiskt och när det började närma sig start så hade jag en riktigt fin häst framför vagnen. Körde in på banan med en häst som var väl framme, hade massor av bjudning och travade in på medellinjen med en känsla av att ”här kommer jag”.
Lotus kändes riktigt riktigt fin genom hela programmet. Ska jag vara lite kritisk så hade jag nog gärna haft honom lite mer eftergiven i sidorna och ibland blev det tydligt att jag inte riktigt fått det där stödet på yttertömmen som jag måste ha för att det ska bli riktigt bra, men på det hela taget hade jag en väldigt bra känsla och en följsam häst och jag kunde verkligen KÖRA programmet, inte bara åka med och göra det bästa av situationen. Och så har det verkligen inte alltid varit… Visst hade vi ett par rejäla missar, framför allt så tappade jag avvikelsen på enhandsfattning helt och förmodligen var det därför som åttvolten strax efter inte heller blev nåt vidare. Men jag kunde lämna banan med en känsla av att vi faktiskt gjort något riktigt bra – och när jag flera timmar senare fick se mitt protokoll fick jag bekräftat att känslan var rätt. Vi belönades med mestadels 7:or och faktiskt även en 8 (på en näst intill perfekt halt och en nästan spikrak ryggning) och totalt 57 straff, vilket nog är den bästa poäng jag fått. Mest glad blev jag dock över domarens kommentar. Just denna domare har nämligen varit ganska grinig mot mig tidigare, det har nästan känts som om det inte är nån idé för mig att vara med om det är hon som dömer. Men nu skrev hon ”Snyggt! Har nog inte sett dig köra så här bra förut!” Jag har sällan blivit så glad över beröm!
Jag var helt otroligt nöjd med Lotus efter dessa två starter. Han jobbade verkligen jättebra, det var otroligt kul att tävla och det kändes faktiskt som om vi hade presterat något riktigt bra. Seger i dressyren – med god marginal och med känslan av att vi verkligen var värda segern (det har hänt att jag visserligen blivit placerad, men känt att det inte var tack vare vår goda insats utan för att de andra var ännu sämre…). I precisionen hade de flesta andra också petat ner en boll, men jag var inte tillräckligt snabb för att hävda mig i konkurrensen. Men det gjorde verkligen ingenting, jag var bara så otroligt glad över att jag fått köra en precisionsbana med så bra känsla.
Men tävlingen tog inte slut där, nej det var bara att ladda om för söndagens maraton. Fyra hinder hade jag att lära mig och med sambons hjälp hittade vi riktigt bra vägar som kändes självklara att köra. Hela min plan var att både häst och kusk skulle få en trevlig upplevelse och att vi skulle kunna hålla ett jämnt tempo genom alla hinder. Inga snäva krångliga vägar utan stora mjuka svängar.
Lotus verkade klart förväntansfull när jag gjorde i ordning honom på söndagsmorgonen. ”Åh, utflykt idag också, kul!”, verkade han säga. Vi körde ju alltså bara debutantklassen, vilket innebar att vi bara körde hindersträckan (som i det här fallet var ungefär 4,5 km). Värmde upp med att jogga runt tävlingsområdet och vi mjukade även upp med lite dressyr för att jag skulle ha en lydig och följsam häst. Lotus kändes riktigt fin och var väldigt pigg och glad.
Start och iväg och en häst med massor av bjudning. På större delen av sträckorna mellan hindren låg Lotus i ett rejält travtempo som var klart över hans normala ”bekvämlighetstempo”. Några gånger var han väldigt nära att gå över i galopp och jag fick ta tag i honom ett par gånger för att han skulle hejda sig. Det var ingen tvekan om att han hade kul!
De fyra hindren gick riktigt bra. Jag hade riktigt bra flyt i körningen, Lotus var lydig och följde mig och bara en gång missförstod jag min groom och fick en onödigt lång väg. Men på det stora hela körde vi bra vägar och kunde hålla ett jämnt och bra travtempo. Precis som jag hade tänkt mig med andra ord och jag tyckte att vi gjorde en riktigt bra runda. Trots ett genomgående bra tempo klarade vi dock inte riktigt maxtiden och därmed gick vi även miste om clear-round-rosetten. Jag valde att skritta en sträcka där jag inte riktigt tyckte att underlaget var lämpligt för trav och det sinkade oss förstås. Jag skyller även lite på bristande rutin. Men de där sekunderna och rosetten spelar verkligen ingen roll. Jag är så otroligt nöjd för att vi överhuvudtaget kunde genomföra detta maraton – och detta med en otroligt glad och entusiastisk häst som hade massor av energi kvar när vi kom i mål.
Ja, det har varit en fantastisk tävlingshelg! Lotus har varit så otroligt duktig och vi har haft så himla kul tillsammans. Att vi nu kunde få göra detta efter ett år som varit kantat av en hel del strul kändes som en rejäl revansch.