Vi lastade ur på en parkering i utkanten av Vallentuna och vår passagerare klev ombord iförd vacker rosa långklänning och garderad med ett stort rosa paraply. Färden gick via en gångbro över en ordentligt trafikerad väg (Lotus tittade lite undrande men gick snällt), via några bostadsområden och rakt genom Vallentuna C. Vi sneddade över torget, passerade järnvägen och kom ner till själva festlokalen. Tyvärr var vädret inte det bästa med återkommande regnskurar så det var inte så mycket folk ute, men visst väckte vi en hel del uppmärksamhet längs vår väg. När vi körde in på parkeringen vid festlokalen tillsammans med diverse fina bilar var succén total och det var massor av folk på plats. Dock blev det lite mycket för Lotus där i trängseln; mycket att titta på och ingen riktig möjlighet att röra på sig så jag tror att han kände sig lite trängd. Därför fick vi nöja oss med att släppa av vår passagerare och sedan gå därifrån i stället för att stanna kvar en stund som vi kanske hade tänkt. Men entrén gjorde vi precis som planerat och det hade tydligen sedan varit kvällens ”snackis”.
Vi körde sedan tillbaka samma väg som vi kommit och hade en jättetrevlig tur genom Vallentuna C - vi kände oss lite som amishfolket där vi satt i lite gammaldags kläder i vår fina gamla trilla. Eftersom kvällen nu blivit riktigt vacker så fortsatte vi med en tur upp till Vallentuna kyrka för att ta lite fina bilder innan vi körde tillbaka till parkeringen. En riktigt trevlig utflykt fick vi!
Lotus var, förstås, hur duktig som helst. Trots att det var för honom helt nya och dessutom ovana miljöer så knallade han lugnt på hela tiden, även om han ibland tittade sig storögt omkring och bland annat verkade fundera lite på hur han skulle hantera alla konstiga underlag han skulle gå på (gatsten, plattläggning, övergångsställen, gatbrunnar, avloppsgaller). Husse fick kliva ur då och då för att öppna nån grind och nån gång bromsa vagnen när backen var lite väl brant, men annars klarade sig Lotus helt på egen hand. Jag är så otroligt stolt över honom och det är helt fantastiskt hur mycket jag litar på honom – och förmodligen litar han lika mycket på mig. Dock såg Lotus faktiskt ganska trött ut när vi var tillbaka i stallet, mentalt trött efter alla intryck.
Tyvärr har jag ännu inte sett några bilder på hela ekipaget utan har bara de bilder som vi själva tog på tillbakavägen. Dock fotograferades det en hel del så jag hoppas att jag så småningom får lite fina bilder.
Vi körde flera varv runt vallen med lite olika konstellationer av passagerare och både stora och små verkade tycka att det var jättekul. Jag började försiktigt i skritt och lite långsam trav för att inte skrämma mina passagerare, men eftersom ingen hade några invändningar så fortsatte vi med både ordentlig trav och lite galoppsträckor. Lotus var på ett strålande humör och travade glatt på. Han blev både svettig och andfådd så det var ett bra motionspass för honom. Vi fortsatte med att köra lite koner på gräsbanan och det var nog första gången jag tränade precisionskörning med en treåring, en ett och ett halv-åring och en mamma som groomar. Men alla, inklusive Lotus, var nöjda och glada och Lotus var riktigt duktig.
Lilla Selma ville knappt kliva ur vagnen när vi var klara, men blev glad igen när hon fick sitta på Lotus rygg medan jag skrittade av honom (första gången Lotus har en ”ryttare” på ryggen på åtta månader…). Lotus har verkligen varit en hjälte den här helgen och det är egentligen helt fantastiskt hur mycket roligt man kan ha med en trygg och glad körhäst!