När jag i våras fick problem med att Lotus blev för stark i handen började jag att använda postkandaret igen. Lotus har gått bra på det i perioder, men samtidigt har han ibland protesterat mot det och då har jag fått hänga undan det och återgå till det tvådelade bettet. Nu när han har börjat jobba i en högre och mer samlad form krävs det också lite finare instrument för att kunna öka känsligheten. Jag har aldrig kommit så långt i ridningen att jag börjat att rida på kandar på allvar, men jag inser att det på sätt och vis är där vi är nu. Till saken hör också att jag har lite problem med en hand som ibland domnar, vilket förvärras radikalt om jag måste hålla hårt i tömmarna. Och varken jag eller Lotus mår bra av en dragkamp.
Jag behöver alltså ett bett som är lite skarpare än ett tränsbett men som ändå helst inte är en ”vanlig” stång eftersom Lotus inte verkar gilla dem. När jag surfade runt lite hittade jag ett tredelat postkandar, undrar om det skulle kunna fungera? Någon som har något tips på ett bett som skulle kunna fylla vårt behov?
Diskuterade problemet med A igår och hon föreslog att jag skulle prova hennes liverpoolstång med tungfrihet. Eftersom jag ändå hade tänkt köra så provade jag det direkt. Lotus ”svalde” snällt bettet utan att visa det minsta obehag så det var ju ett gott tecken. Vi var bara ute och travade och galopperade på vallen så det blev inget riktigt uttömmande test av bettet, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus inte en enda gång visade någon som helst antydan till att han skulle ha några problem med bettet så det verkar ju lovande så långt. Nästa steg blir att köra ett dressyrpass på det.
Gårdagens pass blev ett riktigt konditionspass. Vi travade åtta varv runt vallen i god fart och med några korta andhämtningspauser. Varje varv är ungefär en kilometer så det blev ett ganska rejält pass. Tyvärr tänkte jag inte på att använda telefonen som mätinstrument, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus höll ett riktigt bra tempo – som snarare blev allt högre ju längre vi höll på än tvärtom – och han verkade inte vara det allra minsta trött när vi var klara. Konditionen är det definitivt inget fel på!