Vår domare/tränare, M, dök upp och sa till mig att jag om 10 minuter skulle vara redo för start. Nytt försök att hitta dressyrformen och det gick väl lite sisådär. Inledningen av programmet blev också därefter. En Lotus som mest vinglade runt, gick över tömmen och dessutom verkade irriterad över bettet och därför slog sig fri ibland. M avbröt oss en bit in i programmet och vi gjorde en paus för seriös framkörning. Fick jobba på en volt i trav och galopp och hitta formen och plötsligt kändes allt mycket bättre. Nytt försök med programmet och nu gick det bättre och ju längre in i programmet jag kom desto finare blev Lotus. Riktigt nöjd var jag dock inte och det var inte domaren heller. Hon kom med massor av kritik, väldigt konstruktiv sådan, men hon berättade också vad som var bra. Mest grundläggande var att jag måste få Lotus mer loss och genomarbetad innan jag kan gå i på banan och jag måste också få honom att bjuda framåt. Hon tipsade om att jag kunde lägga in lite galopp just innan jag ska gå in på banan för att få honom lite mer alert och lösgjord. Måste även bli mer stilla i handen och inte börja fixa och trixa en massa bara för att jag nästan får panik över att han inte går i form – det får snarare motsatt effekt. Och så var det det där med pisken… Även M tyckte att jag använde den för mycket. Inte så att jag använder den för hårt men däremot en massa duttande i onödan och att jag på så sätt stör hästen. Hon sa bland annat att en av travökningarna inleddes jättebra med en häst som verkligen började att länga, men sen fortsatte jag att jaga honom med pisken och resultatet blev i stället att Lotus tappade takten och slutade bjuda framåt. Ja, sen var det ju de gamla vanliga felen, dvs att jag inte riktigt kommer ut i hörnen och att jag är lite slarvig med att följa linjerna. Inga nya sanningar direkt men väldigt nyttigt att få höra dem ännu en gång.
Med allt detta i bakhuvudet gick jag in och körde programmet en gång till. Nu hade jag en helt annan känsla! Lotus bjöd framåt och gick verkligen med ett sug. Varje gång vi vände upp på medellinjen kändes det som om han gick på räls och jag fick också beröm efteråt för mina raka uppkörningar. Lotus kändes följsam och fin och jag fick till vägarna ganska bra, även om vi fortfarande genade lite i hörnen, vilket bland annat gjorde att första serpentinbågen hamnade alldeles fel. Men på det stora hela kändes det jättebra och jag fick också beröm av M, som tyckte att det var en avsevärd skillnad jämfört med första försöket och nu fick jag genomgående 6:or och 7:or i protokollet.
Fick lite taktiska råd med mig hem, exempelvis hur jag ”rädda” en lite felplacerad serpentinbåge eller volt genom att flytta hästen lite sidvärts. Väldigt nyttigt var det att få träna på att tävla och många av de problem som dyker upp på tävling blev nu väldigt påtagliga. Tror att det handlar en hel del om att jag vill lite för mycket och därmed stressar Lotus, som istället slår ifrån sig och slutar jobba. Dessutom var det otroligt nyttigt bara det här att få köra på en bana med riktiga mått och träna på att få vägarna rätt. Inte helt lätt…
Lotus var nog lite tagen efter dagens övning, han fick jobba på ganska ordentligt, men verkade ändå nöjd och glad och klev på med engagerade steg när vi skrittade en runda som avslutning. Nyttig och trevlig utflykt var det. Till min hjälp hade jag världens bästa P, som fick vara både hästskötare, groom och domarsekretare. Hon läste högt ur protokollet när vi körde hem och kunde fylla på med lite av det som domaren sagt men som inte hunnit komma på pränt.
I morse hann vi med en kort promenad innan det var dags för hovslagaren och nya skor. Passade bra med tanke på att jag lär behöva skruva i broddar inför söndagens maratonträning och oddsen för att få i dem känns betydligt bättre med nya skor.