Idag fyller världens bästa Lotus 14 år! Varje gång vi kommer till nån slags milstolpe i vårt gemensamma liv så kan jag inte låta bli att känna en viss ödmjukhet – och väldigt mycket tacksamhet. Vår väg har ju som bekant varit kantad av diverse bekymmer och ingenting har någonsin varit särskilt självklart. Lotus hade inte mer än hunnit fylla fem år innan skadeproblematiken började och sen följde en rad tuffa år då jag gång på gång trodde att jag skulle få ge upp min fina häst. Men på nåt sätt så orkade vi ändå kämpa vidare och även om jag misströstade mer än en gång så hade jag hela tiden kvar någon slags tro på att det kanske ändå skulle ordna sig till slut. Att nu kunna fira Lotus 14:e födelsedag med vetskapen om att han faktiskt är fräschare än på länge känns verkligen jätteskönt! Finaste Tussen, min allra bästa kompis, hoppas du har många fina år kvar framför dig! Ikväll bjuds det på fruktsallad!
0 Comments
I lördags var det dags för årets bröllop. Bruden är en gammal bekant och det kändes extra kul att köra någon som man faktiskt känner. Efter en regnig försommar var vi nog alla lite oroliga för att vädret skulle ställa till det, men när jag vaknade på lördagsmorgonen så sken solen från en blå himmel. Lotus blev tvättad och putsad och vi gav oss iväg till Såstaholms herrgård där bröllopet skulle vara. Vår första uppgift var att vara med vid fotograferingen. Först togs en del bilder utan häst, men sedan fick brudparet kliva upp på kuskbocken och fotografen tog mängder av bilder. De var så vackra tillsammans och det blev väldigt effektfullt att låta brudparet sitta på kuskbocken istället för att jag skulle sitta framför dem och skymma. Lotus skötte sig, som vanligt, exemplariskt och stod snällt stilla och bjöd både på en vaken blick och spetsade öron. Det var verkligen ett vackert ekipage! Tyvärr var ljusförhållandena lite för svåra för min enkla kamera så jag lyckades inte ta några riktigt bra bilder – bara att hoppas att jag så småningom kan få ta del av fotografens bilder. Själva vigseln hölls utanför herrgårdens port och vi fick köra brudparet uppför backen och låta dem kliva av framför alla gästerna. Mycket effektfullt och uppskattat! Det var verkligen roligt att göra detta uppdrag och jag var så stolt över Lotus som tar sitt jobb på stort allvar och verkligen gör det bra. Eftersom det äntligen har blivit sommar på riktigt så bestämde jag att det var dags för Lotus att få börja tillbringa även nätterna utomhus. En väldigt nöjd kille fick därför gå ner till sina kompisar i beteshagen när vi var tillbaka från vår utflykt. Det såg verkligen ut som om han uppskattade det. Han kommer nu att få helt ledigt i ca två veckor. Eftersom han ju faktiskt har varit skadefri hela året så har jag hela tiden planerat för en längre sammanhängande vila under sommaren. Det kändes plötsligt helt rätt att ge honom den nu, med bröllopet som en avslutning. Han har jobbat jättebra hela våren, han är kollad av både kiropraktor och veterinär och jag har fått känna att han fungerat på ett bra sätt efter detta. Det känns jätteskönt att ge både honom och mig själv en paus nu och hämta andan lite innan vi tar upp träningen igen. Åkte upp till stallet på söndagskvällen för att titta till Lotus. Han visade ganska tydligt att han inte direkt saknade mitt sällskap genom att vända och gå när jag kom fram till honom i hagen! Jag gick efter honom en stund – och konstaterade att han tappat en baksko. Därför kändes det extra viktigt att få tag på honom och kolla att han var OK i övrigt. Jag kunde också fånga honom efter en stund och han följde snällt men kanske en aning motvilligt med upp till stallet. Förutom den tappade skon så var allt i sin ordning och det var med betydligt raskare steg som han sedan gick tillbaka ner till hagen igen och glatt marscherade bort till kompisarna. Det är ingen tvekan om att han trivs som utehäst! Sannolikt får han nu gå utan bakskon en vecka eftersom min hovslagare är bortrest, men jag tror inte att det är nån större fara.
Nedan ett urval av bilder från bröllopet. I måndags tömkörde vi ute på gräsbanan. Att tömköra utan något som ens liknar ett staket att ”luta sig mot” är inte helt lätt, men det gick faktiskt över förväntan. Vi jobbade både på volter och på raka spår och Lotus skötte sig jättebra och jobbade dessutom väldigt trevligt. Han såg verkligen jättefin ut, sådär härligt mjuk och elastisk, jobbade korrekt och var väldigt trevlig i formen. Det märktes att han tyckte att det var kul att få jobba igen.
Igår körde vi i ridhuset. Det var det första dressyrpasset med vagnen på en hel vecka och Lotus var verkligen jättefin att köra. Han var otroligt pigg och glad och fullständigt brann av arbetslust. Han kändes mjuk och lösgjord, var lydig och lyhörd och både längde fint i ökningarna och satte sig bra i samlingarna och var följsam i både åttvolter och serpentiner. Lotus gick på det hela taget jättebra och det var otroligt kul att köra honom. Lite handlar det kanske om att han nu har fått vila från dressyr i en vecka och därför fått lite av en nytändning. Dock är jag helt säker på att den behandling han fick av kiropraktorn har gjort nytta och att han nu fungerar mycket bättre i kroppen än innan behandlingen. Känns jätteskönt att jag lät kiropraktorn titta på Lotus och att vi nu kommit tillrätta med ytterligare ett problem. Det känns som om Lotus nu är redo för sommarvila, dock får han jobba några veckor till. Nu har i alla fall Lotus och Dando fått gå ut till de andra beteshästarna. Tre av dem var kompisar från förra sommaren (samt grannar i året-runt-hagen), endast en var ny. Det hela gick mycket lugnt till. Dando och Lotus höll ihop och förutom något litet pip och nån liten halvhjärtad kick med ett bakben så var det ingen som helst dramatik. Lotus får ytterligare ett tag framöver bara gå ute dagtid och jag kommer att försöka att ta in honom så sent som möjligt på kvällarna. Tror inte att Lotus lidit så mycket av att midsommarvädret inte varit så fantastiskt – han har gått på sin midsommaräng och ätit gräs hela helgen och haft det väldigt bra. Att han tuggar i sig en hel del gräs syns på magen som blivit ganska rund, även om det sannolikt mest är vätska. Det syns också på den väldiga mängd gödsel han producerar... Magen till trots så har han dock en väldig arbetsvilja. Vi har varit ute med maratonvagnen nästan varje dag och det har varit god fart på Lotus. Han travar glatt på varv efter varv på vallen i god fart utan att verka tycka att det är särskilt jobbigt – trots att vagnen rullar tungt i det höga gräset och svetten rinner om honom. Ännu mera fart var det på honom när han fick trava grusväg härom kvällen, jag fick ta ganska ordentliga förhållningar ett par gånger för att få honom att hejda sig lite. En regnig midsommar hade gjort vägen lite lagom mjuk och travvänlig och Lotus verkade njuta i fulla drag. Kanske tyckte Lotus att det var lite extra skönt att dra vagnen på grusväg där den rullar betydligt lättare än på vallen. Hans passagerare njöt också eftersom vägen tar oss genom en väldigt charmig ”bullerbymiljö” i sommarskrud.
Helt enligt kiropraktorns direktiv så har vi bara kört ”rakt ut rakt fram” sen i onsdags och det är faktiskt egentligen ganska skönt att få en anledning att ta en paus från dressyrkörningen ett tag och passa på att köra ut och njuta av ett lite lättsammare liv. Tror att det är klokt att hålla igång Lotus nu så här i början av betessäsongen. Känns bättre att han får springa av sig lite av maten än att han bara äter och vilar. Dessutom går han ju fortfarande bara ute halva dygnet, vilket känns ganska lagom till att börja med. Troligen ganska lagom att äta gräs knappt halva dygnet istället för hela… P har tagit in Dando innan jag kommit och både lördag och söndag och Lotus har helt oberörd gått kvar ensam i hagen. Han känner säkert en viss trygghet i att de andra beteshästarna går på andra sidan vägen, men det är ändå väldigt skönt med en häst som är så trygg i sig själv att han inte bryr sig om att han blir lämnad kvar ensam i hagen. Visst älskar han sällskap, men det är inte en livsnödvändighet. En av alla de egenskaper hos Lotus som gör honom så trevlig att hantera! Jag var ju allt annat än nöjd efter den senaste tävlingen. Hade ingen bra känsla i körningen och domaren tyckte uppenbarligen inte heller om vad hon såg eftersom poängen blev låga. Nu har jag dock fått bilder från tävlingsdagen och stillbilderna visar något helt annat än den känsla jag hade. Så hur dåligt det nu än gick så kan jag inte låta bli att känna en väldig stolthet över min fina häst när jag ser de här bilderna.
Idag har Lotus och jag varit på utflykt för att träffa vår kiropraktor. Han har flyttat söder om stan och är numera inte lika lättillgänglig som tidigare. Valde därför att åka iväg till ett ställe där han skulle ha mottagning hela dagen för att få möjlighet att låta honom titta på Lotus.
Senast kiropraktorn tittade på Lotus, i februari, så var det ganska mycket som behövde åtgärdas och Lotus hade då en hel del låsningar och skevheter i både bäcken och nacke. Nu tyckte kiropraktorn att Lotus egentligen såg ganska fin ut och framför allt så hade de tidigare låsningarna förvånansvärt nog inte kommit tillbaka. Däremot såg han en snedhet eller lätt hälta vid longering och han lokaliserade det till bogleden, där det fanns en låsning. Han behandlade detta samt några andra småsaker. När vi efter behandlingen longerade Lotus igen så syntes faktiskt att han rörde sig bättre så något var det helt klart som hände. Om Lotus gått länge med den här låsningen vet vi inte, det kan vara något som hänt om han exempelvis halkat till. Klart är i alla fall att det sannolikt påverkat honom och att det faktum att han haft lite ovanligt svårt att ställa igenom åt vänster kan förklaras av detta. Nu ska Lotus bara jobbas rakt fram resten av veckan. På måndag ska vi göra ett dressyrpass och jag ska försöka att bedöma hur Lotus känns och om behandlingen verkar ha fungerat. Ibland har jag lite svårt att veta om den här typen av behandling gör nytta eller ej. Det låter ju alltid väldigt trovärdigt när kiropraktorn ställer sina diagnoser och att hela kroppen hänger ihop och att en spänning på ett ställe kan ställa till problem på ett helt annat vet jag även av egen erfarenhet. Samtidigt kan jag ibland fundera på hur stor skillnad behandlingen faktiskt gör. Med tanke på Lotus långa skadehistorik känns det dock väldigt viktigt att hela tiden hålla koll på eventuella små förändringar och skavanker. Jag är ganska säker på att även en mindre defekt på sikt kan ställa till väldigt stora problem med tanke på hur skör Lotus faktiskt är. Därför känns det klokt att jobba förebyggande och försöka att hitta problemen innan de ens hunnit bli ett riktigt problem. Att nu ha gjort en kontroll både veterinärt och av kiropraktor känns jättebra inför stundande sommarvila. När vi kom tillbaka från vår utflykt fick Lotus och Dando gå ut i stora sommarhagen. Meningen är att de efter helgen ska in i en större flock och de kommer till en början att gå ute långa dagar för att sedan gå ute dygnet runt. Nu smygstartar vi dock lite med att de två får gå lite kortare dagar på det frodiga betet. Åh vad lyckliga de var! Gräset räckte nästan upp till magarna på dem och de sprang mest runt och visste inte riktigt var de skulle börja äta. Det här måste vara paradiset för en häst! Ett träningspass för A i förra veckan fick mig att inse att Lotus nog ska jobbas i ett lite mer framåtgripande tempo ett tag. Jag har tränat mycket på samling och då tappat lite av framåtbjudningen. Om vi hittar tillbaka till bjudningen och energin så kommer förmodligen även samlingen att bli bättre och med mer energi. På träningen fick jag göra travökningar på gräsytan längs ridhuset; då får man en lång raksträcka som verkligen inbjuder till ökning utan att man automatiskt bromsar för att väggen/kortsidan närmar sig. Lotus fick ett otroligt driv och gjorde jättefina ökningar och kunde sedan behålla den spänsten när vi återgick till gräsbanan.
Fortsatte att köra honom på samma sätt på egen hand två dagar senare och fick en riktigt bra känsla i körningen med en mjuk och följsam häst. Har även gjort ett par riktiga konditionspass med maratonvagnen och kört både längs skogsvägen och 4–5 varv runt vallen, mestadels i vägvinnande trav. Lotus har varit härligt pigg och glad och full av energi. Utan att jag direkt kräver nån egentlig dressyrform så jobbar han väldigt trevligt och är självbärig och fin. Det syns så tydligt hur korrekt han jobbar och han går verkligen genom hela kroppen. Lekte med lite tempoväxlingar och kunde både länga och samla. Framför allt jobbade jag med att han skulle gå i en framåtgripande trav, och det behövde jag knappt be honom om – det skötte han så bra alldeles själv! Jättetrevlig att köra, härligt att kunna behålla en trevlig arbetsform även när vi bara är ute och travar på vallen. Samtidigt känner jag att vi säkert har igen denna träning i dressyren, Lotus stärker ju verkligen sin trav genom att få ligga och rulla på långa sträckor. Och trots att vi gjort ganska rejäla pass så verkar han inte det minsta ansträngd – varm och svettig men inte särskilt andfådd och framför allt inte trött, han blir snarare allt piggare för varje varv vi kör. Lotus fick ta det lite lugnt några dagar, men i helgen började vi att jobba igen. Körde två riktigt bra dressyrpass på gräsbanan med en härligt arbetsvillig häst. Lotus var självgående, följsam och lydig och jag hade en väldigt bra känsla i körningen. Kunde inte låta bli att tänka på hur trevligt det hade varit om jag hade haft den fina känslan på tävlingen. Nu kunde vi exempelvis göra riktigt fina åttvolter i samlad trav och helt utan problem variera mellan olika travtempon. Däremot vågade jag inte kräva riktiga ökningar eftersom jag vet sen tidigare att Lotus lätt tappar fästet lite när han går obroddad på gräs och att det i sin tur kan få honom att tappa självförtroendet. Nu kändes han dock väldigt nöjd, gick med stor energi och verkade inte heller ha några problem med underlaget – varken med att det skulle vara halt eller sakna svikt. Tvärtemot vad jag känt tidigare med andra ord, jag har ju undvikit att köra på gräsbanan eftersom det inte kändes helt bra där i våras.
Jag började ju då att fundera på om det kan vara så att Lotus har blivit mer känslig för underlag på grund av känner av sina skador en aning och att detta blir tydligare på sämre/hårdare underlag. Nu börjar jag nästan att undra om den behandling han fick i tisdags redan gjort nytta och att det är därför han plötsligt inte reagerar på underlaget längre. Bara en tanke – får väl se hur länge den eventuella effekten håller i sig. I söndags gav vi oss ut på en körtur – i halv storm och regnskurar. Körde först skogsvägen, lite fram och tillbaka på den delen av vägsträckan som har bra underlag. Lotus travade på i god fart och med massor av entusiasm. Kanske blåsten gjorde sitt till för att pigga upp honom lite extra. Fortsatte med att köra tre varv runt vallen, ett varv är ca 1 km, och Lotus höll samma friska tempo som han gjorde på Johannesberg förra veckan. Konditionen är det definitivt inget fel på – ca 6 km trav i god fart och han visar inga som helst tecken på trötthet. Han hade säkert inte haft något emot att springa några varv till, men själv hade jag vid det laget blivit ganska frusen och ville mest komma in i värmen igen. Nu ska vi träna vidare med målsättningen att göra ännu en tävlingsstart i början av juli. Efter det ska Lotus få ett par veckors välförtjänt vila på bete. Blåsig tävlingsdag. Dags att sammanfatta några väldigt intensiva dagar. I helgen var det ju tävlingen på Johannesberg igen och på lördagen stod det två dressyrstarter på schemat (LA och medelsvår). Väderprognosen hade länge lovat riktigt ruskväder, men på förmiddagen, när vi körde, var det i alla fall lite sol, även om det var blåsigt. Vi körde fram till LA:n och jag kände direkt att det inte skulle bli nån riktigt bra start. Fick helt enkelt känslan av att Lotus inte riktigt var med mig. Han gick inte riktigt fram, lyssnade inte på mig så bra som jag vill och vi fick helt enkelt inte till den där riktiga kommunikationen. Själva starten blev inte alls som jag hade hoppats. Precis som på uppvärmningen saknade jag känslan av att Lotus jobbade med mig och även om vi genomförde det hela utan större missar så blev det också utan några större höjdpunkter. Det hela blev lite matt, vi fick inte till några ökningar, vägarna blev dåliga eftersom Lotus inte riktigt följde mig. Hade helt enkelt en dålig känsla. Kändes jättetrist eftersom det ju har gått bra på de senaste tävlingarna och dessutom känts väldigt bra på träning. Inte heller har jag nån förklaring till varför det blev som det blev. När vi kom ut från banan träffade vi A, som ändå tyckte att det hade sett ganska bra ut och som dessutom visade några bilder hon tagit, där Lotus såg väldigt fin ut. Då kände jag mig lite gladare – för att sedan bli rejält nertryckt när jag fick se poängen eftersom jag fick ännu sämre poäng än jag tyckte att det kändes. Att vi dessutom bara fick en 6:a på presentationen kändes väldigt märkligt. Vi hade en ordentlig paus mellan våra starter innan det var dags att gå upp till tävlingsområdet igen. Nu hade jag en helt annan känsla i Lotus och han gick med tryck och energi och kändes fantastiskt trevlig att köra. Kommunikationen var tillbaka och vi travade in på banan med en helt annan självklarhet och genomförde det medelsvåra programmet klart bättre än LA:n. Dock lyckades jag inte behålla hela känslan från framkörningen och även nu blev det lite väl matt och Lotus följde mig inte riktigt så bra som jag skulle önska så vägarna blev återigen lite slarviga. Så även om den andra starten kändes klart bättre än den första så var vi även nu långt under den nivå jag vill att vi ska vara på – och som jag vet att vi kan vara på. Kändes faktiskt riktigt tråkigt. Jag blev dessutom ganska hårt bedömd även den här gången och poängen kändes riktigt låga. Svårt att veta varför det blir så här. Lotus har ju haft tendenser att maska på banan tidigare, kanske var det lite av det beteendet som kom tillbaka. Det stora problemet är dock förmodligen att jag ”vill lite för mycket” och lätt faller tillbaka i gamla mönster där jag blir lite för stor i mina gester och gör för mycket eftersom jag blir frustrerad över att saker och ting inte fungerar som jag vill. Mycket av det som nu börjat att fungera bra på träning är inte så pass väl befäst att det riktigt fungerar i en pressad situation. Vi behöver helt enkelt träna på att tävla, synd bara att det är så få tävlingstillfällen! Sen var det bara att packa ihop allting och åka hem till stallet med Lotus, för att några timmar senare åka tillbaka till Johannesberg för att lära oss maratonhindren. Man måste nog vara lite galen för att frivilligt gå runt runt bland maratonhindren i ösregn i ett par timmar…. Gräsladdar för start. Väl förberedda. På söndagen stod det maraton på schemat. Jag har ju egentligen bestämt att Lotus inte ska gå maraton, men har nu reviderat det till att han kan få gå LB eftersom vi då bara kör hindersträckan och belastningen inte alls blir lika stor. Vi körde fyra hinder med fyra portar i varje. Jag hade verkligen jobbat på att lära mig hindren och kände att jag kunde dem utantill, vilket var väldigt skönt. Min fantastiska groom Anna hade dekorerat vagnen med banskisser och kom-ihåg-lappar och det kändes riktigt proffsigt och välförberett. Lotus var på ett strålande humör och travade på med stor entusiasm när vi joggade fram och gav sig iväg i god fart när vi fick startsignal. Däremot höll han sig snällt i trav hela vägen, jag hade varit lite orolig för att han skulle ligga på för mycket och vilja slå över i galopp hela tiden. Vår strategi var att hålla en fräsch trav där underlaget var bra för att ”ha råd” att skritta där det var mindre bra. Den strategin visade sig hålla och vi låg hela tiden väl inom tiden. Banan var ganska tung och blöt efter gårdagens ymniga regnande och det fanns helt klart ställen där det kändes skönt att kunna låta Lotus ta det lite lugnt. I hindren hade vi planerat snälla vägar med stora runda svängar. Jag hade velat hålla ett fräscht travtempo i alla hindren, men tyvärr tappade vi lite fart så fort vi kom in i hindren och ett par gånger visade sig svängarna vara lite svårare än vi trott och vi fick till och med gå ner i skritt nån gång samt vid ett tillfälle göra en extra sväng för att rädda situationen. Att banan var tung gjorde sitt till, det är svårare att hålla tempot i svängarna när vagnen nästan fastnar i leran. På det stora hela kändes det dock väldigt bra och vi höll oss till vår plan. Dock måste vi jobba på att få upp tempot och kanske även köra snävare vägar. Jag tyckte att vi ändå gjorde en helt OK insats och vi blev godkända och fick vår clear round-rosett. Det var väldigt kul att prova på att köra maraton och det gav helt klart mersmak hos samtliga inblandade. Igår åkte vi till vår veterinär bara för att göra en avstämning och förhoppningsvis få bekräftat att Lotus var så fräsch som jag trodde – och hoppades. Veterinären gjorde en genomgång av Lotus med böjprov och longering. Han konstaterade att Lotus visserligen var lite stel och att det fanns en lätt hälta på vänster fram, men att det inte var ”värre än vanligt” utan snarare ganska bra för att vara Lotus. På det hela taget verkade veterinären väldigt nöjd med vad han såg och jag fick beröm för jobbet jag gjort. Han noterade att Lotus var väldigt fin i kroppen och väl musklad och jag tror att han faktiskt var lite förvånad över att hästen blivit så fin. Att Lotus inte behövt veterinärvård på ett år – och egentligen inte behövde det nu heller – är något jag är stolt över. Det kändes framför allt väldigt skönt att få bekräftat att Lotus tålt den ganska intensiva träning som han gjort den senaste tiden. Eftersom Lotus var lite allmänt stel och sannolikt har artros ”lite här och där” så fick han en förebyggande behandling med ett preparat som heter Bonefos. Det används egentligen mot benskörhet på människor, men fungerar allmänt stärkande och jobbar mot inflammationer i skelettet. Den här behandlingen ska upprepas var sjätte månad. Preparatet gavs i form av dropp och det tog nästan 40 minuter innan allt hade runnit igenom. Lotus stod snällt i sin box och åt under tiden och verkade inte tycka att det var ett dugg konstigt att vara ansluten till en droppställning. Kändes väldigt skönt att åka hem igen med en häst som klarat kontrollbesiktningen! Nu vet jag att jag vågar fortsätta att träna – dock ska Lotus få några lugnare dagar nu och han ska definitivt få en ordentlig sommarvila. Duktig patient.
|
Vi finns på Instagram:
|