Efter det bytte vi tömkörningsgjorden mot sadel och det var dags att sitta upp. Och det kändes till en början väldigt ovant. Lite sådär vingligt och konstigt. Men fortare än man kanske kunde tro så kändes det i stället väldigt hemtamt. Lotus skrittade på bra, gick verkligen genom kroppen och verkade inte tycka att det var ett dugg konstigt att matte plötsligt satt på hans rygg igen. Eftersom han redan var uppvärmd och klar kunde jag direkt börja jobba honom i skritt och han var väldigt rund och fin i formen. Efter lite lösgörande jobb i skritt så övergick vi till trav och Lotus kändes jättetrevlig. Joggade på i trav under lättridning, vände över ridbanan då och då samt gjorde korta sträckor i öppna. I högervarvet var Lotus helt rund, lösgjord och bärig, medan det tog emot lite mer i vänster – men det är ju precis som det brukar vara. Dock tyckte jag att vi kom en bra bit på väg mot en genomarbetad häst på vårt 20 minuter långa ridpass och det känns som en väldigt bra start.
Lotus kändes inte alls som en häst som inte är riden på flera månader utan var snarare nästan lika fin som innan vi gjorde vårt ofrivilliga avbrott från all träning för nästan fyra månader sen. Visst kommer det att ta några ridpass innan vi är tillbaka på riktigt, framför allt styrkan måste vi nog jobba upp igen, men vi har redan kommit en bra bit på väg tack vare all körning och tömkörning. Känns väldigt sunt att ha hästen så pass ”igång” innan man belastar honom med en ryttartyngd. Dessutom tycker jag personligen att det är ganska trist att rida igång en häst, det är inte alls lika tråkigt att göra det jobbet på töm eller med vagn. Därför passar det här upplägget mig perfekt. Dock inser jag att jag måste bromsa mig själv lite för att inte frestas att kräva för mycket för fort i ridningen. På sätt och vis känns ju Lotus lite FÖR fin… Därför kommer vi att göra ytterligare några pass på samma sätt som igår och sedan långsamt öka på både passens längd och svårighetsgrad.
Och ja, det var kul att rida igen! Jag njöt verkligen av att sitta på Lotus rygg och känna honom jobba så bra under mig. Dessutom känns det som en viktig milstolpe att vi kommit så långt att vi kan ägna oss åt ridning igen. Men nej, jag har inte direkt saknat ridningen och även om det är kul att rida så är det absolut inte det viktigaste för mig. Om jag framöver skulle hamna i ett läge där det visar sig att Lotus inte klarar ridningen alls så skulle jag inte ha några problem att släppa den helt och bara ägna mig åt körning och tömkörning. Nu finns det inget som säger att det kommer att bli så, men det är ändå skönt att veta att det i sig inte skulle vara något problem.