Första besöket i ridhuset sen i slutet av juni. Konstaterade att de sköter botten väldigt bra och att underlaget var bättre än på länge. Gick in i ridhuset bara för att jag skulle tömköra – har insett att det nog bara är dumt att ens försöka att tömköra utomhus, det blir liksom aldrig riktigt bra. Nu, med väggar att ”ta stöd mot”, kunde vi dock göra ett riktigt bra jobb. Lotus jobbade otroligt trevligt, massor av energi men ändå lyhörd. Av ”diskussionerna” vi hade häromdagen om det där med förhållningar och om man egentligen ska bry sig om dem fanns inte ett spår. Med lätthet kunde vi jobba i öppnor och skänkelvikningar, tempoväxlingar och övergångar och Lotus var så där trevligt bärig och samtidigt lätt i handen. Trampade villigt och med lätthet när jag bad honom om det och såg otroligt lösgjord ut när vi avslutade med en kort stund på stora volter i trav och galopp. Väldigt nöjd med vårt pass, det bästa på länge!
0 Comments
Så var man tillbaka i verkligheten igen då, härliga lediga semesterdagar har bytts ut mot arbetsdagar med tider som ska passas och långa resor. Frågan är om inte den största – och jobbigaste – omställningen för mig är att plötsligt tvingas tillbringa den mesta tiden inomhus. Jag har spenderat ungefär 90 procent av all vaken tid utomhus hela semestern och älskar att leva så – att vara instängd på ett kontor är inte riktigt min grej. Tur att jag kan jobba hemifrån ganska mycket, vilket gör att jag i alla fall i någon mån själv kan välja när jag ska jobba samt att jag kan förlägga pauserna till terrassen.
Jag betraktar nu Lotus som i stort sett tillbaka i normal träning, även om jag fortfarande lägger in extra många skrittpauser för att han inte ska bli alltför muskeltrött samt att jag är väldigt försiktig med att jobba honom på böjda spår. I måndags kväll tömkörde vi på utebanan, med alla de problem det innebär att inte ha något staket att ”luta sig” mot. Vi jobbade mycket längs fyrkantspåret med öppnor och skänkelvikningar, många övergångar och lite ”tramp”. Gjorde även några korta jobb på stora volter bara för att ge Lotus en chans att trava på framåt. Han jobbade på det hela taget ganska bra och var fin i formen. Däremot så var han väldigt nonchalant mot min hand. Undrar om det kan vara så att han lite tappat respekten för tränsbettet när jag nu kört honom så mycket på stången? För när jag kör är han jättefin i handen, jag kan jobba honom med en mycket lätt kontakt och han svarar bra på väldigt lätta förhållningar. Nu, med ett snällt (?) tvådelat bett i munnen, la han sig på med hela sin kraft, svarade inte alls på förhållningar och jag fick nästan sätta klackarna i marken och hänga mig bakåt för att han skulle stanna när han lagt sig i en lite väl överilad trav. Jag blev riktigt arg på honom för sådär okänslig får han bara inte vara. Vi jobbade därför vidare med väldigt mycket övergångar och halter och visst blev han lite lydigare, men inte så lätt som jag vill han honom. Här har vi lite att jobba på! Både onsdag och torsdag har vi gjort pass med maratonvagnen. Vi värmer upp med två varv runt vallen i trav – ett bra sätt att få Lotus att komma igång i kroppen och jag kan även passa på att jobba lite med tempoväxlingar samt på att han ska vara alert för hjälperna. Sedan har vi fortsatt med en knapp halvtimmes jobb på dressyrbanan (har provat både gräsbanan och sandbanan, gräsbanan har generösare ytor men sandbanan har ett bättre underlag). Lotus har känts riktigt fin. Han är väldigt fin i formen och känns ganska lösgjord och liksidig. Tycker faktiskt att han är mer följsam nu än innan vi fick ta vår paus och jag kan manövrera honom med små rörelser i tömmen. Inte heller hade jag några som helst problem med att få honom att ta förhållningarna. Däremot tycker jag inte att han riktigt svarar framåt så bra som jag skulle vilja och antagligen är det även därför som han blir lite för låg i formen. Idag drev jag på honom lite hårdare och då fick han lite mer ”snurr” på bakbenen och blev då också mycket lättare fram. Jag tror egentligen inte att det handlar om dålig bjudning utan om att det var ett bra tag sen jag krävde att han skulle jobba på det här sättet och att han därför blivit lite bekväm och kanske även tappat lite av den styrka som behövs för att leverera det där lilla extra. Det är tävling nästa helg och som vanligt känner jag mig ganska oförberedd. Det är tydligen inte meningen att vi någonsin ska få tävla när allt känns som bäst! Jag hade velat visa upp Lotus i den form han var i slutet av juni, men dit kommer vi inte att hinna tillbaka. Ska dock försöka att hinna med ett par träningspass för A den närmaste veckan och se om vi i alla fall kan slipa formen en aning. Det som känns viktigast för mig med den förra, ganska misslyckade, tävlingen i färskt minne är att visa upp en häst med framåtbjudning och glädje. Lotus får gå kvar ute den här veckan också. Igår kväll fick han dock stanna kvar inne. Klockan var nästan 21.30 innan jag var klar med honom och mörkret började lägga sig. Men framför allt kändes det ganska kyligt och Lotus var varm och svettig (om än nyduschad). Eftersom jag ändå skulle till stallet på morgonen idag bestämde jag att han fick vara kvar inne. Förmodligen handlade det som vanligt bara om en överbeskyddande matte och ett förmänskligande av hästar (matte tycker att det är lite kallt, då fryser säkert hästen också). Lotus hade antagligen gärna tillbringat natten ute med sina kompisar. Han såg i alla fall väldigt nöjd ut när han fick gå ut till dem igen i morse. Jag vet inte hur många av er som läst den fantastiska Mullebloggen. Jag har läst den näst intill dagligen i flera år och har älskat humorn men också den otroliga kärleken som Mulles matte visar sin häst. Därför fick det här inlägget mig att bli tårögd och rörd på riktigt. Den här hästen har i likhet med Lotus kämpat med diverse skador och hans matte har fått anpassa sig och lägga om träningen för att det ska passa hennes Mullehäst. Nu har de tyvärr kommit till den punkt när det inte fungerar längre. Hon beskriver det så otroligt vackert och det här är något som jag ska ta fram och läsa som tröst den dag det är dags för mig att fatta samma beslut. Dock hoppas jag att det är väldigt långt till den dagen! Både jag och Lotus njuter av att det är betessäsong. Lotus verkar verkligen stortrivas med utelivet och ser väldigt nöjd ut. Han har inget emot att följa med mig upp till stallet, men går sedan lika glatt ner till hagen igen. Han kopplar av bra när han får stå i stallet en stund och ser då väldigt trött ut, men när han jobbar är han pigg och glad så det handlar nog mest om att han tycker att det är skönt att få vila från insekterna en stund. Dock är han inte alls sönderbiten och visar inga tecken på att ha några större problem med insekterna.
Och jag njuter av att veta att Lotus har det bra. Jag slipper ha dåligt samvete för att han tillbringar för många timmar i stallet och har dessutom möjligheten att ta ledigt från stallet då och då. En möjlighet som jag dock knappt utnyttjat – tycker ju ändå att det är så mysigt att åka till stallet och träffa Lotus. Den här helgen har jag dessutom jobbat ett par pass i stallet. Jag har tömkört Lotus både lördag och söndag. Inga långa pass och inga höga krav, men han har jobbat riktigt bra och sett fin ut. Om jag inte redan hade haft mina misstankar om att något inte står rätt till så hade jag nog inte ens reflekterat över att något skulle vara fel. Dock har jag inte heller krävt så mycket att vi riktigt hamnat i de situationer där Lotus visar att han inte är riktigt OK. Däremot är Lotus väldigt ambitiös och vill hemskt gärna visa hur duktig han är på att trampa. Så fort jag ber honom att ta i lite så börjar han att piaffera och han gör det faktiskt riktigt bra. Helt klart så har han nu hittat både styrkan och tekniken. Ska bli kul att utveckla detta vidare. Hur som helst ska det i alla fall bli skönt att åka till veterinären i morgon och få ett svar istället för att bara grubbla på egen hand. Lotus och Nalle, numera i zebrarandigt, har verkligen funnit varandra! Så kom värmen, med besked. Lotus verkar dock klara värmen ganska bra. Värre då med alla surrande stickande insekter som irriterar. I måndags kväll tog jag upp Lotus från hagen för första gången sen han gick ut på bete. Han följde glatt med mig upp – men gick lika glatt ner igen några timmar senare. Han verkar må jättebra av att vara ute. Ser inte alls sådär hängig ut som beteshästar kan göra ibland, inga fula bett av varken hästkompisar eller insekter och inga rinnande ögon. Tror att Lotus stortrivs med utomhuslivet och han har dessutom skaffat sig en bästis i Nalle, vars sida han i princip aldrig viker ifrån. Och jag mår också väldigt bra av att veta att Lotus är ute, slipper ha dåligt samvete över att han tillbringar alldeles för många timmar i ett tråkigt stall, samtidigt som stalljobbet förenklas avsevärt och jag kan ta ledigt nån dag då och då. I måndags tog vi i alla fall en tur med vagnen. Lotus var förvånansvärt pigg och glad, trots att dagen varit riktigt het. Vi travade på några varv runt vallen och körde en kort stund på gräsbanan. Ganska kravlöst, vill bara hålla igång Lotus lite lätt utan att nöta alltför mycket på honom. Han kändes i alla fall fin och jobbade på bra. Trots att vi inte gjorde något hårt pass så var han helt genomsvettig efteråt så det fick bli en dusch innan han gick ner i hagen igen. Igår tömkörde vi ett varv runt vallen och gjorde sedan ett lätt jobb på dressyrbanan. Tycker att Lotus ändå ser ganska fin ut, även om jag inte kräver så mycket jobb av honom att jag egentligen skulle märka om något var fel. Arbetsviljan fanns i alla fall där – och han tog alla chanser att trampa och gjorde det dessutom bra. Det var galet mycket insekter, Lotus hade ett moln av stickande småflugor runt huvudet och två gigantiska bromsar (såna där som låter som små helikoptrar och som man verkligen känner vinddraget av när de flyger förbi) förföljde oss hela passet. Det är klart att Lotus blir irriterad, men han håller ändå fokus och jobbar på, vilket är väldigt bra. I morse tog vi en timslång promenad, direkt från hagen. Konstaterade att det är bättre att gå/sitta bakom hästen än att gå bredvid när det är så här mycket insekter – nu hade jag dem nämligen surrande runt mitt huvud hela tiden och det höll på att göra mig galen. Inte svårt att förstå om hästarna blir irriterade! Sen var det dags för hovslagaren, vilket var tur eftersom de gamla skorna var helt tunnslitna och det var egentligen ett under att de ens satt kvar. Lotus har nog aldrig varit så snäll att sko! Han brukar ju normalt sett bli ganska rastlös efter en stund, men nu var det tydligen en ren njutning att stå i skugga och lite skönt korsdrag och dessutom få vara i fred för alla irriterande insekter. Lotus var så trött att ögonen gick i kors på honom och han gäspade så att jag trodde att käkarna skulle gå ur led. För hans del skulle han nog ha kunnat stå kvar där på stallgången ett par timmar till. Dock såg han ganska nöjd ut även när han fick gå tillbaka ner till hagen igen. Jag hade tur och fick en återbudstid hos veterinären redan nästa vecka. Jätteskönt att slippa vänta längre än nödvändigt och framför allt skönt besöket därmed inte hamnar mitt i min semester. Räknar ju med att Lotus kommer att bli behandlad och därmed placerad i sjukruta några dagar och då klarar mitt samvete inte av att åka bort på nån semesterutflykt. Nu är dock sannolikheten stor att Lotus är tillbaka i beteshagen igen innan vår semester börjar på allvar. Myskillarna som gillar att få besök.
I torsdags spände vi för maratonvagnen och värmde upp med lite trav ute på vägarna innan vi körde dressyr på gräsbanan. Undvek att köra alltför mycket på volter och andra böjda spår utan körde i stället långa raka sträckor och utnyttjade inte bara det som vi kan kalla dressyrbana utan även den del av ängen som går längs ridhuset. Lotus var riktigt fin. Han tog verkligen för sig, jobbade med massor av energi och blev sådär härligt ”rund framtill”. När jag la in lite volter och serpentiner var han följsam och mjuk och han kändes alltigenom jättefin att köra och jag började fundera på om jag kanske överdrivit när jag trott att det var nåt fel på Lotus.
I fredags började vi dagen med ett tömkörningspass. Vi jobbade både på volter och längs fyrkantspåret och den som inte känner Lotus så bra som jag gör skulle förmodligen ha tyckt att han såg ganska fin ut. Och Lotus jobbade visserligen helt OK, men jag tyckte inte att han riktigt ville böja igenom och komma till jobb så bra som han borde. Framför allt ville han inte riktigt ställa igenom åt vänster och jag som vet vad jag ska titta efter tyckte att han inte riktigt ville belasta sina framben och att det var därför som han exempelvis inte gav efter riktigt i öppnorna. När Lotus blev friskskriven från sin senaste skada i februari var ju veterinärens avskedsord att vi nog skulle ses igen om tre till fyra månader. Jag hoppades ju förstås på att han skulle ha fel – och lite fel hade han faktiskt för det har nu gått nästan fem månader. Men sannolikt så känner Lotus nu av sina framben igen och det är nog dags för ett besök hos veterinären. Det är klart att det känns lite irriterande, men samtidigt är jag inte särskilt förvånad och inte heller särskilt orolig. Jag måste väl också konstatera att vi nog tog oss lite vatten över huvudet när vi tränade så hårt som vi gjorde för två veckor sedan. Lotus ska nog inte gå den typen av intensivträning, det blir helt enkelt för mycket för honom. Men det var ju lite av ett test från min sida och jag kände att jag ville prova gränserna lite. Nu vet jag lite mer var de går och Lotus är nog inte riktigt så frisk och stark som jag kanske ville tro. Jag har fått tid hos veterinären om två veckor och hamnar nu i det vanliga dilemmat; ska jag bara låta Lotus vila till dess eller ska jag hålla igång honom? Förvärrar jag skadan i onödan om jag fortsätter att jobba honom – eller riskerar jag att skadan läker lite lagom för att veterinären inte ska upptäcka den om jag låter honom vila? Att skadan läker är ju förstås ingen nackdel, men risken är ju att den bara läker litegrann, tillräckligt för att veterinären inte ska tycka att det är något att behandla, för att sedan gå upp igen när Lotus börjar jobba igen. Å andra sidan är ju min veterinär förmodligen erfaren nog att bedöma skadan även efter vila. Dessutom kanske en vila redan nu göra att skadan börjar läkas och att hela läkprocessen sedan går fortare när han väl fått behandling. För att han kommer att behöva behandling vet jag, den typen av skada som Lotus har läker inte med bara vila. I stället för att fatta ett beslut direkt bestämde jag mig för att låta Lotus gå ut på bete redan i fredags. Jag har hela tiden velat ha honom ute mer under sommaren, men har av olika anledningar varit lite ovillig att släppa ut honom i den beteshage som erbjuds valackerna, även om det absolut inte är något fel på den hagen egentligen och det är en trevlig flock med lugna och harmoniska hästar. Jag vet dock av erfarenhet att jag uppskattar väldigt mycket att ha hästen på bete när jag själv är ledig eftersom det ger mig en helt annan frihet att ta ledigt från stallet en eller ett par dagar och göra något annat och veta att hästen har det bra där han är. Och att Lotus älskar att vara ute dygnet runt och umgås med sina kompisar, det är det ingen tvekan om! Dessutom är jag ganska säker på att det är väldigt nyttigt för honom med tanke på hans skadebild, han mår helt enkelt bra av att röra sig mycket. Sagt och gjort, på fredagskvällen tog jag ner Lotus till hagen där han möttes av sina betande kamrater. Det var i och för sig inga nya bekantskaper utan samtliga hästar går i hagen bredvid hans resten av året. Därför blev det inte heller några större hälsningsceremonier utan det såg mest ut som om de andra sa ”hej kompis, dig känner vi ju redan, välkommen hit”. En ny kompis fanns det dock, Nalle, som anlände i början av sommaren. Han är om möjligt ännu mer social och kontaktsökande än Lotus och de två fann varandra direkt. Det verkade faktiskt nästan som om Lotus tyckte att Nalle var i mesta laget… Nu har Lotus bara fått gå och ha det bra i hagen hela helgen. Jag var där och tittade till honom i lördags och han såg ut att må hur bra som helst. Jag brydde mig inte ens om att ta med honom upp till stallet utan tog bara ut honom från hagen en stund och tittade igenom honom samt lät honom äta lite betfor – inte för att han behöver extra mat men för att jag vill att han får i sig sitt glucosamin. Men, innan Lotus fick gå ut på bete i fredags så var vi på utflykt. Det var nämligen dags för årets första (och hittills enda inbokade) bröllopskörning. Det handlade om ett väldigt litet familjebröllop som hölls hemma på familjens gård. Vår uppgift var väldigt enkel: vi skulle hämta brudgummen och köra honom ett par hundra meter genom en allé till gårdsplanen, där själva vigselceremonin skulle hållas. Sedan hämtade vi bruden och körde henne till hennes blivande man. Under den korta ceremonin väntade vi lite i bakgrunden och sedan fick brudparet tillsammans kliva upp i vagnen och åka en kort sväng. Alltihop dokumenterades omsorgsfullt både på bild och på film. Lotus skötte sig, förstås, exemplariskt och fick massor av beröm för att han inte bara var både duktig och vacker utan dessutom klok (!). Själv tyckte jag att det var en mysig utflykt och det känns alltid både roligt och högtidligt att få vara med och förgylla ett bröllop. Även om vår uppgift var enkel så vet jag att det betydde oerhört mycket för brudparet och hela familjen och jag kan inte utan en viss stolthet säga att det är ett väldigt vackert ekipage vi kommer med! I måndags spände vi för maratonvagnen och körde på vallen. Det blev drygt sju varv, vilket är ca 8 km. Lotus höll god fart, tog gärna galopp och blev bara piggare och piggare ju längre vi körde. Lotus tyckte nog att det var ett bra sätt att fira sin födelsedag på. Att han fick massor av godis gjorde inte saken sämre. Jag har upptäckt att han älskar nektariner så dagen till ära fick han mumsa i sig ett par sådana (dock hade jag varit förutseende och delat dem och tagit bort kärnorna…).
I går tränade vi tömkörning för A. Jag tyckte att Lotus var lite svår att få till arbete, när vi började i skritt ville han inte riktigt ta i och börja jobba i form. A föreslog då att jag skulle sätta innertömmen ledande och då blev han genast bättre i formen. Gick över till travjobb på volter och Lotus var lite seg från början, men kom sedan igång riktigt bra. Dock fick jag honom inte sådär riktigt rund och fin som jag vill ha honom. A fick ta över och hon jobbade igenom Lotus ordentligt, både på stora volter och på rakt spår. Nu blev Lotus ganska fin, tog i ordentligt, såg lösgjord ut, satte under sig bakbenen på ett bra sätt. När jag så småningom fick ta över tömmarna kändes han riktigt fin, han var känslig och uppmärksam och jag kunde korta och länga honom och elasticiteten var tillbaka. Egentligen borde vi ha varit riktigt nöjda med det här jobbet, men jag tror att både A och jag kände att det hade varit lite för svårt för Lotus att komma till arbete. Förra veckan dansade han fram i tömmarna, det var lätt att få honom att komma till arbete och han svarade väldigt bra på jobbet. Nu kändes det som om vägen var mycket längre, allt var på något sätt både svårare och jobbigare för honom. Jag hade ju samma känsla även i söndags. Det behöver egentligen inte betyda så mycket, men jag vet ju att det historiskt oftast har varit så att när Lotus börjar visa tecken på att sånt som tidigare varit väldigt lätt plötsligt är svårt och jobbigt, då brukar det betyda att han känner av någon skada. Kanske gick han lite för tufft förra veckan, han kanske inte riktigt tålde den typen av hårdträning. Kanske var det inte heller riktigt bra för honom att jobba så mycket på volter. Å andra sidan, om han nu är lite sliten efter lite väl hårt arbete så kanske det kan räcka bara med lite vila. Vi ska nu prova oss fram med lite olika jobb ett par dagar och se hur det känns, kanske även lägga in lite extra vila. Dock känns det nog som om det är läge att boka in ett besök hos veterinären bara för säkerhets skull. Idag fyller världens bästa Lotus 13 år! Jag är så himla glad att du valde just mig till din matte. Vår väg har varit allt annat än spikrak, men via krokiga stigar har du gett mig massor av erfarenheter, upplevelser och kunskaper som jag absolut inte vill vara utan. Jag är så glad över att jag trott på dig och orkat kämpa för dig hela tiden, trots att det funnits perioder när allt faktiskt har känts ganska hopplöst. Vi har haft så otroligt mycket kul tillsammans och det bästa av allt är att jag numera faktiskt vågar tro på att vi även har många roliga år framför oss!
Födelsedagen ska firas med en massa godis och en härlig tur med favoritvagnen (dvs maratonvagnen som man kan få springa fort med utan att matte har alltför mycket synpunkter och krav). Annars har vi mest ägnat oss åt tömkörning de senaste dagarna. Jag tyckte ju att tömkörningen gav så otroligt mycket under vår lilla kurs och ville nu träna vidare på det jag lärt mig. I fredags gick det riktigt bra. Vi jobbade mycket på stora volter med ställande innertöm och Lotus var fin i formen, såg mjuk och lösgjord ut och jobbade trevligt. Jag kunde reglera tempot och växla mellan samling och längning på ett bra sätt och han jobbade bra bakifrån. Tyckte att jag kunde göra en hel del av det jobb vi gjorde på senaste träningen. Igår var jag inte riktigt lika nöjd med vårt jobb. Tyckte att Lotus var lite spänd, han blev aldrig sådär riktigt eftergiven som jag vill ha honom, inte heller blev han så där härligt elastisk. Det är alltid lite frustrerande när man gjort ett bra jobb på träning och sen inte riktigt får det att fungera på egen hand - dags att boka in A för en liten repetition. Tror att både Lotus och jag känner oss ganska möra efter att ha gjort sex träningspass på fyra dagar. Lotus har nog aldrig gått så här mycket – men helt klart så gav det resultat. Att få träna så här intensivt är fantastiskt roligt. Man kan ta vid där man senast slutade, vidareutveckla och förfina och även om Lotus kanske var lite trött mot slutet så har han nog aldrig jobbat så bra. Tränare var min vanliga ”hemmatränare” A, vilket betyder att det var en tränare som väl känner oss och våra förutsättningar och dessutom ger möjligheten att repetera när vi vill.
Förutom söndagens hinderkörning så låg fokus på dressyr. Jag som inte tränat tömkörning för tränare på flera år valde att varva körning och tömkörning och faktum är att det nog var tömkörningspassen som gav allra mest. Vi gjorde ett tömkörningspass på måndagen där jag fick börja med att köra lite som jag brukar medan A tittade på. Hon korrigerade sedan lite här och där. Jag fick jobba med att bli lättare i handen, ta små ”nappande” tömtag för att få Lotus att komma upp lite i formen, samtidigt som jag måste vara jättenoga med eftergifterna. Jag måste bli lugnare själv; inte driva och jaga hela tiden utan lämna Lotus i fred ibland och låta honom hitta sin egen balans. I traven fick jag börja med korta sträckor där han fick gå i ett ganska kort och balanserat tempo. Fortsatte med trav på volter där jag fick öka och minska steglängden, samtidigt som Lotus inte fick ”dyka” och bli låg i formen. Lotus jobbade verkligen jättebra och såg otroligt bärig och fin ut. Som avslutning fick jag trampa honom. Med lätt hand och en drivning som framför allt kom från en innertöm som klatschade lite lätt på ryggen så satte han sig verkligen och trampade bättre än jag någonsin sett honom göra. Kan verkligen sammanfatta detta pass med att jag ska göra och störa så lite som möjligt – då blir det allra bäst! Måndagen fortsatte med ett körpass – i ridhuset för första gången på flera månader eftersom vädret bjöd på rena höstrusket. Vi jobbade vidare med lätt hand, mjuk drivning och mycket stöd på yttertömmen. Lotus kändes väldigt fin och genomarbetad redan från början, gick med bra energi och jag kunde med små hjälper variera tempo och steglängd. Vi jobbade på stora volter där jag fick köra mellan koner och variera både volternas placering och storlek – hela tiden med fokus på att Lotus skulle följa ytterömmen och samtidigt vara inåtställd och ha nacken som högsta punkten. Jag fick väldigt bra känsla i körningen och Lotus jobbade verkligen jättebra. Även på tisdagen inledde vi med tömkörning. Jobbade vidare lite som dagen innan och la även in lite slutor. Sedan blev det travjobb på volt och A kopplade på sin ”magiska ring”. Det är en ring som hänger i ett snöre i tömkörningsgjorden och genom att låta innertömmen löpa från gjorden, genom bettringen, genom den lösa ringen och sedan till handen så gör man tömtagen ställande i stället för ledande. Med denna tömsättning jobbade A för att få Lotus att ta ett ärligt stöd på yttertömmen samtidigt som han var inåtställd. Han blev verkligen otroligt fin; kortade upp sig ordentligt, satte under sig bakbenen och blev väldigt fin i formen med en hög men ändå rund nacke. När jag ett par timmar senare kom med selen såg Lotus inte helt nöjd ut, han tyckte nog att han redan jobbat färdigt för dagen. Men är det kurs så är det och en del av vitsen med det hela var ju just att göra flera pass samma dag. Vi jobbade vidare med framför allt stora volter där jag både fick flytta volterna i sidled och variera deras storlek. Lotus var verkligen superfin! Han kändes helt otroligt lösgjord, det liksom bara gungade i tömmen och enligt A så hade hon nästan aldrig sett honom så fin. Vi kunde även variera tempo och steglängd och allt kändes sådär härligt enkelt och lättsamt. Kanske saknades det lite energi, men det kompenserades väl med den fantastiska formen som Lotus jobbade i. En ren njutning att köra honom! Vår intensivträning avslutades igår med ännu ett tömkörningspass. Vi fortsatte med att jobba på volter med ställande innertöm och A körde större delen av passet. I högervarvet var Lotus superfin redan från början och jag gillade verkligen den fina form han direkt började att jobba i med nacken som högsta punkt samtidigt som han var rund och avspänd. Han jobbade verkligen genom hela kroppen med massor av påskjut och såg väldigt flott ut. I vänstervarvet var det tydligt att det var lite jobbigare för honom. Han såg mer spänd ut och A fick jobba en stund för att få honom att ta stödet på yttertömmen och ställa igenom åt vänster. Efter en stund var han dock nästan lika fin som han tidigare varit i högervarvet och han jobbade med en härlig energi. Jag fick ta över tömmarna och slogs verkligen av hur mjukt och elastiskt det kändes. Jag kunde enkelt och med små hjälper variera både tempo och steglängd, samla och länga. Så himla nöjd efter dessa dagar. Det gav verkligen jättemycket att jobba så här intensivt och Lotus har helt klart mått bra av det. Nu ska han dock få ta det lite lugnt och hämta andan ett par dagar innan vi sätter igång och tränar på det vi lärt oss. Helt klart så blir det mycket tömkörning de närmaste dagarna - och en repetitionslektion nästa vecka. Igår tömkörde vi i ridhuset. När jag värmt upp Lotus med lite lösgörande skritt- och travjobb fick en av mina stallkompisar ”övningsköra” lite. Hon vill lära sig att tömköra och tanken var att hon skulle få känna hur det känns att tömköra en häst som är ganska duktig på det. De jobbade på riktigt bra och jag tyckte att hon gjorde ett riktigt bra jobb med tanke på hennes relativa ovana samt att hon inte alls känner Lotus. Lotus i sin tur är en bra läromästare eftersom han inte utnyttjar det faktum att han har en ovan person vid tömmarna, samtidigt som han ger väldigt tydligt svar på när man gör rätt eller ej genom att själv jobba mer eller mindre rätt.
Min lärdom av den här övningen var att jag insåg hur mycket jag faktiskt håller i och hela tiden påverkar Lotus. Inte så att jag är hård i handen, men han är helt klart van vid att gå med ett ganska stadigt stöd i tömmen och jag påverkar honom hela tiden med små signaler från pisken, rösten och placeringen av mig själv. Jag bytte plats med min kompis då och då eftersom jag ibland hade svårt att förklara hur jag ville att hon skulle göra, jag behövde helt enkelt känna efter själv för att sedan kunna förklara, och varje gång blev det väldigt tydligt hur mycket jag påverkar Lotus och hur samspelta vi faktiskt är. Jag avslutade sedan passet med att jobba igenom Lotus med öppnor och flyttningar, tempoväxlingar, lite tramp. Han var riktigt fin, jobbade bra och såg härligt lösgjord. Idag körde vi dressyr med giggen på gräsbanan. Lotus var riktigt trevlig. Hade alldeles lagom med framåtbjudning, svarade bra på mina hjälper och var lösgjord och följsam. Fick hjälp att placera ut koner så att vi kunde köra serpentiner och för en gångs skull blev de både runda och mjuka och med bra flyt i tempot. Lotus kändes lätt och trevlig i handen och fin i formen, även om han då och då hade en tendens att bli lite för låg. Mest glad var jag över att han verkar fungera jättebra på liverpoolbettet. Inte en enda gång visade han tecken på att bettet störde honom, han var lugn och fin i munnen och tuggade bra på bettet. Nu vågar jag tro på att det här bettet kan fungera, åtminstone ett tag. Däremot ska jag nog försöka att växla mellan lite olika bett framöver med förhoppningen att det ska göra att han inte plötsligt fullständigt tröttnar på en viss betsling. Lotus har för övrigt fått tillbaka sin bästa kompis Lillen i hagen igen, efter att Lillen tillbringat en månad i sjukhage på grund av skada. Lyckan var total! Lotus fick fullständigt tokfnatt och utförde diverse akrobatiska konster när han äntligen fick en kompis att leka med igen. Och igår hade han massor av ”ränder” i pälsen, såna där som hästar får när de har stått och kliat intensivt på varandra. Det är så himla härligt att se två hästar som verkligen trivs ihop, just nu är de fullständigt oskiljaktliga! I tisdags körde vi dressyr med giggen. Lotus var ganska loj och svarade knappt framåt för mina hjälper. Så småningom kom han dock igång och jobbade ganska bra, kändes mjuk och följsam om än en aning låg i formen. Värmen under dagen hade nog tagit på honom och dessutom körde vi ju ett ganska ordentligt konditionspass dagen innan.
Kunde i alla fall konstatera att bettet (liverpoolstången) fungerade riktigt bra. Han visade nån liten antydan till att slå ifrån sig, men i stort sett så verkade han nöjd med betslingen. Ska prova det några gånger till innan jag säkert vågar tro på att det kan fungera, men det ser lovande ut så här långt. Onsdagen fick bli en återhämtningsdag med en ordentlig promenad på töm och lite lätt jogg på utevolten som avslutning. Mötte några stallkompisar på vägen ut, de undrade om vi skulle ta åtta varv runt vallen även denna gång – de tyckte väl att matte också kunde behöva lite motion… I morse tömkörde vi i ridhuset – även om det var härligt väder ute så är det trots allt så att tömkörningen blir så otroligt mycket bättre innanför ridhusets väggar. Lotus var jättefin. Jobbade med härlig energi och såg sådär riktigt lösgjord och mjuk ut. Joggade fram på stora volter med massor av övergångar och tempoväxlingar – och jag var nöjd med att jag fick bra respons på mina röstkommandon. Gjorde sedan fina öppnor och skänkelvikningar med en bärig häst i hög och fin form. Mest stolt var jag över våra försök till piaff; även om det inte blir så många steg åt gången så sätter sig Lotus numera i något som faktiskt alltmer börjar likna en riktig piaff. Nu börjar han verkligen att förstå vad det är jag menar och framför allt har han fått styrka nog att utföra det. |
Vi finns på Instagram:
|