Därefter gick vi in på ridbanan en stund – åh vad skönt det är att ha en ridbana att köra på och även om den var lite blöt och slaskig så var underlaget fortfarande fast och bra. Och Lotus var kanonfin! Vi hann inte mer än komma in på banan så samlade han ihop sig i fin dressyrform och var både rund och lösgjord och ovanligt liksidig. Gjorde mycket övergångar och tempoväxlingar och han var väldigt uppmärksam och lydig och när han gick in i trav från skritt så satte han verkligen under sig bakbenen och liksom sköt ifrån. Fick honom att jobba i ett tempo som låg strax över hans ”bekvämlighetstempo”, vilket är det tempo där han liksom gör sig bäst. Fick den där trevliga känslan av att han gick med lite ”tryck” och att han kom upp lite i formen. Väldigt trevligt! Gjorde några serpentiner och 8-volter och hade en väldigt följsam häst. När han som avslutning fick trava några varv på stora volter blev han sådär härligt rund och avslappnad.
Känns verkligen som om Lotus är tillbaka i den fina form han hade innan han blev skadad och nu har han hunnit bygga upp styrkan också. Tror att jag gjort rätt som smugit igång med korta dressyrpass – idag blev det 20 minuter – och jag har blivit ganska duktig på att göra dessa pass med fokus och kvalitet, vilket innebär att vi faktiskt hinner med ganska mycket utan att trötta ut hästen.
Vår renovering hemma har gett mig en ordentlig tennisarmbåge som ställer till det en hel del i alla möjliga situationer. En av de saker som tyvärr gör mest ont är faktiskt körningen och jag har insett att det framför allt är pisken som är problemet. Trots att jag har en lätt och välbalanserad pisk så frestar det på att hålla i den. Därför försöker jag nu att lära mig att hålla pisken i vänsterhanden i stället, och det går faktiskt över förväntan.
Har även varit hos naprapaten för att få behandling av min dåliga arm och där fick jag bl a stötvågsbehandling. Lotus fick stötvågsbehandling för sina inflammerade gaffelband för flera år sedan så jag var ganska familjär med själva behandlingen. Däremot visste jag inte hur ont det faktiskt gjorde. Inser nu hur tålig Lotus är som ställde upp på denna behandling utan att protestera alltför mycket. Skillnaden var dock märkbar vid återbesöket när läkningen börjat – då gjorde det inte alls lika ont. Och tack och lov så är min arm redan mycket bättre efter bara två behandlingar.
Väldigt intressant att diskutera skador och behandlingar med naprapaten. Jag har ju skaffat mig massor av kunskaper under alla år med en skadad häst och när det handlar om muskler och leder så är nog skillnaden mellan häst och människa hårfin. Att nu dra paralleller mellan mina egna problem och de som Lotus har är väldigt lärorikt och ger mig även ännu en bekräftelse på att jag jobbar på rätt sätt med honom. Bland annat fick jag förklarat för mig att en vältränad kropp inte bara håller bättre än en otränad, den har också mycket bättre läkförmåga. Och det är därför det är så viktigt att Lotus hela tiden får hållas igång så att han behåller sin styrka.