Och själva träningen var helt fantastisk! Kände redan när vi joggade fram att ridpasset skulle bjuda på nåt extra. Lotus gick med en otrolig spänst och hela ryggen rörde sig. S konstaterade att han nu inte bara hade fina bakben utan även frambenen hade kommit upp och blivit mer rörliga. Otroligt pigg och energisk var han, men han lyssnade ändå på mig och tog halvhalterna. Sådär otroligt rund och fin i formen och väldigt liksidig. Vilken njutning!
Även galoppen var otroligt fin. Kunde rida en kort galopp på ett sätt som jag aldrig lyckats med förut och faktiskt variera tempot och få igenom halvhalterna, allt med en rund och fin häst. För oss är detta ett enormt framsteg! När vi sedan skrittjobbade en stund till fick jag Lotus otroligt rund, låg och lösgjord, kunde enkelt flytta honom i lite öppnor och han kändes bara så mjuk och följsam. Ur detta gjorde vi sedan jättefina öppnor i trav och så låg, samlad och bärig har Lotus aldrig varit.
Ja, vi har verkligen kommit en nivå till. Jag har ridit mycket genom åren och suttit på många trevliga hästar, men jag har aldrig fått uppleva en ridkänsla som den här. Att jag nu får göra det med min fantastiska häst, som flera gånger varit uträknad och som många inte ens trott på, ja det är verkligen helt otroligt. Jag njuter verkligen av varje pass jag får göra med honom, väl medveten om att jag inte vet hur länge det varar. Men förmodligen är det därför jag uppskattar det hela desto mer och just nu är vi inne i ett härligt ”flow” där det faktiskt bara blir bättre och bättre för varje vecka.
Helt klart kan man säga att hästarna är det absolut minsta problemet i det här projektet. De var helt fantastiskt samarbetsvilliga och positiva och stod snällt stilla medan vi trasslade runt för att få allt på plats. När A sedan klev upp i vagnen och bad dem skritta knallade de iväg som om de aldrig gjort annat än dragit en vagn tillsammans, även om det kanske var lite vingligt ibland. Dock visade det sig att parstången var lite för kort och hästarna hamnade därför för nära vagnen. Vi vågade därför bara köra några varv för att få lite känsla för hur det fungerade innan vi spände ifrån igen. Tur som sagt att vi har en mekaniker i vårt lilla team, han har redan förlängt stången och förbättrat några fästen.
Istället tömkörde A hästarna en stund och de var jätteduktiga. Det kändes faktiskt som om de samarbetade bättre än förra gången och de fick till och med trava lite grann. Där hade dock somliga lite bråttom… Ja, det är verkligen ett jättekul projekt det här! Häftigt att få chansen att lära sig parkörning. Nu satsar vi på ny provkörning till helgen igen.