Nåja, vi joggade fram i trav och Lotus kändes fin och jag fick också beröm för att han gick i trevlig form med bra energi och nosen väl framme. Jag förklarade att jag fortfarande har lite problem med att få det där riktiga stödet på yttertömmen så det var det vi fokuserade på under träningen. Med Anders bak på vagnen fick jag verkligen jobba med mig själv – för det är precis det som det handlar om, Lotus gör det han blir tillsagd och gör jag rätt så gör han rätt. Nu fick jag återigen verkligen tänka på att placera både mig själv och händerna på innersidan, att absolut inte ta ytterhanden utåt och att inte bli hängande i innertömmen.
Vi jobbade en del med hörnpasseringar i skritt bara för att jag verkligen skulle hinna med att tänka igenom momenten för att sedan fortsätta i trav; en halvhalt på båda tömmarna innan hörnet, ta i yttertömmen och rikta in hästen i hörnet, använd pisken som en innerskänkel, ge efter på yttertömmen så att han kan ställa och vända genom hörnet och fånga sedan upp på yttertömmen igen – för att sedan upprepa proceduren i nästa hörn. På långsidan måste jag våga ge efter på innertömmen för att ge Lotus en chans att ta stödet på yttertömmen – och bli kvar på spåret i stället för att följa med tömmen inåt. Dessutom måste jag bli mer avspänd och rörlig i mina händer, nu blir jag lätt lite stum och stark.
Det här låter ju både enkelt och grundläggande, men jag har ändå så svårt att få till det. Ytterhanden åker ut i nåt slags ledande tömtag (som ju ändå inte blir ledande eftersom tömringen tar emot), jag blir kvar i yttertömmen alldeles för länge genom hörnet och jag blir hängande i innertömmen i ett misslyckat försök att ställa inåt på rakt spår. Men när jag fick hjälp att göra rätt så blev det ju så himla bra; Lotus svarade precis korrekt på eftergifterna och blev rund, mjuk och stadig och jobbade verkligen genom hela kroppen. Och faktiskt, sakta men säkert föll bitarna på plats och jag gjorde mera rätt än fel. Och det ligger mycket i vad Anders säger; jag har själv svaren och vet vad jag gör för fel, nu gäller det bara att jobba med att få det riktiga att sitta i ryggmärgen. Just därför är det så värdefullt att ha någon som tjatar på mig.
Jag var riktigt nöjd med träningspasset. Lotus jobbade riktigt bra och jag fick väldigt bra kvitto på när jag gjorde rätt och fel. Även om vi inte gjorde några konstigheter så fick jag många värdefulla tips på vägen och jag vet ju att när det här grundläggande väl sitter i ryggmärgen, då kommer även betydligt svårare övningar att bli lätta. Sen måste jag ju erkänna att det blir lite extra kul att träna eftersom Anders verkligen tycker om – och tror på – min häst och det jobb vi gjort tillsammans. Kanske gör det också att jag får lite extra bra hjälp.