Gissar att veterinären i stort sett hade diagnosen klar redan när vi klev in på kliniken. Lotus fick springa i löpargången och visade ingen hälta rakt ut. På volt var han dock lite ojämn och veterinären tyckte att höger fram var något sämre än vänster. Nervbedövning las nedanför kotan och efter det var Lotus helt ohalt. Veterinären gjorde sedan en allmän kontroll av alla benen, men tack och lov fanns det ingenting mer att hitta.
Lotus blev behandlad i båda hovlederna fram och ordinerad en vecka i sjukhage eller box. De första tre dagarna ska han bara gå korta promenader och det är viktigt att bandagen inte får bli blöta på grund av infektionsrisken. Idag får jag dock plocka av bandagen och Lotus får börja promenera lite mer. På tisdag får han gå ut i beteshagen igen och jag får börja skritta igång honom. Efter en veckas skritt är det dags att jogga igång honom och veterinären tyckte att vi kunde komma igång ganska snabbt. Något återbesök tyckte inte veterinären behövdes, om jag tycker att Lotus känns OK så är det bara att fortsätta.
Att låta Lotus gå ute på bete innan veterinärbesöket var nog ett smart drag. Han har väl aldrig varit så lugn inne på kliniken, stod mest och sov så fort han fick chansen. Den enda gången han blev lite stökig var när nervbedövningen skulle läggas och de lyfte upp vänster fram för att komma åt. Då blev Lotus väldigt upprörd och reste sig högt. Dock har jag väldigt svårt att tro att det verkligen gjorde ont, det handlade nog mer om gamla smärtminnen. Likaså har Lotus klarat dessa första dagar i sjukboxen väldigt bra och verkat ganska lugn och nöjd. Jag har gått korta promenader med honom flera gånger om dagen och betat honom ganska länge. Överhuvudtaget känns det oerhört mycket enklare att ha en konvalescenthäst nu på sommaren än på vintern och det är jätteskönt att han får gå ut på bete igen nästa vecka. Det gör att både häst och matte mår bättre!
Visst är det trist med ett bakslag, men samtidigt var det ganska väntat. Kanske kursen skyndade på processen, men jag gissar att det hade kommit förr eller senare ändå. Veterinären verkade inte särskilt bekymrad utan verkade säker på att det skulle gå vägen den här gången också. Att jag kom in tidigt var förstås bra, då hade inte skadan hunnit bli så allvarlig än och läkningen kommer att gå fortare. Det känns också positivt att vi faktiskt inte har behövt behandla hovlederna sen förra våren, alltså drygt ett år sen. Lotus har faktiskt klarat sig från hovledsproblem sen han fick sina specialskor och det får man väl ändå säga är ett bra facit.