Vi var på hennes ridbana, vilket betydde att det hände saker utanför banan som pockade på Lotus uppmärksamhet med lite koncentrationssvårigheter som följd. Dessutom är staketet placerat en liten bit ifrån själva banan, vilket gjorde att vi inte kunde ”luta oss mot väggen” som man annars gärna gör när man tömkör. Bäddat för svårigheter alltså, och Lotus var inte heller riktigt lika följsam som han brukar vara. Faktum var att han visade upp delar av sitt register av hyss i form av en hel del hopp och bus, vilket kändes lite ovant. Nåja, vi jobbade på som vi brukar och Lotus var riktigt fin, åtminstone mellan hyssen. Märkte dock att det var svårt att få till öppnorna när jag inte hade nån vägg att ta stöd mot. Vi kunde inleda riktigt bra, men det var svårt att få det att fungera en hel långsida. Nyttig träning faktiskt.
M fick prova att köra lite vid ett par tillfällen och jag försökte säga hur hon skulle göra. Inte helt lätt att förklara – för mig handlar det om en känsla och jag vet hur jag ska göra när jag själv håller i tömmarna, men att förmedla det till nån annan är en helt annan sak. Dock väldigt nyttigt att ibland fundera både över hur man gör och varför och jag kom på en del bra saker som jag tappat bort. Bland annat blev jag väldigt medveten om hur mycket jag faktiskt håller i yttertömmen
Lotus är bra att övningsköra med. Visst blev han lite konfunderad ibland, men han var snäll och lugn och försökte göra rätt och framför allt utnyttjade han inte situationen.
Jag hade innertömmen ledande större delen av passet. På slutet satte jag dock tömmarna rakt genom gjorden bara för att visa att det också är en möjlighet. Det visade sig då att Lotus fungerade mycket bättre på den tömsättningen. Han blev bättre i formen, mer avspänd och krullade inte ihop sig. Det var faktiskt lättare att göra öppnor nu och vi kunde även visa riktigt fina slutor. Det var ju faktiskt så här jag oftast tömkörde innan Lotus blev skadad nu senast – tänk att jag glömt bort det! Så här kommer jag definitivt att jobba honom i fortsättningen.
På slutet hade jag den där härliga genomarbetade hästen som jobbade i en rund och avslappnad form med bakbenen långt under kroppen och massor av ”gung” – sådär så att det verkligen syns hur skönt han tycker att det är.