Nu är det dock inte bara att lära sig banan som är svårt, man ska komma rätt genom portarna också... Där har jag också en hel del att lära. Har inte riktigt fått in känslan för hur och när jag ska svänga för att komma rätt. Efter några varv kunde jag dock sammanfatta det som att jag oftast ska svänga senare än jag tror, koncentrera mig på att hålla rak kurs genom porten och hålla blicken på den väg vi ska köra. Även här hade jag god hjälp av groomen som försökte hjälpa mig till rätta.
Första varvet tog jag det ganska lugnt och försökte fokusera på att hitta vägen och ta mig igenom portarna. Hade ganska många rivningar och en tid som var i längsta laget. Nästa varv drev jag på Lotus lite mer och även om jag nog rev lika många ”hinder”, så var rivningarna inte lika grova och enligt groomen så var vägarna i allmänhet mycket bättre. Tredje varvet var det bästa, då var vi nästan precis på idealtiden och hade inte alltför många rivningar. Lotus travade på i ett fräscht tempo och det motsvarade tydligen idealtiden ganska bra. Fjärde varvet borde jag kanske ha låtit bli, men jag blev peppad av att övriga i gänget körde en gång till. Jag började nämligen bli så trött i huvudet av koncentrationen så jag höll på att köra fel väg flera gånger med påföljden att jag kom tokigt genom flera portar. Lotus var dock i sitt esse; massor av bjudning och energi och stor glädje. När jag drev på honom lite extra på en långsida tog han galopp i stället och verkade väldigt nöjd med det. Dock fick han finna sig i att jag tog ner honom i trav igen men efter det blev allt lite rörigt för jag tappade tydligen både koncentration och styrförmåga.
Lotus skötte sig fantastiskt bra genom hela passet. Han jobbade otroligt trevligt och var verkligen med på noterna. Han lyssnade verkligen på mig och följde mig lydigt, även när jag styrde fel. Vi skämtade efteråt om att Lotus nog tycker att jag är ganska hopplös och bara förstör för honom, han skulle klara sig bättre på egen hand! Det är ingen tvekan om att Lotus tycker att det här är fantastiskt kul och hans entusiasm går inte att ta miste på. Det absolut svåraste är att stå stilla och vänta på sin tur, det går nästan inte!
Wow, de här träningarna är verkligen fantastiskt roliga! Men jobbigare än man tror. Ja, kanske inte fysiskt, även om jag faktiskt blir ganska varm av att köra, men både Lotus och jag var nog trötta i huvudet efteråt. Mycket att tänka på! Men det ger mersmak, ser redan fram mot nästa körtillfälle när vi ska slipa på svängarna.