Oj vad jag har grubblat på det där med bett. Känner att det är ett område där jag inte har särskilt mycket kunskap. Lotus har alltid trivts allra bäst på ett helt vanligt tvådelat tränsbett. Jag har ibland ridit honom på ett tredelat bett och det har fungerat ganska bra, men när jag sedan återgick till det tvådelade så visade det sig att det ändå var det som fungerade allra bäst. Jag blev sedan rekommenderad att använda ett rakt tränsbett vid tömkörning eftersom det ska ligga väldigt stilla i munnen och därför skulle vara ”snällt”. Dock trivdes Lotus aldrig särskilt bra på det utan han blev lite orolig i munnen, samtidigt som jag upplevde honom som lite stum. Jag återgick därför till tvådelade bett vid all träning, oavsett disciplin, och har väl kommit fram till att det som fungerat bäst för körning och tömkörning är ett tvådelat eggbett.

När jag i våras fick problem med att Lotus blev för stark i handen började jag att använda postkandaret igen. Lotus har gått bra på det i perioder, men samtidigt har han ibland protesterat mot det och då har jag fått hänga undan det och återgå till det tvådelade bettet. Nu när han har börjat jobba i en högre och mer samlad form krävs det också lite finare instrument för att kunna öka känsligheten. Jag har aldrig kommit så långt i ridningen att jag börjat att rida på kandar på allvar, men jag inser att det på sätt och vis är där vi är nu. Till saken hör också att jag har lite problem med en hand som ibland domnar, vilket förvärras radikalt om jag måste hålla hårt i tömmarna. Och varken jag eller Lotus mår bra av en dragkamp.

Jag behöver alltså ett bett som är lite skarpare än ett tränsbett men som ändå helst inte är en ”vanlig” stång eftersom Lotus inte verkar gilla dem. När jag surfade runt lite hittade jag ett tredelat postkandar, undrar om det skulle kunna fungera? Någon som har något tips på ett bett som skulle kunna fylla vårt behov?

Diskuterade problemet med A igår och hon föreslog att jag skulle prova hennes liverpoolstång med tungfrihet. Eftersom jag ändå hade tänkt köra så provade jag det direkt. Lotus ”svalde” snällt bettet utan att visa det minsta obehag så det var ju ett gott tecken. Vi var bara ute och travade och galopperade på vallen så det blev inget riktigt uttömmande test av bettet, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus inte en enda gång visade någon som helst antydan till att han skulle ha några problem med bettet så det verkar ju lovande så långt. Nästa steg blir att köra ett dressyrpass på det.

Gårdagens pass blev ett riktigt konditionspass. Vi travade åtta varv runt vallen i god fart och med några korta andhämtningspauser. Varje varv är ungefär en kilometer så det blev ett ganska rejält pass. Tyvärr tänkte jag inte på att använda telefonen som mätinstrument, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus höll ett riktigt bra tempo – som snarare blev allt högre ju längre vi höll på än tvärtom – och han verkade inte vara det allra minsta trött när vi var klara. Konditionen är det definitivt inget fel på!

Det händer ju inte direkt så mycket intressant i Lotus och mitt liv för närvarande. Det är ju helt enkelt inte så särskilt spännande med en konvalescenthäst. Men vintern har i alla fall kommit – och den var efterlängtad. Även om det bara är några ynkliga centimeter med snö så gör det hela världen så mycket ljusare och trevligare och kylan har trollat bort all äcklig lera. Igår kväll hade jag en nästan magisk skogspromenad där snö och månsken lyste upp omgivningarna och gjorde pannlampan helt överflödig. Jag tror att det krävs en hästnörd (eller möjligen en lika nördig hundmänniska) för att till fullo uppskatta en sån upplevelse, men jag njöt i fulla drag när jag gick där i den tysta skogen tillsammans med Lotus. Jag förväntade mig nästan att få se något vilt djur, men där fick jag tyvärr bli besviken. Det var ungefär 12 minusgrader, men alldeles stilla och jag frös inte det allra minsta. Helt klart så klär jag mig hellre för minusgrader än klampar runt i mörker och lera! Den som däremot inte tålde kylan var min telefon, så när jag skulle ta fram den för att ta kort på Lotus fina frostiga pannlugg så var den stendöd.

Även i lördags hade vi en härlig vinterpromenad, men då i solsken. Fick sällskap av en (ridande) stallkompis och vi gav oss ut på upptäcktsfärd och hittade lite nya stigar. Var ute nästan en och en halv timme och hästarna var hur glada som helst. Den ridande kompisen klagade lite på kalla tår på slutet, själv var jag varm och go efter att ha fått kämpa för att hålla jämna steg med en pigg Lotus.

Körningen är däremot inte riktigt lika njutbar i kylan. Väl påpälsad gav jag mig ut i söndags, men efter ungefär 45 minuter var det dags att parkera vagnen och ta en promenad i stället eftersom jag vid det laget var helt stelfrusen. Nej, att skritta med vagn i vinterkyla är ingen höjdare. Nu är det väl inte direkt varmare om man håller ett högre tempo heller, snarar tvärtom, men det känns på något sätt mer motiverat om åtminstone hästen kan göra ett ordentligt jobb.

Jag fick i alla fall prova nya selen med maratonvagnen, nu när jag fått mina långa draglinor. Har inte velat göra det tidigare eftersom jag helt enkelt tyckt att det varit synd att använda den nya fina selen i regn och lera. Den passade i alla fall perfekt och jag är verkligen jättenöjd med den.

Lotus är fortfarande förvånansvärt lugn, samtidigt som han verkar väldigt nöjd och avspänd. Jag väntar bara på bakslaget, men njuter så länge det varar. Varje dag som han håller sig i skinnet är en dag närmare en hel häst! Börjar fundera på om det är cortisonpreparatet som Lotus får som har en lugnande effekt på honom, men har inga belägg för att det skulle vara så. Han ska få sista sprutan i morgon, sedan får jag svar på om jag har rätt i mina misstankar. Jag är riktigt stolt efter att ha vågat ge honom två sprutor alldeles själv. Inte alls svårt egentligen, men jag har knappt gjort det förut och tycker att det är lite läskigt. Nu är ju Lotus hur snäll som helst att spruta så han är ett bra övningsobjekt.

Igår upptäckte jag att Lotus var lite öm på en specifik punkt på vänster framkota och tyckte även att han var lite varm och svullen. Självklart blev jag orolig för att skadan har blivit förvärrad igen. Sen upptäckte jag att han är lite skinnflådd på just den punkt där han ömmar och jag misstänker därför att han fått lite skav av back-on-track-paddarna, som jag haft honom lindad med dygnet runt de senaste veckorna. Nu får han vara utan lindor några dygn så får vi se om det blir någon förändring. Bara att hoppas att lösningen är så enkel! Jag sprang i alla fall några steg med honom i stallgången och tyckte att han lät helt ren och fram till igår har han varit kall och fin i benen och ingen tillstymmelse till svullnad. Hoppas hoppas att skadan läker som den ska!

Det fungerade den här gången också. Ett par dagar i vanlig hage och Lotus hade lugnat ner sig betydligt och jag kände igen min trevliga häst igen. I tisdags kunde vi göra ett tömkörningspass i ridhuset utan minsta tillstymmelse till hopp och studs. Däremot hade jag en väldigt entusiastisk häst som verkligen marscherade på och på alla sätt visade att han var arbetssugen. Nu krävde jag inte mer än att han skulle skritta på i form och stanna och starta på kommando, men det var å andra sidan det mest avancerade jobb han gjort på tre veckor så han tyckte nog att det var ganska roligt.

Ännu nöjdare var Lotus igår när han äntligen fick gå framför vagnen igen. En skrittrunda på 45 minuter på en ganska lerig och inte alltför inspirerande skogsväg, men det var ingen tvekan om att Lotus verkligen uppskattade detta enkla nöje. Han skrittade på med bestämda steg och spetsade öron och verkade verkligen njuta av att få vara körhäst igen.

Jag provade, förstås, nya selen. Den passade jättebra, men det fanns ett problem: draglinorna var för korta för maratonvagnen. Jag hade haft detta på känn så jag blev inte helt förvånad. Bara att byta till gamla bröstan i stället. Idag körde vi med giggen i stället, enbart för att prova hur selen fungerade då. Till den var draglinorna perfekta. Lösningen får bli att jag beställer ett par extra draglinor, med en längd som passar maratonvagnen.

Dagens körpass gjorde vi i ridhuset. Varvade jobb ”på tömmen” med att bara skritta runt på lång töm. Fick sällskap av en kompis som också bra skulle skritta sin häst (dock uppsuttet) så vi satt och pratade varv efter varv och hade riktigt trevligt. Och selen var väldigt snygg till giggen, nu har jag ett riktigt stiligt ekipage!

Jag är faktiskt lite förvånad över de reaktioner jag fått när jag berättat för folk om mitt beslut att låta Lotus vara körhäst på heltid i fortsättningen och helt släppa ridningen. Hade nog väntat mig att en och annan skulle ifrågasätta beslutet och tycka att det var märkligt. I stället har det varit precis tvärtom. Nästan alla jag pratat med har tyckt att det är både rätt och självklart. Nu är jag inte den som bryr mig sådär jättemycket om vad andra tycker utan jag brukar stå för mina egna beslut, men det är klart att det känns skönt när man får stöd i det man tror på. Och jag är nu helt säker på att jag gör rätt, även om jag kan känna ett styng av vemod när jag tänker på hur långt vi faktiskt kom med ridningen och att jag inte kommer att få jobba vidare med detta. Å andra sidan kommer jag att kunna utveckla körningen ännu mer – och kanske få glädje av Lotus ännu lite längre än vad jag fått annars.

Lotus har helt klart mognat. För några år sedan var en Lotus i sjukhage likhetstecken med en hopplöst överenergisk och stökig häst som knappt ens gick att promenera med. Nu har han tillbringat drygt en vecka i sjukhage – och är fortfarande både lugn och snäll och verkar relativt nöjd med livet. Visst är han pigg när vi promenerar och visst är han lite mer ”pysslig och plockig” än vanligt, men inte värre än att han fortfarande känns helt OK att hantera. Och detta trots att han är i hög kondition och van vid relativt hård träning.

Vi promenerar ungefär en timme varje dag. Ofta sker promenaderna i kvällsmörker, i pannlampans sken. För att få bra promenadvägar och undvika det som är mest knöligt och lerigt så blir det en hel del ”fram och tillbaka” på de närmaste grusvägarna. Inte alltför spännande med andra ord. Tack och lov så har jag kommit på det perfekta sättet att ändå få riktigt trevliga promenader: jag har fyllt min telefon med nedladdade radioprogram och promenerar nu framför allt till ”Sommarpratarna”. Plötsligt går tiden fort och det händer att vi tar en liten extra sväng bara för att jag vill höra det sista av programmet!

Igår hämtade jag min nya sele! Har inte hunnit studera den i detalj än och framför allt så har jag inte hunnit prova den på Lotus, men en sak vet jag: den är fantastiskt fin, ännu finare än jag vågade hoppas, och jag längtar verkligen efter att få köra med den. Hoppas på att hinna prova – och fotografera – den i morgon.

Med en ny fin sele i skåpet känns det beslut som jag nu nästan tagit ännu mera rätt. Beslutet att inte köpa någon ny sadel och låta Lotus vara körhäst på heltid i stället. Tanken har funnits ett tag och när vi var hos veterinären pratade vi lite om hur bra Lotus mår av körningen, jag berättade att jag nu inte ridit Lotus på nästan tre månader – och att han aldrig mått så bra som nu. Jag sa i och för sig inte att jag trodde att det fanns något direkt samband mellan att Lotus fungerade så bra nu (innan skadan förstås) och det faktum att jag inte ridit honom på länge, men jag förstod ändå att veterinären nog tyckte att det var ganska bra att jag inte red. Jag frågade då om han trodde att jag skulle kunna förlänga den tid som Lotus faktiskt skulle fungera i träning om jag valde att helt avstå från ridning. Hans svar kom direkt och självklart: ja, det skulle jag troligen göra.

Jag saknar egentligen inte ridningen särskilt mycket och har flera gånger kommit på mig själv med att fundera på hur jag ska hinna med att börja rida igen, då finns det ju inte lika mycket utrymme för körning och tömkörning. Dessutom krävs det ju en stor investering i form av en ny sadel om jag ska börja rida igen, och det är väl egentligen just det som är upptakten till att jag nu ens funderar i de här banorna. Det riktigt roliga med ridningen, och som jag saknar, är träningarna för S, men mina egna pass däremellan har inte alltid känts så roliga och ibland har jag ridit bara för att jag känner att jag borde. Så känns det nästan aldrig med körningen eller tömkörningen, den är i stort sett alltid rolig.

Så ja, en tanke har definitivt fötts i mitt huvud och det lutar alltmer åt att jag låter Lotus vara körhäst på heltid i fortsättningen – med hopp om att jag får ha glädje av honom lite längre på så sätt. Och det är ju trots allt körningen som vi båda tycker är absolut roligast. Dessutom har jag ju förmånen att stå i ett stall där jag har möjlighet att träna körning året runt samtidigt som jag har arbetstider som ger mig stor frihet och därmed ökad möjlighet att träna häst på det sätt som jag vill.

Till sist en rekommendation om ett inlägg på en av mina favoritbloggar, Veterinärstudenterna. Det här inlägget handlar om de där hästarna som kanske inte riktigt håller för träning på den nivå som deras ägare vill vara på, men som kan fungera alldeles utmärkt på en lägre nivå, kanske som läromästare åt en ryttare/kusk på hobbynivå. Så otroligt klokt tänkt! Och jag måste ju förstås bara tillägga: om hästen inte fungerar för ridning kan den kanske må alldeles utmärkt som körhäst!

Friskskriven Lotus fick gå ett pass med giggen igår. Riktigt trevlig att köra. Jobbade jättebra, kändes mjuk och fin och hade bra bjudning. Fick kanske inte riktigt loss vänstersidan sådär alldeles bra som jag skulle önska, men vi kom i alla fall en god bit på väg och jag tycker nog ändå att Lotus känns mer liksidig nu än han gjort på länge. Tycker också att han svarar bra framåt och verkligen tar mina kommandon. Målsättningen är att driva så lite som möjligt med pisken och att han ska svara på röstkommandon i stället och nog har vi kommit en bit på väg även med den läxan. En annan sak som vi jobbar med är att få honom att lätta i handen och inte bara bli tung och stark. Och att köra giggen är verkligen en trevlig upplevelse, för både häst och kusk.

Sen fick Lotus äntligen gå ut i stora hagen med sina kompisar igen och nog såg han ganska nöjd ut när han knallade iväg.

Idag blev det vilodag med promenad. Lotus verkade inte alltför imponerad, gick mest i sakta mak bakom mig och verkade ganska oengagerad. Så mycket nöjdare då när jag släppte ut honom i hagen i stället. Ingen direkt svullnad i benet och inget vätskande sår, trots att varit utan bandage sen igår morse.

Har bestämt mig för att göra ett försök att sälja min sadel på egen hand (risken är att jag ger upp och lämnar den till nån försäljare i stället, men jag får sannolikt bättre betalt om jag säljer den själv). Här är annonsen om nån eventuellt skulle vara intresserad. Är jättenöjd med sadeln egentligen, det enda felet med den är att den inte längre passar Lotus, och det felet är ju nog så allvarligt!

Det är tydligen inte meningen att vi ska komma igång med nån träning på riktigt. När jag gjorde den vanliga ”känna-på-benen-kontrollen” på Lotus igår så var han ordentligt svullen i sitt vänstra framben. Eftersom han går med boots i hagen misstänkte jag först att han kanske hade fått skav av dem och att det blivit infekterat. Tog ner honom till ridhuset för att se hur han rörde sig. Tömkörde en stund i skritt och då jobbade han riktigt bra. När vi gick över till trav visade det sig dock att han var tydligt halt. Så var det med den saken. Fortsatte att klämma och känna på honom när vi var tillbaka i stallet och fick känslan av att han ömmade i karleden. Misstänker att problemet sitter i hoven och det känns inte helt otroligt att det skulle kunna vara en hovböld. Fanns inte mycket annat att göra än att avvakta – Lotus får stå i sjukhage idag och så får jag väl göra en bedömning i kväll och fundera på vad som eventuellt ska göras.

Ibland blir man faktiskt lite trött... Lotus har nu klarat sig från sina ”vanliga” skador sen i februari, vilket nog får betraktas som rekord. I stället har han drabbats av diverse andra problem, såna problem som ”vanliga” hästar får, men som Lotus hittills varit förskonad från. Ryggont i ett par omgångar, blödning i hoven och så nu detta, som jag ännu inte riktigt vet vad det är. Det är klart att det är fantastiskt skönt att jag nästan vågar tro att vi fått ordning på de gamla problemen – men det vore ju ännu bättre om Lotus då kunde få vara frisk och sund så att vi kunde få lite regelbundenhet i träningen!

Nåja, halt eller ej – nu ska Lotus i alla fall få en ny sele! Efter moget övervägande bestämde jag mig för att det just nu är viktigare att satsa på en sele som passar riktigt bra än en ny sadel. Dessutom känns det på något sätt enklare att köpa en ny sele. När jag köpte min nuvarande sele för drygt tre år sedan hade jag ingen aning om hur mycket vi skulle ägna oss åt körning, om Lotus ens skulle fungera som körhäst och om han överhuvudtaget skulle hålla. Då kändes det ganska självklart att köpa en relativt enkel sele som inte heller var alltför dyr. Den selen har fungerat bra hittills, men nu inser jag att den inte riktigt räcker till längre. Vi satsar helt enkelt lite för mycket på körningen för att vara nöjda med en ”nybörjarsele” (som numera dessutom klämmer på manken). Därför blir det nu en fin måttbeställd sele (dock till ett ganska rimligt pris). Brun ska den förstås vara, med ljust foder. Lite speciallösningar har jag unnat oss, bland annat en ullstoppad däckel som förhoppningsvis går att anpassa efter hästen om han fortsätter att växa på alla brädder samt några detaljer som kommer att göra att selen fungerar bra med såväl gigg som maratonvagn. Ekonomin räcker knappt till EN ny sele, att ha en finsele till giggen och en maratonsele är en utopi. Att leveranstiden kan bli ganska lång känns just nu väldigt jobbigt, jag vill ha min nya fina sele nu!

En av mina "bloggkompisar" har skrivit ett riktigt bra inlägg om hur det fungerar med körning, egentligen. Lite "Körning för dummies" helt enkelt. Rekommenderas varmt om du vill veta lite mer om det här med körning - läs här.

Ja, det blev en vagn! Ett djupt hål på sparkontot, en massa mil i bilen och lite lagom ont i magen av ångest över vad jag gjort. Men med mig hem fanns en fantastiskt fin vagn. En riktig Troed Hansson-gigg. Så gott som ny, använd några få gånger och sedan har den fått stå i en lada och samla damm. Men nu ska den få jobba, det här ska bli min dressyrvagn för träning och tävling. Får väl se det som en investering för livet!

Någon provkörning blev det dock inte i helgen, hade varken tid eller ork kvar för det pyssel som det ändå är att spänna för en ny vagn. Det är ju mycket som ska passas in och ordnas med. Dessutom ville jag gärna se hur Lotus såg ut på töm för att få en uppfattning om hur han mådde.

Bad A om hjälp med att känna igenom Lotus, dels för att hon är bättre på det än jag är och dels för att det alltid är bra att få någon annans åsikt att jämföra med. Och vi kom fram till en ganska tydlig diagnos; Lotus ömmar i ländryggen och strax framför och är lite sänkt i bäckenet på vänster sida. Jag bedömer det som att det är samma problem som i somras, när han ”fastnade” med en baksko under sin kompis och blev ordentligt sneddragen. Troligen är han fortfarande lite skör efter den skadan och nu har antagligen fladdrat runt i hagen och dragit upp det hela igen. Långt ifrån lika allvarligt som den gången, men helt klart störs han av det. Tömkörde en stund och efter att först bara ha jobbat rakt fram på stubbåkern så satte jag honom i jobb och när han väl kom igång såg han riktigt fin ut. Arbetsviljan verkade vara tillbaka och han tog verkligen i och jobbade på ett jättebra sätt.

Jag ser det som att den akuta fasen är över. Dock vill jag inte sitta på honom innan kiropraktorn tittat på honom. Dessvärre är kiropraktorn bortrest, men han har lovat att komma om en dryg vecka. Till dess får vi hålla oss till körning och tömkörning och jag ska försöka att vara observant på hur mycket Lotus faktiskt vill jobba och inte pressa honom för mycket.

Ännu en gång är jag väldigt tacksam för att jag har så bra alternativ till ridning när jag ska jobba min häst. Jag kommer att kunna hålla igång Lotus på ett jättebra sätt även om jag inte vill rida på honom och kommer inte att behöva känna att det blir nåt större avbräck i träningen, även om jag inte kommer att ställa de riktigt höga kraven innan jag fått klartecken av kiropraktorn.

Lotus har bara fått gå och skrota i hagen hela helgen. Inte ens några promenader har det blivit. I lördags på grund av spöregn och igår på grund av att det kändes helt onödigt att släpa in Lotus från en skön tillvaro i stora gräshagen med kompisarna bara för att gå en liten promenad. Därför vet jag inte heller hur hältan utvecklats – och det spelar ju faktiskt ingen roll just nu. Bättre då att vänta in morgondagens veterinärbesök.

Det var ju tävlingar på Johannesberg i helgen och jag hade så himla gärna velat vara där. Gick faktiskt och kände mig lite småirriterad hela lördagen och kunde inte släppa tankarna på att vi borde ha varit på tävling. Just tävlingarna på Johannesberg brukar vara så himla trevliga och jag längtar efter tävlingslivet. I går fick jag i alla fall en liten dos av det när jag var funktionär på maraton. Stod vid vattenhindret och såg hur ekipagen tog sig igenom i varierande tempon och med varierande lösningar. Duktiga var de, såväl kuskar som hästar, och jag blev grymt sugen på att köra. Det vore så himla kul att nån gång få lära sig att köra maraton på riktigt. Och jag har ju en häst som säkert skulle kunna bli en alldeles utmärkt maratonhäst, synd bara att jag inte riktigt vågar tro på att han håller för den ansträngningen.

Har även ägnat lite tid i helgen åt att renovera min vagn. Bromsarna la av för ett tag sedan och det visade sig att bromsbeläggen var slut. Med mycket möda och stort besvär lyckades vi hitta nya som passade (bromsarna är gamla och slutade tillverkas för länge sedan så det var inte lätt att hitta reservdelar). När sambon skulle montera de nya bromsklossarna visade det sig att vagnen var sliten både här och där så det slutade med renoverade bromsok, nya hjullager, nytt fäste till svängeln, bättringsmålning där det var som mest rostigt och lite allmän uppsmörjning och omvårdnad. Och det var nog välbehövligt – vagnen har rullat en hel del sen vi köpte den. Nu är i alla fall vagnen i bättre skick än på länge, hoppas att jag snart har en häst att spänna framför den också!

Nu kan Lotus hjälpa till att tjäna in lite pengar till sitt uppehälle. Han har nämligen fått en finvagn med passagerarsäte så nu kan vi köra brudpar och göra andra små uppdrag. Nåja, jag har verkligen inga planer på att göra nån större verksamhet av detta, men både jag och sambon har drömt om att ha en gammal fin vagn som man kan ta med sig passagerare i och när vi hittade en annons med en jättefin vagn för en struntsumma, ja då kändes det som om vi bara var tvungna att slå till. Den är verkligen jättecharmig och i väldigt gott skick och verkade dessutom stämma bra i mått med vad Lotus behöver så i stort sett ska det nog bara vara att spänna för och köra. Dock tror jag att vi måste ge den lite service innan jag vågar sätta en häst fram den. Jag har faktiskt fått en förfrågan om att köra ett brudpar, vilket skyndade på beslutet att köpa en vagn. Det är dock inte förrän i slutet av maj så vi har gott om tid att förbereda oss. Längtar efter att se hur det ser ut med en fin häst framför vår fina vagn!

På lördagskvällen var det annan körning som gällde. Då tränade vi nämligen hinderkörning i ridhuset. A hade byggt upp en hel skog med hinderstöd och bommar med massor av både möjliga och omöjliga färdvägar. Lotus tyckte uppenbarligen att det här var en rolig lek för han var otroligt ”taggad” redan från början.  Han var riktigt sprallig och jag kände hur bocksprången låg på lur.

Att köra hinder är svårt – och inget som vi tränat särskilt mycket på. Mitt första problem är att ens komma ihåg vägarna, tur att min groom är bättre på sånt än jag. Sen var det då det där med att komma rätt i svängarna och inte köra fast… Plötsligt blir det väldigt tydligt hur viktigt det är att hästen verkligen är framme på yttertömmen och runt ”innerskänkeln” och lyssnar på sin kusk. När jag såg lite filmsnuttar efteråt blev det också väldigt tydligt att jag är för långsam och inte har nån riktig framförhållning och att jag blir för ostadig i handen. Lotus ser nästan lite förvirrad ut och vet inte vart han ska. Men ju mer vi tränade, desto bättre gick det. När vi låg kvar flera svängar i samma varv hittade vi flytet och stundtals kändes det ganska bra. Det svåra är när man plötsligt ska byta riktning. På slutet kändes Lotus jättefin och var sådär trevligt rund och mjuk och då var det också lättare att få till vägarna. Väldigt roligt var det – och det tyckte Lotus också. När jag tittade på filmen blev jag alldeles glad över att se Lotus lyckliga uppsyn och spetsade öron. Han är så otroligt positiv och entusiastisk och det smittar av sig! Det är också skönt att konstatera hur cool och obekymrad han är. Vi körde ju fast i nåt hinderstöd ett par gånger och fick det med oss en bit, vilket inte påverkade Lotus ett dugg. Det var bara att stanna, invänta hjälp och köra vidare. Ett par gånger fastnade vi nästan i en alltför trång sväng och jag fick trixa lite fram och tillbaka för att komma loss – inga problem där heller. Skönt att ha en så trygg häst!

Det var också roligt att se As framfart i hindren. Hon tog dem i galopp och det såg lekande lätt ut. Sådär vill jag också kunna köra en dag! Och det är inte Lotus som är begränsningen – han skulle nog inte ha några problem att ta hindren i full fart om han bara har en kusk som kan visa honom tillrätta.

Man skulle ju kunna tro att Lotus skulle ha rastat av sig lite lagom under lördagens körpass, men han hade nog snarare värmt upp för när jag satt upp och red för S på söndagen så var han om möjligt ännu piggare än dagen innan. Det var sådär så att det nästan studsade om honom och han var ganska spänd och hade mest bara bråttom. Fick ägna en lång stund åt att värma upp med öppnor åt växlande håll och serpentiner i både skritt och trav innan han slappnade av någorlunda och kom till hyggligt jobb. Samtidigt var han väldigt fin och att han är pigg och överentusiastisk är ju egentligen mest ett positivt problem.

Galoppen var jättefin. Konstigt nog blir han inte springig i galoppen när han är sådär pigg utan snarare så får han extra fin galopp med härlig aktion. Kunde verkligen jobba honom i galoppen, omväxlande på volter och längs hela spåret, och han var jättefin. Efter det blev även traven bättre. Nu var han lite avrastad och kunde komma till jobb på ett mer avslappnat sätt. Vi gjorde öppnor och slutor och jag fick sitta ner en långsida i taget och stundtals kändes Lotus jättefin. Jag som inte hade gjort slutor på sådär fem månader fick tänka till lite extra innan jag fick till det, men vi imponerade ändå på S genom att göra riktigt fina slutor. Efter en stund med lite mer samlat jobb blev dock Lotus trött och jag fick övergå till lättridning och släppa fram honom lite. Då var han helt otroligt fin! Han var helt rund och lösgjord, gick i en sån där härligt avslappnad låg form och travade med en spänst som jag inte trodde var möjlig. Åh vad jag njöt! Fina fina Lotus! När jag får den där underbara ridkänslan kan jag inte låta bli att tänka på hur många gånger jag trott att jag ska förlora honom. Hoppas att han får vara kvar med mig länge än och att vi får fortsätta att ha så här roligt tillsammans!

15 maj tisdag Med tanke på Lotus ganska intensiva helg kändes det på sin plats att han fick ett lite lugnare pass även idag. Klädde på tömkörningsgrejorna och inledde med en tur i skogen. Gick sedan ner på gräsbanan och jobbade lite mer dressyrmässigt. Det där med att tömköra utan staket är ju inte helt enkelt. Märker hur mycket stöd man annars tar mot väggen, på gott och ont. Nu fick jag skärpa mig och verkligen hitta ytterstödet ändå. Svårt men nyttigt. En annan svårighet är att Lotus fortfarande inte riktigt är van vid att faktiskt tänka dressyr även när vi är ute utan han blir gärna lite okoncentrerad. Men vi jobbade på med lite öppnor och flyttningar och så småningom blev Lotus riktigt fin. Han jobbade i trevlig form och var rund och fin och mot slutet av passet såg han väldigt lösgjord ut. Bjudningen saknades inte heller och av den eventuella tröttheten märktes inte ett spår. Avslutade efter en knapp halvtimmes dressyrjobb. Lagom för att han skulle bli genomarbetad men ändå inte trött.

Vi har ett bettproblem. Valde nu att tömköra på det raka tränsbett som jag länge kört på men som plötsligt slutat att fungera. Har nu flyttat över mitt tömkörningsbett, ett tvådelat tränsbett med D-ringar, till körtränset och satte istället det raka bettet på tömkörningstränset. Och det fungerade inte alls. Lotus slog ifrån sig flera gånger, ”fipplade” med bettet och fick tungan över ett par gånger. När han kommit igång och börjat jobba försvann problemen, men i uppvärmningsskedet fungerade det inte alls. Kollade både efter vassa kanter på bettet och eventuella sår i munnen på Lotus utan att hitta något. Så det är nog bara helt enkelt så att det här bettet inte passar honom längre, vad det nu än kan bero på. Har alltid upplevt Lotus som väldigt enkel och han har fungerat bra på de flesta bett, men nu har tydligen något förändrats. Nåja, så länge han fungerar bra på det gamla vanliga tvådelade, vilket alltid fungerat klockrent vid ridning och tömkörning, så är det ju inget större problem. Men skulle problemen fortsätta får jag nog göra en noggrannare koll av hans mun.