Idag har jag varit på Globen och sett Lövsta Future Challenge, som består av en klass för yngre ryttare på rutinerade hästar och en för yngre hästar med rutinerade ryttare. Jag var där av en väldigt specifik anledning: hästen Goch. Goch ägdes tidigare av min kompis och var absolut bästa vän med min dåvarande häst Ture. Jag red Goch en hel del och kunde på den tiden titulera mig som hans ”lektant” eftersom min uppgift var att ta ut honom på härliga skogsturer. Vi hade väldigt mycket kul tillsammans, ofta i sällskap med Ture och nån av hans ”lektanter”.

Goch förtjänar egentligen en alldeles egen historia. Han är faktiskt den fula ankungen som växte upp till en svan. Hästen som ingen trodde på, förutom hans matte som såg hans potential och möjligheter. Och den hopplösa hästen växte sig stor och stark och blev en Grand Prix-häst, med Jennie Larsson i sadeln. Samma Jennie som hjälpte mig en hel del med Lotus de första åren.

Goch har sedan några år tillbaka en ny ryttare, Sara, som tack vare Goch har fått tävla dressyr på hög nivå. Goch blir 22 år nästa år och är fortfarande hur fräsch som helst. Idag vann han och Sara i Globen och det var inte utan att jag hade en liten tår i ögonvrån. Att Jennie dessutom vann sin klass och dessa två red ärevarv sida vid sida, ja det var faktiskt ganska mäktigt!

Bilden är från Hippo. Fler bilder finns här.

Jag gjorde ett snabbt besök i Annexet för lite shopping. Mitt enda mål var Piskmakaren och en ny körpisk eftersom den gamla börjar ta slut. Dessutom har min nya sele tydligen anlänt till Sverige. Borde komma till mig i nästa vecka. Längtar!

Fick kontakt med veterinären via sms igår. Han fick en kort beskrivning av problemet och jag fick ett kort svar med innebörden att vi är välkomna till kliniken på lördag morgon. Jag kan ju självklart tolka detta svar som att veterinären blev lite orolig över symptomen, men jag tror att jag istället väljer att tro att det här var den enklaste lösningen för honom. Jag kan ju i alla fall konstatera att det ibland har sina fördelar att vara stamkund, även om det inte är något som jag normalt brukar utnyttja.

Nu börjar jag ju förstås att fundera på om jag överreagerat. Det kanske inte är nåt större fel på Lotus, jag kanske bara överdriver och det kanske skulle räcka med att han får vila lite och sen är allt som vanligt igen. Men nu är det en gång för alla så att jag ogärna tar några risker med Lotus. Han har alldeles för många gamla skador i bagaget för att jag ska våga chansa och jag är alltid lite orolig för att han ska få följdproblem om han går för länge med någon liten skada och därmed belastar kroppen felaktigt. Därför känns det skönt att nu få göra en kontroll, förhoppningsvis få en diagnos (eller kanske en friskskrivning) och veta hur jag ska hantera det hela på bästa sätt.

För att inte ta några risker får Lotus stå i sjukhage idag och i morgon. Han och hans kompisar brukar kunna leka ganska våldsamt i hagen och om det nu finns en skada vill jag inte att den ska förvärras. Dagens morgonpromenad bjöd på en extremt pigg Lotus som knappt kunde ta ett normalt skrittsteg. Vet inte om jag ska se fram mot kvällspromenaden…

I måndags var Lotus väldigt svullen i benet när jag kom till stallet, men då hade han också tillbringat det senaste dygnet i box och sjukhage så det var kanske inte så konstigt. Tog en lång promenad och skrittjobbade sedan lite på töm i ridhuset. Lotus var väldigt pigg, väldigt entusiastisk och väldigt arbetsvillig. Lät honom trava lite på en volt för att se hur han såg ut och tyckte nog att han gick i stort sett rent. När vi kom in i stallet igen var också svullnaden nästan helt borta. Det hela kändes med andra ord ganska hoppfullt.

På tisdagen fick Lotus gå ut i hagen med sina kompisar igen och på tisdagskvällen var han knappt svullen alls. Att jag låtit honom gå med lindor hela dygnet gjorde säkert sitt till. Vi gjorde som dagen innan; en ordentlig promenad och sedan lite tömkörning i ridhuset. Lotus var minst lika pigg den här gången och tyckte att skritt var en ganska onödig gångart. Lät honom därför travjobba en del och han såg jättefin ut, sådär härligt rörlig och väldigt energisk. Tittade och tittade på honom för att försöka utröna om han gick rent eller inte och ena sekunden tyckte jag att det såg bra ut, för att i nästa tycka att han såg lite ojämn ut. Bestämde mig dock för att han var frisk nog för att röra på sig lite, även om vi inte körde ett fullt pass. Då var ju dessutom hypotesen fortfarande att hältan orsakades av en sårsvullnad och då kändes det inte som om det gjorde så mycket om han travade lite, även om han inte var hundra procent ren.

Men det var igår… När jag kom till stallet i morse och plockade av lindorna tyckte jag att benet såg jättebra ut och att svullnaden i stort sett var helt borta. Satte på tömkörningsgrejorna och gick ut. Lotus tog några ivriga travsteg i stallgången – och då hörde jag tydligt att han inte gick rent. Lät honom därför springa lite på stallplan och det var ingen tvekan, han är oren på vänster fram. Såret är i stort sett läkt och svullnaden är i princip borta, men hältan är kvar. När han hade en liknande åkomma tidigare i höst försvann hältan långt innan svullnaden var helt borta.

Konfererade lite med A, gick en promenad och funderade och kom fram till en ny hypotes: Lotus tillbringade ju två dagar i ordentligt djup lera. Orsaken till att han går med specialskor är att djupa böjsenan lätt blir överansträngd i sitt fäste mot hovbenet och de höga klackarna på skorna gör att han inte trampar ner lika djupt och senan blir då inte lika ansträngd. Att gå i djup lera måste ju rimligen innebära extra stor belastning på denna sena och gissningsvis är det det som orsakat hältan denna gång. Den ”svampiga” svullnaden han hade de första dagarna kanske inte bara berodde på ett infekterat sår utan även på en ansträngd sena. Jag är ju förstås inte säker på att det verkligen är så här, men det låter relativt logiskt.

Och vad gör vi nu? Lotus fick gå ut i hagen med sina kompisar även idag, med båda frambenen lindade i hopp om att det gör nån slags nytta. Jag försöker att få tag på vår veterinär för att diskutera hur vi bäst hanterar situationen. Har även bokat en tid på kliniken, men den första tiden jag kunde få var nästan tre veckor bort. Men om det nu är som jag tror kanske det trots allt är vila som är den bästa behandlingen. Så nu väntar vi och ser. Igen.

Och ja, jag klandrar förstås mig själv oändligt mycket för att jag inte reagerade direkt när jag såg hästarna i den djupa leran runt höbalen. Självklart skulle jag då ha ställt Lotus i sjukhage och sett till att balen blev flyttad innan han fick gå ut igen. Men det är lätt att vara efterklok. Och jag kunde kanske egentligen inte förutse vilken skada det djupa underlaget kunde göra. Nu vet jag bättre!

I torsdags morse fick Lotus äntligen nya skor (efter att ha saknat en baksko i några dagar). Vis av skadan från förra gången, när Lotus stått i sjukhage och var orastad och allmänt stökig, gjorde vi ett ordentligt tömkörningspass innan hovslagaren kom. Lotus var alldeles fantastiskt fin! Han jobbade sådär otroligt bra och det var en fröjd att se honom. Och sedan stod han faktiskt riktigt snällt under hela skoningen, det var bara när det blev lite väl mycket väntetid som han blev lite rastlös, men då passade jag på att ägna mig åt lite skönhetsvård, som att frisera hovskägg till exempel. Hela förfarandet underlättades lite av att hovslagaren hade en lärling med sig som pysslade med Lotus bakfötter medan ordinarie hovslagare byggde framskor – på så vis blev tiden när Lotus inte fick nån uppmärksamhet kortare, helt i Lotus smak.

När jag kom till stallet på fredagskvällen hade Lotus ett ordentligt svullet framben och var tydligt halt. Och jag förstod omedelbart varför. Stallbonden har kört ut stora rundbalar med hö i hagarna för att hästarna ska ha något att göra. Väldigt bra, förstås. Mindre bra var att han i vår hage valt att ställa balen på samma ställe som förra året. Där är det nu en flera decimeter djup gegga bestående av lera, massor av gammal halm och en hel del gödsel och hästarna har nogsamt undvikit att gå där just eftersom det är så lerigt och otrevligt. Men nu stod det plötsligt en mumsig höbal där och då struntade hästarna i geggan för att komma åt maten. När jag släppte ut Lotus i torsdags noterade jag hur geggigt och djupt det var och tänkte att det inte var så bra, men bestämde mig för att jag nog var överkänslig och att det säkert inte var nån fara. Som jag nu klandrade mig själv för att jag inte redan då sa ifrån, bad att få balen flyttad till torr mark och ställde Lotus i sjukhage tills det var ordnat! Nu hade Lotus i stället stått i den här bakteriehärden ett par dagar och sannolikt var det små skavsår orsakade av bootsen som blivit inflammerade.

Nu kände jag ju igen scenariet från tidigare i höstas och hade både diagnos och behandling ganska klar för mig; noggrann rengöring, promenad och spritbandage. Istället för körträning och långtur med vagnen bjöd helgen på sjukhage, långa promenader ett par gånger om dagen och bandageomläggning. Behandlingen gjorde nytta, svullnaden var klart mindre på söndagseftermiddagen och så även hältan. Dock får Lotus tillbringa även måndagen i sjukhage bara för att jag vill undvika att han kliver runt i leran och får in mer smuts i såren. Kanske en onödig försiktighetsåtgärd, men jag vill ge såren en chans att läka ordentligt.

Vad Lotus tyckte om upplägget säger sig självt. Redan på lördagsförmiddagen visade han tydligt att han var extremt rastlös och under promenaderna fick jag glimtar av min ”gamla” Lotus, dvs en sån där Lotus som studsar, småspringer, hoppar och far. Samtidigt var det ganska skönt med raska promenader i kyligt men soligt väder och framför allt på söndagen hade vi en riktigt mysig tur när vi letade oss fram på lite nya vägar. Och med en överenergisk Tuss som draghjälp blir det powerwalk på riktigt!

Och ja, höbalen är flyttad. Det skedde redan på lördagsförmiddagen och ja, stallbonden skämdes lite.

Igår hittade jag Lotus med en baksko som bokstavligt talat satt på ”trekvart”. Ena sidan var helt uppfläkt och tillskevad (självklart yttersidan, även denna gång har Lotus fått hjälp av nån vänlig kompis med att ta av skon). Jag insåg snabbt att han inte kunde gå på den skeva skon så det enda alternativet var att plocka av den. Fick låna bra verktyg så just det var inget problem, problemet var i stället min bristande vana vid sånt här jobb. Det tog mig en bra stund och mycket möda (och ett och annat fult ord) att få loss de tre sömmarna som satt kvar och ryggen värkte så att jag trodde att den skulle gå av. Bestämde mig för att nästa gång hovslagaren kommer så ska han få visa mig hur man ska göra när man plockar av en sko. Hovslagaren kommer för övrigt i morgon bitti så tappskon kom ändå ganska lägligt.

Lotus verkade inte det minsta bekymrad över att han var en sko fattigare så han fick jobba ändå. Vi har infört körning på ridhusschemat på tisdagskvällar och jag bestämde mig för att utnyttja den möjligheten. Precis som i lördags körde jag fram i frisk trav och en del galopp. Det är helt klart så att Lotus behöver lite tid för att bli varm i kroppen och komma igång, men efter tio minuters ”flängkörning” började han jobba med energi och engagemang. Försökte köra som på senaste träningen och jobbade mycket med att hålla Lotus i ett fräscht tempo och gjorde många tempoväxlingar och övergångar. Resultatet blev riktigt bra och Lotus jobbade i bra form, gick med härlig spänst och kändes rak och liksidig.

Idag har vi ägnat oss åt tömkörning. Morgonen var kylig och jag hade för tunna handskar och blev bryskt påmind om att mina händer inte tycker om kyla. Fick ta flera pauser när vi värmde upp för att räta ut fingrarna och försöka få igång cirkulationen. Lotus var i alla fall fin. Han jobbade med en sån där härlig självklarhet, var väldigt fin i formen och rörde sig fantastiskt bra. Njöt verkligen av att se honom jobba, han är faktiskt otroligt fin nu, kortare och högre i formen redan när vi värmer upp och massor av bakbensaktivitet.

Den här helgen har det varit mycket kondition- och styrketräning för Lotus. Och han verkar inte ha haft något emot det. Tvärtom!

Vi började på lördagen med ett träningspass för A. Lotus var lite ”trögstartad” så jag fick värma upp i frisk trav och även galopp. Det var första gången vi galopperade på riktigt med giggen och det kändes till en början lite ovant och jag tyckte att vagnen lutade lite väl mycket i kurvorna. Men när jag väl vant mig var det mest bara behagligt och det var ett härligt ”gung” i vagnen. Och uppvärmningen fungerade! Lotus fick verkligen fart på kroppen och kom igång och jobbade väldigt bra.

Fortsatte sedan med just mycket tempo. A vill att det tempo som är vår normala arbetstrav ska bli friskare och spänstigare – och jag vet ju att Lotus blir mycket finare i ett lite friskare tempo, samtidigt som jag får mer att ”köra på”. Därför jobbade vi nu med tempoväxlingar och jag fick variera mellan en frisk arbetstrav och mellantrav, mellan arbetstrav och skritt där Lotus skulle gå direkt från en trav till skritt utan att minska tempot emellan och slutligen mellan arbetstrav och samlad trav där han verkligen fick sätta under sig bakbenen.

Lotus var alldeles fantastiskt fin! När vi fick igång ”bakhjulsdriften” ordentligt kom den fina formen på köpet och han jobbade jättebra. Han var mjuk och fin i handen på ett helt annat sätt än han varit på sistone, när jag tyckt att han blivit lite väl stark. Samtidigt var han hög och fin i formen och bara ibland behövde jag påminna honom om att komma upp när han visade tendenser på att bli lite väl låg i formen. Dessutom konstaterade A att Lotus var väldigt mycket rakare och mer liksidig än hon sett honom på sista tiden och att jag var stadigare i handen – något som gjorde mig väldigt glad eftersom jag verkligen jobbat med detta. Ja, både A och jag var på det hela taget väldigt nöjda med passet och det var verkligen otroligt roligt att köra.

Lotus fick ta i ordentligt och var nog lite trött när vi var klara. Han stod och vilade av bakbenen och såg riktigt tagen ut. Dock hämtade han sig snabbt, en kort stund senare inne i stallet stod han med spetsade öron och såg ut som om han sa ”vad ska vi göra nu, jag har tråkigt”. Härlig inställning tycker jag!

På söndagen ägnade vi oss åt konditionsträning. Fick sällskap i vagnen av sambon och vi tog en ordentlig tur i härligt soligt väder. Som uppvärmning och avslutning var det en rejäl skrittsträcka på landsvägen. Platt och fin väg där vagnen rullade lätt på asfalten – och jag passade på att jobba med skritten och se till att Lotus verkligen skrittade på.

Sedan hade vi fina grusvägar att trava och galoppera på. Lotus var hur pigg som helst och att han njöt av utflykten var det ingen tvekan om. Redan vid första traven konstaterade min sambo lite förvånat att det var ovanligt mycket fart på Lotus. Det var ett tag sen han åkte med i vagnen och jag tog uttalandet som ett kvitto på att det verkligen hänt nåt med Lotus. För det är en helt annan fart på honom nu än för bara några månader sedan och jag kan inte se nån annan förklaring än att Lotus blivit starkare och nu orkar bära sig och skjuta på på ett helt annat sätt än tidigare. Det blev långa härliga sträckor i trav, där Lotus stadigt låg i ett friskt tempo, utan att jag egentligen behövde driva på honom. Ännu härligare tyckte vi nog alla att det var när Lotus fick ligga långa sträckor i galopp. Det är något vi inte är så bortskämda med att kunna göra, tyvärr har vi inte riktigt de vägarna i närheten, men jag måste nog se till att erbjuda Lotus den möjligheten oftare för det syntes verkligen hur härligt han tyckte att det var. Och vilken bra styrke- och konditionsträning det är!

Jag använde appen Endomondo för att registrera dagens träning och det var intressant läsning. Vi tillryggalade 13 km på ungefär en timme och en kvart. Medelhastigheten var 9,9 km/tim. Det riktigt intressanta var dock att jag kunde konstatera att det travtempo Lotus nu själv väljer, och verkligen verkar trivas med, är drygt 16 km/tim. Det är klart högre än vad som krävs på ett maraton, vilket betyder att vi skulle ”ha råd” med lite skrittpauser (eller ett lägre tempo) på en eventuell tävling. I skritt måste jag visserligen påminna Lotus om att han faktiskt måste kliva på, men om jag bara gör det så ligger han stadigt på drygt 6 km/tim, vilket räcker ganska bra. Dock bör vi nog få upp ”marschtempot” något. Dagens toppnotering var nästan 25 km/tim, förmodligen under en glad galopp i en liten uppförsbacke. Vår inledning respektive avslutning i skritt var på ungefär 2 km och vi skrittade förmodligen ytterligare nån kilometer därutöver. Ungefär 8 kilometer gjorde vi i frisk trav och galopp och Lotus såg inte särskilt tagen ut när vi var tillbaka, snarare tvärtom. Hans kondition är med andra ord riktigt bra. Dock fick jag rapport om att han senare på kvällen, efter att ha fått tugga i sig en välförtjänt middag, stod och sov vilket inte är helt vanligt, men jag tror att det är nyttigt för överentusiastiska hästar att bli ordentligt trötta ibland!

Turen gav definitivt mersmak och det ska absolut bli mer konditionsträning framöver. Planen är nog trots allt att starta maraton på riktigt nästa säsong – om Lotus är frisk och stark och jag känner att jag vågar.

Här kan ni se vår ”runda” (som egentligen mest var ”fram och tillbaka”).

Lotus blev vaccinerad i måndags så han har fått ta det lite lugnt några dagar. Vilade helt i måndags, men tisdag och onsdag ägnade vi oss åt tömkörningsgymnastik – mest i skritt men vi kostade på oss lite lätt jogging i trav också. Lotus jobbade jättetrevligt. Han var väldigt fin i formen och såg mjuk och lösgjord ut. Det syns verkligen att han blivit starkare och han rör sig med en helt annan balans och styrka än tidigare. Det är så otroligt roligt att se honom nu – och väldigt svårt att föreställa sig den trasiga och omusklade häst som han en gång var.

Igår bestämde vi att vi vilat färdigt och spände för giggen för ett dressyrpass i ridhuset. Det märktes verkligen att Lotus tyckte att det var skönt att få använda kroppen igen och när han hade joggat igång var han fantastiskt fin. Han var sådär trevligt mjuk och följsam och samtidigt full av energi och han hade en sån spänst i steget att hela vagnen gungade. Det kändes sådär trevligt lätt att köra och jag kunde enkelt reglera tempot och växla mellan volter, serpentiner och fyrkantspåret. Det blev ett relativt kort pass, kände helt enkelt att det inte fanns något mer vi behövde göra. Kan man känna sig annat än glad efter ett sånt pass?

Måste erkänna att jag faktiskt börjar längta lite efter att få rida igen. När jag ser hur fin Lotus är vid tömkörning och framför vagnen blir jag lite nyfiken på hur det känns att sitta på honom. Men egentligen har jag inte bråttom och vi håller oss till planen och väntar till efter årsskiftet med att ta tag i ridningen igen.

Lördagen bjöd på körträning för A – och passet kunde ha börjat bättre. Trots att jag verkligen försökt att planera för att vara ute i god tid så var klockan alldeles för mycket när jag väl satt i vagnen och jag fick inte alls den tid jag ville ha för uppvärmning. Men om man nu ska börja sitt träningspass redan klockan 9 en lördagsmorgon är man kanske åtminstone lite förlåten om man inte är ute i extremt god tid… Dessutom hade Lotus fått två ”promenaddagar” i rad, vilket var åtminstone en för mycket. Men så blir det ibland när även resten av livet måste fungera. Resultatet blev att varken Lotus eller jag var så uppvärmda och förberedda som jag skulle ha velat när A började lektionen. Vi fick därför använda en del av träningstiden till uppvärmning och jag fick jobba en del för att få Lotus sådär alert och självgående som jag vill ha honom innan vi kan göra ett bra jobb.

Nåja, efter en stund hade jag en riktigt trevlig och lösgjord häst och vi kunde börja jobba ”på riktigt”. Ännu en gång fick vi jobba på volten med hjälp av koner med syftet att få Lotus att verkligen ta stöd på högertömmen och följa vänstertömmen. Det gick ganska bra, särskilt efter att A sagt åt mig att slänga pisken. För om jag inte håller i pisken och ständigt lockas att använda den, och därmed blir ostadig i handen, så blir Lotus också oerhört mycket stadigare i formen. Nu fick jag dessutom lite hjälp av A som använde pisken från marken då och då när Lotus tappade farten. Och oj vilken respekt han hade för henne!

På slutet hade jag en riktigt riktigt fin häst som travade med ett härligt påskjut, var väldigt fin i handen och gick i en bra och ganska hög form. A konstaterade att Lotus nu travade oerhört mycket bättre än han gjorde för bara några månader sedan och att det verkligen hänt mycket med honom. Nu gäller det bara att kusken hänger med också. Jag måste helt enkelt lära mig att matcha min fina häst!

På söndagen hade vi besök av pappa och faster. Det är inte alla som får en åktur med häst och vagn på fars dag! Vi tog en sväng i skogen. Vägen var lerig och vagnen rullade allt annat än lätt, tungt lastad som den var med tre personer. Men det bekom inte Lotus det allra minsta, han travade på med massor av energi och var hur glad som helst. Det var en ren fröjd att sitta bakom honom och se honom jobba och smittas av hans glädje. Det är så tydligt att han mår så otroligt bra just nu och han utstrålar verkligen kraft och styrka.

När våra passagerare tröttnat fortsatte vi en stund på egen hand med effektivt trav- och galoppjobb på vallen och grusvägen och Lotus var verkligen fantastiskt fin. Riktigt roligt körpass! Och tur att jag numera har en helklippt häst – annars hade han varit genomsvettig när vi var klara.

Började dagen med att plocka fram klippmaskinen för att raka av Lotus vinterpälsen. Tyvärr ville maskinen inte riktigt samarbeta med mig och det tog en bra stund innan jag fick klippningen att flyta på. Tur att jag har en enormt snäll häst… Eftersom det drog ut på tiden valde jag att grovklippa hela hästen och sedan ta en paus och gå ner till ridhuset för ett körpass innan jag fortsatte med finputsningen. Resultatet blev en helklippt häst, inklusive halva huvudet. Lotus såg riktigt prydlig ut när jag var klar. Ska bli skönt att ha en häst som inte blir genomsvettig av ett träningspass – och dessutom kommer det att vara mycket enklare att sanera honom efter de där lerbaden som han har en förkärlek att ägna sig åt.

Körningen gick väldigt bra. Ett dressyrpass med giggen och Lotus kom till bra jobb från allra första stund. Han var mjuk och fin och jobbade i en jättebra form. Tyckte att vi fick riktigt bra ordning även på vänstersidan och att skillnaden mellan ”lätta och svåra” sidan var mindre än på länge. Dessutom gick Lotus med ett härligt driv och bra energi och var väldigt reglerbar. Känns verkligen som om det lossnat för oss och att saker och ting plötsligt blivit mycket enklare. Kanske är en del av hemligheten att jag slutat att använda pisken så mycket och på köpet fått en mycket stadigare hand. Dessutom handlar det förstås om styrka och mognad – hos både häst och matte. Otroligt härligt i alla fall att kunna konstatera att vi faktiskt gjort en del framsteg och att saker och ting börjar falla på plats.

Igår blev det en ganska sen lördagskväll i stallet eftersom det var väldigt mycket som skulle hinnas med just igår. Fördelen med att komma sent till stallet var att alla andra redan var klara och jag kunde passa på att köra utan att störa någon. Därför blev det ett dressyrpass med giggen. Var till och med så ambitiös att jag ställde fram fyra koner för att träna volter kring.

Lotus var till en början lite seg och kanske inte riktigt så mycket ”med på noterna” som jag skulle önska. Dock kom han igång allt mer för att efter en stund bli riktigt riktigt fin. Vi tränade på vår hemläxa; mycket voltkörning innanför konerna, stadigt stöd på högertömmen och väldigt sparsam användning av pisken. Och faktiskt – det fungerade! Lotus blev superfin, jobbade med härligt påskjut och massor av energi och han var rund och fin i formen och riktigt mjuk i båda sidorna. Kände mig riktigt nöjd med vårt arbete.

Idag har vi haft besök av vår gamla kompis Å. Alltid lika trevligt att få besök av henne, det är Lotus och jag helt överens om. Massor av prat och trevligt umgänge – och massor av äpplen i Lotus mage. Lotus såg lite extra stolt ut när Å berömde alla nya fina muskler han fått sen sist – eller kanske det mest var matte som var stolt? Men jag fick i alla fall bekräftat vad jag redan visste; Lotus har byggt massor av muskler senaste halvåret.

Självklart fick det bli en tur med vagnen. Började med en rejäl framskrittning längs landsvägen (att sitta på kuskbocken och småprata med en kompis som man träffar alldeles för sällan är väldigt trevligt). Sen hittade vi en nysladdad och nyregnad grusväg som var som gjord för att trava och galoppera på. Det blev ett rejält pass för Lotus som fick jobba på ordentligt på grusvägen i drygt 40 minuter. Och det var definitivt inte honom emot. Han var enormt pigg och entusiastisk och jobbade på fantastiskt bra. Utan att jag egentligen krävde mer jobb av honom än att han just skulle trava på, så fick jag en häst som jobbade jättetrevligt och verkligen använde hela sin kropp. Tempot han höll var imponerande, med telefonens hjälp kunde vi konstatera att han långa sträckor låg i ett tempo som närmade sig 20 km/tim och med marginal skulle duga som maratontempo. Lotus har inte travat på det sättet tidigare och det kändes verkligen att han utvecklats. Han var så fantastiskt rolig att köra och att han njöt lika mycket av utflykten som hans passagerare gjorde var det ingen tvekan om. Och om han nu skulle ha blivit trött av passet så visade han det i alla fall inte.