Filmerna finns här.
Nu har jag lagt upp filmer från både precisionen och dressyren i lördags. Notera särskilt hatten som flyger av just när vi passerat mållinjen i precisionen ;-) Hade inte riktigt kalkylerat med hård vind när jag provade hatten, men den var på väg att lyfta ett antal gånger under resans gång och jag fick väsa "hatt" till groomen, som snabbt tryckte hatten på plats igen. När vi kommit i mål slappnade jag dock av och tappade tydligen fokus på just hatten! Nån form av fastsättningsband ska ordnas till nästa tävlingsstart!
Filmerna finns här.
0 Comments
Vi tar det lugnt ett tag. Lotus har fått gå ganska tufft de senaste veckorna så nu kändes det som om det var dags för en liten vilopaus. Vill inte ta risken att anstränga honom över hans förmåga med risk för skador som följd. Sånt har vi haft tillräckligt av! Och jag tror faktiskt att både häst och matte mår bra även mentalt av att bara ägna sig åt sköna skogspromenader ett par dagar. Under tiden får sambon chansen att göra lite reparationer på vagnen (maratonvagnen, inte giggen) som också verkar lite sliten efter att ha fått gå ganska hårt. Tur att man har en mekaniker i familjen!
För dig som är nyfiken på körning så kommer det att anordnas en "inspirationsdag" den 25 september i Upplands Bro. Klicka på länken ned Vilken tur att man har trevliga vänner och vilken tur att somliga av dem är utrustade med såväl en riktigt bra kamera som förmågan att ta de där riktigt fina bilderna. Tack snälla Krister Sjöberg för att du dokumenterade en helt fantastisk dag! Och tack ni andra också som hjälpte till med allt från hästskötsel till fotograferande och filmning! Idag kan jag, med en viss stolthet, sammanfatta Lotus och min första tävlingssäsong. Fem starter har vi hunnit göra, även om jag inte körde själv första gången. Och fem rosetter och fem plaketter pryder nu får skåpdörr. Bara en enda gång har vi kommit hem utan rosett, även om en av dem ”bara” var en vit clear round-rosett. Inte så pjåkigt tycker jag, kanske särskilt med tanke på att Lotus egentligen inte ens ”borde” ha levt idag... Den här tävlingshelgen började redan i fredags. Helt galet egentligen hur mycket tid det tar att tävla... Ägnade en stor del av fredagen åt att putsa, packa och fixa. Ett (uppsuttet) träningspass för S hann jag också med. Ett riktigt riktigt bra pass. Om jag förra gången tyckte att några frågetecken rätades ut så kändes det nu nästan glasklart. Plötsligt förstod jag var det var hon menade och jag kunde verkligen börja rida ordentligt och fick Lotus väldigt kort, ihop och lösgjord. Han jobbade verkligen jättebra och jag kom åt honom på ett sätt som jag inte gjort förut. Något som fick honom lite grinig stundtals för det var ju jobbigt förstås, men resultatet blev bra och Lotus såg väldigt nöjd ut när vi var klara. Härligt att jag nu fått in den här ridningen i kroppen så att jag faktiskt kan fortsätta på egen hand. Helgens tävling var som vanligt på Johannesberg och för mig var det lördagen med dressyr och precision som gällde. Jag körde även denna gång LA. Hade en väldigt human starttid strax efter kl 13, vilket gav oss möjlighet att åka upp i god tid och hinna se ett par ekipage samt gå precisionsbanan. Lotus fick följa med upp för att få lite tid på sig att insupa atmosfären i hopp om att han skulle ha lite mera tid att lyssna på mig när vi väl började köra. Han ägnade dock mest tiden åt att klippa gräset... Eftersom det var vår första start med giggen, ville jag göra funktionskontrollen i god tid. Hade onda aningar om att vi skulle få synpunkter och ville i så fall ha god tid på mig att åtgärda det som eventuellt behövde göras. Till min stora lättnad klarade vi dock kontrollen utan problem och hade sedan nästan en timme kvar till start. Och det där med hur länge man behöver köra fram är ju alltid lika svårt att veta... Saknar helt enkelt rutinen för detta och är alltid lika rädd för att inte hinna bli färdig. Nu blev det nog i stället lite i längsta laget. Travade Lotus en stund och konstaterade att han kändes jättefin. Gav honom en lång paus innan vi joggade igång igen och nu krävde jag lite mera av honom. Han var verkligen jättefin. Jobbade sådär härligt lösgjort och med bra energi och jag kände verkligen att jag hade honom mellan hjälperna. Rund och fin i båda sidorna och lyssnade uppmärksamt på mig. Faktum är att jag sällan känt honom så fin. Dock svarade han lite halvhjärtat på ökningarna och så var det ju det där med avbrotten till skritt som blev lite si och så. Väl inne på banan kändes Lotus jättefin. Jag hade en riktigt bra känsla genom hela programmet och kände att Lotus verkligen var med mig. För en gångs skull kom vi ut i hörnen och kunde göra riktigt runda volter. Även serpentinerna blev runda och fina med rätt ställning, även om vi även denna gång inte riktigt lyckades komma ända ut till spåret. Åttvolterna blev vägmässigt riktigt fina men där började tröttheten ta ut sin rätt hos Lotus och han ”dök” lite. Ökningarna var lite matta och ryggningen blev tveksam. Vi misslyckades även med skritten där jag lyckades få ett sent avbrott, några steg i nån slags taktande gångart och därefter en skritt utan bjudning. Och enhandsfattningen sumpade jag helt... Så, sammanfattningsvis var jag väldigt nöjd. Lotus var fantastiskt härlig att köra, framför allt på uppvärmningen men även inne på banan. Jag hade den bästa känslan nånsin på tävling och känner verkligen att det börjar fungera på riktigt. Att köra med giggen och våra fina kläder förhöjde definitivt känslan. Och poängen bekräftade att känslan var rätt. Visst, vi fick dåliga poäng på de saker vi missade, men hade i övrigt många 7:or och några 8:or och rent generellt låg poängen över vad vi nånsin haft tidigare. Jag vet vad vi har att träna på och om vi får till de sakerna så kommer det att bli riktigt bra. Och vi fick vår 8:a på presentationen (istället för de 5:or vi haft tidigare med maratonvagnen) och bara det var en seger. Men Lotus var trött, ordentligt trött. Han hade inte mycket kvar att ge när vi avslutade programmet och en lärdom att dra av denna dag är att jag inte ska köra fram mer än kanske max 20 minuter. Om jag jobbat honom bra dagarna innan måste jag våga lita på att det faktiskt räcker med att bara värma upp honom och ”kolla att han är med” och sedan spara energin tills vi kommer in på banan. Dagen var dessutom varm och giggen är ganska tung – det är klart att det tar på krafterna. Nu tror jag dock att vi bara tappade ett fåtal poäng på detta, men det är ändå en lärdom. Lite mera konditionsträning är säkert också på sin plats. Precisionen kördes den här gången direkt efter dressyren och jag var lite orolig för att Lotus inte riktigt skulle orka. Han verkade dock få ny energi när han fick springa lite friare och dessutom verkar han numera ha förstått det roliga i det här med att springa mellan koner. Han var jättefin och lydde mig exemplariskt. Märker verkligen att det faktum att jag numera har honom mycket mer mellan mina hjälper gör stor skillnad i precisionen och plötsligt är det hur lätt som helst (nåja...) att styra honom mellan konerna och den där vingliga framfarten som vi ägnade oss åt tidigare är nu ett minne blott. Vi petade inte ner en enda boll och detta trots att jag vid ett tillfälle glömde bort vägen och fick göra en riktigt skarp sväng för att rädda situationen. En felfri runda men något över idealtiden, vilket gav oss några straff. Hur det gick? Jo, vi skrapade ihop 101 poäng, dvs 59 straff, vilket är personligt rekord med hästlängder. Det räckte till seger i klassen, som visserligen bara hade tre startande men icke desto mindre var jag stolt. Tyvärr var det bara jag som körde precisionen i vår klass så där blev det ingen riktig klass, men jag var ändå väldigt nöjd med vår felfria runda. Och, som en extra liten bonus, körde vi även om DM i dressyr, vilket innebar att alla stockholmsekipage fick sina poäng omräknade till procent och alla tävlade mot alla oavsett klass (dock hästar och ponnyer för sig). Till min stora förvåning lyckades jag där ta en andraplacering, rättvist slagen av min kompis och tränare A. Så gissa om vi var stolta när vi lämnade tävlingen med en blågul och en blå rosett och två plaketter!? Ja, det här med tävlingar är verkligen fantastiskt roligt, inte främst för att man plockar rosetter utan för att allt däromkring är så otroligt roligt. Att få uppleva detta tillsammans med min älskade Lotus som jag kämpat så hårt för är obetalbart. Om någon för några år sedan hade sagt till mig att det här var vår framtid så skulle jag aldrig ha trott dem. Jag, som för några år sedan trodde att Lotus i bästa fall hade en framtid som promenadhäst, har nu en fantastisk tävlingskompis. Ibland är faktiskt livet som en saga. Dessutom uppskattar jag verkligen den otroligt trevliga stämning som det alltid är på tävlingarna. Alla man möter är så vänliga och trevliga och jag, som fortfarande är en nykomling, känner mig otroligt välkommen. Jag vet dessutom att några av er följer vår dagbok... Idag har jag varit funktionär på maratontävlingen och stått vid vattenhindret och tittat på alla spännande lösningar. Det är inte utan att jag blir lite sugen på att vara med så kanske kanske vågar vi satsa på detta nästa säsong. Tycker dock att det verkar väldigt svårt att hålla reda på allt, men där får jag nog förlita mig på groomen/sambon, som med sin erfarenhet från mc-tävlingar nog har en bättre känsla för vägval och svängar än vad jag har. Och han skulle nog tycka att det var roligare än dressyr, även om han verkade trivas väldigt bra där i giggen med kostym och ”gubbkeps”. Men just nu ska vi bara ta det lugnt ett par dagar. Jag har sällan sett Lotus så trött, men ändå nöjd, som efter väl avslutat värv igår. Idag blev det bara en skogspromenad. Men sen ska vi konditionsträna med sikte på nästa tävlingssäsong. Jag längtar redan! Ett smakprov på några av de fina bilder som en väldigt bussig kompis tog finns nedan. Fler kommer när jag hunnit gå igenom dem! Det fick bli körning även idag, helt enligt veckans planering och för att träna lite på gårdagens lärdomar. Hade besök av en kompis i stallet och eftersom hon gärna hängde med på en åktur så värmde vi upp genom att köra fram och tillbaka på skogsvägen till ladan. Lotus fick trava på en hel del och det gjorde han med stor glädje. En och annan galopp la vi också in (någon på mitt initiativ och ett par som var Lotus helt egna beslut). Lotus var verkligen jättehärlig och jobbade på i fin form och med massor av energi och glädje.
Lite lagom uppvärmda tog vi ett kortare dressyrpass på gräsbanan. Gjorde många övergångar och tempoväxlingar och Lotus var riktigt fin, även om vi inte riktigt fick samma ”häng” i ökningarna som dagen innan. Fick dock igång bakbenen riktigt bra på honom genom Gjorde även ett par klockrena ryggningar. Övade på åttvolter och serpentiner och Lotus var riktigt rund och fin, men jag hade varit ännu nöjdare om jag hade fått ett lite bättre stöd på högertömmen och kunnat ställa igenom ett snäpp till åt vänster. Men i stort sett var jag väldigt nöjd. Lotus jobbade jättetrevligt, jag fick den där härliga känslan i körningen och han följde mig bra. Visst, lika bra som på gårdagens träningspass gick det ju inte, men helt klart så har vi höjt vår lägsta-nivå. Det vi nu presterar när jag har känslan av att det är ”OK men vi kan bättre” är väldigt mycket bättre än det som jag för inte så länge sen var väldigt nöjd med. Återstår att se hur vi kan prestera på tävling… Igår fick Lotus vilodag. Eller rättare sagt, vi tog en promenad. Mina muskler kände av söndagens träning så jag kunde bara gissa att det gällde även Lotus så det var säkert skönt för honom att röra lite på sig.
Den här veckan är det tävling som gäller och jag känner mig riktigt taggad, särskilt med tanke på att det blir debut för gigg och fina kläder. Sambon kommer att bli väldigt besviken om vi inte höjer poängen för presentationen rejält. Hittills har vi pendlat mellan 5 och 6 och det är väl ungefär vad man kan få med en (ful) maratonvagn. Har försökt lägga upp ett bra schema för Lotus med en lagom variation av arbete och vila. Vill ju ha honom så väl genomarbetad som möjligt men samtidigt får han inte vara trött på lördag. Har även bokat in S för träning på fredag, vet ju att ett riktigt bra ridpass är den bästa uppmjukningen. Idag tränade vi körning för A. Och jag säger återigen ”wow, vilken häst jag har!” Lotus kändes fin redan från första stund, hittade direkt formen och var full av energi. Övade massor på övergångar trav-skritt-trav och när jag väl lärde mig att göra lagom kraftiga förhållningar och sedan ge en eftergift i rätt sekund men samtidigt våga behålla stödet på tömmen i skritten, blev det riktigt bra. Prövade sedan några ryggningar, något som varit lite av ett problem på sistone. Vår gräsbana lutar lite och nu utnyttjade vi det genom att låta Lotus rygga i lite lätt nedförsbacke. Då gick ryggningarna som en dans och det gjorde de även när vi sedan ryggade på plan mark. Kanske jag råkat rygga i lätt uppförsbacke tidigare och fått Lotus att tycka att det var onödigt jobbigt? Att ryggningarna blir lite sneda får vi dock leva med tills vidare, men det kommer att bli klart bättre med giggen som ju inte är lika benägen att svänga. Fortsatte sedan med travjobb och en väldigt fin häst. Kunde minska på kortsidorna så att han verkligen satte under sig bakbenen och därmed även fick upp frambenen lite mer och när jag bara vågade behålla stödet i tömmen i ökningen så ökade han med ett härligt påskjut. Lotus jobbade i en otroligt fin form och var sådär härligt rund och bärig och kändes helt liksidig. Istället för att trava av Lotus på banan tog vi ett varv runt vallen och Lotus låg i en härligt bärig trav och var bara så där härligt fin. Underbar känsla! Var verkligen otroligt nöjd med vårt träningspass. På väg mot stallet såg vi på långt håll en skördetröska som jobbade på en liten åkerlapp intill stallet. Jag visste att vi skulle vara tvungna att passera ganska nära denna för att komma till stallet, men eftersom Lotus inte verkade ta minsta notis om tröskan så fortsatte vi. Vi kom upp nästan parallellt med den och Lotus brydde sig fortfarande inte det allra minsta. Men då, när jag tror att tröskan ska följa åkerkanten och svänga bort från oss, så börjar den i stället backa och kommer otäckt nära oss (visst, den var fortfarande kvar på åkern och det var absolut ingen risk för att den skulle köra på oss, men den kändes väldigt nära). Då fick till och med Lotus nog. Visst klarar han mycket, men en gigantisk skördetröska som backar rakt mot honom, DET var faktisk för mycket! Lotus började skygga och kränga och jag gjorde ett par försök att lugna ner honom, men i stället slängde han sig åt sidan och runt och i nästa sekund var vi på väg i full fart åt andra hållet, bort från monstret. Eftersom vi redan från början var väldigt nära vägens vänstra kant och Lotus svängde åt vänster så måste åtminstone delar av ekipaget ha varit nere i diket en sväng, men det gick så fort att jag inte riktigt hann uppfatta vad som hände. Det gick så fort att jag inte ens hann bli rädd. Och särskilt rädd var faktiskt inte Lotus heller. Efter några få meter i galopp hade jag hunnit samla upp tömmarna och då var det inga som helst problem att få stopp på ekipaget. Sen kunde vi lugnt skritta den längre vägen tillbaka till stallet, dvs den som jag förstås borde ha tagit redan från början för slippa konfrontationen med skördetröskan. Men nu har vi provat på även detta och jag tycker trots allt att det känns rätt skönt att veta att Lotus kan bli rädd och reagera så pass kraftigt men ändå vara så lätt att få tillbaka till sans igen – och detta med vagnen bakom. Och kanske är det nåt bra med att jag litar så pass mycket på min häst att jag ibland överskattar hur mycket han faktiskt tål. Det säger ganska mycket om hur stort förtroende jag numera har för Lotus – så har det nämligen inte alltid varit. Lördagen var den där dagen när ”alla”, inklusive vi själva, hade planerat in aktiviteter som förutsatte bra väder – och naturligtvis ösregnade det inte bara hela dagen utan hela dygnet. Vår grillfest planerades raskt om till inomhusaktivitet och den utlovade möjligheten för gästerna att åka häst och vagn utgick. Själv bestämde jag mig dock för att trotsa vädret och köra en stund eftersom vi verkligen behövde träningen – och tursamt nog så var det faktiskt i det närmaste uppehåll under just den timmen.
Fördelen med det myckna regnandet var att grusvägarna var härligt mjuka så vi värmde upp genom att trava fram och tillbaka på vägarna intill stallet. Jag känner fortfarande att jag inte ska ge mig av alltför långt bort på egen hand… Lotus travade på med bra energi och jobbade jättetrevligt. Lyckades även övertyga honom om att man faktiskt KAN trava genom vattenpölarna. Vi passerade ju vattentestet på Johannesberg i början av sommaren genom att glatt trava genom vattenhindret så då borde man faktiskt även klara av ett par vattenpölar. När vi i ganska god fart kommer travande upp mot stallet ser jag hur hästarna i hagarna springer runt, uppenbarligen skrämda av något. Jag får för mig att det kanske är vi som skrämmer dem och saktar därför av, bara för att inse att det är nåt helt annat som gjort hästarna lite upprörda. Jag får nämligen syn på ett vandrande partytält! Ja, det är faktiskt sant, stallägaren håller på och förbereder kvällens kräftskiva och nu håller de på och flyttar ett uppställt partytält. Detta sker bara några tiotal meter från mig och Lotus – och Lotus bryr sig inte överhuvudtaget! Snacka om stabilt psyke, även den mest trygga häst hade sannolikt åtminstone tittat till när man plötsligt möter ett vandrande tält och ganska många hästar jag känner hade fått mer eller mindre panik. Men Lotus, ja han tittar inte ens till. Känns onekligen ganska skönt att veta att han klarar sånt, för då klarar man nog det mesta. När vi värmt upp på vägarna gick vi in på gräsbanan och ”dressyrade” en stund. Försökte värma upp som på senaste träningen med volter och vändningar i skritt och sedan samma jobb i trav. Fortsatte sedan med åttvolter och serpentiner och var riktigt nöjd med vårt jobb. Lotus jobbade på trevligt, blev rund och fin och lyssnade riktigt bra på mig. Fick honom till och med att gå ut ordentligt i hörnen. Enhandsfattningen fungerade helt OK, även om det knappast var nån ”tiopoängare”. Vårt största problem just nu är ryggningarna för Lotus har plötsligt blivit lite ovillig att rygga med vagnen så det måste vi träna vidare på. Eftersom det var lite halkigt på gräset vågade jag bara köra i lugnt tempo. Därför gick vi sedan ut på grusvägen igen och gjorde lite tempoväxlingar i trav. Fick ett härligt sug i ökningarna och Lotus var jättehärlig. Riktigt härlig känsla att kunna trava på där på grusvägen med en häst som verkligen jobbade på genom hela kroppen och var så full av energi. När jag senare ställde undan vagnen ute på logen upptäckte jag till min förskräckelse att en av muttrarna på bulten som fäster den ena skakeln hade lossnat. Bulten satt fortfarande på plats och därmed även skakeln, men jag ville inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om bulten släppt. Tänk om Lotus verkligen skulle ha blivit skrämd av partytältet… Men man ska inte tänka så mycket ”om”. Nu ska i alla fall muttrarna bytas ut mot såna som inte skruvar loss sig så lätt. Tur att man är sambo med en ingenjör! Söndag var det som vanligt träning för S – och idag lyckades vi faktiskt räta ut en del av förra veckans frågetecken. Jag fick jobba länge i skritt för att hitta känslan och så småningom insåg jag att jag genom att ställa lite åt det ena hållet med mycket stöd av samma sidas skänkel och med bibehållet stöd på yttertygeln kan få Lotus att runda sig ytterligare och bli ett snäpp lägre i formen. Vad jag har så svårt för är att verkligen konsekvent hålla kvar ställningen tills Lotus verkligen släppt till och att inte ge efter på yttertygeln och låta honom bli lång, men sakta men säkert fick jag det att fungera och fick en häst som jobbade i en väldigt rund och kort form. Övergick till trav och då blev det förstås svårt igen, men vi kämpade på och så småningom hittade vi formen även där och Lotus var stundtals jättefin. Jobbigt tyckte vi att det var båda två och Lotus blev nästan lite grinig på mig ett par gånger. Det såg jag dock som ett bra tecken, det visar ju att jag kommit åt honom och efter en kort diskussion gav han mig rätt och började jobba som jag ville. Galoppen var ovanligt lugn och kontrollerad och vi kunde behålla formen någorlunda. Sedan fick jag fortsätta att travjobba, men nu under nedsittning, och verkligen få den där runda, låga och stabila formen och en rak häst. Det gällde att använda böjningen för att uppnå formen och sedan räta ut igen. Visst var det svårt och jag får jobba mycket med mig själv, men bitvis fick jag en riktigt bra ridkänsla och Lotus var riktigt riktigt fin. Dock fick vi hålla oss till ett ganska långsamt tempo för varken jag eller Lotus klarade av att hålla ihop saker och ting om tempot blev för högt. Helt klart är vi på väg till ”nästa nivå” och Lotus jobbar i en mycket kortare och rundare form än han hittills klarat av. Och som alltid blir det svårt när man ska ta sig över den där tröskeln, men samtidigt är det ju så oerhört roligt. De stunder när allt fungerade fick jag smakprov på hur det kunde vara och Lotus kändes helt fantastisk. S tyckte att han var jättefin och pekade på hur mycket han svettades på bogarna och menade att det visade hur mycket han faktiskt jobbat med frambenen – och detta tack vare att han fått under sig bakbenen så pass mycket att han fick upp frampartiet. Trötta, svettiga och ganska så nöjda lämnade vi ridhuset. Kan ju inte direkt säga att framstegen kommer snabbt och ibland misströstar jag verkligen, men visst utvecklas vi sakta men säkert och egentligen är det ju helt fantastiskt att Lotus och jag är där vi är idag! Fina fina killen! Åh vad jag är nöjd med min fina häst idag! Bestämde mig för att tömköra, vilket jag inte gjort på länge eftersom jag istället prioriterat körningen. Kände dock att det var dags att jobba Lotus på töm och där försöka tänka igenom både det som jag tränat på när jag rider och när jag kör.
Redan när jag värmde upp i skritt kände jag att det här skulle bli ett bra pass, för Lotus blev nästan direkt så där härligt rund och låg i formen och gick verkligen genom hela kroppen. Kunde nästan känna hur det skulle ha känts om jag hade suttit på honom för det är förstås precis så han ser ut när det känns sådär otroligt rätt. När jag sedan lät honom jogga igång i trav gick han otroligt balanserat i en stadig härlig form. Ja, faktum var att han nu redan i början av passet gick precis sådär som han brukar gå i slutet av ett lyckat pass. Kändes så himla bra, vi har verkligen kommit en bit på väg! Fortsatte sedan i vanlig ordning med öppnor och skänkelvikningar och fick en otroligt härlig känsla i körningen. Lotus bara jobbade på; härligt lyhörd för mina hjälper, lätt i handen och fin i formen. Tänk vad otroligt kul det är att jobba med sin häst när allt bara stämmer! Även galoppen var jättefin och jag fick honom att galoppera ovanligt lugnt och balanserat. Märks att han börjar bli starkare även där. Fokuserade lite på vårt problem med att komma ut i hörnen och märkte att det blev väldigt mycket bättre när jag verkligen jobbade på att hålla Lotus i en lätt öppna ända in i hörnet. Övade även lite ryggningar och de blir bättre och bättre. Försöker få Lotus att rygga för allt mindre hjälper eftersom jag tror att jag då får ryggningen rakare. Avslutade med några riktigt fina slutor. Var verkligen otroligt nöjd med Lotus! Så här fin har han sällan varit och det var en sann njutning att jobba med honom! Dessutom verkade han väldigt nöjd själv. Det nya ridhusunderlaget verkar vara riktigt bra och hästarna trivs helt klart på det. Däremot känner jag att det är lite jobbigare för mig att gå på det än det var på det gamla, men det får jag väl se som bra motion och så länge hästen trivs så är jag nöjd. Det största problemet är dock att jag får skorna fulla med grov sand! Vill ha bra skor när jag tömkör och bra skor är per definition låga och därmed väldigt mottagliga för sand. Får väl helt enkelt börja ha shortchaps på mig när jag tömkör för att slippa skavsår. Igår fick Lotus en andhämtningsdag efter två tuffa träningspass. Satte på tömkörningsgrejorna och tog en promenad. Inspekterade en nyslagen stubbåker som nog kan funka bra att köra på och tog en sväng genom skogen med lite klättring. Avslutade med ett kort skrittpass på ängen där vi mest övade lite halter och ryggningar.
Idag vågade jag mig på ett ridpass, det första på väldigt länge utan tränare. Hade inte jättehöga förväntningar efter den totala förvirringen efter senaste träningen, men måste säga att jag med den inställningen blev lite glatt överraskad för jag tyckte att vi ändå lyckades ganska bra. Skrittade länge i början och försökte tänka på vad jag lärde mig på senaste träningen och fick Lotus riktigt rund och eftergiven. Travjoggingen kändes OK och Lotus kändes riktigt liksidig och lyssnade på mig utan att bli stark i handen. Övergick sedan till galopp och den funkade riktigt bra, även om jag inte fick samma runda känsla som i söndags. Sedan vågade jag mig på trav under nedsittning och fick en riktigt bra ridkänsla. Att rida öppna kändes lättare än att rida rakt fram men jag lyckades även få en riktigt stadig form på rakt spår. Måste dock jobba med mig själv för jag känner mig som en ”nickedocka” som bara sitter och studsar på hästen. Lotus var i alla fall riktigt fin, alltid en start! Och när vi avslutade med lättridning hade jag en riktigt härlig häst som verkligen jobbade genom kroppen och var väldigt mjuk och rund. Så även om jag långt ifrån fick samma härliga ridkänsla som jag trots allt fick i söndags så var jag väldigt nöjd med vårt pass och tyckte att vi ändå gjorde ganska bra ifrån oss. Efter fredagens roliga körning på Johannesberg var jag plågsamt medveten om hur många fel och brister som vi borde försöka rätta till innan nästa tävling. Att hinna lösa alla problem på knappt två veckor var förstås omöjligt, men för att i alla fall göra ett seriöst försök så bokade jag in en träning med A.
Lotus var med på noterna från första stund. Förmodligen hade jag nytta av gårdagens ridpass för jag hade redan från början en häst som jobbade i väldigt trevlig form och med bra påskjut. Efter att vi värmt upp lite på egen hand fick vi börja med lite lösgörande voltjobb och vändningar i skritt för att sedan göra samma sak i trav och jag kände direkt hur jag ”fick grepp” om Lotus och fick honom riktigt rund och fin. Mest nöjd var jag med att jag fick honom nästan lika rund i vänstervarvet som i höger, vilket alltid känns som ett kvitto på att jobbet fungerar. Sedan vågade vi oss på att öva på åttvolterna från medellinjen (med hjälpkoner som verkligen är till mycket hjälp) och det gick någorlunda bra ända tills det visade sig att jag inte alls hade Lotus så mycket ”uppe på yttertömmen” i högervarvet som jag behövde för att verkligen få volterna som jag ville ha dem. För att råda bot på detta fick jag köra öppnor i både skritt och trav. Jättesvårt till en början, trots att vi gjort hur många öppnor som helst när vi tömkör. Men så småningom hittade jag balansen mellan ställande innertöm och stödjande yttertöm och uppnådde just det där ytterstödet som jag var ute efter. Har inte riktigt tänkt på förut att man faktiskt kan jobba med öppnor även framför vagnen, men det fungerade ju jättebra. Öppnorna kunde jag sedan även använda de där sista metrarna längs långsidan innan hörnpasseringen, där vi alltför ofta genar och svänger alldeles för tidigt. När jag lyckats få Lotus sådär härligt rund och eftergiven och lika på båda tömmarna kunde vi göra riktigt fina åttvolter. Kunde även göra några hyggliga ökningar, även om Lotus gärna tar till galopp efter en bra inledning av ökningen (förmodligen beroende på att jag bara driver och glömmer att samtidigt behålla stödet i handen). Lotus var nu jättefin och jag visste att vi egentligen kanske borde avsluta passet, men jag kunde ändå inte låta bli att pröva några serpentiner också. Där blev högersvängarna riktigt fina, även om jag får vara på Lotus lite så att han inte ”dyker” och blir för låg. När jag skulle ställa om till vänster hade jag dock svårt att få igenom ställningen. Men jag tror att vi löste det också när jag väl förstod att jag skulle ta en förhållning innan jag påbörjade omställningen och sedan våga ge efter på den nya yttertömmen. Lotus var verkligen jättejättefin! Tror aldrig att jag haft en så bra känsla när jag kört honom och han var sådär härligt rund och energisk och liksom bara jobbade på. Lät honom jobba lite låg och rund på en stor åttvolt och ur det provade jag på en ökning – och där fick jag det där riktiga suget där han verkligen ökade med påskjut och kvar i stadig form. Otroligt härlig känsla! Ja, jag var verkligen fantastiskt nöjd med både Lotus och mig själv och även om vi absolut inte kommer att kunna prestera lika bra på tävling så känns det ändå som om vi kan lära oss om vi tränar vidare. Fast ibland undrar jag om inte Lotus tycker att det bästa vore att skicka iväg matte på en intensivkurs så kan han vara hemma och äta gräs under tiden. För det är ju oftast matte som ställer till det, Lotus gör det man ber honom om och om matte gör rätt, ja då gör Lotus också rätt. |
Vi finns på Instagram:
|