Idag blev det en körtur i värmande vårsol med en glad och nöjd Tuss. En ganska lugn tur, men vi travade på där tillfälle gavs. Bästa vårtecknet var att jag fick spola leriga ben och tvätta smutsiga strykkappor efteråt. Jag vet, jag kommer snart att tröttna på det, men efter sådär fyra månaders istid känns det nästan lite skönt.

Igår pratade jag med min veterinär och fick lite fylligare information om Lotus diagnos. Problemet är tydligen inte helt ovanligt, veterinären betecknade det som en ”åldersförändring”. I Lotus fall har det dock kommit lite tidigare, sannolikt beroende på att han blivit lite sliten efter att ha gått långa perioder med skador och felbelastningar. Jag ställde som vanligt frågan om det var något specifikt som jag skulle undvika att göra för att inte belasta onödigt mycket, men svaret var väl i stort sett att all träning visserligen sliter, men att jag skulle fortsätta precis som jag gjort hittills med varierad träning. Spontant känner jag dock att jag kommer att vara försiktig med djupa och tunga underlag och att jag kommer undvika att jobba Lotus så länge att han blir riktigt trött, rent logiskt är det ju två situationer som rimligen kan påverka negativt. Efter första skoningen ska vi vara lite försiktigare med träningen ett par veckor så att Lotus får vänja sig vid de förändrade vinklarna. Veterinären vill sedan se honom om ca fyra månader för att se att skoningen haft avsedd inverkan.

Träffade även hovslagaren idag eftersom han var i stallet för att sko en annan häst. Han hade pratat med min veterinär och visste exakt hur han skulle sko Lotus. Han kommer att använda samma överrullningsskor som han skott med nu senast och svetsa på en ”kilklack”. Så nu känner jag mig lugn och till freds med att läget är under kontroll.

Vilken otroligt energisk och arbetsvillig häst jag har! I måndags var vi nere i ridhuset och lekte lite. Eller, först så jobbade vi, på töm. För första gången på länge satte jag innertömmen ledande och uppnådde precis det resultat jag ville; en rund och låg häst. Riktigt eftergiven och fin, trevlig att jobba med. Pigg och glad och massor av arbetsvilja – precis som vanligt får man väl säga. Jobbade lite som under ridpasset dagen innan; hittade formen i skritt och lät honom sedan trava så länge som han behöll den form jag ville ha. Växlade mellan mer samlat jobb och lite friare tempo och Lotus var jättefin. När jag krävde lagom mycket orkade han också samla sig på ett bra sätt. Fin i handen var han och väldigt lösgjord. Galoppen gjorde mig riktigt imponerad. Fick till några riktigt fina fattningar och han galopperade samlat och bärigt, i båda varven. Väldigt kul att se!

Som lite belöning för det fina jobbet avslutade vi med lite lösgalopp. Och det var kul tyckte Lotus. Kanske lite för kul. För hej vad det gick! Han låg nästan i kurvorna och jag ångrade nästan att jag lät honom springa på det där sättet, kunde inte låta bli att fundera på hur bra det var med tanke på hans skador. Men lycklig var han. Och förvånansvärt lydig trots allt. Han höll sig faktiskt till de gångarter jag bestämde och saktade snällt av när jag bad honom, trots att han hade så roligt.

Igår var det vilodag men idag har vi kört. Skrittade fram ute och fick honom riktigt trevlig i formen redan då. Dressyrjobbade sedan och Lotus var kanonfin. Massor av bjudning och rund och fin i formen och väldigt liksidig. Gjorde många övergångar och ökningar och de fungerade bra, förutom att Lotus var lite väl benägen att ta galopp i stället för att öka traven. Serpentiner och åttvolter flöt på väldigt smidigt och överhuvudtaget var Lotus sådär trevligt följsam. Med tanke på att han väldigt gärna tog galopp när han inte skulle så borde jag kanske inte uppmuntra den gångarten. Dock kunde jag inte motstå frestelsen att se hur han jobbade i galopp när jag bad honom om det och jag blev positivt överraskad. Han gick nämligen i stadig och fin galopp i båda varven och galopperade på ett sätt som jag aldrig tidigare lyckats med framför vagnen. Galoppen har verkligen blivit mycket starkare! Skrittade av ute i solen och kände att jag hade en väldigt nöjd och glad häst.

Upptagen som jag varit med husrenovering och mycket jobb så har jag inte engagerat mig det minsta i tävlingssäsongen. Idag fick jag dock veta att min hemmaklubb Johannesbergskuskarna kommer att ha sin tävling ”hemma” hos oss den 14 april och då känns det ju minst sagt självklart att vi ska vara med. Fick väldigt brått att fixa licensen för både mig och hästen men förhoppningsvis hinner jag anmäla mig i tid. Planen är att starta i LA, både dressyr och precision. Ska bli riktigt kul att komma ut på tävlingsbanan igen. Hoppas bara att Lotus har glömt det där med att maska på tävling…

Den här bilden fick jag från en kompis, som fångat Lotus och Lillen i solen i söndags. Nog verkar de ha det ganska skönt!?

Så fick jag då äntligen resultatet från magnetröntgen. Och jag tror faktiskt att det var ett ganska bra besked, åtminstone lät det så på veterinären. Måste erkänna att jag hade lite svårt att hänga med både i terminologin och på en lite raspig telefonledning…. Undersökningen visade i alla fall att det är infästningen av djupa böjsenan mot hovbenet som utsätts för onödig belastning och att området därför ibland blir irriterat och ansträngt (och förmodligen inflammerat). Det var alltså inte hovleden som var problemet, och det lät som om veterinären tyckte att just det var positivt. Veterinären hade goda förhoppningar om att vi ska kunna minska denna felaktiga belastning med rätt skoning. Vad som behöver göras är att höja trakterna och korta tån och ytterligare förbättra överrullningen. Min hovslagare ska diskutera med veterinären och få direktiv om hur han ska sko. Kanske han också kan ge mig en lite bättre förklaring av själva problematiken. Jag fick som sagt beskedet lite hastigt på telefon utan att ha möjlighet att ställa så många frågor själv. Nu när jag funderat igenom det hela har jag förstås massor av frågor så jag ska göra ett försök att få tag på min ständigt stressade veterinär och se om jag kan få veta lite mer.

Hur som helst så känns det faktiskt som en ganska bra diagnos. Att nu faktiskt veta vad det är som stör Lotus och att det dessutom finns ett bra sätt att hantera detta problem känns väldigt positivt, nu slipper vi famla i blindo. Veterinären lät väldigt förhoppningsfull och uttryckte det som att ”Lotus nog skulle kunna springa i tio år till”. Nu tar jag nog just det med en stor nypa salt och självklart finns det inga som helst garantier, men jag tycker ändå att framtidsutsikterna ser klart ljusare ut än tidigare.

Jag fick också veta att försäkringsbolaget inte var särskilt glada över att jag gjort denna undersökning. Deras representant hade berättat för min veterinär hur mycket pengar min häst kostat dem och visst, jag vet att min häst är en stor förlustaffär för dem, men det känns väldigt märkligt och egentligen totalt irrelevant att låta det som hänt historiskt styra vilken vård han ska få nu. Nåja, jag har än så länge varken fått ett nej eller ja utan bara ett ”vi tycker inte om” så sista ordet är ännu inte sagt. Och om det blir ett nekande så kommer jag garanterat inte att acceptera det utan strid.

I går tog vi en härlig körtur i vårsolen. Våren dröjer, men på sina ställen var det faktiskt barmark och riktigt fint underlag. På andra ställen låg snön fortfarande kvar och bjöd på riktigt bra körmöjligheter. Vi travade på en hel del och Lotus var väldigt pigg och glad, ja till och med lite småbusig och påhittig. Tror att han uppskattade att få trava på lite kravlöst.

Idag var det som vanligt träning för S och Lotus var, som vanligt, jättefin. Han var inte riktigt sådär pigg som han varit de senaste gångerna, men självklart fanns såväl arbetsvilja som energi där. Han var jättefin i högervarvet redan från början, men med vänstervarvet fick vi jobba lite mer för att han skulle komma till eftergift. Där hade S i vanlig ordning en väldigt bra övning. Jag fick rida honom i öppna i skritt och få honom rund och låg. Ur det gick vi sedan över till trav, i samma öppna och med samma runda form. Eftersom jag alltid använder mitt körkommando och får honom i trav genom att säga ”sssss” så behöver jag inte ändra varken skänkelläge eller position och övergångarna blir därför väldigt fina. Travade nån halv långsida, tills Lotus började streta och ville komma upp lite igen. Avbrott till skritt och en liten volt där jag flyttade ut bakdelen och fick honom att böja igenom vänstersidan (vi rider ju aldrig volter i trav, men i skritt vågar jag använda volterna som hjälp för att lossa och mjukgöra). Sedan började vi om igen med öppna i skritt och trav. Efter ett par vändor med denna övning så hade jag en väldigt mjuk och eftergiven häst.

Galoppen blir verkligen bara bättre och bättre. Idag var högergaloppen låg, rund och riktigt samlad. Till min glädje var även vänstergaloppen nästan lika fin och stundtals kändes Lotus helt eftergiven även där. Väldigt trevlig känsla! Undrar om det inte var vår bästa galopp hittills. Högerfattningarna blev bäst om vi gjorde dem från skänkelvikning i trav. Vänstergaloppen fungerade bättre om vi gjorde samma övning fast i skritt. S är verkligen ett geni när det gäller att hitta just de övningar som fungerar bäst för just den situationen och dagen!

Kunde avsluta med fin trav på en häst som var helt lösgjord och taktmässig och gav mig en underbar ridkänsla. S öste beröm över Lotus och tyckte att han var finare än någonsin. Och jag var både väldigt nöjd och faktiskt lite stolt. Kan inte låta bli att känna en viss stolthet över det jobb som jag gjort med Lotus och det resultat som jag nu kan njuta av. Kanske njöt jag också lite extra idag. Även om jag inte har några som helst garantier för hur länge Lotus kommer att fortsätta att fungera så känns det ändå just nu mer hoppfullt än på länge. Jag har konstigt nog inte gått och oroat mig för att undersökningen skulle avslöja någon obehaglig sanning, men det är klart att det lite undermedvetet funnits en viss oro och jag kände en stor lättnad när jag fick ett bra svar som faktiskt kan hjälpa oss vidare.

Gläder mig också åt att jag har så fantastiskt bra människor runt mig och Lotus. Dels har jag ju mina underbara stallkamrater och väldigt duktig och pålitlig personal i stallet. Sen har jag mina engagerade och entusiasmerande tränare i både körning och ridning; två personer som verkligen lärt mig otroligt mycket och som är lika måna som jag om att hitta ett arbetssätt som fungerar för Lotus. Veterinären som hela tiden kämpar för att Lotus ska kunna fungera i bra arbete är naturligtvis oerhört viktig och nu har jag även knutit till mig en skicklig hovslagare som har gott samarbete med veterinären. Jag inser att jag är lyckligt lottad och har en fantastisk kunskapsbank till min hjälp.

Har väl aldrig direkt tvivlat på att det är som körhäst som Lotus trivs allra bäst, men idag fick jag det bekräftat ännu en gång. I tisdags tömkörde vi. Planen var att jobba honom låg och rund, inte samla för mycket, precis som jag nu jobbat med Nisse. Men det funkade inget vidare. Visst, Lotus jobbade helt OK, men jag fick honom inte sådär rund och eftergiven som jag ville, trots att jag verkligen försökte att följa med honom och låta honom gå i ett lite friare tempo. Blev faktiskt nästan lite frustrerad över att jag inte fick honom att jobba bättre.

Igår red vi. Försökte göra en ”repris” av söndagens pass, och det gick väl någorlunda bra, men den där riktiga känslan uteblev. Framför allt hade jag svårt att få honom riktigt eftergiven i vänstersidan. Återigen försökte jag att jobba honom låg och rund, men han ville inte riktigt ge efter. Inte heller hade han den där riktiga bjudningen. Absolut inget dåligt pass, men vi nådde inte riktigt dit jag ville. Dessutom saknades den där riktiga bjudningen.

Idag valde vi körning. Spände för inne i ridhuset och skrittade en sväng ute i kylan med en väldigt pigg och glad häst. När vi sedan kom tillbaka in i ridhuset och började dressyrjobba föll alla bitar på plats. Lotus började jobba direkt, hade massor av energi och framåtanda och blev rund och fin i formen. Kändes liksidig och lösgjord, jättefin i handen. Vi jobbade på med övergångar, längde och kortade, serpentiner och åttvolter och Lotus kändes verkligen kanonfin och allt liksom bara fungerade. När jag efter ett ganska långt och relativt krävande travpass ville sakta ner för att han skulle få hämta andan lite så fick jag knappt stopp på honom.

Så efter två dagar när jag avslutat träningspasset med en känsla av att inte riktigt vara nöjd så kunde jag idag ännu en gång lämna ridhuset med ett leende på läpparna och känna att jag gjort ett kanonpass med min fina häst. Det är helt klart körning vi ska ägna oss åt!

Har tömkört Nisse både igår och idag och han har varit jätteduktig. Tycker verkligen att jag ”hittat knapparna” på honom samt att han kommit igång bra i kroppen. Nu kan jag korta och länga honom, få honom att sätta under sig bra och gå i fina öppnor för att sedan öka lite längs långsidan med massor av bakben. Pigg och glad har han varit och riktigt kul att jobba med. Men nu kommer A snart hem så mitt uppdrag är nu slutfört.

Försöker att få tag på min veterinär för att få svar angående magnetröntgen, men han är inte den lättaste att nå så tydligen får jag leva i ovisshet ett tag till.

Helgen var minst sagt intensiv. Vi håller ju på att renovera vårt kök, vilket innebär en hel del jobb. Men att prioritera ner hästen (ja, eller hästarna) finns liksom inte på kartan. Och för att lösa det får man dra ner på annat istället, framför allt sömnen… Men man orkar, bara man vill. Tidiga mornar och sena kvällar blir det.

I lördags tog vi en tur med vagnen, framåt kvällen strax innan den sista solen försvann. Det var ganska hårt och isigt ute så det blev mest skritt, men Lotus verkade tycka att det var skönt att få komma ut och röra lite på sig. Avslutade med att jogga en liten stund på ridbanan, som faktiskt hade riktigt bra underlag trots att vintern inte verkar vilja släppa greppet. Svullnaden i bakbenet var så gott som borta och framför allt verkade Lotus inte det allra minsta bekymrad över det. Han jobbade på bra under vårt korta ridbanepass och kändes riktigt fin.

Söndagen började ganska tidigt i stallet med ett tömkörningspass med Nisse. Nisse är ju ”känd” som lite av en latmask och tröttmössa, men han verkar ha genomgått en total personlighetsförändring på sistone. För trött är det sista man kan säga att han var! Tvärtom så var det en väldig fart på honom. Han travade på med massor av energi och la gärna in en och annan travökning med massor av bakbensaktivitet. Dessutom tog han flera gånger galopp längs långsidorna. Men fin var han, riktigt fin, och väldigt kul att jobba med. Han jobbade i riktigt rund och fin form och använde verkligen hela kroppen och var bärig och lösgjord på ett sätt som inte brukar vara helt självklart för honom. Vi hade riktigt kul – och jag fick ett rejält motionspass.

Lämnade sedan över Nisse till hans skötare och gjorde iordning Lotus för träning för S. Och även Lotus var på sitt allra bästa humör. Pigg och energisk, men någorlunda reglerbar så vi kunde komma igång och jobba direkt. Väldigt taktmässig och trevlig när vi joggade fram i trav och när jag sedan fick sitta ner och jobba lite var han väldigt fin i formen. Galoppen var nog det som gjorde mig allra gladast. Genom att flytta honom lite sidvärts innan fattningen och få honom rund och låg fick jag också en väldigt fin galopp. Rund och härlig med stora språng, men samtidigt reglerbar. Att faktiskt kunna behålla formen även i galoppen har ju inte varit nån självklarhet för oss så jag uppskattar verkligen den känslan. Att även vänstergaloppen var riktigt mjuk och rund gjorde mig extra glad. Vi börjar även få ordning på avsaktningarna och vi kan nu verkligen korta galoppen och få riktigt balanserade avbrott.

Sedan fick vi träna på öppnor och att hitta den rätta takten och balansen där. Till en början kortade jag Lotus lite för mycket och då orkade han inte riktigt bära sig, vilket innebar att han visserligen rörde sig trevligt men blev lite stark och ”stretig” i munnen. Därför fick jag i stället rida i ett högra tempo där han fick mer schvung och jag kunde jobba honom låg, rund och bärig. Priset jag fick betala för det var att han nu blev väldigt rörlig och inte helt lätt att sitta på. Varv efter varv hade S oss att trava på på det sättet och Lotus var fantastiskt fin, men oj vad jobbigt det var! Jag var alldeles andfådd efteråt och svetten rann (den som fortfarande påstår att ridning inte är en motionsform och att det är hästen som gör jobbet är välkomna att prova!). Helt klart tog det även på Lotus krafter för han visade tydligt att han var trött. På sitt lilla vis – för när han blir trött springer han ännu fortare i stället. Skritta gick knappt, men däremot kunde vi så småningom trava på under lättridning och hitta en rund och låg form.

Ja, Lotus var verkligen kanonfin även denna gång och det var ett riktigt kul pass. Njuter verkligen av att få den här härliga känslan i ridningen och att få jobba med en häst som med massor av energi och entusiasm verkligen tydligt visar att han tycker om att jobba, ja det är en verklig ynnest. Och som minne av gårdagen har jag en härlig träningsvärk… Det känns att kroppen fick jobba!

Det är morgonpasset som gäller i stallet den här veckan. När det är mycket på jobbet passar det mig alldeles utmärkt att börja dagen i stallet och sedan jobba så länge som det behövs – utan dåligt samvete för att man inte hunnit med hästen. Enda nackdelen med detta arrangemang är att det för tillfället är vansinnigt kallt på nätterna – och därmed även på mornarna.

I morse upptäckte jag att Lotus hade ett sår på skenan på vänster bak och även var lite svullen i det benet. Förmodligen har han fått en smäll (läs spark) i hagen. Säkert ingen större fara och han visade ingen som helst hälta (men däremot ömmade han lite när jag tryckte på såret). Vi tog en promenad och tömkörde sedan en stund. Lotus såg fin ut och jobbade ganska bra, men jag tyckte inte riktigt att han ville mjukna i vänstersidan och det kan säkert bero på att han kände av sitt bakben lite grann. Därför gjorde vi ett ganska lätt pass med huvudsyftet att han skulle få röra på sig. Hoppas att det här går över snabbt, har ingen lust att ha en konvalescent!

Jag är ingen stor läsare av serier, men serien ”Hästfolk” i Ridsport läser jag med glädje i varje nummer. Och veckans upplaga fick mig definitivt att le väldigt igenkännande…

Gårdagen började tidigt. Klockan var bara halv sju när jag hämtade en yrvaken Tuss för att åka till kliniken, dit vi anlände strax före kl 8. Jag var beredd på att vänta kvar där medan undersökningen gjordes, men personalen tyckte inte att det var nån bra idé utan de skickade hem mig. Och jag förstår tanken. Antar att det är så att det inte finns några fasta tider för magnetröntgenundersökningarna utan man plockar in hästarna allt eftersom det finns tid och plats. Då vill man inte ha några stressade mattar som väntar. Och jag vet ju att Lotus klarar sig alldeles utmärkt utan sin matte så jag åkte hem och jobbade i stället (såna här dagar är det extra bra att kunna sköta jobbet hemifrån).

Framåt eftermiddagen hämtade jag Lotus igen. Han såg lite trött och yrvaken ut. Jag fick förklarat för mig att hästarna är sederade under undersökningen eftersom de måste stå helt stilla och att det tar en stund – därför tar det lite på krafterna. Att döma av att Lotus hade spån ungefär överallt så räknade jag ut att han nog hade tagit sig en tupplur. Men nu stod han och åt hö och verkade ganska nöjd. Jag fick veta så mycket som att undersökningen hade gått bra och att Lotus hade skött sig, men själva resultatet får jag vänta en vecka på.

Hemma igen gick vi en rask promenad så att Lotus i alla fall fick lite rörelse och utomhusvistelse efter en hel dag på kliniken. Då hade han piggnat till igen och var allt annat än trött.

Lever fortfarande i ovisshet om huruvida försäkringsbolaget kommer att ersätta undersökningen eller ej. Enligt personalen på kliniken så utlovas svar inom 24 timmar, men när jag frågade igår eftermiddag (två arbetsdagar efter att frågan ställts) så hade det inte kommit något svar. Och jag räknar nästan med att jag kommer att behöva bråka med dem även denna gång…

I morse hade jag ett sånt där pass när jag verkligen till fullo förstår vad det är som får mig att lägga så mycket möda på att hålla Lotus frisk. Vi körde och gjorde vårt första riktiga dressyrpass med vagnen på ganska länge. Och Lotus var helt fantastisk! Pigg och glad och massor av arbetsvilja och bara SÅÅÅ fin. Mjuk och rund, kom till jobb direkt och var otroligt fin i formen. Massor av energi och vi gjorde kanonfina ökningar (och kanske inte fullt lika fina minskningar eftersom det inte var lika kul…). Jobbade med serpentiner och åttvolter och fick det där härliga flytet i körningen. Den där känslan när hästen jobbar med en härlig lätthet, man har ett alldeles lagom stöd i tömmarna och allt bara känns enkelt – ja den är helt underbar. Det är den man hela tiden strävar efter – och när man får uppleva den förstår man varför man kämpar på med den här ibland ganska vansinniga hobbyn. Det kändes som om jag kunde ha hållit på hur länge som helst – och jag tror att Lotus kände ungefär likadant. Men efter en dryg halvtimmes intensivt jobb avslutade vi, med fortfarande lite krafter i behåll. Otroligt nöjd med Lotus idag!

Lika nöjd var jag inte med kylan… Det var närmare 20 minusgrader i morse och även om det nog hunnit stiga lite innan jag satte mig i vagnen så var jag rejält kall om händer och fötter. Därför passade det extra bra att få jobba sig lite varm tillsammans med Nisse. Även han var på ett strålande humör idag. Visste faktiskt inte att han var så arbetsvillig, men idag småtravade han i skritten och tog gärna lite galopp i traven. Han jobbade jättebra och såg väldigt fin ut. Känns verkligen jättekul att börja dagen med att göra riktigt bra jobb med två fina hästar!

Idag har vi varit på utflykt till veterinären. Det behövdes bara en springtur i löpargången och ett par varv på volten för att veterinären skulle kunna konstatera att Lotus var helt ohalt rakt fram och egentligen var så frisk som en egentligen ganska trasig häst kan förväntas vara. Dock finns det en liten hälta, eller kanske snarare ojämnhet, som syns på vänster fram när det blir ytterben, dvs i höger varv. Det här är inget som stör Lotus i dagsläget – det faktum att han jobbat så bra på sistone bevisar väl det om något – men helt klart finns det ett problem där och det orsakar ju återkommande hältor. Veterinären berömde mig återigen för att jag gjort ett så bra jobb med Lotus och konstaterade att från att det har funnits problem lite överallt så har vi nu ”kokat ner” det till ett enda problem, i vänster fram. Dock var han inte helt nöjd med att detta problem finns och nu vill han utreda vad det är som ställer till det. Han menade att nu har vi ”lappat och lagat” ett antal gånger, men problemet börjar återkomma lite för ofta och därför vill han försöka hitta orsaken för att vi ska ha en chans att hindra problemet från att komma tillbaka i stället för att fortsätta att behandla uppkomna skador. Därför ska Lotus nu magnetröntgas och det ska vi göra i morgon. Det blir alltså en ny tur till kliniken i morgon bitti.

Tycker att det känns klokt att faktiskt ta reda på hur Lotus ser ut ”inuti”. Han är inte röntgad på många år så vi vet egentligen ingenting om eventuella pålagringar och annat. Veterinären verkar fast besluten att få Lotus att hålla för träning ett bra tag till och att Lotus ska jobba och träna och inte bara vara promenadhäst tycks vara en självklarhet. Samtidigt känns det lite läskigt att göra denna undersökning eftersom den eventuellt kan berätta en del obehagliga sanningar… Men det är bara att avvakta och se vad som kommer ur det här, förhoppningsvis kommer det att ge nya möjligheter att lösa problemen.

Vänta och se gäller också för vem som ska betala det här kalaset. Veterinären försökte få ett besked från försäkringsbolaget, men svaret drog ut på tiden och jag valde att åka hem i stället. Veterinären trodde visserligen att försäkringsbolaget skulle ta kostnaden, men jag har dåliga erfarenheter sen tidigare så jag blir inte förvånad om de nekar. Men jag kommer i så fall att betala själv och sedan ”ta striden” – det har fungerat förr!

I väntan på resultatet av undersökningen (som jag får tidigast om en vecka) ska Lotus tränas som vanligt för han anses ju faktiskt vara frisk. Därför gjorde vi ett tömkörningspass när vi var hemma igen. Han hade vilodag igår och kommer sannolikt inte att jobba i morgon så det kändes bra att låta honom röra på sig. Och det var nog nödvändigt för det fanns en hel del överskottsenergi! Vi gjorde ett riktigt bra pass och Lotus jobbade jättetrevligt. Fin i formen och massor av arbetsvilja. Eftersom jag förstod på veterinären att jag verkligen bör undvika att jobba Lotus på volter så jobbade vi nästan bara längs spåret, även i lite högre travtempo, vilket gav mig rejält med motion. Galoppera fick han dock göra på stora volter – så fort orkar jag inte springa!

Och här kommer lite bilder på Lotus och hans nya kompis från söndagen. Visst, perspektivet spelar kanske ett spratt, men den nya hästen är STOR! Men Lotus och Lillen gillar verkligen varandra. När jag släppte ut Lotus idag stod Lillen och väntade på honom och sedan ställde de sig genast och kliade varandra.

I går blev det ridning. Lotus var inte riktigt lika pigg som han varit på sistone, vilket kändes lite ovant. Ännu mer ovant kändes det att rida utan sporrar. Efter att jag ridit senast såg jag nämligen att Lotus blivit skavd av sporrarna – typiskt så här års när de är mitt i pälsbytet och hårremmen är i ganska dåligt skick. Därför red jag nu utan sporrar för att inte skava honom ännu mer. Borde inte vara några problem tänkte jag, Lotus är ju alltid så pigg och framåt och jag tycker inte att jag använder skänklarna särskilt mycket. Men där hade jag uppenbarligen fel. Jag använder nog inte så mycket skänkel i framåtdrivande syfte, men däremot uppenbarligen för att påverka honom på andra sätt. När jag nu inte hade nån sporre kändes det bara ”trubbigt” och otydligt och jag märkte verkligen att Lotus inte alls var uppmärksam på samma sätt som han brukar vara. Inte heller hade jag nåt spö, det slutade jag att ta med mig för ett bra tag sen eftersom jag insåg att jag ändå aldrig använde det.

Nåja, det gick riktigt bra ändå. Lotus kändes trevlig och jobbade bra. Framför allt var jag väldigt nöjd med galoppen, som var rund och fin och väldigt reglerbar – i båda varven.

Idag började dagen tidigt med ett tömkörningspass med en väldigt glad och arbetsvillig kille. Det var verkligen full fart på honom och han jobbade superbra. Fick den där lättheten och elasticiteten i honom och han var riktigt riktigt fin. Kunde samla och länga, variera mellan öppnor och rakt ut och hela tiden jobbade han i väldigt trevlig form med en härlig takt. Jättenöjd med honom, alltid lika roligt att jobba med Lotus och ännu roligare när han är på det där härliga humöret! Vårt största problem var, i vanlig ordning, det där med att få honom att lyssna på mig i alla lägen, dvs även när han hellre drar iväg i full fart längs långsidan. Jobbade med mycket halter och övergångar för att få honom att lyssna och det blev verkligen bättre, även om han fortfarande stundtals blev lite stark.

Vi stannade sedan kvar i ridhuset för att Lotus skulle få bekanta sig med sin nya kompis, som ska in i deras hage. Vi började hopsläppet i ridhuset för att våga ha hästarna utan broddar. Nya kompisen heter Lillen, vilket är ett något missvisande namn eftersom hästen i fråga är ungefär 185 cm hög. Han står mittemot Lotus i stallet så de har redan bekantat sig så smått – och helt klart så gillar de varandra. De är liksom lite samma skrot och korn; sociala glada hästar som gärna vill umgås. När vi nu släppte dem i ridhuset var de bara glada. Hälsade glatt på varandra, sprang ett par varv med inslag av bocksprång, rullade sig (simultant) och sprang ett varv till, innan de ställde sig och kliade manke. Inga problem där med andra ord. Inte blev det nåt tjafs när vi släppte in Bonzai heller, han välkomnade också sin nya kompis. Det är så skönt med hästar som inte har nåt behov av att visa vem som är störst och bäst och bestämmer utan bara tycker att det är kul med nya kompisar! Dock har vi en liten ”härskare” i flocken och när han kom in blev det också lite bråk. Dock bara mellan honom och den nya, Lotus och Bonzai höll sig på sin kant. Lugnet la sig dock ganska snart och vi lät dem i stället gå ut i hagen (broddar på igen och full mundering med lindor och boots på Lotus för säkerhets skull). Tror att Lillen är precis den kompis som Lotus saknat sen Marabou försvann. Lotus vill verkligen ha en kompis som vill umgås med honom på hans vis, dvs mysa, gosa, tugga och leka lite – och ”gubbarna” han har gått med sista året lever inte riktigt upp till det.

Innan jag åkte hem till köksrenoveringen hann jag även med att tömköra Nisse. Han var jätteduktig idag. Massor av energi även i honom och han jobbade jättetrevligt. Gillar verkligen att jobba med honom och tycker att jag ser framstegen och att han mår bra av att få använda kroppen igen.

Körning brukar ju vara min chans att låta Lotus trava på ute på vägarna utan alltför mycket krav. Tyvärr inbjuder inte omgivningen till just det just nu eftersom det mest är isigt och knöligt. Vi tog en tur med vagnen i morse och njöt av sol och vackert landskap, men fick vackert hålla oss till skritt. Dessutom blev körvägarna väldigt begränsade eftersom man måste ta sig uppför en ganska brant backe för att komma till bra travvägar – och det var i den backen som vi ”körde fast” för ett tag sen och eftersom backen är minst lika isig nu vågade jag inte ta den risken. Men Lotus var pigg och glad och knallade på med bra energi. Lät honom sedan trava på i ridhuset i 10 minuter bara för att han skulle få röra på kroppen innan vi skrittade en stund till ute. Ett helt OK pass ändå och i traven var Lotus jättefin.

Därefter blev det lite tömkörning med Nisse. Han var jättefin idag, jobbade verkligen på och blev rund och fin. Framför allt visade han en arbetsglädje som inte är självklar för just Nisse och ville gärna trava både mer och fortare än jag hade tänkt mig.