Inledde dagen med ett pass med vagnen. Värmde upp ute på vallen och det var onekligen bekvämare för matte att sitta i vagnen än att försöka hinna med att springa bakom. Vi växlade mellan skritt och trav och Lotus jobbade verkligen kanonbra. Riktigt fin i formen och med det där härliga trycket som man får när hästen verkligen jobbar bakifrån. Väldigt nöjd med honom!

Därefter blev det premiär med vagn på nya ridbanan. Började med lite lösgörande jobb i skritt, men tyckte mest att det blev vingligt. Övergick till trav i stället och blev ännu en gång imponerad av hur bra Lotus jobbar. Följsam, stadig i formen, väldigt liksidig. Det liksom bara fungerade och han var otroligt trevlig att köra. Vi gjorde inga konstigheter, bara rakt fram längs fyrkanten med lite (små) tempoväxlingar och många övergångar mellan skritt och trav, vände över ridbanan då och då i stora bågar.  Men det kändes så himla bra och det var härligt att känna att Lotus svarade så bra på jobbet. Vågade bara hålla på i ungefär 15 minuter, får verkligen lägga band på mig själv för att inte frestas att låta Lotus jobba för hårt så här i början. För han säger verkligen inte ifrån själv!

Därefter var det dags för årets tandläkarbesök. Väldigt praktiskt att tandläkaren kommer till oss och monterar upp sin ”mottagning” i stallet! De första gångerna denna tandläkare tittade på Lotus så fanns det ganska mycket att göra och ibland har det inte ens räckt med ett besök om året. Numera verkar dock allt ha stabiliserat sig och det enda som behövs är lite normalt underhåll för att hålla efter begynnande vassa kanter. Lotus fann sig snällt i behandlingen och raglade sedan tillbaka till sin box, drogad som han var av lugnande medel. En stund senare mockade jag boxen med en trött häst ståendes i ett hörn. I tron att Lotus fortfarande var så trött av det lugnande medlet att det inte var nån risk att han skulle hitta på hyss lämnade jag boxdörren öppen när jag skulle hämta en kvast några meter bort. Men nu är ju Lotus en gång för alla just Lotus…. En öppen boxdörr går faktiskt inte att motstå och självklart var han tvungen att ragla ut på stallgången i ett misslyckat rymningsförsök. Lotus är nämligen osedvanligt nyfiken och brukar ta alla chanser att smita iväg på äventyr, mer än en gång har han smitit ut ur boxen vid ett obevakat ögonblick och gett sig ut på upptäcksfärd i stallgången.

Även idag blev det tömkörning och även idag värmde vi upp med ett varv på vallen. Skillnaden var att vi hade sällskap den här gången, av två stallkompisar som, förstås, red. Lotus var väldigt väldigt nöjd för det är skoj med sällskap - och ännu skojigare när det är två av ens favoritkompisar som är med. Lite FÖR skojigt tyckte matte ibland när det blev lite mera bensprattel än vad som är riktigt bra när man går bakom hästen och inte riktigt uppskattar att se hur bakskorna sitter… Nåja, Lotus skötte sig någorlunda bra och jag har ju en viss vana av att parera tokiga luftsprång. Vi imponerade även lite på vårt sällskap genom att hänga med runt större delen av vallen i trav…

Efter denna uppvärmning blev det ett 20-minuterspass på ridbanan med lösgörande jobb i skritt och trav och en riktigt fin häst. Känns bra att vara på gång igen!

Sådär, nu har vi gjort vårt första mer seriösa arbetspass på drygt sju veckor – och som så många gånger förr är jag förvånad över att Lotus kan vara så mjuk och lösgjord trots att han inte jobbat på så länge. Vi tömkörde och värmde upp med en sväng bortåt vägen och ett varv runt vallen. Där fick Lotus trava, men inte i det friska tempo som han får ha när han drar vagnen utan nu fick han finna sig i att hålla ett tempo som matte orkade med och samla sig i stället. Och det gjorde han snällt och han jobbade riktigt bra. Sedan invigde vi den nya ridbanan med ett kort pass. Först öppnor och skänkelvikningar i skritt med en riktigt mjuk och rund häst. Sedan övergick vi till travjobb och då vågade jag inte tvära honom för mycket så här tidigt i igångsättningen utan jag försökte att ändå få honom till bra jobb på rakt spår. Och han var jättefin! Så härligt mjuk och fin, satte under sig och jobbade verkligen och kändes dessutom väldigt liksidig.

Fantastiskt att han kan vara så välbevarad efter nästan två månaders vila. Men det handlar förmodligen om att han nu har byggt upp en välmusklad kropp gjord för arbete och han har ju trots allt rört på sig ganska mycket även under sin konvalescens. Kul är det i alla fall! Nu gäller det bara att ännu en gång inte lockas att göra mera jobb än han riktigt tål och öka på passen successivt.

Tänjde lite på mina regler och gav mig iväg på en längre tur än jag normalt gör på egen hand. Är trött på vägarna precis runt stallet eftersom jag kört dem nästan dagligen de senaste veckorna och kände att vi behövde lite omväxling. Följde därför landsvägen en bit för att så småningom komma in på en fin skogsväg. Inte särskilt mycket trafik så det var högst odramatiskt att köra på vägen, men vi lyckades faktiskt träffa på bussen flera gånger. Men Lotus är verkligen helt fantastisk! Om honom kan man verkligen med gott samvete säga att han är 100% trafiksäker för han inte så mycket som viftade på ett öra vare sig när vi träffade bussen eller motorcyklister. Inte heller när vi på vägen tillbaka genom skogen träffade på en skogsmaskin, som visserligen var en bit in i skogen men ändå tillräckligt nära för att många hästar skulle tycka att det var ganska obehagligt. Jag känner mig verkligen totalt trygg med honom!

Använde den asfalterade vägen till att träna på vägvinnande skritt och jag såg till att Lotus höll ett ganska bra tempo – vilket dock inte krävde särskilt mycket drivning eftersom han i vanlig ordning var pigg och glad. På skogsvägen blev det ganska långa sträckor i trav och även om Lotus till en början faktiskt nästan var lite loj, så kom han snart igång ordentligt och jag fick ta tag i honom några gånger för att han inte skulle ramla iväg i slängtrav. Lite ordning får det faktiskt vara!

Ett litet ”tillbud” hade vi när Lotus spände till och blev oförklarligt rädd för något (kan ha varit en hög med stockar som skrämde honom). Han tvärstannade och försökte vända och jag hann tänka att en tvärvändning och full fart därifrån med vagn inte är nåt drömscenario. Jag lyckades dock hålla kvar honom och drev honom ganska bryskt framåt och sen kom vi vidare utan problem.

Blev en härlig tur på en dryg timme och det var skönt att få se lite nya vyer och dessutom slippa den halkiga leran på vår vanliga skogsväg. Lotus verkade gilla skritt på asfalt med en vagn som rullade lätt.

Ja, nu har Lotus varit körhäst på heltid i två veckor, precis enligt veterinärens ordination. Känns som om vi haft en trevlig igångsättning. Nu ska vi dock börja smyga in lite mer dressyrjobb så den här veckan kommer körningen att varvas med både tömkörning och ridning.

Har tillbringat hela helgen på körtävling. När man inte kan vara med och tävla själv är man ”hårdvaluta” som funktionär. Och visst var det trist att inte få vara med och köra – blev grymt tävlingssugen när jag såg alla fina ekipage – men när man nu inte fick vara med på riktigt så var det i alla fall näst bäst att vara med som funktionär. På lördagen var jag sekreterare åt dressyrdomaren hela dagen och fick därmed se alla ekipage utom LB. Riktigt intressant och nyttigt. Kul att få se tävlingen ur domarperspektiv och höra lite hur domaren resonerade. Lärde mig faktiskt massor och fick en hel del matnyttiga tips och en och annan tankeställare. Nu ska vi verkligen träna på att ha en stadig och jämn häst som är uppmärksam på matte och går på röstkommandon. Och oj vad jag ska träna på att köra noggranna vägar! Nu gäller det bara att jag kan ta med mig allting genom vinterns träningsperiod.

På söndagen stod jag i ett maratonhinder. Även detta var riktigt kul och inspirerande och det var nyttigt att se de olika vägvalen. Största lärdomen därifrån var nog att man verkligen ska sträva efter att få flyt i körningen och hellre ta den lite längre vägen där man kan behålla tempot än att ge sig in i krångliga svängar och få en knixig körning.

Blött och regnigt var det och banan var tung och slirig. Faktum är att jag inte tror att jag hade vågat starta Lotus på denna bana även om han hade varit i tävlingsskick. Just den typen av underlag är nog det som sliter mest på honom.

Härligt att träffa alla körkompisarna igen. Känner mig verkligen hemma i körvärlden och det är en ganska härlig känsla att konstatera att man ”känner” större delen av startfältet och man småpratar lite med de flesta man möter och det var många som frågade hur det var med Lotus och tyckte att det var synd att vi inte var med och tävlade. Småskaligheten i körvärlden med den gemenskap det innebär passar mig verkligen perfekt!

Full av inspiration blev det körpass med Lotus både lördag och söndag. Vi håller oss fortfarande till ”rakt ut rakt fram” på grusvägarna, men jag kräver ändå en del jobb av Lotus och är förvånad över hur bra han jobbar. Massor av energi, riktigt uppmärksam på mig och jobbar i jättebra form med massor av påskjut bakifrån och fin i handen. Känns verkligen som om dressyrformen finns där trots att vi egentligen inte tränat och det är kul att kunna konstatera att han verkar klara vilan så bra. Och han vill verkligen jobba, står visserligen (ganska) snällt stilla medan jag spänner för, men så fort jag satt mig i vagnen så kryper det i kroppen på honom av iver att komma iväg och den entusiasm han visar när han med bestämda steg kliver i väg längs vägen talar sitt tydliga språk! Vi travar nu på en hel del och jag hoppas verkligen att vi inte gått ut för hårt efter vilan. Men det är svårt att låta bli att trava på när hästen är så glad!

Idag var Lotus lite trött. Märkte det redan när jag kom till stallet, han stod mest och hängde och var inte ens lika sugen på att umgås som han brukar vara. Blev faktiskt lite orolig så jag tog tempen på honom, men den var normal.

Sedan blev det en sväng med vagnen. Lite loj Lotus till en början, men han kom igång allt eftersom. I första travpasset hade han ingen vidare bjudning, men mot slutet var han riktigt pigg. Så det var nog inget större fel på honom, hade kanske bara haft en jobbig dag och var lite trött.

Travade på där underlaget var bra, men efter gårdagens skyfall var det lite väl geggigt på många ställen och att trava runt i slirig lera känns inte särskilt smart, särskilt inte just nu. Därför blev det lite fram och tillbaka på den bästa delen av grusvägen i stället. Mot slutet hade jag en riktigt fin häst som jobbade i trevlig form och med massor av påskjut. Vi var ute en knapp timme och det blev lite mera trav än igår. Lotus var till och med lite svettig när vi var klara.

Som sällskap på större delen av turen hade vi stallets ålderman P, en 25 år gammal hingst. En helt otroligt välbevarad häst som har både muskler och ork kvar, sin aktningsvärda ålder till trots. Han gav sin (inlånade) ryttare fulla händer genom att ägna sig åt både piaff och passage när Lotus skrittade och när Lotus travade, ja då la sig P i en galopp som nog gick mera uppåt än framåt. Var ju bara tvungen att titta bakom mig och då och då bara för att njuta av denna krutgubbe till häst, man blir verkligen glad av att se en sån livsglädje hos en häst som med god marginal egentligen uppnått pensionsålder. Inte helt förvånande så satt hans ryttare och skrattade mest hela tiden. Och Lotus brydde sig inte ett dugg om vad som hände bakom honom utan han bara jobbade på och skötte sitt.

Lagom till jag var färdig att sela på kom regnet, med besked. För mig var det dock aldrig nåt alternativ att ställa in körturen. Lotus har redan vilat lite för mycket den senaste tiden så en vilodag var inte att tänka på. Och eftersom han fortfarande är i läget ”jobba rakt ut rakt fram” så var inte ridhuset heller något gångbart alternativ. Nej, regnrock på och ut med vagnen fick det bli.

När vi kom tillbaka nån timme senare och såg ut som dränkta katter båda två var det ingen som trodde på mig när jag bestämt hävdade att vi hade haft en härlig tur. Men det hade vi faktiskt! För Lotus var på sitt allra mest strålande humör och då kan man inte bli annat än glad, ösregn till trots. Vi tog skogsvägen bortåt (nu tror jag att timmerbilarna har kört färdigt så nu vågar jag mig på den vägen igen) och Lotus skrittade iväg med energiska steg, helt obekymrad om regn och rusk. Ännu nöjdare blev han när han fick trava - för nu är vi ju inne på vår första travvecka. Min veterinär är ingen vän av detaljerade igångsättningsscheman av karaktären ”andra veckan lägger man in X antal minuters trav i X antal pass”. Istället brukar jag improvisera lite och det passar mig rätt bra. Dessutom är jag ju, tyvärr, lite av en expert på just igångsättningar. Nu valde jag att trava fem-sex gånger där underlaget var allra bäst och där det varken sluttade uppför eller nerför. Ärligt talat tror jag att det viktigaste är att hästen inte jobbar sig alltför trött i början och att den går i balans, exakt hur många minuter det blir känns mindre viktigt.

Och oj vad nöjd Lotus var! Spetsade öron, väl undersatta bakben, fin i formen – och ingen som helst lust att sakta av igen. Att han gillar att jobba är onekligen ganska tydligt. Och jag bara njöt av min fantastiska häst. Han har inte gjort nåt vettigt jobb på drygt en och en halv månad, nu får han jogga igång och han känns då lika mjuk, smidig och arbetsvillig som innan vår ofrivilliga vila. Längtar verkligen efter att få jobba honom på riktigt igen, men just nu är det jättekul bara att få komma igång och få de här små stunderna av njutning som det faktiskt är att sitta bakom, eller på, en häst som jobbar med energi och ren glädje. Passade i alla fall på att jobba lite med övergångar mellan skritt och trav och Lotus var osedvanlig alert – särskilt när det handlade om att börja trava. Kan väl säga att det var lite sämre med lydnaden när det handlade om avsaktningar…

Så att köra i regn var verkligen inga problem. Däremot lärde jag mig att min regnrock avsedd för ridning nog bör kompletteras med regnbyxor och gummistövlar för att fungera riktigt tillfredsställande vid körning. Nu kom jag tillbaka med byxor blöta från knäna och ner och skor som var fulla av vatten. Men det var det värt!

I helgen är det tävlingar på Johannesberg och jag håller på och gör programbladet. Läser namnen på alla bekanta som ska vara med och tävla och önskar verkligen att Lotus och jag också fick vara med och leka. Åh vad roligt det skulle ha varit! Nu får jag nöja mig med att vara funktionär och som domarsekreterare på lördagen och hinderpersonal på söndagen kommer jag i alla fall att få möjlighet att se alla härliga ekipage. Nu ska jag se, lära och drömma om att få vara med nästa gång!

Idag hade jag verkligen bestämt mig för att Lotus skulle få massor av tid och vi hann med både att mysa och gosa och ta en tur med vagnen. Väldigt nöjd och väldigt sällskapssjuk Lotus var på sitt allra mest kelsjuka humör. Kunde till min lättnad konstatera att svullnaden i benet var så gott som helt borta. Det lilla som är kvar är av den karaktären att jag inte ens hade märkt det om jag inte visste att jag skulle leta efter det. Skönt!

Det blev ungefär en timmes tur med vagnen. Energisk skritt längs skogsvägen och två varv runt vallen. Lotus bjöd bra och jobbade gärna i form när jag kortade upp tömmarna. ”Tjuvstartade” lite genom att lägga in två väldigt korta travpass (för egentligen skulle vi skritta nån dag till innan ”travveckan” börjar) - och oj vilken lycklig häst! Han satte verkligen under sig bakbenen med rejält påskjut och hittade formen direkt. Sen ville han inte bryta av utan fortsatte att småtrava en stund, tills jag sa till honom på skarpen. Glädjen gick inte att ta miste på, Lotus är verkligen en häst som vill jobba! Men nu gäller det att lägga band på bådas vår entusiasm och fortsätta med en ganska försiktig igångsättning, även om vi båda vill mer.

I fredags fick Lotus äntligen gå ut i stor hage med kompisar igen. Jag tyckte att jag var väldigt smart när jag valde bort de lite väl livliga och lekfulla kompisarna från betet och istället lät honom gå ut med de ordinarie hagkompisarna, två äldre valacker. Han har inte gått med dem sen han gick ut på betet i början av juli, men jag kunde inte i min livligaste fantasi tänka mig att det skulle vara några problem att sätta in honom i flocken igen. Därför blev jag både förvånad och oroad när P, som hade hand om Lotus den dagen, ringde och bekymrat berättade att Lotus hade blivit mer eller mindre mobbad hela dagen. Den ena av valackarna, T, är en mycket bestämd herre som brukar vilja visa vem som bestämmer. Nu har han och den andra hästen blivit väldigt tighta över sommaren och dessutom har de bytt hage och hamnat bredvid stona, vilket fått T att mer eller mindre bli hingst. Han hade nu ägnat dagen åt att med alla medel hindra Lotus från att hälsa på den andra hästen eller komma i närheten av stohagen och han hade tydligen varit riktigt elak. Inte så att han hade skadat Lotus, men han hade ”skyfflat runt” honom mellan olika hörn i hagen och väldigt tydligt visat vad som gällde. Flera stycken i stallet hade sett detta och verkligen reagerat på hur elak T hade varit och hur olycklig Lotus verkade. När hästarna skulle tas in på eftermiddagen var Lotus så rädd för T att han höll på att springa över den som höll i hans grimskaft – och det är verkligen inte ett beteende som jag känner igen.

Man ska ju inte ge hästar mänskliga egenskaper, men jag kan inte låta bli att tycka synd om Lotus som säkert var jätteglad över att äntligen få komma ut med sina kompisar igen och så blir han i stället regelrätt mobbad. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Lotus är visserligen ganska ranglåg men samtidigt väldigt snäll och därför brukar det aldrig vara några problem. Han tar inte strid och därför blir det inte heller bråk, men han brukar smälta in i flocken och hitta någon att umgås med. Han har ju också ett väldigt stort behov av just att umgås.

Självklart fick han inte gå kvar med de ”kamraterna” på lördagen utan han har fått en egen hage tills vidare, tills vi hittar snälla kompisar till honom. För ensam ska han inte gå, det är inte heller bra för honom. Samtidigt fick jag mig en rejäl tankeställare. På lördagen var Lotus nämligen lite svullen i ett ben, på insidan nedanför knät, kanske i ett senfäste. Jag blev förstås orolig för att det skulle vara nån allvarlig skada, kanske en senskada. Tack och lov tyckte jag att svullnaden var klart mindre på söndagen så nu försöker jag intala mig att det nog inte är nån fara. Däremot blev jag plågsamt medveten om hur lätt olyckan är framme och jag är minst lika plågsamt medveten om hur fatal en skada med lång konvalescens skulle vara för Lotus. Med hans trasiga kropp är det ju så oerhört viktigt att han håller igång och bygger och underhåller muskler för att han ska hålla. En lång konvalescens skulle förmodligen vara början till slutet för honom. Därför måste jag nu ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska hantera det här med hans hagvistelse. Självklart ska han gå i stor hage och självklart ska han ha kompisar, men det kanske inte är lika självklart att han ska gå i en stor flock. Det bästa vore nog en eller två snälla kamrater som han trivs med, men som inte lockar till alltför vilda lekar. Jag är absolut ingen vän av att ”linda in hästar i bomull” och skydda dem från alla faror, nej hästar måste få vara hästar. Men i Lotus fall handlar det samtidigt om att låta Lotus vara just häst så länge som möjligt och inte utsätta honom för onödiga risker.

På lördagen blev det en timslång skrittrunda med vagnen. Lotus var väldigt nöjd och väldigt glad och när jag kortade upp tömmarna började han verkligen jobba och kändes väldigt rund och mjuk. Väldigt energisk, skrittade verkligen på genom kroppen med massor av energi. Lät honom trava en väldigt kort sträcka bara för att jag ville se hur han rörde sig och sen ville han inte bryta av utan fortsatte att småtrava. Och han så definitivt fräsch ut, tack och lov, i alla fall utifrån vad jag kunde se av den korta sträckan.

På söndagen blev det en extra vilodag eftersom vi hade den första dagen sedan början av juli när vi faktiskt unnade oss en ledig dag och åkte på utflykt istället för att jobba med husbygget. Ett kort besök i stallet på vägen till och från var allt som hanns med. Och Lotus var på sitt allra mest sällskapssjuka humör när vi var där på kvällen och ville bara umgås och mysa så jag hade väldigt dåligt samvete när jag åkte därifrån utan att ha hunnit ägna honom så mycket uppmärksamhet som han borde ha fått.

I tisdags blev det ännu en tömkörningspromenad. En ännu piggare Lotus denna gång och när han nästan kom i fatt en av sina kompisar, som sedan hade den dåliga smaken att försvinna bakom ridhusknuten, ja då var man bara tvungen att explodera i ett par ordentliga bocksprång. Kände igen min gamla Lotus där!

Igår var dock ordningen äntligen återställd och jag tog fram sele och vagn. Nu ska man ju inte ge hästarna allt för mycket intelligens och mänskliga egenskaper, men nog såg Lotus ganska förväntansfull ut när jag selade på och spände för? Det blev en skrittrunda på drygt 40 minuter – längre än så vågade jag inte köra så här första gången efter en vila. En mycket pigg och glad Lotus som skrittade på med bestämda steg. Jobbade fint i form när jag tog lite i honom och ”frågade” ett par gånger om det möjligen gick bra att trava, men saktade snällt av igen när jag sa att nej, inte än. De håller på att hämta timmer uppe i skogen med stora timmerbilar så skogsvägen kändes inte som nåt säkert alternativ, det fick bli ett par varv runt vallarna i stället.

I morse blev det ännu en sväng med vagnen. La på ett varv till runt en av vallarna och var ute 50 minuter. Minst lika nöjd Lotus idag, skrittade fint på tömmen med massor av skum i munnen. Härligt att få börja jobba igen, det tycker vi båda två. Tänk, det är likadant varje gång man får sätta igång efter en skada – nåt så enkelt och egentligen ganska tråkigt som att bara skritta är plötsligt riktigt kul. Det som är annorlunda den här gången är dock att vi får sätta igång med vagnen, det är faktiskt första gången.

Igår hade vi även besök av kiropraktorn. Ville gärna att han skulle ta en titt på Lotus innan vi sätter igång och jobbar igen för att veta att allt är som det ska. Och det var det! Kiropraktorn var väldigt nöjd och tyckte att Lotus var fin i kroppen helt utan skevheter eller konstigheter. Jätteskönt! Hans enda kommentar var att Lotus hade lagt sig till med en liten mage efter sin lugna sommar. Den kommer han dock att göra sig av med så fort han får börja jobba igen.

Jag diskuterade Lotus senaste skador med kiropraktorn och han var helt överens med veterinären (och mig) om att det bästa jag kan göra är att fortsätta precis som jag gjort hittills och låta Lotus jobba på. Att bli överdrivet försiktig och dra ner på jobbet kommer sannolikt att få motsatt effekt med en häst som börjar falla ur, tappa muskler och få nya problem i stället. Däremot tyckte kiropraktorn att jag absolut inte ska rida mer än jag gör idag (vilket inte heller är aktuellt) samt att jag ska vara försiktig med riktigt djupa och tunga underlag. Så med facit i hand kanske maratontävlingen på en blöt och tung bana inte var det bästa för Lotus ben...

Kiropraktorn, som sett Lotus sen han var som sämst, konstaterade ännu en gång att historien om Lotus är smått fantastisk och att vi nog ska hinna med många kapitel till innan den är slut. Jag hoppas att han har rätt, men hans ord gjorde mig klart mer hoppfull än jag varit på sistone.