Vi värmde upp med att använda ”rörhindret” för att jobba på stora volter i varierande storlek och Lotus var riktigt fin. Jag fick honom riktigt rund och följsam och det kändes som en bra grund för att sedan jobba vidare i hindren. Det första hindret vi fick köra på riktigt var också just rörhindret, och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det hindret är i mina ögon just bara rörigt och utan markerade portar så kändes det fullständigt omöjligt för mig att hitta rätt bland alla till synes likadana rör och stolpar. Min sambo var groom och han gjorde verkligen sitt bästa för att hjälpa mig att navigera, men när han ropade ”till höger om det svarta röret” och det fanns tre svarta rör att välja på, ja då blev det bara snurrigt i mitt huvud. Egentligen gick det ganska bra att köra i det hindret, det inbjuder verkligen till runda fina svängar, men jag blev bara stressad över att jag aldrig riktigt kom rätt och därför blev inte heller körningen särskilt bra.
Av nån anledning har jag svårt att lära mig banor och att stå utanför ett hinder och få det förevisat för att sedan direkt gå in och köra det tycker jag är jättesvårt – det ser helt enkelt inte likadant ut när man är därinne som när man står utanför. Jag behöver nog gå det några varv först samt helst även ha tydliga kännetecken att gå på.
Fortsatte med Macken och i det hindret finns det tydliga portar så där kan till och med jag lära mig vägen ganska snabbt (samt att det är väldigt mycket lättare för groomen att ropa ut tydliga instruktioner). Här gick körningen riktigt bra och vi körde lagom svåra vägar där jag kunde få ett bra flyt i körningen. Lotus bjöd bra och var väldigt följsam. Däremot måste jag bli mycket bättre på att verkligen se vägen och tänka mig stora volter där jag noga planerar var voltens centrum ska vara för att få mjuka fina svängar och inte göra det hela trängre än vad det faktiskt är.
I Hagen kändes körningen faktiskt riktigt bra och jag började få tillbaka lite självförtroende. Här innehöll hindret några ganska snäva svängar och några smala passager och jag fick verkligen koncentrera mig till max för att få till körningen. Och faktiskt, särskilt sista rundan kändes riktigt bra. Vi avslutade med att köra lite kors och tvärs i vattenhindret och här var Lotus riktigt duktig och travade med god fart både upp och ner och genom vattnet.
Jag var relativt nöjd med vår träning. Lotus skötte sig verkligen jättebra och gjorde precis det jag bad honom om. Däremot blir jag lite frustrerad över att jag själv inte kan köra bättre – det känns faktiskt som om jag har en häst som är väldigt mycket bättre än jag själv är och att jag inte riktigt gör honom rättvisa.
När vi avslutade träningen var klockan 19.30 och egentligen borde bara vara att åka hem och göra sig redo för en arbetsvecka. Riktigt så enkelt var det dock inte. Lotus gick, förstås, snällt in i släpet och var strax redo att åka hem. Det gjorde däremot inte kompisens häst. Jag har nog aldrig träffat en häst med så mycket humör och så många åsikter och han hade helt klart bara bestämt sig för att inte gå in i släpet. Vi använde alla metoder vi kände till, både bra och dåliga, och försökte att vara lika envisa som hästen men efter drygt tre timmar fick vi ge upp och hans matte bestämde sig för att i stället gå/rida hem honom. Det var en sträcka på drygt 1,5 mil och det tog henne ungefär tre timmar. Kan säga att jag inte var det minsta avundsjuk, men om man nu ska göra en sån nattlig promenad så passade det ju i alla fall bra att göra det under en av årets ljusaste nätter! Är oerhört tacksam över att jag har en häst som är så otroligt enkel att åka med – och över att min sambo gjorde ett avsteg från sitt löfte om att aldrig någonsin köra hästsläp och tog med sig Lotus hem redan när vi började inse att det nog skulle kunna ta ungefär hur lång tid som helst innan jag fick åka hem.