Ännu ett år går mot sitt slut. Ett år som bjudit på med- och motgång, både glädjeämnen och besvikelser. Och det är väl just så livet med hästar är!

Totalt sett har det faktiskt varit ett ganska fantastiskt år. Lotus har haft en helt otrolig utveckling och faktum är att han nog aldrig jobbat så bra som i år. Nyckeln till detta var diagnosen som veterinären ställde tidigt i våras. Vi var på återbesök efter att Lotus haft ett litet "återfall" av sina vanliga skador och veterinären konstaterade att från att det hade funnits problem lite överallt så hade vi nu ”kokat ner” det till ett enda problem, i vänster fram. Han menade att vi nu hade ”lappat och lagat” ett antal gånger, men problemet började återkomma lite för ofta och därför ville han försöka hitta orsaken för att vi skulle ha en chans att hindra problemet från att komma tillbaka. Läs mer här.

Därför blev Lotus magnetröntgad. Resultatet av denna undersökning var att Lotus har en mer eller mindre kronisk överansträngning i djupa böjsenan där den fäster mot hovbenet. Detta är nog snarast att betrakta som en förslitningsskada. Boten mot problemet var att sko Lotus med specialskor med rundad tå och kilklack. Kilklacken gör att han inte trampar ner lika djupt och belastningen på senan blir därmed mindre. De nya skorna krävde också en ny hovslagare – som tur är så har jag en hovslagare med ”klinikkompetens” i närområdet och han gör ett fantastiskt jobb. Läs mer här och här.

Skorna gjorde faktiskt underverk. Inte direkt, förstås, men sakta men säkert märkte jag att Lotus jobbade bättre och bättre. Han började röra sig på ett annat sätt än tidigare, satte under sig bakbenen mer och fick därmed upp frambenen i luftigare rörelser. Ja, han bar sig helt enkelt mycket bättre och fick framför allt en helt annan trav. Detta märktes tydligt både i körning och ridning och det kändes nästan som om jag hade fått en ny häst.

Jag tror inte att Lotus tidigare hade gått med en konstant smärta i sina framhovar, men däremot så hade det hämmat honom lite och hindrat honom från att jobba fullt ut. Nu är smärtan borta och Lotus har blommat ut för fullt. Det känns faktiskt helt fantastiskt.

Resultatet är att Lotus musklat sig mer än nånsin och vuxit på alla bredder. Plötsligt passar inte utrustningen längre och ryggömheten som dök upp i slutet av sommaren visade sig bero på att han vuxit ur sin sadel.

Samtidigt som Lotus både gått och mått bättre än nånsin, har han också drabbats av fler skador än vanligt. ”Vanliga” skador, såna där som ”vanliga” hästar drabbas av och som inte beror på Lotus långa skadehistorik. Såna där skador som vi faktiskt varit förskonade från tidigare, men som vi nu fått desto fler av. Han har kommit in från hagen med sårskador ett par gånger, i våras fick han en rejäl hälta som visade sig vara något så enkelt som en stengalla (som dock resulterade i flera veckors vila och ett par missade tävlingsstarter) och vid ett par tillfällen har han haft lite odefinierade problem som visat sig bero på ryggproblem (en gång orsakat av att han fått en sko lite våldsamt avtrampad) och som har gått att lösa med kiropraktorbehandling. Vi avslutade året med en rejäl överansträngning i och runt kotan, orsakad av Lotus av misstag fått gå i väldigt djup lera i hagen. Därför har det varit ett år kantat av irriterande många ofrivilliga vilopauser, samtidigt som Lotus har utvecklats enormt bra under de perioder när han fått jobba. Dock måste jag säga att det är fantastiskt att han inte haft ett enda återfall av sina vanliga skador sen han fick sina specialskor. Det är jag enormt tacksam för.

Ja, Lotus har alltså vuxit ur sin sadel. Även selen passar numera ganska dåligt. Jag hade länge funderat på att skaffa en ny sele; den gamla köpte jag billigt när jag just hade kört in Lotus och inte visste hur kul jag skulle tycka att det var med körning. Nu räcker den inte till längre och jag valde att beställa en ny sele; en fin måttbeställd sele från Polen. Den är verkligen jättefin och passar jättebra. Dessutom hade jag redan tidigare under hösten köpt en ny vagn, en jättefin Troed Hansson-gigg som nu är min dressyrvagn för både träning och tävling.

Beträffande sadeln så var kiropraktorns handfasta råd att ta en paus från ridning i drygt tre månader (året ut) för att först låta Lotus läka sin ömmande rygg ordentligt och sedan muskla sig lite till innan jag provade ut en ny sadel. Under den här perioden utan ridning så har ett beslut sakta men säkert vuxit fram: Lotus kommer i fortsättningen att få vara körhäst på heltid och jag kommer inte att rida på honom mer. Ett beslut som förstärktes när veterinären var ganska tydlig med att Lotus sannolikt kommer att hålla längre om jag inte rider på honom. Det känns lite konstigt att säga adjö till ridningen; vi har haft en fantastisk utveckling i ridningen i år och det är lite tråkigt att inte kunna ta den vidare. Samtidigt har ridningen varit kantad av problem, Lotus har många gånger tydligt visat att ridningen faktiskt tar ganska hårt på honom och det är inte alltid som jag tyckt att det varit så kul att rida. Dessutom har jag ofta inte riktigt tid att rida eftersom jag gärna prioriterar körningen. Att köpa en ny dyr sadel känns plötsligt onödigt och om detta kan göra att jag får njuta av Lotus lite längre tid så är det ett pris jag gärna betalar.

Ja, vad har vi haft för oss i år då? Vi har tränat så flitigt vi kunnat, under de perioder Lotus varit skadefri. Vi har försökt att träna körning för Ankan och ridning för Sandra nästan varje vecka och jag tycker nog att vi gjort ganska stora framsteg. En kurs för Christer Pålsson hann vi också med, i september i Enköping. Läs mer här. Vi tränade även maraton på Johannesberg vid flera tillfällen och jag började äntligen känna att jag fick lite flyt i hinderkörningen, vilket gjorde den enormt rolig – för både häst och kusk.

Tävlingsmässigt blev det ett mellanår. Vi missade större delen av inomhussäsongen, pga skador och husrenovering. Den första starten för året gjorde vi i april, hemma på Thorsholma. Vi var ganska dåligt förberedda eftersom Lotus knappt hunnit komma igång efter en skada, men jag ville ändå passa på tillfället att göra en start. Det blev därför inget fantastiskt resultat. Dessvärre satte skador stopp för de tävlingar som gick av stapeln i början av sommaren, men i augusti startade vi på Johannesberg. Vi körde LA dressyr och precision och det var nog en av våra bästa tävlingsstarter någonsin. Lotus var otroligt fin och jag hade en fantastisk känsla i körningen. Jag var verkligen nöjd med denna start och att vi vann dressyren gjorde inte saken sämre. Vi startade även i maraton dagen därpå. Jag vågade inte köra ett fullt maraton eftersom jag inte var säker på att Lotus var i tillräckligt bra skick för det, men vi körde debutantklassen, dvs bara hindersträckan, och hade väldigt roligt.

Under hösten har vi gjort en del konditionspass med långa sträckor med trav och galopp i god fart och jag har kunnat konstatera att Lotus nog har byggt upp både kondition och styrka bättre än jag kanske trodde. Förhoppningsvis kan vi vidareutveckla detta under vintern och kanske jag vågar starta ett riktigt maraton i sommar.

Ett roligt projekt vi ägnade oss åt under våren var att köra par med Lotus och Nisse. De fungerade fantastiskt bra ihop och uppförde sig som om de aldrig gjort annat än gått i par. Tyvärr hade Nisse en gammal skada som inte ville läka och i somras fick han dessvärre sluta sina dagar. Synd på en fin häst och synd på ett trevligt par, men förhoppningsvis kommer det nya chanser.

I slutet av förra året köpte vi en ”ny” vagn; en fin gammal trilla. Den öppnade nya möjligheter att köra med fler passagerare och vårt första framträdande blev på Frösunda marknad, där vi gjorde stor succé genom att ta både barn och vuxna på åkturer. I maj gjorde vi vår första bröllopskörning, från Sånga-Säby kyrka till Svartsjö slott på Färingsö. En helt fantastisk utflykt i underbar miljö och Lotus var som klippt och skuren för uppdraget. Vi gjorde även en bröllopskörning i Markim några veckor senare. Otroligt roligt att göra den typen av utflykter och Lotus fullständigt älskar att få visa upp sig och vara i centrum.

En annan, i Lotus ögon ännu roligare, utflykt var när vi gav bort ”en dag med körning på Johannesberg” till några kompisar som firade sin 50-årsdag. Lotus var i sitt esse och bjöd på verklig fart och fläkt. Enormt uppskattat av alla deltagare!

Ja, det har faktiskt varit ett ganska innehållsrikt år. Jag har haft enormt kul tillsammans med min häst och under en kort period under hösten vågade jag nästan börja betrakta honom som i det närmaste frisk. Tyvärr kom skadan i slutet av november och påminde mig om alltings förgänglighet. Men jag vågar ändå blicka framåt och ser fram mot ett bra 2014 när Lotus ska få bli körhäst på heltid, vilket förhoppningsvis ska leda till ännu bättre utveckling inom körningen och i bästa fall även några bra tävlingsstarter. Och vad som än händer så kommer jag att fortsätta att njuta i fulla drag av min fantastiska häst. Banden mellan oss har stärkts ytterligare under året och jag blir alltmer medveten om att jag aldrig mer kommer att få en häst som honom. Därför ska jag verkligen ta tillvara den tid vi har tillsammans – och jag hoppas på att den kommer att vara i många år framöver.

Massor av fina bilder från året finns här.

Pust, det har varit bråda dagar med ett 50-årsfirande att ta hand om (dock inte mitt eget). Men med en häst som står i sjukhage var det definitivt inte aktuellt att låta honom vila så det har varit effektiva stallpass. I fredags tömkörde vi i ridhuset. Måste ju fortfarande ta det lite lugnt och vi skrittade mycket, men gjorde även en del travjobb, bl a mycket övergångar och lite försök mot piaff. Lotus var verkligen kalasfin. Jobbade sådär otroligt trevligt, gick verkligen genom hela kroppen och hela han lyste verkligen av arbetsglädje. Och självklart kom det en och annan urladdning i form av bocksprång, helt oprovocerat och utan synbar anledning. Det är väl helt enkelt så att det pyser över lite och på nåt sätt måste man ju släppa ut överskottsenergin.

Igår nöjde vi oss med en timmes ”powerwalk”. Väldigt pigg och glad Tuss och matte var tvungen att skälla på honom några gånger eftersom han var lite väl lätt i fötterna och studsade lite mer än vad jag tyckte var helt trevligt. Och faktiskt, han tog till sig kritiken och höll sig i skinnet, i alla fall en stund åt gången.

Idag tog vi husse med oss i vagnen och gick på tur, landsvägen bort och längs en mysig skogsväg. Lotus skrittade iväg med högburet huvud och bestämda steg och såg verkligen ut som om han tyckte att det var en väldigt trevlig idé att ”gå på tur”. Hela vägen bortåt var han dock någorlunda lugn och sansad och jag kunde sitta ganska avslappnad på kuskbocken. Ungefär där vi skulle vända hörde vi skott i skogen, på ganska långt håll men tillräckligt för att Lotus skulle bli lite spänd, och sen var det full fart hemåt och en bakdel som då och då började studsa betänkligt. Nu tror jag i och för sig inte att han egentligen planerade att börja bocka och hoppa utan det var nog bara några galoppsprång som han helt enkelt inte kunde låta bli att ta, men jag litar inte riktigt på en överladdad Tuss och tänker inte ge honom chansen att sprattla iväg okontrollerat. Med andra ord var det fullt fokus på hästen större delen av hemvägen och ett stadigt tag i tömmarna.

Lotus är faktiskt riktigt lydig och hittills har han snällt hejdat sig i vad det nu var han tänkte göra när jag tar tag i honom, men jag vågar faktiskt inte lita riktigt på honom som det är just nu; överladdad och understimulerad och utan möjlighet att på egen hand göra sig av med överskottsenergin. De där två veckorna när jag skulle fortsätta att hantera Lotus som en konvalescent har passerat nu och det är fritt fram att sätta igång honom lite mer på allvar och släppa ut honom i hagen. Dock har jag bestämt mig för att låta honom gå kvar i sjukhagen ett tag till för att inte ta några risker. Det är egentligen helt mot mina principer, men hagen är en enda lervälling och jag vågar helt enkelt inte låta Lotus sprattla runt där just nu, skaderisken är alldeles för stor. Jag vill att han är lite mer igång först och allra helst vill jag förstås att vintern ska komma och i bästa fall ”trolla bort” leran. Får väl se hur länge jag står ut med min understimulerade häst…

I måndags tyckte jag att det var dags för Lotus att jobba lite seriöst, med tanke på hur ostyrig han varit dagen innan. Det fick därför bli ett tömkörningspass i ridhuset. Vi jobbade mest i skritt, men jag la även in korta travpass. Lotus jobbade riktigt bra och såg väldigt fin ut. Dock lyckades han inte hålla sig i skinnet riktigt hela tiden utan det blev några riktiga urladdningar med rejäla bocksprång. A var inne och red samtidigt och när hon såg Lotus fara runt undrade hon om vi verkligen skulle vara med på kadriljen på julafton. Kan erkänna att jag också hade mina betänkligheter, men jag bestämde mig för att det nog skulle gå bra om Lotus bara fick ladda ur lite INNAN själva kadriljen. A gav mig också några väldigt matnyttiga tips för tömkörningen. Hon tyckte att jag skulle flytta upp tömmarna till de översta ringarna eftersom Lotus blev lite väl låg i formen. Och faktiskt, han fick direkt en mycket bättre form. Det är så lätt att bara fortsätta att göra som man alltid gjort och inte riktigt se att hästen faktiskt utvecklats och ändrat sig, därför är det så värdefullt att få utomstående ögon på sig ibland. A tyckte också att jag skulle jobba Lotus lite mot piaff och få honom att verkligen sätta under sig och jag insåg att det ju var en väldigt bra övning att göra nu när vi inte ska trava så mycket men han ändå behöver komma igång. Riktigt duktig var han.

På tisdagen var det alltså julafton och kadrilj. Jag ”pimpade” Lotus med röda ben och luva, han var otroligt söt. Tyckte själv att jag var väldigt fiffig som lät paddarna sticka upp en bra bit över lindorna och sedan vek ner dem igen, det såg verkligen ut som ”julstrumpor”. Vi gick ner till ridhuset nästan en halvtimme innan kadriljen skulle börja och hade gott om tid att skritta och även trava lite för att Lotus dels skulle bli varm och dels i bästa fall även ladda ur lite. Och visst laddade han, det kom några rejäla bocksprång vid några tillfällen. Dock tyckte jag att han lugnat ner sig rejält innan det var dags att påbörja själva kadriljen.

Vi la oss, förstås, sist i ledet och hade inga som helst problem att hänga med när vi började att öva i skritt. Egentligen var det inga större problem när vi gick över till trav heller, vi gjorde ju inga särskilt komplicerade vägar och tempot var inte högre än att jag med lätthet kunde hänga med. Nej, det svåraste var nog att hålla koll på Lotus för att förekomma honom om han skulle explodera i bocksprång – samtidigt som jag skulle hålla koll på var de andra var. Dock skötte sig Lotus riktigt bra och brallade bara iväg ett par gånger (oftast när vi kommit lite på efterkälken och jag sprang lite med honom för att komma i fatt) och aldrig när vi var i närheten av de andra och därmed blev det heller aldrig nån farlig situation. Det var riktigt kul att vara med och väldigt roligt att konstatera att vi faktiskt kan göra mycket av det som ryttarna gör, trots att vi inte rider. Dessutom tyckte Lotus att det var väldigt kul att få vara med de andra och leka och det var nog bra ”hjärngymnastik” för honom.

Här finns fina bilder.

Igår hade jag min pappa med till stallet och vi tog en ordentlig tur med vagnen, trots duggregn. Vi följde landsvägen bortåt och kunde sedan trava på lite på en grusväg. Lotus var pigg och glad, som vanligt, men klart mer lugn och sansad än förra gången vi var ute och väldigt trevlig att köra. Vi hade haft idéer om att köra häst och vagn till julottan på morgonen, men la ner de planerna eftersom vi insåg att det var alldeles för krångligt. Dock gjorde vi ett försök att fotografera Lotus framför kyrkan nu i stället, vilket gick lite ”sådär” eftersom han omöjligt kunde stå stilla.

Och idag gjorde jag precis samma tur, dock själv den här gången – och i riktigt fint väder. Lotus känns klart mer avrastad nu än tidigare i veckan och det känns rätt skönt, tycker inte riktigt om att alltid sitta på helspänn och vara beredd på explosioner. Men pigg och entusiastisk var han förstås, som vanligt, och vi hade en mysig tur.

I vårt stall har vi den trevliga traditionen att vi rider kadrilj på julaftons morgon. Väldigt kul och väldigt uppskattat, både bland två- och fyrbenta. Självklart ville jag inte missa det, även om jag numera inte har nån ridhäst. Vad gör man då? Jo, man tömkör sig genom kadriljen. Jag var inte det minsta orolig för hur Lotus och jag skulle klara av att hänga med de andra - och det visade sig inte heller vara några som helst problem. Däremot var jag lite orolig för hur Lotus skulle sköta sig... En orastad understimulerad och totalt övertänd Lotus bland alla de andra hästarna, det kunde sluta ungefär hur som helst. Men faktiskt, förutom några små explosioner (som företrädesvis skedde när vi var långt ifrån de andra) så skötte han sig alldeles fantastiskt bra. Och kul hade vi. Dessutom var Lotus otroligt söt i sin tomteluva. Nån tyckte att han såg lite lagom pillemarisk ut i den, och det passade väl honom ganska bra.

Ska berätta mer om kadriljen en annan dag, men nu vill jag bara säga GOD JUL från mig och Lotus!

Vi följer veterinärens rekommendationer och tar turer med vagnen så gott som varje dag (ibland blir det dock promenader i stället). Igår var det gråmulet, småregnigt och lerigt och kanske inte så jättekul att vara ute och köra häst, men när vi väl kommit ut så var det faktiskt riktigt mysigt ändå. Vi gick lite fram och tillbaka på de vägar vi har i närheten – och vände innan det blev alltför lerigt. Inte så spännande egentligen, men Lotus verkar ju tycka att det är kul bara han får vara körhäst. La in lite trav här och där där underlaget tillät och Lotus var minst sagt entusiastisk.

Idag var det nästan sol och faktiskt riktigt skönt väder och jag bestämde mig för att vi skulle ta landsvägen bort till de fina grusvägarna vid kyrkan. Lotus tyckte att det var en utmärkt idé och höll ett imponerande skrittempo bort till kyrkan. Dock var han fortfarande lugn. Det lugnet försvann så fort vi svängde in på grusvägen. Att vinden plötsligt tilltog i kraftiga byar (eller om det var så att vi tidigare varit i lä av skogen) gjorde säkert sitt till, men framför allt tror jag att denna grusväg för Lotus för alltid är förknippad med att springa i mer eller mindre full fart, gärna i galopp. Och full fart stod definitivt inte på dagens schema. Nej, jag hade ju tänkt mig en lugn tur i mestadels skritt med lite inslag av lugn och balanserad trav. Vet inte riktigt hur jag tänkte där…

Lotus låg på så att skummet stänkte om munnen på honom, jag fick tjuvhålla honom i traven och då och då bromsa honom ordentligt när rumpan började guppa – oklart om det bara betydde att han tänkte slå över i galopp eller om han planerade att lägga av några bocksprång. Jag har ju mer än en gång sett de där kraftfulla bocksprången han kan prestera när jag tömkör och nej, jag hade ingen lust att ta reda på hur de skulle fungera framför vagnen. Nu är dock Lotus tack och lov ganska lydig även när han är full av överskottsenergi och laddad till bristningsgränsen. Han gjorde snällt som jag sa (även om han i sitt stilla sinne förmodligen tänkte att matte var en ovanligt trist kärring) och inga incidenter inträffade. Nej, vi hade faktiskt riktigt roligt, jag kunde inte låta bli att småskratta åt min knasiga häst efteråt och han blev nog ganska ordentligt avrastad, både i kropp och huvud. Faktiskt så stod han och gäspade inne i stallet efteråt och är det nåt som jag tycker om att se så är det en trött Tuss, i alla fall när tröttheten beror på att han faktiskt ansträngt sig lite.

Ett grått och fuktigt decemberväder som känns mer som november är kanske inte de mest tilltalande förutsättningarna för att skritta igång en häst framför vagnen. Men med tanke på hur lycklig Lotus verkar vara över att vara körhäst igen så är det definitivt värt det och när Lotus är nöjd och glad, ja då är matte också nöjd och glad!

I tisdags kväll körde vi i ridhuset (vi har ju infört körträning på ridhusschemat på tisdagskvällar, hur många inackorderingsstall kan skryta med det?) och då var det förstås både gigg och nya selen som gällde. Lotus marscherade verkligen på och verkade inte tycka att det var ett dugg långtråkigt att gå runt runt i ridhuset. Det tyckte dock matte, som verkligen fick anstränga sig för att hålla ut den timme som jag bestämt att Lotus ska gå. Han står ju trots allt i sjukhage på dagarna och rör sig inte nämnvärt så han behöver den där timmen. Dressyrjobbade en del också, jobbade med att få honom lite rund och eftergiven och han jobbade riktigt trevligt.

Onsdag och torsdag har jag haft lediga förmiddagar och kunnat köra utomhus. Även om vi nu en gång för alla har ganska trista körvägar och de som finns dessutom är väldigt leriga just nu, så är det i alla fall roligare att vara utomhus och ha något annat än fyra väggar att titta på. Lotus har varit pigg och glad och lite sådär lagom ”på tårna”. Igår blev han rädd för något (en fågel?) och sprattlade iväg och jag kände att han var väldigt nära att göra ett sånt där luftsprång med benen åt alla håll som han gärna gör när jag tömkör. Som tur var så verkade han ångra sig i sista stund. Idag la vi även in några korta travsträckor där underlaget var bra. Gissa om Lotus tyckte det var kul?

Hade egentligen planerat att köra utomhus i helgen, men varken väder eller underlag (regn och lera) inbjöd till utomhusaktiviteter så det fick bli tömkörning i ridhuset i stället. Lekte med skolor och sidvärtsrörelser i skritt och Lotus var jättefin. Det syntes verkligen att han vill börja jobba igen.

Och idag har vi varit på återbesök hos veterinären. Ett av världshistoriens snabbaste klinikbesök för övrigt – tror nästan att Lotus var lite besviken över att han inte hann prata så mycket som han ville med alla sina kompisar där. Dock hann han umgås lite med veterinären – och slita loss en ”flärp” från dragkedjan på hans jacka. Matte skämdes, veterinären skrattade – och Lotus var väldigt nöjd.

Veterinären noterade direkt att svullnaden runt kotan var borta och efter ett par vändor på löpargången och ett par böjprov så konstaterade han att det inte syntes nån hälta. För säkerhets skull ville han dock även se Lotus på böjt spår. Dock vågade han inte låta mig släppa ut honom på linan eftersom jag redan berättat att Lotus var minst sagt överladdad. Därför fick jag i stället springa med på volten och hålla Lotus i schack. Veterinären var nöjd med vad han såg även på volt och Lotus var att betrakta som friskskriven.

Men, även om skadan nu anses vara läkt så är Lotus fortfarande skör. Veterinären tyckte inte om att höra att Lotus hoppat och bockat i hagen och studsat ur en sko av bara farten. Därför kom vi överens om att han ska gå i stor sjukhage i ytterligare två veckor medan jag sätter igång honom. Helst ska han köras och det får gärna vara både länge och ofta, men han ska framför allt skritta och absolut inte hoppa och studsa. Lite travsträckor är OK, rakt fram och på bra underlag, men det ska vara organiserat och kontrollerat. Inte Lotus allra bästa gren med andra ord, men just framför vagnen tror jag att det ändå går bättre än när jag själv befinner mig på marken.

Jag vill verkligen inte vara den där som ”lindar in min häst i bomull” och är överdrivet försiktig. Hästar måste få vara hästar. Men nu fick jag, tyvärr, bekräftat att Lotus är lite skör och klen och att jag nog måste vara lite extra försiktig med honom i vissa lägen. Just nu är han förstås lite extra skör eftersom han har en nyligen läkt skada, men även annars måste jag undvika tunga och sliriga underlag (djup lera) eftersom han på grund av sina gamla skador inte riktigt tål samma saker som ”normala” hästar. Jag har haft det på känn, därför kändes det egentligen ganska skönt att få det bekräftat av en veterinär så att jag inte behöver känna att det bara är jag som är pjoskig. Tyvärr blev dock hela den här historien en lite plågsam påminnelse om att Lotus inte är riktigt så hållbar som jag faktiskt började tro nu när han hade fungerat så bra så länge. Samtidigt var veterinären väldigt positiv och verkade inte tro att just den här skadan skulle ge honom några men. Så vi kommer igen den här gången också! Och nu vet jag vad jag ska göra på mitt jullov – långa turer med Lotus.

 Det finns dagar när man allvarligt funderar på varför man valt just hästar som hobby. Dagar när man undrar om det kanske möjligen finns nån annan trevlig hobby som innebär lite mindre arbete, oro och ovälkomna överraskningar. Igår var definitivt en sån dag.

Fick en ingivelse framåt kvällen att jag nog borde åka upp till stallet och göra Lotus ren – visste att han hade rullat sig ordentligt i leran. Det första jag såg var att han saknade boots på båda bakfötterna, vilket fick mig att sucka lite. Tog honom till vattenspiltan – och hörde redan vid första steget att han var ”låghalt”; han hade tappat sin ena framsko. Självklart var det på vänster fram, dvs det ben som han just skadat och självklart började jag omedelbart oroa mig för att han dragit upp skadan igen genom att vrida av sig skon. Det krävs ju en ganska rejäl kraft för att dra av en sko, kanske inte den bästa belastningen på en redan överansträngd kota. Det fanns visserligen varken värme eller svullnad som tydde på detta, men ändå.

Efter att ha spolat Lotus ren från det lerpansar som han försett sig med, utrustade jag mig med gummistövlar och pannlampa och gav mig ut på skojakt i mörkret. Om det hade handlat om en alldeles vanlig sko så hade jag inte ens försökt, men nu var det en dyr specialtillverkad sko som saknades. Sökte av hagen som en spårhund – och tänkte flera gånger att det nog var helt lönlöst och högst osannolikt att jag skulle hitta skon. Hade kommit en bra bit upp i hagen och nästan gett upp när skon bara låg där! Vad var oddsen för det? En av bootsen hittade jag också på vägen. Dessutom hade jag fått besked från hovslagaren om att han kunde komma och slå på skon idag, så vid det laget var jag på något mindre dåligt humör.

Lotus får tillbringa helgen i sjukhage. Vi ska till veterinären på måndag morgon och jag orkar inte oroa mig för att han ska hinna tappa nån mer sko innan dess. Dessutom vet jag att han inte direkt tappade skon under en lugn promenad utan det hade tydligen varit en hel del tjo och tjim och glada bocksprång i hagen i går och en viss herre hade varit galnast av dem alla. Nu får han hålla sig lugn och läka sina skador i stället så att vi förhoppningsvis kan få ett bra besked från veterinären.

Nu är skon påslagen igen och vi tog en ordentlig promenad på töm. Lotus marscherade på bra och matte fick kämpa lite för att hänga med. Dessutom träffade vi en vildsvinsgalt på ganska nära håll, då blev det riktig fart på Lotus och jag fick se flera av hans fötter sådär lite underifrån.

Det fungerade den här gången också. Ett par dagar i vanlig hage och Lotus hade lugnat ner sig betydligt och jag kände igen min trevliga häst igen. I tisdags kunde vi göra ett tömkörningspass i ridhuset utan minsta tillstymmelse till hopp och studs. Däremot hade jag en väldigt entusiastisk häst som verkligen marscherade på och på alla sätt visade att han var arbetssugen. Nu krävde jag inte mer än att han skulle skritta på i form och stanna och starta på kommando, men det var å andra sidan det mest avancerade jobb han gjort på tre veckor så han tyckte nog att det var ganska roligt.

Ännu nöjdare var Lotus igår när han äntligen fick gå framför vagnen igen. En skrittrunda på 45 minuter på en ganska lerig och inte alltför inspirerande skogsväg, men det var ingen tvekan om att Lotus verkligen uppskattade detta enkla nöje. Han skrittade på med bestämda steg och spetsade öron och verkade verkligen njuta av att få vara körhäst igen.

Jag provade, förstås, nya selen. Den passade jättebra, men det fanns ett problem: draglinorna var för korta för maratonvagnen. Jag hade haft detta på känn så jag blev inte helt förvånad. Bara att byta till gamla bröstan i stället. Idag körde vi med giggen i stället, enbart för att prova hur selen fungerade då. Till den var draglinorna perfekta. Lösningen får bli att jag beställer ett par extra draglinor, med en längd som passar maratonvagnen.

Dagens körpass gjorde vi i ridhuset. Varvade jobb ”på tömmen” med att bara skritta runt på lång töm. Fick sällskap av en kompis som också bra skulle skritta sin häst (dock uppsuttet) så vi satt och pratade varv efter varv och hade riktigt trevligt. Och selen var väldigt snygg till giggen, nu har jag ett riktigt stiligt ekipage!

Jag är faktiskt lite förvånad över de reaktioner jag fått när jag berättat för folk om mitt beslut att låta Lotus vara körhäst på heltid i fortsättningen och helt släppa ridningen. Hade nog väntat mig att en och annan skulle ifrågasätta beslutet och tycka att det var märkligt. I stället har det varit precis tvärtom. Nästan alla jag pratat med har tyckt att det är både rätt och självklart. Nu är jag inte den som bryr mig sådär jättemycket om vad andra tycker utan jag brukar stå för mina egna beslut, men det är klart att det känns skönt när man får stöd i det man tror på. Och jag är nu helt säker på att jag gör rätt, även om jag kan känna ett styng av vemod när jag tänker på hur långt vi faktiskt kom med ridningen och att jag inte kommer att få jobba vidare med detta. Å andra sidan kommer jag att kunna utveckla körningen ännu mer – och kanske få glädje av Lotus ännu lite längre än vad jag fått annars.

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig – vaknade med magsjuka på lördagsmorgonen. Framåt eftermiddagen kände jag mig i alla fall pigg nog att släpa mig till stallet. Dagen bjöd på snö, blåst och kyla – och en mer eller mindre galen häst. Faktum är att jag plötsligt hade fått tillbaka den där hästen jag inte sett på de senaste 5–6 åren – och jag har inte saknat honom. Särskilt inte en dag när jag själv kände mig totalt kraftlös. Försöket att promenera utomhus fick snabbt avbrytas. Lotus kunde i princip inte skritta ett enda steg och gick som en ostkrok runt mig när jag försökte bromsa honom med följden att jag höll på att ramla i diket flera gånger. Promenerandet flyttades in i ridhuset, och då kunde Lotus åtminstone hålla sig i skritt. Dock inte lugnt och sansat utan han marscherade verkligen fram. Jag var faktiskt riktigt avundsjuk på de av mina kamrater som hade hästar som lugnt och sansat lufsade fram. En del av dem var tydligen avundsjuka på Lotus energi i stället. Och visst, i normala fall älskar jag verkligen Lotus sätt att alltid ta sig an sin uppgift med full entusiasm. Men när matte är klen och skritt är den enda tillåtna gångarten, ja då tänker man lite annorlunda.

I morse hade jag ”nöjet” att sköta morgonpasset i stallet. Inga problem i vanliga fall, men eftersom jag fortfarande kände mig ganska matt blev det ett ganska jobbigt pass. Det är trots allt 30 hästar som ska fodras, kläs på och tas ut. Fördelen var att jag kunde regissera Lotus återanpassning ut i vanliga hagen. Med tanke på hur han uppfört sig dagen innan insåg jag att det nog skulle kunna medföra en del sprattel. Därför fick han vänta i sjukhage tills jag fått ut övriga hästar. Sedan tog vi en promenad – inte så mycket för att rasta av honom som för att han åtminstone skulle vara lite uppvärmd innan själva sprattlet började. Och jag hade rätt; Lotus klev in i hagen, tittade sig omkring och flög sedan rakt upp i några rejäla bocksprång. Sprang lite, hälsade på kompisarna, rullade sig, studsade lite till, tjafsade lite runt höbalen (antar att de var tvungna att återställa ordningen där) och sedan var det lugnt. Känns jätteskönt att han får vara ute igen!

På eftermiddagen försökte vi oss på ett tömkörningspass. I skritt, i ridhuset. Lotus var väldigt överladdad, väldigt arbetsvillig och tog alla chanser att börja trava. När han efter en stund fick sällskap av sin hagkompis Dando med vagn så tog han alla tillfällen i akt att reagera på minsta lilla ljud. Nej, Lotus är definitivt inte rädd för vagnar, inte för så mycket annat heller för den delen. Men är man totalt överladdad och helt svältfödd på spänning, ja då letar man verkligen efter anledningar att ”bli rädd”. Gång efter gång flög han i luften i rejäla krumsprång och jag skämdes nästan för honom – och oroade mig förstås för att han skulle störa Dando som är relativt ny som körhäst. Dando brydde sig dock inte och Dandos matte skrattade bara. Dock valde jag att avsluta vårt arbete innan allt gick helt överstyr. Och bocksprång är väl trots allt inte det bästa sättet att ta hand om en skadad fot. Hoppas att Lotus blir friskskriven vid återbesöket om en vecka, killen behöver jobba sig trött!