Idag fyller världens bästa Lotus 13 år! Jag är så himla glad att du valde just mig till din matte. Vår väg har varit allt annat än spikrak, men via krokiga stigar har du gett mig massor av erfarenheter, upplevelser och kunskaper som jag absolut inte vill vara utan. Jag är så glad över att jag trott på dig och orkat kämpa för dig hela tiden, trots att det funnits perioder när allt faktiskt har känts ganska hopplöst. Vi har haft så otroligt mycket kul tillsammans och det bästa av allt är att jag numera faktiskt vågar tro på att vi även har många roliga år framför oss!

Födelsedagen ska firas med en massa godis och en härlig tur med favoritvagnen (dvs maratonvagnen som man kan få springa fort med utan att matte har alltför mycket synpunkter och krav).

Annars har vi mest ägnat oss åt tömkörning de senaste dagarna. Jag tyckte ju att tömkörningen gav så otroligt mycket under vår lilla kurs och ville nu träna vidare på det jag lärt mig. I fredags gick det riktigt bra. Vi jobbade mycket på stora volter med ställande innertöm och Lotus var fin i formen, såg mjuk och lösgjord ut och jobbade trevligt. Jag kunde reglera tempot och växla mellan samling och längning på ett bra sätt och han jobbade bra bakifrån. Tyckte att jag kunde göra en hel del av det jobb vi gjorde på senaste träningen.

Igår var jag inte riktigt lika nöjd med vårt jobb. Tyckte att Lotus var lite spänd, han blev aldrig sådär riktigt eftergiven som jag vill ha honom, inte heller blev han så där härligt elastisk. Det är alltid lite frustrerande när man gjort ett bra jobb på träning och sen inte riktigt får det att fungera på egen hand - dags att boka in A för en liten repetition.

Tror att både Lotus och jag känner oss ganska möra efter att ha gjort sex träningspass på fyra dagar. Lotus har nog aldrig gått så här mycket – men helt klart så gav det resultat. Att få träna så här intensivt är fantastiskt roligt. Man kan ta vid där man senast slutade, vidareutveckla och förfina och även om Lotus kanske var lite trött mot slutet så har han nog aldrig jobbat så bra. Tränare var min vanliga ”hemmatränare” A, vilket betyder att det var en tränare som väl känner oss och våra förutsättningar och dessutom ger möjligheten att repetera när vi vill.

Förutom söndagens hinderkörning så låg fokus på dressyr. Jag som inte tränat tömkörning för tränare på flera år valde att varva körning och tömkörning och faktum är att det nog var tömkörningspassen som gav allra mest.

Vi gjorde ett tömkörningspass på måndagen där jag fick börja med att köra lite som jag brukar medan A tittade på. Hon korrigerade sedan lite här och där. Jag fick jobba med att bli lättare i handen, ta små ”nappande” tömtag för att få Lotus att komma upp lite i formen, samtidigt som jag måste vara jättenoga med eftergifterna. Jag måste bli lugnare själv; inte driva och jaga hela tiden utan lämna Lotus i fred ibland och låta honom hitta sin egen balans. I traven fick jag börja med korta sträckor där han fick gå i ett ganska kort och balanserat tempo. Fortsatte med trav på volter där jag fick öka och minska steglängden, samtidigt som Lotus inte fick ”dyka” och bli låg i formen. Lotus jobbade verkligen jättebra och såg otroligt bärig och fin ut. Som avslutning fick jag trampa honom. Med lätt hand och en drivning som framför allt kom från en innertöm som klatschade lite lätt på ryggen så satte han sig verkligen och trampade bättre än jag någonsin sett honom göra. Kan verkligen sammanfatta detta pass med att jag ska göra och störa så lite som möjligt – då blir det allra bäst!

Måndagen fortsatte med ett körpass – i ridhuset för första gången på flera månader eftersom vädret bjöd på rena höstrusket. Vi jobbade vidare med lätt hand, mjuk drivning och mycket stöd på yttertömmen. Lotus kändes väldigt fin och genomarbetad redan från början, gick med bra energi och jag kunde med små hjälper variera tempo och steglängd. Vi jobbade på stora volter där jag fick köra mellan koner och variera både volternas placering och storlek – hela tiden med fokus på att Lotus skulle följa ytterömmen och samtidigt vara inåtställd och ha nacken som högsta punkten. Jag fick väldigt bra känsla i körningen och Lotus jobbade verkligen jättebra.

Även på tisdagen inledde vi med tömkörning. Jobbade vidare lite som dagen innan och la även in lite slutor. Sedan blev det travjobb på volt och A kopplade på sin ”magiska ring”. Det är en ring som hänger i ett snöre i tömkörningsgjorden och genom att låta innertömmen löpa från gjorden, genom bettringen, genom den lösa ringen och sedan till handen så gör man tömtagen ställande i stället för ledande. Med denna tömsättning jobbade A för att få Lotus att ta ett ärligt stöd på yttertömmen samtidigt som han var inåtställd. Han blev verkligen otroligt fin; kortade upp sig ordentligt, satte under sig bakbenen och blev väldigt fin i formen med en hög men ändå rund nacke.

När jag ett par timmar senare kom med selen såg Lotus inte helt nöjd ut, han tyckte nog att han redan jobbat färdigt för dagen. Men är det kurs så är det och en del av vitsen med det hela var ju just att göra flera pass samma dag. Vi jobbade vidare med framför allt stora volter där jag både fick flytta volterna i sidled och variera deras storlek. Lotus var verkligen superfin! Han kändes helt otroligt lösgjord, det liksom bara gungade i tömmen och enligt A så hade hon nästan aldrig sett honom så fin. Vi kunde även variera tempo och steglängd och allt kändes sådär härligt enkelt och lättsamt. Kanske saknades det lite energi, men det kompenserades väl med den fantastiska formen som Lotus jobbade i. En ren njutning att köra honom!

Vår intensivträning avslutades igår med ännu ett tömkörningspass. Vi fortsatte med att jobba på volter med ställande innertöm och A körde större delen av passet. I högervarvet var Lotus superfin redan från början och jag gillade verkligen den fina form han direkt började att jobba i med nacken som högsta punkt samtidigt som han var rund och avspänd. Han jobbade verkligen genom hela kroppen med massor av påskjut och såg väldigt flott ut.

I vänstervarvet var det tydligt att det var lite jobbigare för honom. Han såg mer spänd ut och A fick jobba en stund för att få honom att ta stödet på yttertömmen och ställa igenom åt vänster. Efter en stund var han dock nästan lika fin som han tidigare varit i högervarvet och han jobbade med en härlig energi. Jag fick ta över tömmarna och slogs verkligen av hur mjukt och elastiskt det kändes. Jag kunde enkelt och med små hjälper variera både tempo och steglängd, samla och länga.

Så himla nöjd efter dessa dagar. Det gav verkligen jättemycket att jobba så här intensivt och Lotus har helt klart mått bra av det. Nu ska han dock få ta det lite lugnt och hämta andan ett par dagar innan vi sätter igång och tränar på det vi lärt oss. Helt klart så blir det mycket tömkörning de närmaste dagarna - och en repetitionslektion nästa vecka.

Lotus och jag har legat i hårdträning. På fyra dagar har vi gjort sex träningspass och det har varit fantastiskt kul. Att få träna så här intensivt och hela tiden kunna ta vid där man senast slutade är oerhört utvecklande. Vi har varvat tömkörning och körning och kanske framför allt tömkörningen har gett mig massor av aha-upplevelser och vi har verkligen kommit flera steg vidare. Lotus har varit fantastiskt fin och verkligen jobbat jättebra. Jag har verkligen njutit av att se honom!

Jag återkommer med lite mer från kursen när jag hunnit samla tankarna lite. Men tills vidare kan ni njuta av Bosses fantastiska bildspel från vår träning på Johannesberg i söndags, klicka här för att komma till bilderna.

Vi är några stycken i stallet som ska ha en liten kurs i körning och tömkörning för A och träna lite intensivt under några dagar. Denna kurs inleddes i går kväll med hinderkörning på Johannesberg.

Vi värmde upp med att använda ”rörhindret” för att jobba på stora volter i varierande storlek och Lotus var riktigt fin. Jag fick honom riktigt rund och följsam och det kändes som en bra grund för att sedan jobba vidare i hindren. Det första hindret vi fick köra på riktigt var också just rörhindret, och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det hindret är i mina ögon just bara rörigt och utan markerade portar så kändes det fullständigt omöjligt för mig att hitta rätt bland alla till synes likadana rör och stolpar. Min sambo var groom och han gjorde verkligen sitt bästa för att hjälpa mig att navigera, men när han ropade ”till höger om det svarta röret” och det fanns tre svarta rör att välja på, ja då blev det bara snurrigt i mitt huvud. Egentligen gick det ganska bra att köra i det hindret, det inbjuder verkligen till runda fina svängar, men jag blev bara stressad över att jag aldrig riktigt kom rätt och därför blev inte heller körningen särskilt bra.

Av nån anledning har jag svårt att lära mig banor och att stå utanför ett hinder och få det förevisat för att sedan direkt gå in och köra det tycker jag är jättesvårt – det ser helt enkelt inte likadant ut när man är därinne som när man står utanför. Jag behöver nog gå det några varv först samt helst även ha tydliga kännetecken att gå på.

Fortsatte med Macken och i det hindret finns det tydliga portar så där kan till och med jag lära mig vägen ganska snabbt (samt att det är väldigt mycket lättare för groomen att ropa ut tydliga instruktioner). Här gick körningen riktigt bra och vi körde lagom svåra vägar där jag kunde få ett bra flyt i körningen. Lotus bjöd bra och var väldigt följsam. Däremot måste jag bli mycket bättre på att verkligen se vägen och tänka mig stora volter där jag noga planerar var voltens centrum ska vara för att få mjuka fina svängar och inte göra det hela trängre än vad det faktiskt är.

I Hagen kändes körningen faktiskt riktigt bra och jag började få tillbaka lite självförtroende. Här innehöll hindret några ganska snäva svängar och några smala passager och jag fick verkligen koncentrera mig till max för att få till körningen. Och faktiskt, särskilt sista rundan kändes riktigt bra. Vi avslutade med att köra lite kors och tvärs i vattenhindret och här var Lotus riktigt duktig och travade med god fart både upp och ner och genom vattnet.

Jag var relativt nöjd med vår träning. Lotus skötte sig verkligen jättebra och gjorde precis det jag bad honom om. Däremot blir jag lite frustrerad över att jag själv inte kan köra bättre – det känns faktiskt som om jag har en häst som är väldigt mycket bättre än jag själv är och att jag inte riktigt gör honom rättvisa.

När vi avslutade träningen var klockan 19.30 och egentligen borde bara vara att åka hem och göra sig redo för en arbetsvecka. Riktigt så enkelt var det dock inte. Lotus gick, förstås, snällt in i släpet och var strax redo att åka hem. Det gjorde däremot inte kompisens häst. Jag har nog aldrig träffat en häst med så mycket humör och så många åsikter och han hade helt klart bara bestämt sig för att inte gå in i släpet. Vi använde alla metoder vi kände till, både bra och dåliga, och försökte att vara lika envisa som hästen men efter drygt tre timmar fick vi ge upp och hans matte bestämde sig för att i stället gå/rida hem honom. Det var en sträcka på drygt 1,5 mil och det tog henne ungefär tre timmar. Kan säga att jag inte var det minsta avundsjuk, men om man nu ska göra en sån nattlig promenad så passade det ju i alla fall bra att göra det under en av årets ljusaste nätter! Är oerhört tacksam över att jag har en häst som är så otroligt enkel att åka med – och över att min sambo gjorde ett avsteg från sitt löfte om att aldrig någonsin köra hästsläp och tog med sig Lotus hem redan när vi började inse att det nog skulle kunna ta ungefär hur lång tid som helst innan jag fick åka hem.

 Igår tömkörde vi i ridhuset. När jag värmt upp Lotus med lite lösgörande skritt- och travjobb fick en av mina stallkompisar ”övningsköra” lite. Hon vill lära sig att tömköra och tanken var att hon skulle få känna hur det känns att tömköra en häst som är ganska duktig på det. De jobbade på riktigt bra och jag tyckte att hon gjorde ett riktigt bra jobb med tanke på hennes relativa ovana samt att hon inte alls känner Lotus. Lotus i sin tur är en bra läromästare eftersom han inte utnyttjar det faktum att han har en ovan person vid tömmarna, samtidigt som han ger väldigt tydligt svar på när man gör rätt eller ej genom att själv jobba mer eller mindre rätt.

Min lärdom av den här övningen var att jag insåg hur mycket jag faktiskt håller i och hela tiden påverkar Lotus. Inte så att jag är hård i handen, men han är helt klart van vid att gå med ett ganska stadigt stöd i tömmen och jag påverkar honom hela tiden med små signaler från pisken, rösten  och placeringen av mig själv. Jag bytte plats med min kompis då och då eftersom jag ibland hade svårt att förklara hur jag ville att hon skulle göra, jag behövde helt enkelt känna efter själv för att sedan kunna förklara, och varje gång blev det väldigt tydligt hur mycket jag påverkar Lotus och hur samspelta vi faktiskt är.

Jag avslutade sedan passet med att jobba igenom Lotus med öppnor och flyttningar, tempoväxlingar, lite tramp. Han var riktigt fin, jobbade bra och såg härligt lösgjord.

Idag körde vi dressyr med giggen på gräsbanan. Lotus var riktigt trevlig. Hade alldeles lagom med framåtbjudning, svarade bra på mina hjälper och var lösgjord och följsam. Fick hjälp att placera ut koner så att vi kunde köra serpentiner och för en gångs skull blev de både runda och mjuka och med bra flyt i tempot. Lotus kändes lätt och trevlig i handen och fin i formen, även om han då och då hade en tendens att bli lite för låg. Mest glad var jag över att han verkar fungera jättebra på liverpoolbettet. Inte en enda gång visade han tecken på att bettet störde honom, han var lugn och fin i munnen och tuggade bra på bettet. Nu vågar jag tro på att det här bettet kan fungera, åtminstone ett tag. Däremot ska jag nog försöka att växla mellan lite olika bett framöver med förhoppningen att det ska göra att han inte plötsligt fullständigt tröttnar på en viss betsling.

Lotus har för övrigt fått tillbaka sin bästa kompis Lillen i hagen igen, efter att Lillen tillbringat en månad i sjukhage på grund av skada. Lyckan var total! Lotus fick fullständigt tokfnatt och utförde diverse akrobatiska konster när han äntligen fick en kompis att leka med igen. Och igår hade han massor av ”ränder” i pälsen, såna där som hästar får när de har stått och kliat intensivt på varandra. Det är så himla härligt att se två hästar som verkligen trivs ihop, just nu är de fullständigt oskiljaktliga!

Igår var Lotus ute på äventyr. Jag och min kompis Anna lastade häst och vagn och åkte hem till henne i Angarn där vi gjorde en riktig långtur på de mest varierande vägarna. Det var alltifrån fina släta grusvägar som bjöd in till frisk trav till skogsvägar som mest liknade stigar och där det knappt gick att ta sig fram med vagn. Ja, på några ställen gick det faktiskt inte alls, trots att groomen kontrollerat vägen per cykel dagen innan och bedömt att bredden mellan träden skulle räcka för att vi skulle komma fram med. Ibland var dock ”hindren” lite i svåraste laget och två gånger fick vi spänna ifrån Lotus och baxa loss vagnen med handkraft.

Vår största fiende var vägbommarna som fanns lite här och där för att hindra fordonstrafik. Tyvärr hindrar sådana även hästdragna fordon och den lilla passagen som nästan alltid finns på sidan om en sån bom räcker sällan till för en maratonvagn. Ett par gånger fick vi därför ta oss fram på ställen som väl inte var riktigt optimala för körning. Den största utmaningen var en rejält brant slänt som vi var tvungna att ta oss uppför för att komma på rätt sida om en bom. Lotus löste problemet snyggt genom att ”lägga in bakhjulsdriften” och raskt skjuta iväg uppför backen. Där uppe fick vi lön för mödan i form av en underbar skogsväg som verkligen bjöd in till härlig trav. Tyvärr hade några träd fallit längre fram så istället för den tänkta rundan fick vi vända och ta samma väg tillbaka, vilket innebar att vi var tvungna att även ta oss nedför den branta backen. Kan erkänna att det inte kändes helt bra, men vi hade inget alternativ så det var bara att lösa problemet efter bästa förmåga. Groomen fick gå bakom och vara beredd att försöka hjälpa till att bromsa vagnen, något som visade sig vara omöjligt när Lotus löste problemet på sitt eget sätt genom att trava ner medan jag trampade bromsen i botten för att bromsa vagnen så gott det gick. Ner kom vi utan incidenter men nej, jag kommer nog inte frivilligt att göra om det. Lotus verkade dock helt obekymrad.

Den häftigaste upplevelsen var när vi tog upp uppför Högdalatippen, en nerlagd soptipp som numera är en hög kulle med utsikt ända bort till Globen. Det var en rejäl stigning upp till toppen, men underlaget var bra och jag bedömde att det inte skulle vara några problem för Lotus att ta sig upp. Det var det inte heller, ännu en gång la han in bakhjulsdriften och tog sig upp med rejäla kliv. Han var inte ens andfådd när vi kom upp – det var däremot stackars Anna som fick gå upp själv eftersom jag inte tyckte att Lotus skulle behöva dra två personer uppför backen. Utsikten var fantastisk och värd mödan och nerfarten var inte lika brant (det hade jag förvissat mig om innan vi gick upp).

Lotus var på ett strålande humör hela turen igenom. Det märks verkligen att han gillar att komma till nya ställen och få lite nya vyer. Det var en hel del långa skrittsträckor och där skrittade han på med ett helt annat driv än han gör på hemmaplan. Och så fort underlaget bjöd in till trav så var Lotus iväg innan jag ens hann andas om trav och travade på sådär härligt vägvinnande med spetsade öron och det syntes verkligen på hela hästen hur mycket han njöt av att vara på utflykt. Som vanligt blev jag imponerad över hur cool och bekymmerslös han är och glatt kliver på på helt okända vägar utan minsta tvekan, snarare med en stor portion nyfikenhet.

Vi var ute i nästan tre timmar, men enligt Endomondo var det bara två och en halv, vilket förklaras av de pauser Lotus fick när vi var tvungna att baxa loss vagnen. Tror dock att han helst varit utan dessa pauser, framför allt när vi trasslat till det för oss nere i skogen tröttnade Lotus både på insekter och på att stå stilla i största allmänhet. Totalt körde vi 1,5 mil, vilket nog är en av de längre turerna Lotus har gått. Ändå verkade han inte särskilt trött när vi var framme, mest väldigt nöjd. Och där väntade belöningen i form av grannens hage, där Lotus fick mumsa knähögt gräs medan matte och groom njöt av en fantastisk lunch på andra sidan staketet. En riktigt lyckad utflykt!

I tisdags körde vi dressyr med giggen. Lotus var ganska loj och svarade knappt framåt för mina hjälper. Så småningom kom han dock igång och jobbade ganska bra, kändes mjuk och följsam om än en aning låg i formen. Värmen under dagen hade nog tagit på honom och dessutom körde vi ju ett ganska ordentligt konditionspass dagen innan.

Kunde i alla fall konstatera att bettet (liverpoolstången) fungerade riktigt bra. Han visade nån liten antydan till att slå ifrån sig, men i stort sett så verkade han nöjd med betslingen. Ska prova det några gånger till innan jag säkert vågar tro på att det kan fungera, men det ser lovande ut så här långt.

Onsdagen fick bli en återhämtningsdag med en ordentlig promenad på töm och lite lätt jogg på utevolten som avslutning. Mötte några stallkompisar på vägen ut, de undrade om vi skulle ta åtta varv runt vallen även denna gång – de tyckte väl att matte också kunde behöva lite motion…

I morse tömkörde vi i ridhuset – även om det var härligt väder ute så är det trots allt så att tömkörningen blir så otroligt mycket bättre innanför ridhusets väggar. Lotus var jättefin. Jobbade med härlig energi och såg sådär riktigt lösgjord och mjuk ut. Joggade fram på stora volter med massor av övergångar och tempoväxlingar – och jag var nöjd med att jag fick bra respons på mina röstkommandon. Gjorde sedan fina öppnor och skänkelvikningar med en bärig häst i hög och fin form. Mest stolt var jag över våra försök till piaff; även om det inte blir så många steg åt gången så sätter sig Lotus numera i något som faktiskt alltmer börjar likna en riktig piaff. Nu börjar han verkligen att förstå vad det är jag menar och framför allt har han fått styrka nog att utföra det.

Oj vad jag har grubblat på det där med bett. Känner att det är ett område där jag inte har särskilt mycket kunskap. Lotus har alltid trivts allra bäst på ett helt vanligt tvådelat tränsbett. Jag har ibland ridit honom på ett tredelat bett och det har fungerat ganska bra, men när jag sedan återgick till det tvådelade så visade det sig att det ändå var det som fungerade allra bäst. Jag blev sedan rekommenderad att använda ett rakt tränsbett vid tömkörning eftersom det ska ligga väldigt stilla i munnen och därför skulle vara ”snällt”. Dock trivdes Lotus aldrig särskilt bra på det utan han blev lite orolig i munnen, samtidigt som jag upplevde honom som lite stum. Jag återgick därför till tvådelade bett vid all träning, oavsett disciplin, och har väl kommit fram till att det som fungerat bäst för körning och tömkörning är ett tvådelat eggbett.

När jag i våras fick problem med att Lotus blev för stark i handen började jag att använda postkandaret igen. Lotus har gått bra på det i perioder, men samtidigt har han ibland protesterat mot det och då har jag fått hänga undan det och återgå till det tvådelade bettet. Nu när han har börjat jobba i en högre och mer samlad form krävs det också lite finare instrument för att kunna öka känsligheten. Jag har aldrig kommit så långt i ridningen att jag börjat att rida på kandar på allvar, men jag inser att det på sätt och vis är där vi är nu. Till saken hör också att jag har lite problem med en hand som ibland domnar, vilket förvärras radikalt om jag måste hålla hårt i tömmarna. Och varken jag eller Lotus mår bra av en dragkamp.

Jag behöver alltså ett bett som är lite skarpare än ett tränsbett men som ändå helst inte är en ”vanlig” stång eftersom Lotus inte verkar gilla dem. När jag surfade runt lite hittade jag ett tredelat postkandar, undrar om det skulle kunna fungera? Någon som har något tips på ett bett som skulle kunna fylla vårt behov?

Diskuterade problemet med A igår och hon föreslog att jag skulle prova hennes liverpoolstång med tungfrihet. Eftersom jag ändå hade tänkt köra så provade jag det direkt. Lotus ”svalde” snällt bettet utan att visa det minsta obehag så det var ju ett gott tecken. Vi var bara ute och travade och galopperade på vallen så det blev inget riktigt uttömmande test av bettet, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus inte en enda gång visade någon som helst antydan till att han skulle ha några problem med bettet så det verkar ju lovande så långt. Nästa steg blir att köra ett dressyrpass på det.

Gårdagens pass blev ett riktigt konditionspass. Vi travade åtta varv runt vallen i god fart och med några korta andhämtningspauser. Varje varv är ungefär en kilometer så det blev ett ganska rejält pass. Tyvärr tänkte jag inte på att använda telefonen som mätinstrument, men jag kunde i alla fall konstatera att Lotus höll ett riktigt bra tempo – som snarare blev allt högre ju längre vi höll på än tvärtom – och han verkade inte vara det allra minsta trött när vi var klara. Konditionen är det definitivt inget fel på!

Så var det dags att sammanfatta en intensiv helg ( hoppas att ni orkar med ett långt inlägg!). En tävlingshelg som ur tävlingsperspektiv faktiskt var totalt misslyckad, men som ändå blev ganska härlig sommarhelg i hästens tecken. Vi inledde i fredags med besök av kompisar med hästtokiga småtjejer och självklart ville de hänga med till stallet. Två lyckliga små flickor fick borsta och pyssla med en mycket nöjd Lotus. Gjorde sedan ett dressyrpass på gräsbanan, där mina gäster fick turas om att vara groomar. Jag körde igenom programmet och jobbade lite extra med de saker som fungerade mindre bra. Körningen kändes helt OK, men inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Bland annat tyckte jag att Lotus kunde ha haft lite mer bjudning, det var först mot slutet som han kom igång ordentligt - och då vågade jag inte fortsätta att köra eftersom jag inte ville trötta ut honom. När vi skrittade av fick småtjejerna turas om att hålla i tömmarna och jag var riktigt imponerad över hur koncentrerat och fint de styrde Lotus kors och tvärs över banan – och hur snällt han följde dem.

Sedan följde det sedvanliga pysslet med allt som hör tävlingsförberedelserna till. Det är mycket som ska putsas, packas och fixas och när jag var klar med allt i stallet och helst av allt bara ville åka hem så var det bara att istället styra kosan upp till tävlingsplatsen med vagnen. Ibland undrar man varför man valt en så komplicerad sport som körning!

På lördagsmorgonen lastade jag Lotus, hämtade jag min groom Åsa vid tåget och åkte upp till Johannesberg. Vi hade gott om tid att både fika och göra oss iordning innan det var dags att bege sig upp till tävlingsområdet. När jag började köra fram kände jag direkt att det här inte var nån bra dag. Lotus kändes loj och oengagerad, men framför allt så gick han och trasslade med munnen mest hela tiden och ville inte alls gå fram. En gång la han tungan över bettet på riktigt så att jag var tvungen att gå ur vagnen och lätta på nosgrimman för att han skulle kunna lägga den rätt igen, en annan gång lyckades han ordna till det själv. Men det är klart att det störde körningen. Mycket. Min tränare såg mitt problem och gjorde sitt bästa för att hjälpa mig. Hon sa åt mig att trava på ordentligt på långa raksträckor och bara låta Lotus rulla på och bli varm i kroppen. Han kom igång riktigt bra, travade med härligt påskjut och satte verkligen under sig bakbenen. Dock kvarstod problemet; så fort jag tog i tömmarna för att svänga eller göra en förhållning så stod han emot, slutade att gå fram och visade med all önskvärd tydlighet att han inte var särskilt nöjd med situationen. Jag ansträngde mig verkligen för att vara extremt mjuk och stadig i handen, ta så lite som möjligt i honom och bara få honom att jobba framåt och visst blev det bättre, men riktigt bra kändes det aldrig. Och jag blev väldigt stressad av att tiden fram till vår start snabbt krympte och det blev alltmer tydligt att jag inte skulle hinna få ordning på körningen innan det var dags för vår start.

Så fick vi startsignal, travade in på medellinjen med en häst som faktiskt bjöd riktigt bra. Gjorde halt  - och sen försvann all framåtbjudning. Vi tog oss igenom programmet utan någon som helst bjudning och med en häst som knappt lyssnade på mig. Nu var han i och för sig lugn i munnen, men han jobbade inte överhuvudtaget och det kändes som om jag inte kunde påverka honom det minsta. Inte blev det bättre av vetskapen om att domaren var densamma som tidigare skällt på mig för att jag använt pisken för mycket – därför vågade jag nästan inte använda den överhuvudtaget och istället ”tjatade jag ihjäl” Lotus med smackningar och glada tillrop, utan att få nån större respons. Vägarna blev slarviga och ökningarna obefintliga – inte för att jag egentligen slarvade utan för att jag helt enkelt inte kunde påverka hästen att göra det jag faktiskt ville. Det hela var en pina, jag ville bara att det skulle ta slut och att vi skulle kunna lämna banan.

Min första kommentar när vi kom ut var att jag aldrig mer skulle tävla. Men sen började vi att analysera det hela och det stod alltmer klart vad det var som var fel. Lotus vill helt enkelt inte gå på postkandaret längre. Han gick bra på det från början, men sen blev det bara problem och jag slutade helt att använda det under en lång period. I våras tog jag fram det igen eftersom han blivit väldigt stark i handen och då fick jag på nytt bra resultat av det. På sistone har jag dock återigen sett tecken på att han inte riktigt gillar det längre. Han har grimaserat lite när jag tränsar och när jag börjar korta upp tömmarna första gången blir han ibland lite ”trasslig” med munnen. Dock har det gått över så fort han kommit till arbete och sedan han gått väldigt bra på det bettet. Det är därför jag ändå fortsatt att köra på postkandaret, trots att det kanske inte fungerat helt perfekt. Vi är inne i ett skede i utvecklingen när ett tränsbett känns lite för ”trubbigt” och jag har behövt det lite skarpare postkandaret för att få en större känslighet. Jag har dock varit väldigt medveten om att det är ett ganska skarpt bett och verkligen ansträngt mig för att vara extremt mjuk och stadig i. Men nu var det tävlingsnerver, en kusk som blev lite för stressad och ville lite för mycket – då fick Lotus nog och gjorde sitt bästa för att bara stänga av. Det är klart att jag borde ha sett tecknen långt tidigare och bytt ut bettet mot ett som jag vet att han trivs på. Det är ju synd att det skulle krävas en tävlingsstart innan jag lyssnade på min häst!

Till precisionen la jag helt om strategi. Hela framkörningen gick ut på att få en glad häst som bjöd framåt, helt utan krav på formen. Hade ett par bakslag när han började att ”greja med tungan” igen och nästan stannade, men vi löste det och mestadels jobbade han på bra framåt. Inne på banan lyckades jag ratta runt bland konerna nästan utan att ta i tömmarna (det var ganska snälla vägar) och Lotus jobbade på riktigt bra och vi petade faktiskt bara ner två bollar. Inte nån fantastisk runda, men jämfört med den katastrofala dressyren så var det ändå riktigt bra.

Jag kunde ha varit fullständigt missnöjd med min dag, men konstigt nog så tyckte jag ändå att dagen på det hela taget var riktigt lyckad. Kanske hänger det ihop med att jag aldrig varit nån riktig tävlingsmänniska. Jag tycker att det är kul med tävlingar, men det är inte så viktigt att vinna. Men solen sken, jag hade jättetrevligt sällskap av min kompis och dagens groom Åsa, som jag träffar alldeles för sällan. Vi hade gott om tid att fika och prata mellan klasserna, Lotus var på sitt allra mysigaste humör och tyckte att det var jättetrevligt att umgås med oss och fika på sitt sätt (dvs varva gräs med betfor och äpplen som Åsa snällt matade honom med). Vi hade helt enkelt en mysig utflykt. Körningen gick ju visserligen fullständigt ”åt pipsvängen”, men jag kan ändå glädjas åt att Lotus under uppvärmningen stundtals ändå jobbade otroligt bra – den trav han hade när han bara fick jobba på ostört vad helt fantastisk, om vi någon gång kan få visa upp den på banan så kommer det att bli riktigt bra. Och poängen blev ju, förstås, låga, men inte så låga som jag hade trott. Att vi trots allt fick en hel del sexor och nån sjua trots en dålig uppvisning får jag väl ändå ta som ett bevis för att vår lägstanivå har stigit ordentligt. Dessutom vet jag ju precis vad det var som gick fel och jag har ett konkret problem att börja jobba med. Så vi kommer igen, synd bara att det är så lång tid till nästa tävling!

Söndagen tillbringade jag som funktionär på maratonbanan. Jag har ju tagit ett ”principbeslut” att inte köra maraton med Lotus. Han skulle förmodligen klara det alldeles utmärkt och han skulle alldeles säkert tycka att det var vansinnigt roligt. Men jag känner att jag inte vill riskera att pressa honom hårdare än vad som är lämpligt, något som är väldigt lätt hänt i en tävlingssituation. Men visst blev jag sugen på att köra och beslutet kanske kan komma att omprövas. Hur som helst så var det både roligt och lärorikt att se de andra köra, inte minst tack vare att jag hade kunniga ”kollegor” i mitt hinder som delade med sig av sina erfarenheter. Och Lotus fick en välförtjänt vilodag.

Det blev inga bilder på hela ekipaget så ni får hålla till godo med bilder på Lotus och groom!

Det är ju tävling på lördag – och jag som hade tänkt träna så intensivt inför tävlingen har mest ”lattjat runt” den senaste veckan. Därför fick det bli dressyrkörning i går kväll, trots duggregn och allmän blöta. Och Lotus var kanonfin! Det var otroligt mycket energi i honom och han jobbade verkligen jättetrevligt. Försökte att dels tänka på allt som A sa vid senaste träningen och dels göra en hel del av de rörelser som ingår i programmet. Fick dock ta det lite försiktigt med ökningar och snäva svängar eftersom det var lite halt på grund av regnet. Mestadels så kändes allt ganska lätt och Lotus var både följsam och lydig. Om jag ska hitta något att klaga på så var han ibland lite ”tjafsig” i munnen och slog sig fri emellanåt. Men på det stora hela så kändes det bra och det var enormt roligt att köra, så roligt att jag nästan hade svårt att sluta trots att jag var ganska blöt och klockan var mycket.

I morse tränade jag för A. Vi värmde upp med mycket övergångar och tempoväxlingar och Lotus var fin i formen från start. Dock måste jag tänka på att bli mer distinkt i övergångarna och se till att jag verkligen får resultat direkt. Körde sedan igenom programmet. Trodde att jag improviserade lite här och där eftersom jag inte var riktigt säker på att jag kunde programmet, men när jag lite senare läste på så visade det sig att jag gjort helt rätt. Det gick väl lite si och så… Dels är det lite svårt att köra program på en bana utan vare sig staket eller några andra riktmärken och dessutom med fel mått, men det kanske är en dålig ursäkt. För det ÄR svårt att köra program, och jag förstår inte varför jag alltid ska glömma bort (eller kanske strunta i?) att träna på detta förrän precis innan det är dags för nästa tävling! Nu när jag verkligen skulle göra varje moment på rätt ställe så blev det ju tydligt att Lotus kanske inte alltid gick precis där jag ville att han skulle vara. Det blev lite vingligt här och där och det blev tydligt vad jag behöver träna mera på.

Vid andra försöket gick det dock mycket bättre och bitvis kändes det riktigt bra. Nu var Lotus klart mer följsam, vi vinglade inte fullt lika mycket och den här gången fick vi inga galoppinslag i travökningen. Däremot blev det lite rörigt när det plötsligt hoppade upp en hare mitt framför fötterna på Lotus. Vet inte vem av dem som blev räddast, men de flög åt varsitt håll och sen skyggade Lotus för fiktiva harar några gånger.

På det hela taget var jag jättenöjd med vårt pass och Lotus har verkligen blivit fin. Han går med en härlig takt, känns väldigt lösgjord och jobbar i otroligt bra form. Om jag ska hitta något att klaga på så slår han sig då och då fri och blir lite ojämn i formen. Samma sak gäller tempot, som varierar lite mellan undertempo och ”springigt”. Jag tror dock att detta kan förklaras just av att Lotus har utvecklats så otroligt bra och jobbar på ett helt annat sätt än tidigare – han orkar helt enkelt inte riktigt hela vägen och det är när styrkan inte riktigt räcker till som problemen uppstår. Men när han går bra, ja då är han jättejättefin och när vi avslutade med att trava på en stor åttvolt så kändes det sådär härligt mjukt, lösgjort och lättsamt. Ska bli riktigt kul att tävla på lördag och se vad vi kan prestera!

Måste bara visa den här bilden från i söndags på en väldigt liten men väldigt lycklig tjej på en stor häst!

Jag har även uppdaterat albumsidan med lite bilder från 2014.