Självklart blev det en tur med vagnen. Det finns många bra saker med körning och en är att det är så trevligt att kunna ta med kompisen ut på en tur och att sitta och småprata på kuskbocken i solskenet med en nöjd ”tussrumpa” som guppar framför en är ett väldigt trevligt sätt att umgås på. Jag hade bestämt att vi skulle ge oss ut på långtur. Vi är tyvärr inte begåvade med så mycket rid- och körvägar runt vårt stall, men om man är beredd att ge sig iväg en bit så finns det en hel del trevliga vägar. Om man kommer med vagn fungerar dock inte genvägarna genom skogen utan man får vackert följa landsvägen. Att ge mig ut i trafiken är dock något jag dragit mig lite för. Visst, Lotus är i det närmaste 100 procent trafiksäker och det är inte mycket som skrämmer honom, men jag är mera orolig för vårdslösa bilförare.
Hur som helst, nu kände jag mig redo att ge mig ut på detta äventyr. Vi följde landsvägen ett par kilometer bortåt och Lotus knallade på väldigt nöjt och med spetsade öron och vaken blick. De bilister vi träffade på var oerhört hänsynsfulla och vänliga och Å och jag hjälptes åt att hålla utkik efter bilar för att slippa bli överraskade bakom nån kurva. När vi svängde in på den väg jag planerat att vi skulle köra möttes vi dessvärre av en skylt som varnade för älgjakt så det var bara att vända och fortsätta en bit till på landsvägen. Där fanns det en fin grusväg som slingrade sig fram mellan åkrar och ängar och förbi små fina hus. Här var underlaget bra och Lotus fick trava på. Han var otroligt nöjd och travade på med härlig energi, alltmedan han nyfiket tittade sig omkring. Det här var helt nya vägar för Lotus och det märktes verkligen att han tyckte att det var oerhört spännande, men inte en enda gång blev han tveksam – det är liksom inte hans grej. En enda gång blev han lite rädd och for iväg i galopp ett par språng. Det visade sig då att vi hade en bil precis bakom oss, något som varken jag eller Å hade märkt. Det var en hel kolonn med jägare som hade kommit ifatt oss, men vi kunde köra åt sidan och släppa förbi dem och ordningen var återställd.
Vi fick vända och ta samma väg tillbaka, men det gjorde inget för omgivningen var vacker, solen sken och det var otroligt varmt och skönt för att vara en av de sista dagarna i oktober. Lotus var precis lika pigg och glad hela vägen hem också. Trippmätaren visade på en dryg mil när vi var tillbaka vid stallet, men Lotus var allt annat än trött och hade alldeles säkert orkat springa en bra bit till. Och det var ju ingen särskilt jobbig tur, vi skrittade ju trots allt ungefär två tredjedelar av sträckan. Samtidigt tror jag att Lotus mår väldigt bra av just den här typen av turer – och det är ju just det här som jag har haft svårt att ge honom förut eftersom jag inte vill rida honom så långt. Men nu har vi långturer med vagn på vår repertoar och det kändes som ännu en passerad milstolpe när jag nu vågat mig på denna tur.
Igår var det äntligen dags för träning för S igen, det var sju veckor sen sist. S är klok och påminde mig om det som jag så väl vet men ändå lätt tappar bort, nämligen hur viktigt det är att göra ett ordentligt lösgörande jobb i skritt innan det ens är nån idé att börja trava. Hon konstaterade att Lotus blivit lite stel efter vilan och nu gällde det att få honom mjuk och lösgjord och svara rätt för hjälperna igen. Det blev ett långt pass med serpentiner, volter och flyttningar i skritt och jag fick till att börja med vara lite ”yvig” med mina hjälper för att få Lotus att följa med. Jag kände verkligen hur han blev allt mjukare och följsammare och började jobba genom kroppen. När jag så småningom fick börja trava kändes han mjuk och fin och väldigt balanserad och taktmässig. Inte riktigt lika fin i vänster varv som i höger, men det blev bättre och bättre.
Lotus var extremt pigg och glad och full av energi. Han fick ”springa av sig” lite innan vi gick tillbaka till skritt och tränade många halter och ingångsättningar. Sen fick han börja jobba lite mer seriöst även i traven. Eftersom vi inte vågar rida så mycket svängar och volter i trav så fick jag använda hörnen samt ställa igenom ibland på raksträckorna. Jag fick tänka mycket på att inte ta ut innerhanden utan hålla den mot mankammen och istället gärna höja handen för att få igenom tygeltaget bättre. Det gav resultatet att Lotus tog innertygeln väldigt bra samtidigt som jag kunde behålla greppet om yttersidan och fick igenom halvhalterna.
Lotus jobbade verkligen jättebra. Fick honom rund och fin och han jobbade genom kroppen på ett sånt där härligt sätt när man verkligen känner hur ryggen jobbar och hela hästen liksom böljar. Vi gjorde inga ansatser att samla honom mer eller korta upp traven utan han fick jobba rund och låg och ganska framåtgripande. Detta för att ge honom en chans att hitta tillbaka till den styrka och form som han hade innan han blev skadad. Och vi är snart tillbaka där!
När vi kom till galoppen så tyckte Lotus helt klart att det var tempot som räknades – och det skulle gå fort. Dock visade det sig att det var just när jag släppte fram honom och lät honom rulla på i ett ganska högt tempo som han blev sådär härligt rund och fin och fick en jättefin galopp. Därför fick han hållas så länge tempot inte var högre än att han var styrbar. Riktigt fina fattningar fick vi också.
Jag satt bara och log och njöt av den enorma arbetsglädje som Lotus så tydligt visade. Visst, Lotus har alltid varit arbetsvillig, men efter den här senaste vilan har han visat tydligare än nånsin att han verkligen älskar att arbeta. Vi njuter verkligen båda två av att vara igång igen och dagens träningspass kändes enormt bra. Finaste älskade Tussen, du gör mig så lycklig!