Framsteg
Vi har gjort enorma framsteg inom dressyren och sådant som tidigare kändes helt ouppnåeligt är nu vardagsmat. Det intressanta är att vi nu för tiden nästan bara gör bra pass, till skillnad från tidigare när det kunde gå ganska många mer eller mindre dåliga pass på varje träningspass som kändes riktigt bra. Då kändes det också som om det nästan var nödvändigt att ha en tränare till hjälp för att kunna göra ett bra arbetspass – nu gör vi regelbundet bra pass även på egen hand, även om det självklart är till stor hjälp att ha tränarögon till hjälp. Tyvärr blev det inga körkurser i år, vilket känns lite tråkigt. Däremot så har jag tränat regelbundet för min hemmatränare hela året och det är henne jag kan tacka för de enorma framsteg vi gjort. Det känns verkligen som om bitarna har fallit på plats och jag har fått en mycket större känsla för vilka verktyg jag ska använda för att komma tillrätta med olika problem.
 
Jag har även tömkört Lotus regelbundet och där syns det minst lika tydligt som i körningen vilken otrolig utveckling han haft. Jag har betydligt lättare än tidigare att få honom att jobba i en hög och samtidigt lätt form. Jag kan samla och länga honom på ett bra sätt och när jag samlar honom ordentligt gör han faktiskt vad som nu nästan kallas för en riktig piaff och över bommar går han nästan i passage.
 
Vi debuterade medelsvår dressyr i våras och även om vi vid den första tävlingsstarten kanske inte riktigt var mogna för uppgiften, så kan jag nu definitivt med gott samvete säga att Lotus går medelsvår dressyr och han behärskar både ökningar och samling samt jobbar i den högre form som klassen kräver.

Hinderkörning och precision
Framför allt under våren tränade vi en hel del både på hinderkörning och precision inomhus, både med tränarhjälp och på egen hand. Där märks det tydligt att både Lotus och jag har utvecklats mycket. Dels så är Lotus nu mycket lydigare, följer mig på ett bra sätt och jag kan i allmänhet lita på att vi kan hålla den linje jag tänkt mig istället för att driva iväg åt ena eller andra hållet. Dessutom har Lotus nu verkligen förstått vad det går ut på att springa i hinder och är liksom ”målsökande” och letar själv efter en lämplig öppning att ta sig igenom.
 
Vägar som tidigare kändes helt omöjliga att köra och svängar där vi hela tiden fastnade, tappade tempo och tyckte att det var alldeles för trångt kan vi nu köra i ett ganska högt tempo, vilket i sin tur ger körningen mycket bättre flyt. När jag vid ett tillfälle körde en hel precisionsbana i en ganska frisk galopp, med prydliga byten när vi bytte riktning, var jag oerhört stolt. Det var på något sätt det ultimata beviset för att vi verkligen hade utvecklats, tidigare så hade det varit fysiskt totalt omöjligt för oss att klara en hel bana i galopp. Det är så fantastiskt roligt att få uppleva denna utveckling och känslan av att kunna kommunicera på det här sättet med en häst är helt otrolig! Att köra hinder är dock lite svårare än koner eftersom vi då upplever det som trångt på ett annat sätt, men jag hoppas på att vi ska hitta flytet även där.

Kondition och styrka
Vi har även ägnat oss mycket åt konditions- och styrketräning. Under utomhussäsongen gjorde vi regelbundet rena konditionspass och Lotus har inga problem att trava och galoppera över en mil i ett tempo som ligger klart över vad han behöver prestera på ett maraton och detta utan att verka särskilt ansträngd. Snarare tvärtom faktiskt och inte helt sällan så har bjudning och tempo snarare ökat än minskat ju längre vi hållit på och helt klart så har han en enorm kondition. Utan att jag direkt kräver nån egentlig dressyrform så jobbar han väldigt trevligt och är självbärig och fin och det syns tydligt hur korrekt han jobbar, även när jag inte kräver någon direkt dressyrform.
 
Under sommaren ägnade vi oss nästan bara åt utomhuskörning och skippade i stort sett helt dressyren. När vi sedan återupptog dressyrträningen hade han inte tappat någonting, snarare tvärtom, så det var tydligt att långturer med vagnen och mycket utomhusvistelse hade hållit honom igång och stärkt honom.
 
Lotus gick på dygnet-runt-bete ungefär sex veckor, men hölls igång större delen av tiden. Dock fick han knappt två veckors sammanhängande vila i början av betesperioden och ytterligare några kortare viloperioder.

Härliga utflykter
Främst under sommaren gjorde vi en hel del roliga utflykter och tog med oss häst och vagn och åkte till nya ställen för att köra långturer. Lotus älskar verkligen att åka på utflykt och lever upp ordentligt när han får springa på nya och för honom okända vägar. Den kanske allra roligaste utflykten var när vi åkte till bekanta i Roslagen och bodde över en natt och kunde njuta av helt fantastiska körvägar i två dagar. Sällan har väl Lotus varit så pigg och glad som under den utflykten! Vi har även varit vid Angarns träningscamp ett par gånger och kört på deras otroligt fina vägar.

Vi gjorde även en bröllopskörning i juni. Bruden var en gammal bekant och det kändes extra kul att köra någon som man faktiskt känner. Vi fick vara med vid fotograferingen och det togs massor av bilder både med och utan häst. Det var så otroligt vackert med brudparet på kuskbocken. Lotus skötte sig, som vanligt, exemplariskt och stod snällt stilla med spetsade öron.

Några veckor senare var det dags för ännu en tävling på Johannesberg, och den här gången gick det inte alls lika bra. Redan vid framkörningen kände jag att Lotus inte riktigt var med mig och även om vi genomförde programmet utan större missar, så blev det också utan några större höjdpunkter. Hade helt enkelt en dålig känsla, vilket var jättetråkigt, särskilt med tanke på hur bra känsla jag haft på träningarna.

Som tur var så dök det upp ännu en tävling, i oktober. Det var Roslagens rid- och körklubb som bjöd in till tävlingar i dressyr och precision och där ingick även DM för stockholmsdistriktet. Den här gången hade jag en helt annan, mycket bättre, känsla på framkörningen och även om vi tappade lite av spänsten och bjudningen när vi kom in på banan så gjorde vi en riktigt bra uppvisning utan några egentliga missar. Vi fick fina poäng, totalt 50 straff, och även om jag vet att vi kan ännu bättre så var det helt klart en av våra bättre prestationer på tävlingsbanan. Även precisionen var definitivt en av de bästa vi gjort med god fart, bra vägar och inte en enda boll ner. Vi vann både dressyr och precision med god marginal och så även DM, där dressyr och precision slogs samman. Visst, det var inte särskilt många startande och konkurrensen var inte alltför hård, men jag var ändå otroligt nöjd med vår insats. Det har hänt att jag känt att jag fått pris inte för att vi var bra utan för att de andra var ännu sämre, men så kändes det inte den här gången utan nu tyckte jag verkligen att vi var värda våra tre blågula rosetter.

Maraton
Vi har även kört maraton vid tre tillfällen, två Pay & Drive och en riktig tävling (LB, där vi fick en clear round-rosett), alla på Johannesberg. Lotus har tydligt visat att han tycker att detta är otroligt kul och hållit ett högt tempo. När det var Pay & Drive körde vi LA (dock ingick bara hindersträckan), vilket innebar att vi fick galoppera. Jag lät då Lotus ligga i en bra galopp där underlaget var bra för att sedan ”ha råd” att ta det lugnt där underlaget var sämre. Däremot hade vi lite svårt att hålla tempot i hindren, vi fick helt enkelt inte samma flyt i hindren utomhus som vi börjat få när vi tränade inomhus. Dock var det tydligt att Lotus var väl förberedd för uppgiften konditionsmässigt och han var inte det minsta trött när vi gick i mål utan han hade nog gärna gått ett varv eller två till.
 
Jag som tidigare sagt att jag aldrig ska köra ett riktigt maraton med Lotus, börjar nu definitivt att ompröva det beslutet. Med tanke på hur otroligt stark och vältränad han är nu och hur bra han har hållit för årets ganska hårda träning så tror jag att han numera är ganska väl förberedd för ett maraton, åtminstone upp till LA. Det är därför inte omöjligt att det blir en start i en fullständig tävling nästa år.

Friskvård
I juni var vi hos veterinären för att göra en avstämning. Veterinären gjorde en genomgång av Lotus och konstaterade att han visserligen var lite stel och att det fanns en lätt ojämnhet på vänster fram, men att det inte var ”värre än vanligt” utan snarare ganska bra för att vara Lotus. På det hela taget verkade veterinären väldigt nöjd med vad han såg och han noterade att Lotus var väldigt fin i kroppen och väl musklad. Lotus fick en förebyggande behandling med ett preparat som heter bonefos och tanken med den är att den ska stärka både skelett och leder och hjälpa till att läka småskador.
 
Vi var tillbaka för ett nytt besök hos veterinären i december och även den här gången kommenterades den lätta markeringen på vänster fram när Lotus gick i högervarv, men veterinären tyckte ändå att Lotus såg oförskämt frisk och fräsch ut och att han aldrig hade sett honom trava så bra. Även den här gången fick Lotus bonefos-behandling och det ska upprepas var sjätte månad. Det kändes oerhört skönt att få bekräftat att Lotus klarat årets ganska tuffa träning och ändå kan vara i så fin form.
 
Lotus har även fått träffa kiropraktorn vid ett par tillfällen. I februari fanns det en hel del låsningar och skevheter i både bäcken och nacke, men dessa hade inte kommit tillbaka när han såg honom på nytt i juni. Däremot hittade han då en låsning bogleden som behandlades och efter detta hade Lotus en mycket bättre rörlighet och kändes även mer liksidig.

Femårsjubileum som körhäst
I somras var det fem år sedan Lotus gick framför vagnen för första gången! Föga anade jag då vilken otroligt fin körhäst jag faktiskt hade och hur roligt vi båda skulle tycka att det var med körning. Nu vet jag i alla fall en sak; att köra in Lotus är definitivt ett av de bästa beslut jag någonsin tagit!
 
För mig var inkörningen till en början mest ett kul projekt. Jag hade ingen aning om varken vad jag eller Lotus skulle tycka om det här med körning och ärligt talat så hade jag nog en ganska vag bild av vad körning egentligen handlar om och trodde nog mest att det skulle vara ett bra komplement till ridningen och en ren motionsform. Att det skulle vara SÅ kul som det ganska snart visade sig vara och att jag så småningom skulle ha en fantastisk dressyrhäst framför vagnen, det kunde jag inte föreställa mig. Inte heller fanns det ens i min begreppsvärld att jag några år senare helt skulle släppa ridningen till förmån för körningen – och att det inte ens var ett svårt beslut. Faktum är att Lotus snart varit körhäst hälften av den tid jag haft honom och till hösten är det två år sedan jag red honom sista gången.
 
Det här firade vi genom att köpa en splitter ny maratonvagn, som anlände i slutet av november. Jag har inte hunnit köra den så mycket än, men har i alla fall kunnat konstatera att den är helt fantastisk och ett riktigt ”lyft” jämfört med den gamla.
 
Ja, det har verkligen varit ett fantastiskt år! De där passen jag fått uppleva med en otroligt bra känsla i körningen och en Lotus som fullständigt dansar fram. När allt känns så enkelt och okomplicerat, nästan som om vi leker fram rörelserna, när allt känns så självklart. Den känslan är helt underbar. Känslan när bitarna faller på plats och allt bara fungerar, när det där som känts ouppnåeligt svårt plötsligt känns lekande lätt. Så otroligt tacksam för att jag trott på denna fantastiska häst och orkat kämpa vidare även när allt verkat helt hopplöst.

Fantastisk resa
Blir nästan lite tårögd när jag tänker på den resa vi gjort tillsammans. Det känns som en evighet sen jag hämtade hem den där vingliga 4-åringen från Rindö. Lotus skulle ta vid som ridhäst efter min gamla häst, Ture. Vi skulle träna en hel del dressyr, kanske även tävla lite, men självklart skulle vi även rida ut, kanske till och med hoppa lite, ha massor av kul tillsammans. Och det första året var det precis så roligt och lättsamt som jag hade tänkt mig. Sen kom skadorna. Alla resorna till veterinären. Glädjen när en skada hade läkt ut och jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen. Och hopplösheten när skadan kom tillbaka. Så många gånger som jag trodde att jag skulle förlora min fina häst. Så många tårar som jag gråtit.
 
Vändpunkten kom för ganska exakt åtta år sedan. Lotus var egentligen nästan i sämre skick än någonsin tidigare och jag trodde att han skulle få sin dödsdom på riktigt, men det var då som min veterinär sa att även om Lotus kanske aldrig skulle bli den ridhäst som jag hade tänkt mig så fanns det säkert en nivå som han kunde fungera på och nu gällde det att hitta den nivån. Det var då vi la om vår träning helt och väldigt mycket har hänt sen dess. Jag trodde då att min fina Lotus skulle bli en promenadhäst som i bästa fall skulle kunna hålla för lite lättare träning. Att jag åtta år senare skulle ha en fantastisk vältränad körhäst som fullständigt sprudlar av livsglädje, nej det hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig, även om vägen hit har varit allt annat än spikrak.
 
Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans, både i år och tidigare år, och det räcker med att jag kastar en blick på min underbara häst för att veta att han är värd precis all möda som jag lagt ner på honom. Är så tacksam över att jag orkat kämpa på och att jag trott på Lotus hela tiden, även när det känts som mest hopplöst!
 
Jag hoppas att vi har många fina år kvar tillsammans, vi har mycket kvar att göra och lära. Det ska bli väldigt spännande att se hur långt vi kan komma. Och hur länge Lotus får hålla. En sån här häst får man bara en gång i livet!

Nu är det snart jul igen! I morgon blir det traditionsenlig kadrilj med tomteluva och allt. God jul alla därute!

I torsdags vågade jag betrakta Lotus som frisk igen och han fick gå ut i sin vanliga hage – och jag vågade åka till jobbet. När jag kom till stallet på kvällen möttes jag av en ivrigt gnäggande och väldigt pigg och kontaktsökande Lotus. Så skönt att han är tillbaka igen! Sådär lite lagom jobbig som en frisk Lotus SKA vara.
 
Dock har han fått fortsätta att ta det lugnt resten av veckan – inte på grund av magen utan för att jag redan tidigare hade bestämt att han skulle få en veckas vila. Vi har mest promenerat, vilket Lotus egentligen tycker är ganska trist. Betydligt nöjdare var han på lördagens promenad, när han fick ha Amanda på ryggen. Eftersom jag inte har någon sadel så fick Amanda sitta barbacka med tömkörningsgjorden som lite stöd. Trots att det går så lång tid mellan de gånger som Lotus har ryttare på ryggen så verkade han inte tycka att det var det minsta konstigt. Vi började med att skritta en sväng ute och jag hade då ledrep på Lotus för säkerhets skull, men höll egentligen inte särskilt mycket i det, och Lotus skrittade på med betydligt större engagemang än när jag bara promenerar med honom. Sen gick vi in i ridhuset en stund och Amanda fick styra runt Lotus lite som hon ville och testa lite olika övningar och de var riktigt duktiga båda två. De fick till och med trava lite, men då hade jag Lotus på lina för säkerhets skull.
 
Igår tömkörde vi en sväng ute och agerade sällskap till en stallkompis och hennes tre-åring, som gjorde sin allra första ridtur utomhus. Unghästen skötte sig alldeles utmärkt, och det berodde nog inte bara på Lotus trygga sällskap utan på att han är en väldigt ”cool” kille. Fortsatte med ca 20 minuters jogging i ridhuset och Lotus såg jättetrevlig ut och verkade njuta av att få jobba igen. Nu får vilan vara slut för den här gången!

I måndags var vi på ”friskvårdsbesök” hos vår veterinär. Det var ett halvår sen han tittade på Lotus senast och då gav han honom Bonefos-behandling, som han tyckte skulle upprepas med sexmånadersintervaller. Eftersom Lotus nu tränat både bra och ganska intensivt kändes det väldigt bra att få kritiska veterinärögon på honom. Jag var aldrig direkt orolig för att han skulle hitta något större fel, men samtidigt vet jag att den här veterinären sällan missar något. Och om han nu skulle hitta något så vore det ju självklart bra att det uppdagades innan det hade hunnit gå alltför långt.
 
Jag fick longera Lotus i båda varven och efter det konstaterade veterinären att det som vanligt syntes en liten markering på vänster fram när han gick i högervarvet. Veterinären böjde även igenom Lotus. Jag förväntade mig nästan att han efter det skulle säga att vi skulle behandla vänster fram, men i stället sa han att Lotus såg oförskämt frisk och fräsch ut och att han aldrig hade sett honom trava så bra. Han konstaterade att Lotus nu såg ut som en riktig dressyrhäst i kroppen och att han var väldigt fint musklad och berömde mig för jobbet jag gjort med honom.
 
Kändes så oerhört skönt att veta att Lotus klarat årets ganska tuffa träning och ändå kan vara i så fin form. Och i och med det vågar jag göra följande summering: Lotus har nu varit skadefri i ett och ett halvt år, vilket är rekord under de elva år vi haft tillsammans. Och det här är första året sedan 2005 som vi inte behövt behandla skador. Måste erkänna att jag är ganska stolt över dessa rekord!
 
Lotus fick sin bonefos-behandling och tanken med den är att den ska stärka både skelett och leder och hjälpa till att läka småskador, som Lotus med all säkerhet har. Och med tanke på hur bra Lotus fungerat den senaste tiden känns det självklart att göra vad jag kan för att hjälpa honom att fungera ytterligare ett tag.
 
Glädjen över att ha en hel häst förbyttes dock snabbt mot oro. Hade bara hunnit vara hemma nån timme i måndags kväll innan jag blev uppringd av en stallkompis som sa att Lotus var orolig och verkade ha ont i magen. När jag kom tillbaka till stallet såg det ut som om någon gått fram med en elvisp i boxen och Lotus skrapade frenetiskt med framhovarna. Helt klart så hade han magknip och jag gick ner med honom till ridhuset och promenerade en stund för att sedan låta honom springa lite på lina. Efter en stund så lättade trycket och han bajsade flera högar. Så fort vi kom upp till stallet igen så började han dock återigen att skrapa och visa tecken på att allt inte var bra så det blev ytterligare en sväng till ridhuset. Nu kom det tre högar i rask följd och efter det verkade Lotus nöjd igen. Nu hade han även lite aptit igen och jag gav honom lite blött hö och betfor med mycket vatten.
 
Lotus fick stå i sin box i flera timmar innan jag faktiskt vågade lita på att allt var som det ska och jag åkte inte från stallet förrän en bra stund efter midnatt. Var tillbaka i stallet igen på tisdagsmorgonen och då verkade Lotus må bra. Lät honom stå i sjukruta för att ha koll på honom och gav honom små portioner blött hö, ljummet vatten och utspädd betfor. Promenerade med honom flera gånger under dagen och lät honom även springa lös i ridhuset. Han var ganska pigg och glad och allt verkade frid och fröjd.
 
Mellan promenaderna satt jag i vårt samlingsrum på stallets övervåning och jobbade. Framåt eftermiddagen var jag ganska säker på att faran var över och att jag skulle kunna åka hem, men vid insläpp blev Lotus orolig på nytt, skrapade med framhovarna och slängde sig ner på golvet när jag tog in honom i boxen. Det var bara att gå ner till ridhuset igen och låta honom springa på lina en stund. Han bajsade flera gånger och var sedan lugn. Nästan lite FÖR lugn faktiskt, han stod sedan i sin box och såg väldigt hängig och nästan apatisk ut och ville varken äta eller dricka. Blev riktigt orolig för honom och ringde och rådfrågade distriktsveterinären, som sa att det viktigaste var att han ganska snart kom igång och åt och drack litegrann, annars skulle hon nog behöva titta på honom. Att han var så lugn tydde på att han hade rejält ont.
 
Jag gick med honom ännu en gång, lät honom vara en stund, promenerade en sväng till, lät honom trava lite på lina. Och sakta men säkert kom Lotus ”tillbaka”, började intressera sig för sin omgivning och åt lite hö. Dock ville han fortfarande inte veta av någon vätska.
 
Jag åkte hem en kort stund för att hämta lite mat och kläder och när jag kom tillbaka möttes jag av en ivrig gnäggning och en häst som hungrigt åt av sitt hö. Har nog aldrig blivit så glad över att höra Lotus gnägga! Han hade även lagt en hög i boxen och druckit en hel del ur vattenhinken. Dock vågade jag inte riktigt tro på att faran var över än så jag stannade kvar i stallet till en bra stund efter midnatt, gick ett par promenader till med honom samt gav honom små portioner mat. När jag till slut vågade åka hem hade Lotus inte visat några tecken på att må dåligt på nio timmar, men jag kan erkänna att jag inte sov särskilt bra.
 
Även idag har jag tillbringat hela dagen i stallet och gått flera promenader samt sett till att Lotus fått lagom mycket mat och mycket vätska. Han fick även lösgaloppera i ridhuset och då var det bra fart på honom. Nu vågar jag nästan tro att krisen är över, men riktigt säker kommer jag nog inte att vara på flera dagar. Det här med magåkommor är obehagligt för det kan få såna otroliga konsekvenser. Tack och lov så har vi varit förskonade från sånt tidigare, men nu var det tydligen vår tur. Tur att jag står i ett modernt stall där det finns ett bra utrymme för en orolig matte att sitta och jobba och till och med sova lite.
 
Vad som utlöste kolikkänningen kan man bara spekulera om, men med största säkerhet hade det något samband med måndagens veterinärbesök. Det troligaste är att Lotus drack för lite under dagen. Det skulle också kunna vara behandlingen som påverkade honom, men enligt veterinären så var det inte någon känd bieffekt. Obehagligt var det hur som helst och jag är nu en väldigt trött matte. Känns som om jag bott i stallet i tre dygn.

Tänk vilken tur jag har som har en kompis som älskar att fotografera och som dessutom är bra på det! Inte blir saken sämre av att han nu köpt en ny fin kamera som han gärna ville provköra i svåraste möjliga miljö, dvs häst i ridhusbelysning. Nedan kommer därför en bildbomb från torsdagens träning. Tack snälla Bosse för ännu ett knippe fantastiska bilder på min fina häst!
 
I fredags tränade vi precisionskörning i ridhuset. Byggde upp en riktigt användbar bana som bara innehöll sex portar, men som ändå gav möjlighet till massor av variation och en hel del kluriga svängar. Lotus tyckte, förstås, att det var jättekul och det var en väldig fart på honom. Jag tränade på att köra de där lite svårare vägarna, där det blir viktigt att man verkligen håller linjen och inte svänger för tidigt, och även om vi inte lyckades varje gång så tyckte jag att vi var riktigt duktiga. Märker tydligt att Lotus följer mig på ett mycket bättre sätt än tidigare, vilket gör att det är lättare att faktiskt hålla den linje som jag planerat. Han håller också ett väldigt bra tempo och ligger gärna i en vägvinnande trav. Vi körde även en hel del i galopp och klarade ganska komplicerade svängar även i det tempot. Riktigt riktigt rolig körning med en mycket glad häst som verkligen ”öste på” och så tydligt visade hur kul han tycker att det här är och även om det var lite av ”buskörning” över det hela så jobbade han otroligt bra. Det blev ett ganska ordentligt pass och Lotus var ganska svettig, trots att han är nyklippt. Men trött, nej inte det minsta!
 
Igår dressyrkörde vi i ridhuset – och Lotus var precis hur fin som helst! Faktiskt nästan ännu finare än i torsdags och jag hade nästan en magisk känsla i körningen. Den där underbara känslan av att allt är så lätt och okomplicerat och att allt liksom bara fungerar. Så otroligt roligt att jobba med Lotus! Känns nästan lite overkligt att han kan jobba på det här sättet och att det faktiskt är min häst, som jag har tränat till den nivå han är på nu!

Idag har A och jag haft ett riktigt bra träningspass med Lotus. Jag värmde upp honom men lät sedan A köra en stund medan jag tittade på och njöt. Hon fick honom verkligen att sätta under sig bakbenen, få upp nacken och därmed få större frambensrörelser och det blev tydligt hur Lotus vinklade bakbenen och verkligen tog i bakifrån samtidigt som han blev kortare och högre i formen. Hon växlade sedan mellan samling och ökningar och Lotus såg otroligt fin ut. Härligt rörlig med luftiga rörelser och massor av påskjut, så kraftfull och energisk, han fullständigt utstrålade arbetsvilja och styrka och det var en fröjd att se honom.
 
Sedan var det min tur att köra och Lotus kändes lika fin som han såg ut. Han gick med ett härligt driv och det räckte med väldigt små hjälper för att få honom att öka eller minska. Fick några riktigt fina ökningar, men där är det viktigt att jag hjälper honom genom att behålla ett stadigt stöd på tömmen så att han inte tappar takten – om jag släpper iväg honom för mycket blir han lång och ”tappar” bakbenen istället för att få in dem under kroppen.
 
Vi filmade varandra och kunde sedan jämföra hur det såg ut. Då blev det väldigt tydligt hur viktigt det är just att behålla stödet på tömmen. Det syntes väldigt tydligt på filmen hur Lotus liksom faller isär och tappar både spänst och takt när jag ger efter för mycket. När A kör får han mer hjälp och behåller då form och takt bättre. Oavsett vem som kör blir det tydligt att Lotus inte riktigt har styrkan att hålla takten i ökningarna längre sträckor. Han går in fint i ökningen med vinklade bakben och luftiga framben, men får sedan lätt taktmissar och ibland ser det lite ut som om han har svårt att samordna bakben och framben. Väldigt nyttigt att se, film är verkligen ett bra hjälpmedel.
 
Det var ett väldigt roligt och givande pass, kul både att se Lotus och att känna honom jobba. Väldigt härlig känsla i körningen. Så stolt över min fina häst! Förhoppningsvis kommer både bilder och film här så småningom.

P.S.
Ni har väl inte missat att vi finns på Instagram också; livetmedlotus.