Ett ”problem” när man varit på en lyckad kurs är att man sedan har så höga förväntningar på hemmaträningen. Det är ju i och för sig bra, men kan också bli lite frustrerande eftersom det ju aldrig går lika bra när man på egen hand ska försöka att återskapa den där fantastiska känslan man hade på träningen.

Jag började i tisdags med ett körpass i ridhuset. Och det var faktiskt med blandade känslor jag satte mig i vagnen, ville ju så gärna att det skulle kännas lika bra som i söndags men var samtidigt väldigt medveten om att det säkert inte skulle bli så. Nu gick det faktiskt riktigt bra. Lotus kändes väldigt mjuk och följsam. Vi gjorde inga konstigheter, jobbade på längs fyrkant och diagonaler, växlade tempo och gjorde övergångar och strävade bara efter att hitta ett flyt i körningen. Och jag tyckte att vi gjorde ett riktigt bra pass. Även om jag inte riktigt kunde återskapa söndagens nästan euforiska känsla så kändes det väldigt bra och helt klart så har vi tagit oss upp en nivå till.

I onsdags körde vi också, den här gången till en början på gräsbanan och sedan på ridbanan. Jobbade på på samma sätt som dagen innan, men satte nu lite mer tryck i Lotus och krävde ytterligare lite mer arbete. Stundtals var han riktigt fin, kände hur han verkligen sköt på med bakbenen och blev luftig och spänstig i gången. Dock tycker han att det är ganska jobbigt att gå på det sättet och jag fick upprepade gånger påminna honom om att han skulle fortsätta att ta i. Allra bäst blev det när jag lät honom trava på den långa raksträckan längs ridhuset – det är lättare att hålla tempot när man slipper svänga hela tiden. Men det känns faktiskt som om jag fått en massa bra kunskaper och framför allt en bra känsla med mig hem från kursen och än så länge kan vi förvalta den.

Igår tömkörde vi på ridbanan i tät morgondimma – jag såg bara precis runt ridbanan, allt annat var bara ett vitt töcken. Lotus jobbade på bra och nu när jag såg honom från sidan kunde jag verkligen konstatera att han faktiskt fått en helt annan form med kortare hals, högre nacke och bakbenen längre in under kroppen. Han travade i jättefin form, gjorde fina öppnor och visade några steg ”nästan-piaff”. Även galoppen var jättefin, nu orkar han behålla den högre formen även där. Lite synd egentligen att vi jobbar så lite med galoppen, som nästan är Lotus bästa gångart.

Igår var det även dags för det årliga tandläkarbesöket och Lotus skötte sig som vanligt hur bra som helst. Tandläkaren hittade några vassa hakar, som även hade orsakat några små sår på insidan av kinden. Dock inget allvarligt utan snarare ”det gamla vanliga”. Känns jätteskönt att göra den här genomgången varje år, då hinner det aldrig bli några stora saker. Jag passade även på att få Lotus vaccinerad så nu får han ta det lite lugnt några dagar. Kan nog vara skönt för honom, han har haft det lite tufft på sistone.

Har fått en massa bilder från kursen. Ridhus är ju inte den mest optimala miljön för fotografering så en del av bilderna är lite oskarpa, men det är inte utan viss stolthet jag tittar på dem – Lotus är faktiskt jättefin!

Dagarna bara rusar förbi! Men i helgen var vi på kurs för Christer P och det var så fantastiskt roligt! Lotus var så otroligt fin och det var en ren njutning att köra honom.

Första passet på lördagsförmiddagen började dock kanske inte jättebra. Jag var nog lite stressad, både av att vi fått lite ont om tid och av situationen som sådan, och Lotus blev lite springig. Christer tittade på oss en stund och bad sedan att få kliva upp i vagnen. Först åkte han bara med, instruerade mig att samla Lotus lite mer och inte bara låta honom springa iväg. Dock tog det inte många minuter innan han tog över tömmarna. Förutom att han ville ha Lotus lite mer samlad så hade han noterat att Lotus inte riktigt böjer igenom åt vänster och i stället gärna lägger huvudet på sned. Ett problem som A och jag jobbat med och som blivit klart mindre, men som fortfarande finns kvar.

Christer behövde inte många minuter för att få Lotus dit han ville och när jag sedan fick ta över hade jag en jättefin häst framför vagnen. Vad jag fick med mig från detta pass var framför allt att köra med en stadig hand och inte släppa inte släppa ut Lotus för mycket utan i stället få honom att sätta under sig bättre. Jag måste också ha ett mycket stadigt stöd på högertömmen och bara ta små tag i vänstertömmen med ständiga eftergifter när jag vill svänga vänster, absolut inte bli hängande i vänstertömmen.

Inför eftermiddagens pass såg jag till att få en bättre framkörning än jag hunnit med på förmiddagen. Jag hade den stora förmånen att ha min hemmatränare A med mig. Hon har ingen häst att köra just nu, men tycker ändå att det är lärorikt att åka på kurs och se och höra. För mig är det en oerhörd tillgång att ha med henne. Dels för att kunna bolla och diskutera där på plats och dels för att få hjälp att jobba vidare när vi är hemma igen. Nu kunde hon hjälpa mig med framkörningen för att snabbt komma tillbaka dit vi var på förmiddagen.

Lotus kändes fantastiskt fin när vi kom in i ridhuset för nästa träningspass. Han gick med en otrolig spänst och schvung, svarade bra framåt och gick samtidigt att samla med små hjälper. Christer var väldigt nöjd, framför allt med att Lotus nu var rak och liksidig. Vi jobbade bl a mycket med tempoväxlingar och jag fick tänka mycket på min egen position och att ha den där stadiga handen.

Faktiskt så gjorde vi inget speciellt under detta pass. Inga riktigt svåra saker och egentligen fick jag inte lära mig något nytt. Men, jag fick uppleva en helt fantastisk känsla i körningen! Lotus bara flöt fram, allt kändes enkelt och okomplicerat – det var precis som att en massa lösa pusselbitar hade hittat sina platser och bildat en fungerande helhet. Jag var så otroligt nöjd och lycklig efter detta pass och ville bara krama min underbara häst! Inte blev jag mindre glad av att Christer uppenbarligen var väldigt nöjd med det han såg. Han tyckte att Lotus (och även jag) hade utvecklats jättemycket sen han såg oss senast och helt klart gillade han det han såg. Efter att ha resonerat lite med A efteråt insåg jag också att Christer egentligen hade höjt nivån ganska ordentligt just genom att få mig att kräva lite mer samling av Lotus. Hemma har vi jobbat mycket med att få Lotus att svara framåt – nu är det dags att ta nästa steg och använda denna energi till samling.

Söndagens träningspass bjöd på lite mer svårigheter än de tidigare. Nu hade vi koner som hjälpmedel, vilket ju är väldigt avslöjande. Med hjälp av dessa fick vi visa att vi kunde köra raka linjer innanför spåret och sedan även serpentiner. Vi fortsatte med volter och halter, fortfarande med koner för att göra saker exakt där det var tänkt. Och Lotus var bara SÅÅÅ fin! Han jobbade med en otrolig energi och spänst och var samtidigt väldigt lyhörd och följsam. Ja, han var så känslig att jag flera gånger kom på mig själv med att göra för stora tömtag, med påföljden att Lotus vinglade iväg och inte alls hamnade där jag tänkt mig. Även genom svängar och på volter gick han i ett klart högre tempo än vi normalt brukar lyckas med, vilket gjorde att han blev väldigt flott och rörlig. Den stela vänstersidan var som bortblåst, nu kändes han helt liksidig.

Om jag var nöjd redan dagen innan så var jag ännu nöjdare nu – den känslan jag hade i körningen har jag nog aldrig riktigt uppnått förut. Det var som om Lotus bara flöt fram, till synes utan ansträngning och utan att jag behövde driva honom särskilt mycket. Jag var en otroligt stolt och nöjd matte när vi lämnade ridhuset.

Jämfört med tidigare kurser så bjöd den här träningen kanske inte på så mycket nytt. Ibland har jag kommit hem med massor av saker som jag behöver träna/ändra på. Kanske också känt mig lite frustrerad över hur svårt allt är och hur mycket vi har att jobba med. Den här gången kändes det mer som om jag fick bekräftat att vi var på rätt väg och hjälp med att slipa till det vi redan har. Och min känsla var stolthet. Jag var så otroligt stolt över min fina häst och nöjd med det jobb vi gjort. Ibland behöver man faktiskt få lite bekräftelse, få veta att det jobb man gjort gett resultat och att man gjort det ganska bra. Det var det jag fick med mig hem den här gången. Det och den där fantastiska känslan jag fick uppleva i körningen under dessa pass – den känslan är obetalbar!

Det var ju väldigt roligt när vi under en period körde par med Nisse och Lotus och visst har jag hoppats på att Lotus så småningom ska få en ny parkompis. Mitt hopp har egentligen stått till att A ska köpa en ny körhäst som kan gå i par med Lotus, men det har dragit ut på tiden. Därför kom A och min körkompis P på att vi skulle låta Lotus gå i par med Ps häst Dando. Kan väl erkänna att jag hade mina betänkligheter – inget ont om Dando och P har gjort ett fantastiskt jobb med honom. Men, han är inte direkt någon häst att lita på utan full av åsikter och jag har sällan träffat på en häst som skapar så många konstiga, ibland farliga, situationer. Nåja, jag tyckte att vi i alla fall kunde prova att sätta dem i par och se vad som hände. Igår skulle vi därför prova att tömköra dem ihop. A tyckte att vi borde ha riktiga parselar för att kunna sätta ihop hästarna i bröstorna, men för att spara tid valde vi ändå att ha våra vanliga selar (vi skulle ha precisionsträning efteråt).

Vi kopplade alltså ihop hästarna med partömmarna, A höll i tömmarna och jag och P ledde hästarna och försökte att få dem att gå nära varandra. Gick bra till en början, tills Dando plötsligt stannade och Lotus fortsatte att gå. Exakt vad som hände såg jag inte, men klart är i alla fall att båda hästarna fick lite panik över att det stramade och drog i munnen på dem och det fick dem att dra ännu mer – hästar är ju inte så smarta, det vore bättre om de försökte att släppa efter om de fastnar men i stället så får deras instinkt dem att dra ännu mer. Det blev lite lätt kaosartat en stund, hästar och människor for åt alla håll, men jag hade sinnesnärvaro nog att snabbt koppla bort tömmarna från Lotus.

Resultatet av detta experiment var en häst som var märkbart irriterad i munnen och en sele som fått några sömmar sönderslitna. Gissa om jag förbannade mig själv för att vi gjorde denna övning med fel utrustning (trots att vi visste att det var fel) och att jag hade stångbett på Lotus!? Nu tror jag inte att skadan är särskilt stor, men så himla onödigt! Olyckan kan vara framme mycket fortare än man anar, trots att man tror att man har situationen under kontroll.

Vi fortsatte med precisionskörning. Lotus kändes jättefin att köra, men helt klart så var han lite irriterad i munnen och därför extremt känslig. Han ville gärna krulla ihop sig, antagligen för att slippa känna bettet så mycket, och jag fick jobba jättemycket med att vara lätt i handen och störa honom så lite som möjligt. Dock tror jag inte att det var någon större fara med honom, så länge jag körde honom med lätt hand och lät honom jobba på framåt var han hur nöjd som helst.

A hade byggt upp en riktigt klurig precisionsbana åt oss. Vi fick börja med att köra genom ett konpar som stod i hörnet och så nära väggen att man nästan fick placera hästen mot sargen innan det var dags att svänga. En riktig utmaning där det verkligen avslöjades om man hade en följsam häst, men en riktig seger när man fick det att fungera. Vi fortsatte med en serpentin, där jag verkligen kunde njuta av en häst som var härligt följsam och verkligen bjöd mot konerna. Vi fick sedan köra en hel bana och det var hur kul som helst. Lotus jobbade verkligen jättebra, var fin i formen och hade härlig bjudning. Jag tyckte att jag fick in en bra känsla i körningen och att det började kännas som om jag faktiskt fått lite kläm på det här med precision. Att Lotus verkligen älskar det gör det inte mindre roligt!

Idag fick jag hjälp av A med lite körträning. Jag lät henne värma upp Lotus och han såg riktigt fin ut. A tog det lite försiktigt i början, lät honom ”lufsa på” lite för att komma igång i kroppen och hennes fokus var på att få honom att mjukna och ta stöd på tömmarna. Sedan satte hon lite mer tryck i honom och han gjorde bland annat flera fina ökningar. Han såg verkligen jättefin ut och jobbade i bra form och med mycket schvung. Jag fick sedan ta över tömmarna och kunde njuta av en häst som gick med en härlig lätthet och verkligen lyssnade på mina kommandon. Vi kunde öka och minska med mycket tryck och det kändes verkligen hur rätt Lotus använde sina bakben.

Det kändes verkligen otroligt bra att köra idag och Lotus har utvecklats enormt den senaste tiden. Vi åker på kurs för Christer P i helgen och det är jättekul att vi faktiskt har en utveckling att visa upp och att vi kan få hjälp med att komma ett steg till i stället för att bara nöta på med de gamla vanliga problemen.

Helt klart så var dock Lotus lite öm i munnen även idag, men så länge man körde honom med mjuk och känslig hand så visade han inga tecken på att han stördes av det. Därför kändes det också rätt att köra honom trots detta och det blev en bra träning i att verkligen ha en känslig hand. Hoppas att han är bättre i helgen!

I torsdags tog vi maratonvagnen och värmde upp ute på stubbåkern. Lotus verkar trivas på det underlaget och han jobbade på bra. Dock märks det att det är tungt, inte så mycket för hästen att gå som för vagnen att rulla, och han får ta i ordentligt. Ett riktigt styrkepass.

Fortsatte sedan på gräsbanan med lite dressyrjobb. Lotus kändes verkligen superfin! Han jobbade otroligt bra, var mjuk och lösgjord och lyssnade verkligen på mig. Jättefin i formen och väldigt trevlig att köra. Det märktes verkligen att han blivit väl genomarbetad dagen innan. Jag märkte också vilken stor skillnad det är att köra dressyr med maratonvagnen jämfört med giggen. Giggen är så mycket lättare att dra vilket gör att Lotus kan ägna mer energi åt att jobba än åt att dra – därför får han mer framåtbjudning och luftigare rörelser framför giggen. Med giggen fortplantar sig också hästens rörelser till vagnen och jag får där en helt annan känsla för hur hästen jobbar. Jag är verkligen glad att jag kostade på mig den vagnen för den har gjort stor skillnad i vårt dressyrjobb!

Lotus blev ordentligt svettig efter detta pass, sommaren har liksom kommit tillbaka och temperaturen var nog uppe i 20 grader. Tur att han är klippt, annars hade han varit genomblöt!

Idag var en sån där härlig dag när allt bara stämde! Vi körde giggen på gräsbanan och så fort jag kortade tömmarna och började kräva lite arbete kände jag att det skulle bli ett bra pass. Lotus hittade formen direkt och det kändes som om vi bara tog vid där vi senast slutade. Värmde upp med lite lösgörande skrittjobb och Lotus kändes väldigt mjuk och följsam. Övergick till trav och framför mig hade jag en häst som jobbade på i en otroligt bra form med väl aktiverade bakben och lätt och fin i handen. Han var sådär härligt mjuk och följsam och allt kändes bara enkelt. Vi jobbade på med tempoväxlingar och han svarade precis som han skulle med att sätta under sig bakbenen och jag såg verkligen hur han sköt på framåt. När jag bad honom att minska samlade han sig ordentligt, fortfarande med mycket bakben och fortfarande lätt i handen. Vi gjorde jättefina halter och spikraka ryggningar och kunde göra både åttvolter och serpentiner med en mjuk och fin häst som liksom bara följde med. Ja, visst saknas det fortfarande lite mjukhet i vänstersidan, men även det har blivit så oerhört mycket bättre.  

Det var en ren njutning att sitta på kuskbocken och idag kändes det nästan som om vi kunde göra nästan vad som helst, ingenting kändes särskilt svårt. Jag blir så otroligt lycklig när Lotus jobbar så här bra! Det känns som om det är ett bra kvitto på att vi gjort rätt och väldigt mycket belöning för allt det jobb jag lagt ner. Jag njuter verkligen av varje sekund och vet så väl att ingenting är självklart. Jag har ingen aning om hur länge Lotus kan få fungera så här bra och är väl medveten om att den här sagan kan ta slut precis när som helst. Därför förstår jag också verkligen att uppskatta det jag har. Jag har en helt fantastisk häst och jag kommer troligen aldrig att få ha en så här bra häst igen. Därför är jag så glad att jag verkligen kan njuta av det vi har här och nu!

Dags att sammanfatta de senaste dagarna! I måndags blev det precis som planerat vilodag med klippning av lurvig Tuss. Han hade verkligen blivit enormt långhårig, rena rama ponnypälsen på sina ställen. Men nu åkte allt av. Har nog aldrig klippt Lotus så fullständigt; klippte huvudet bakom sidostyckena och benen hela vägen ner till karlederna. Dels för att det ser snyggast ut så, men också för att det faktiskt går fortare när man inte behöver ta hänsyn till att det ska bli snygga linjer där man avslutar klippningen. Dessutom blev jag faktiskt rekommenderad att klippa hela benen, inklusive hovskägg, när Lotus hade problem med mugg förra hösten. Det blir ju betydligt lättare att hålla rent och torrt när det inte finns en massa päls. Den här gången brydde jag mig inte heller om att lämna en liten ”pälslapp” på ryggen – Lotus ska ju ändå inte ha sadel på sig! Fin blev han, blank och prydlig. Dessutom fick han faktiskt behålla sin fina bruna färg i stället för att bli sådär grådaskig som en nyklippt häst ofta blir. Antar att det berodde på den tidiga klippningen och att all underull inte har hunnit växa ut än. Så här tidigt har jag aldrig klippt Lotus förut, oftast brukar jag vänta till slutet av oktober. Vilket förmodligen betyder att jag kommer att bli tvungen att klippa honom ett par gånger till i höst, men det är det definitivt värt för att ha en lättskött häst.

Tisdag blev det tömkörning i ridhuset. Vi jobbade på som vanligt med lite jobb på stora volter och en hel del jobb längs fyrkantspåret med öppnor och flyttningar samt lite ökningar. Lotus jobbade på riktigt bra och kändes fin i handen, men jag hade kanske velat ha lite mer tryck i honom. Hade också lite svårt att få till öppnorna i vänstervarvet till en början, han ville helt enkelt inte böja igenom tillräckligt. Men när jag lät honom gå i ett lite högre tempo (bra för hästen, lite jobbigt för matte) och dessutom varvade med små volter som hjälpte till med böjningen så blev det mycket bättre. Han gjorde även fina – och väldigt villiga – ”piaffer” och travade på med härlig schvung på slutet.

Idag gjorde jag lite arbetsbyte med A och hjälpte henne i stallet för att hon sedan skulle ha tid att hjälpa mig med körningen. Jag bad henne att köra fram Lotus och eftersom det gick så bra – och A tycker att det är så roligt att köra min häst – lät jag henne köra hela passet. Själv stod jag på marken i höstsolen och bara njöt. Lotus var SÅÅÅ fin! Han jobbade med en härlig lätthet och det syntes verkligen på hela hästen att han trivdes med jobbet. Han var fin redan från början, men när de hade jobbat på en stund och han verkligen hade kommit igång i kroppen så fick han en otroligt bra bakbensmekanik och härligt luftiga framben. Jag har ju inte sett honom jobba på ett tag och kunde konstatera att han blivit betydligt högre i formen samt att han jobbar mycket bättre med bakbenen, som liksom har kommit längre in under kroppen. Även om han fortfarande har svårt att riktigt hitta takten i ökningarna så gör han dem bitvis riktigt bra och det syns verkligen att han är på rätt väg och nu sätter han verkligen under sig bakbenen och kommer upp med frambenen. Det gäller bara att han får ytterligare lite styrka så att han orkar hela vägen. Enligt A så var han väldigt lätt och fin i handen, vilket också syntes. Hon tyckte även att han lyssnade väldigt bra på hennes kommandon samt att han inte alls var lika svår att böja i vänstersidan längre.

Det är väldig nyttigt att ibland stå på marken och bara se hästen jobba. Jag ser honom ju oftast från kuskbocken, därför är det bra att nån gång även få se honom från sidan och få en bild på näthinnan av vad det är jag strävar efter när jag själv kör. Dessutom är det väldigt nyttigt för Lotus att ibland få tränas av en duktig kusk som ger honom rätt signaler och rätt stöd.

Och det var verkligen en fröjd att se Lotus jobba! Jag blir alldeles varm i mitt mattehjärta när jag ser den där fina hästen arbeta framför vagnen och inser att det faktiskt är min häst, min fina häst som varit så uträknad flera gånger. Han är så otroligt fin när han kommer igång och jobbar och har en väldigt snygg sida. Helt klart så är han en sån häst som jag skulle titta till en gång extra på, även om det inte var min! Härligt också att det verkligen syns hur bra han trivs med jobbet framför vagnen. Han brinner verkligen av arbetslust och det syns lång väg och även när han måste ta i ordentligt och förmodligen tycker att det är ganska jobbigt så går han med spetsade öron och ser väldigt nöjd ut. Såna här dagar är jag extra stolt över min häst och det jobb vi gjort tillsammans!

Här är ett litet kort filmklipp från dagen (tyvärr strejkade min telefon i början så jag hann bara fånga några få minuter på slutet).