Dagens körpass innehöll flera moment. Vi började med att ta med tre glada barn – och en nästan lika glad mamma – på en liten tur. De var och hälsade på en släkting i stallet och ungarna blev alldeles till sig när de förstod att jag skulle KÖRA med min häst. Klart att vi bjöd på en liten åktur! Det är ju liksom en del av det fina med körningen att man kan ta med sig passagerare i vagnen.

När vi lämnat av passagerarna styrde vi kosan mot stubbåkern, där det blev lite trav och galopp med en pigg och glad häst. Åkern är jättefin att köra på, men det gäller att följa och inte korsa traktorspåren för då blir det en ganska omskakande upplevelse.

Passet avslutades med lite dressyr på gräsbanan. Först var Lotus mest motsträvig och visade inte nån större vilja att jobba. Ja, springa ville han gärna, men inte gå i dressyrform. Men, utan att jag egentligen vet vad som hände eller vad jag gjorde, så föll plötsligt allt på plats och vips så hade jag en fantastiskt trevlig dressyrhäst framför vagnen. Sådär riktigt fin i formen, mjuk och följsam och ett otrolig påskjut. Bara så himla trevlig att köra! Vi cirklade runt på volter och serpentiner, körde lite runt konerna som stod kvar sen förra veckan och det var bara en njutning att köra. Otroligt glad och entusiastisk häst, så mycket arbetsglädje. Det blev ett ganska ordentligt pass och Lotus var rejält svettig, men han visade inga som helst tecken på att vara trött. Tvärtom så skrittade han på med massor av energi när vi sedan skrittade av runt ängarna.

Nu ska dock Lotus få några lite lugnare dagar och hämta andan. Vi åker på kurs nästa helg så det kanske är bra att spara lite på krutet.

Min stallkompis Carro, som fotograferade oss på träningen i onsdags, har lagt upp några av bilderna på sin blogg. Riktigt fina bilder, även om jag skulle vilja redigera bort ryttaren på några bilder... Ser fram emot att få se resten, vet att 250 bilder väntar på mig på ett USB-minne.
Här finns ett smakprov.

En av de bästa sakerna med sensommaren är väl ändå stubbåkrarna! Gula och inbjudande ligger de där, som gjorda för en rejäl galopp. I år är de dessutom torra och fina. För mig är det numera självklart att stubbåkergalopperandet gör sig bäst med vagn. Och det var precis vad vi ägnade oss åt i går. Trav och galopp långa härliga sträckor på en av stubbåkrarna. Åkern sluttade dessutom lite lägligt så att man kan börja med en raksträcka för att sedan låta hästen ta i lite uppför backen. Lotus tyckte att det var härligt. Kanske lite loj från början, men sen kom han igång och jobbade på med massor av bjudning. Efter nån knapp halvtimme avslutade vi den delen av arbetet och skrittade sedan en rejäl sväng. Nöjd och glad häst!

Idag har vi tränat för S. Och idag var ingenting gratis. Lotus var inte riktigt lika arbetsvillig som han varit på sistone utan försökte komma undan lite genom att dels inte riktigt bjuda framåt och dels skjuta ut ytterbogen. Redan i skritten fick jag jobba mycket med att aktivera honom bakifrån samt verkligen använda ytterskänkeln för att få honom att placera ytterbogen rätt. Och det blev så himla tydligt att Lotus svarade rätt när jag kom åt honom; så fort han började driva med båda bakbenen så kom även den fina formen. Fortsatte med samma jobb i trav och galopp och jag fick verkligen rida så att svetten rann, men Lotus blev också riktigt fin.

Efter denna uppvärmning hade jag en riktigt trevlig häst. Vi kunde jobba vidare med öppnor och skänkelvikningar och nu hade Lotus den där fina och bäriga traven – även om han var långt ifrån lika fin som förra veckan. För min del handlade det mycket om att fortsätta att rida med mycket ytterhjälper och hela tiden aktivera Lotus. Han blir lite nonchalant och tar inte alltid riktigt hjälpen, där måste jag bli mycket tuffare mot honom.

Kunde njuta av en riktigt fin galopp på slutet och sedan trava av en häst som var mjuk och lösgjord. Riktigt samma känsla som förra veckan var det dock inte, men då gick ju också Lotus lite över sin förmåga. Däremot känns det verkligen att vi dels ökat kraven men också höjt vår lägsta-nivå rejält. Ett pass som jag idag tycker är OK men inte riktigt på topp skulle jag för några månader sedan ha betraktat som helt fantastiskt.

En stallkompis fotograferade när vi red. Förhoppningsvis kommer det att resultera i några fina bilder här så småningom.

Kan sammanfatta en intensiv, innehållsrik och väldigt rolig helg med att jag är väldigt nöjd, glad och faktiskt ganska stolt. Jag har verkligen en helt fantastisk häst och den är helgen kändes nästan som lite av en revansch. Vi har genomfört en nästan komplett tävling (om än i något förkortat skick) och vi gjorde det med den äran. Allra mest stolt är jag över segern i dressyren, men jag kan också glädja mig åt en riktigt bra precisionsrunda och ett väl genomfört maraton.

Ja, vi börjar väl med dressyren. Vi var ute i god tid och Lotus fick värma upp genom att skritta runt på tävlingsområdet och bara insupa atmosfären. Han verkade väldigt nöjd, Lotus trivs på tävlingsplatser. Joggade sedan igång innan vi gick in på framkörningsbanan och det mer seriösa arbetet vidtog. Det tog en stund innan Lotus kom igång och började jobba på riktigt och jag fick kämpa lite för att hitta den fina formen och det rätta stödet i handen, men det kom faktiskt och när det började närma sig start så hade jag en riktigt fin häst framför vagnen. Körde in på banan med en häst som var väl framme, hade massor av bjudning och travade in på medellinjen med en känsla av att ”här kommer jag”.

Lotus kändes riktigt riktigt fin genom hela programmet. Ska jag vara lite kritisk så hade jag nog gärna haft honom lite mer eftergiven i sidorna och ibland blev det tydligt att jag inte riktigt fått det där stödet på yttertömmen som jag måste ha för att det ska bli riktigt bra, men på det hela taget hade jag en väldigt bra känsla och en följsam häst och jag kunde verkligen KÖRA programmet, inte bara åka med och göra det bästa av situationen. Och så har det verkligen inte alltid varit… Visst hade vi ett par rejäla missar, framför allt så tappade jag avvikelsen på enhandsfattning helt och förmodligen var det därför som åttvolten strax efter inte heller blev nåt vidare. Men jag kunde lämna banan med en känsla av att vi faktiskt gjort något riktigt bra – och när jag flera timmar senare fick se mitt protokoll fick jag bekräftat att känslan var rätt. Vi belönades med mestadels 7:or och faktiskt även en 8 (på en näst intill perfekt halt och en nästan spikrak ryggning) och totalt 57 straff, vilket nog är den bästa poäng jag fått. Mest glad blev jag dock över domarens kommentar. Just denna domare har nämligen varit ganska grinig mot mig tidigare, det har nästan känts som om det inte är nån idé för mig att vara med om det är hon som dömer. Men nu skrev hon ”Snyggt! Har nog inte sett dig köra så här bra förut!” Jag har sällan blivit så glad över beröm!

Dock fanns det inte så mycket tid just då åt att glädja sig över dressyren utan det var bara att direkt ladda om för precisionen. När jag gick banan tidigare på dagen tyckte jag att den var lätt att lära sig, men verkade knepig att köra med många svåra vinklar. Kom in på banan med en häst som var väldigt pigg och entusiastisk – det kändes verkligen att han tyckte att det här var kul. Och han var hur fin som helst att köra! Massor av bjudning men samtidigt följsam och lydig. Stadigt tog vi oss igenom hinder efter hinder och det kändes faktiskt inte särskilt svårt. En gång tappade jag dock fokus för en sekund och självklart gjorde det att vi vinglade till och där for en boll ner. Det var dock den enda bollen som föll och jag var faktiskt väldigt nöjd över detta resultat.

Jag var helt otroligt nöjd med Lotus efter dessa två starter. Han jobbade verkligen jättebra, det var otroligt kul att tävla och det kändes faktiskt som om vi hade presterat något riktigt bra. Seger i dressyren – med god marginal och med känslan av att vi verkligen var värda segern (det har hänt att jag visserligen blivit placerad, men känt att det inte var tack vare vår goda insats utan för att de andra var ännu sämre…). I precisionen hade de flesta andra också petat ner en boll, men jag var inte tillräckligt snabb för att hävda mig i konkurrensen. Men det gjorde verkligen ingenting, jag var bara så otroligt glad över att jag fått köra en precisionsbana med så bra känsla.

Men tävlingen tog inte slut där, nej det var bara att ladda om för söndagens maraton. Fyra hinder hade jag att lära mig och med sambons hjälp hittade vi riktigt bra vägar som kändes självklara att köra. Hela min plan var att både häst och kusk skulle få en trevlig upplevelse och att vi skulle kunna hålla ett jämnt tempo genom alla hinder. Inga snäva krångliga vägar utan stora mjuka svängar.

Lotus verkade klart förväntansfull när jag gjorde i ordning honom på söndagsmorgonen. ”Åh, utflykt idag också, kul!”, verkade han säga. Vi körde ju alltså bara debutantklassen, vilket innebar att vi bara körde hindersträckan (som i det här fallet var ungefär 4,5 km). Värmde upp med att jogga runt tävlingsområdet och vi mjukade även upp med lite dressyr för att jag skulle ha en lydig och följsam häst. Lotus kändes riktigt fin och var väldigt pigg och glad.

Start och iväg och en häst med massor av bjudning. På större delen av sträckorna mellan hindren låg Lotus i ett rejält travtempo som var klart över hans normala ”bekvämlighetstempo”. Några gånger var han väldigt nära att gå över i galopp och jag fick ta tag i honom ett par gånger för att han skulle hejda sig. Det var ingen tvekan om att han hade kul!

De fyra hindren gick riktigt bra. Jag hade riktigt bra flyt i körningen, Lotus var lydig och följde mig och bara en gång missförstod jag min groom och fick en onödigt lång väg. Men på det stora hela körde vi bra vägar och kunde hålla ett jämnt och bra travtempo. Precis som jag hade tänkt mig med andra ord och jag tyckte att vi gjorde en riktigt bra runda. Trots ett genomgående bra tempo klarade vi dock inte riktigt maxtiden och därmed gick vi även miste om clear-round-rosetten. Jag valde att skritta en sträcka där jag inte riktigt tyckte att underlaget var lämpligt för trav och det sinkade oss förstås. Jag skyller även lite på bristande rutin. Men de där sekunderna och rosetten spelar verkligen ingen roll. Jag är så otroligt nöjd för att vi överhuvudtaget kunde genomföra detta maraton – och detta med en otroligt glad och entusiastisk häst som hade massor av energi kvar när vi kom i mål.

Ja, det har varit en fantastisk tävlingshelg! Lotus har varit så otroligt duktig och vi har haft så himla kul tillsammans. Att vi nu kunde få göra detta efter ett år som varit kantat av en hel del strul kändes som en rejäl revansch.

Är det inte så att vidskepliga skådespelare säger att det är ett gott tecken om det inte går så bra på genrepet? Hoppas att detta i så fall även gäller körning. För dagens pass, som skulle vara just en sista repetition innan tävlingen, gick faktiskt inget vidare. Lotus hade ganska bra bjudning, men kändes stel och stum och kom inte till nåt vidare arbete. Körde igenom programmet och förutom att jag hade diverse småmissar så saknade jag helt den där känslan av ”flyt” och av att ha hästen med mig. Hade även satt upp några koner som jag körde genom med varierande svårighetsgrad. Just det gick faktiskt ganska bra, men även här saknades mjukheten. På slutet hade jag dock en riktigt trevlig häst som travade på i rund och låg form och äntligen kändes lite eftergiven.

Förklaringen till detta lite sämre pass heter nog träningsvärk. Lotus gick så otroligt bra igår och tog verkligen i, mjölksyrereaktionen talade ju sitt tydliga språk. De muskler som var fulla av mjölksyra igår var säkert lika fulla med träningsvärk idag. Jag hoppas på att dagens pass hjälpte till att mjuka upp dessa muskler. I morgon blir det vilodag, dels för att något mer inte kommer att hinnas med och dels för att jag tror att Lotus verkligen behöver en dag för återhämtning. Sen får vi väl hålla tummarna för att vi hittar tillbaka till den där trevliga arbetsformen som vi faktiskt fått smak på på sistone till helgens tävling.

Idag var det även dags för nya skor. Den här gången hade fötterna inte hunnit växa sig alltför långa och skorna var inte heller alltför slitna så till nästa gång förlänger vi perioden till sju veckor (nu hade det gått lite drygt sex veckor). Praktiskt nog fick jag blindbroddar iskruvade direkt så nu kommer det gå snabbt och enkelt att brodda i helgen. Och medan jag väntade på hovslagaren hann jag både tvätta och lasta vagnen, putsa selen och plocka ihop det mesta av det vi ska ha med oss så nu är vi i stort sett redo för tävling. Dock vågar jag inte riktigt tro på att vi verkligen kommer att starta förrän vi faktiskt kör in på banan – vi har ju haft lite otur med våra tävlingsstarter i år. Men om allt går som jag vill så startar vi LA dressyr och precision på lördag och LB maraton på söndag.

Red ett pass på måndagskvällen, och kunde än en gång konstatera att det är väldigt svårt att rida på egen hand. Det där som går så bra när jag har en tränare till hjälp fungerar inte alls lika bra när jag rider själv. Skrittade en sväng på vallen och jobbade sedan på ridbanan. Tog en bra stund innan jag fick Lotus lösgjord i skritten och när jag sedan joggade igång i trav ville han inte riktigt bli sådär mjuk som jag vill ha honom. Fortsatte med galopp, som blev lite ”kantig”. När jag sedan började jobba honom i öppnor och skänkelvikningar i trav blev han dock riktigt fin och jag fick känna lite av den där fina traven som jag blivit bortskämd med på sistone.

Idag hade vi dock S till vår hjälp igen och då blev allt väldigt mycket bättre. Fast samtidigt svårt. För jag inser ju att ett av problemen är att jag inte alltid riktigt känner när det är bra eller mindre bra. Jag upplevde Lotus som lite ”trasslig” när vi skrittade fram, han skickade ut en bog åt ena hållet och rumpan åt det andra och ville inte riktigt ge efter. Det var ju lite så jag upplevde honom även häromdagen, men nu förklarade S att det i mycket handlade om att jag nu kommer åt Lotus så bra – och att han jobbar så korrekt – och att han därför försöker att komma undan genom att ”slingra sig”. När jag bara höll kvar och fortsatte att kräva jobb av honom så fick jag också belöning i form av en väldigt fin häst som travade riktigt bra. Joggade fram i trav och den gamla övningen med åttvolter kom till heders igen. På så sätt kan jag utnyttja att han blir eftergiven i snabbare i högervarvet och ta det med mig in i vänstervarvet.

Skrittpaus en stund innan vi började jobba igen. Även nu var Lotus både slingrig och vinglig, men när vi gick över till trav fick jag uppleva en känsla som jag nästan aldrig ens kommit i närheten av, åtminstone inte med Lotus. Nu hade han den där riktigt bäriga traven med massor av ryggverksamhet, men samtidigt satte han under sig och samlade sig på ett sätt som han inte klarat tidigare. Resultatet blev en väldigt bärig, men samtidigt ganska långsam trav. Tur kanske att S var där och kunde berätta för mig att det här var bra, riktigt bra. Annars hade jag nog lockats att driva på honom mer än vad jag borde. Nu kunde jag bara sitta och njuta, flytta honom i sidvärtsrörelser och bara känna hur mjuk och följsam han var. Otroligt häftig känsla!

Men oj vad det tog på krafterna! När vi saktade av till skritt igen hade Lotus knappt ens styrfart och han var förmodligen alldeles full av mjölksyra. Han fick skritta på lång tygel en stund, i det långsamma tempo han själv valde. Provade sedan lite galopp, men att vinkla in bakbenen och bära sig i galopp var helt klart för jobbigt. Däremot kunde vi trava i rund och låg form på ett väldigt bra sätt och Lotus kändes helt lösgjord och det var en väldigt härlig känsla att sitta på honom.

Självklart avslutade vi passet där, trots att vi inte hållit på särskilt länge. Jag uppskattar verkligen att ha en tränare som är väldigt lyhörd för hur hästen fungerar och reagerar, som har vett att avbryta i tid – och som verkligen kan förklara för mig både vad jag ska göra och varför. Men de där minuterna av total harmoni som jag fick uppleva – de var faktiskt helt fantastiska. Jag är så otroligt imponerad av den utveckling som Lotus genomgår. Att Lotus kan jobba på det här sättet, trots den bakgrund han har, det är faktiskt helt fantastiskt!

I lördags hade Lotus besök av en ung tjej med tillhörande föräldrar. De är vänner till kompisar i stallet och jag hade lovat att Lotus och jag skulle bjuda på en åktur. Vi var en hel liten karavan som gav oss iväg; en häst med ryttare, Lotus och jag med två passagerare i vagnen och en person med hund som gick bakom. Vi följde landsvägen bort till en av våra få bra skogsvägar, där det bjöds på både trav och galopp – till allas glädje. Lotus var pigg och glad och jobbade riktigt bra, detta trots att han hade en ganska tung vagn att dra.

När vi kom tillbaka fortsatte vi med lite dressyrjobb på ängen. Jag förklarade körningens grundprinciper för vår unga passagerare, samtidigt som jag tränade på läxan från den senaste träningen. Lotus jobbade riktigt bra, men var lite ojämn i formen. Mestadels var han jättefin, men då och då släppte han stödet och han var också lite ”trasslig” i munnen. I vanlig ordning hade jag också lite svårt att få till stödet på yttertömmen, med resultatet att vi tappade vägen och inte alltid hamnade där vi tänkt oss. Men på det hela taget var jag nöjd med vårt pass. Och jag tror att vår unga passagerare var nöjd med sin dag.

Jag har grubblat en del på varför Lotus blivit så orolig i munnen på sistone. Även när jag rider har det hänt några gånger att han lägger tungan över bettet, men störst är problemet vid körning. Han går och ”fipplar” med bettet, verkar emellanåt lite allmänt irriterad och då och då lägger han tungan över bettet. Jag har sen i våras kört honom på ett postkandar. Anledningen till att jag bytte till det var att jag upplevde att han blivit väldigt stark – och postkandaret löste det problemet. Det krävdes visserligen lite invänjningstid innan vi båda var vana vid det bettet, men sen har han gått jättebra på det. Idag bytte jag dock tillbaka till det tvådelade bett med d-ringar som jag körde på tidigare. Och vilken nöjd häst jag fick! Lotus var jättefin i handen, kändes mjuk och följsam och inte en enda gång började han att ”fixa” med bettet.

Vi värmde upp ute på vallen i trav och galopp och Lotus var jättefin. Väldigt pigg, glad och arbetsvillig och han tog verkligen i och använde kroppen. Dressyren körde vi på gräsbanan och Lotus blev direkt jättefin i formen och jobbade jättetrevligt. Vi jobbade med olika rörelser som ingår i det dressyrprogram vi ska köra på lördag; volter, serpentiner, diagonaler med mera. Lotus var otroligt mjuk och följsam, äntligen hade jag det där stödet på yttertömmen och jag kände att jag verkligen kunde placera Lotus där jag ville ha honom och att vägarna faktiskt blev som jag hade tänkt mig. Riktigt bra känsla i körningen och en riktigt fin häst! Vi höll inte på mer än nån halvtimme på dressyrbanan, Lotus kändes helt enkelt så fin att jag inte kunde se en enda anledning till att fortsätta. Om det sedan berodde på bettet eller om det helt enkelt bara är så att saker och ting till slut fallit på plats är svårt att veta, men jag kunde i alla fall avsluta passet med en härlig känsla av att vara väldigt väldigt nöjd.

 Ju mer man lär sig om hästar och deras träning, desto svårare blir det. Och samtidigt så mycket roligare. I morse var det träning för S – och jag fick stifta bekantskap med en ny sida av Lotus. Vi värmde som vanligt upp i skritt och trav och Lotus var superfin. Han jobbade otroligt bra och kändes fantastiskt mjuk och trevlig. Tills han plötsligt började ”fippla” med munnen, la tungan över bettet och sen fungerade just ingenting. Väntade ut honom, fick honom till ganska bra jobb igen, men inte riktigt lika fin som innan. Tog en skrittpaus och då fullständigt ”dog” Lotus. Tappade precis all bjudning och rörde sig knappt framåt. Och som vanligt hade S svar på vad som hänt och varför. Troligen var det så att Lotus gick väldigt bra igår och när vi började arbetspasset idag så tog han liksom vid där han slutade dagen innan. Efter en stund kände han att det blev alldeles för jobbigt och då började han hitta på saker för att komma undan. (Jag vet, nu låter det som om jag låtit en hästpratare analysera det hela. Så är dock inte fallet, jag tror inte att Lotus funderar ut saker och iskallt beräknande hittar på sätt för att komma undan arbete. Däremot är det ju naturligt att en häst som tycker att jobbet blir för ansträngande försöker hitta sätt att komma undan.)

Lotus fick skritta en stund och S uppmanade mig att inte jaga på honom utan vänta ut honom och låta honom hämta sig en stund eftersom hon var säker på att han var full av mjölksyra. Efter ett tag tog jag tyglarna igen och började skrittjobba honom igen och nu var han återigen sådär mjuk och fin och jobbade jättebra. När vi sedan gick över till trav fick jag ännu en gång uppleva den där fantastiska bäriga traven med massor av ryggverksamhet – sådär mycket att det nästan blir svårt att sitta på honom. Gjorde kanonfina öppnor med en riktigt rund och bärig häst och jättefina skänkelvikningar och hade en fantastisk ridkänsla. Även galoppen var jättefin med stora runda språng. När jag sedan som avslutning travade honom under lättridning gick han med ett otroligt tryck och var rund, låg och lösgjord på ett fantastiskt bra sätt. Och trött. För det här tog på krafterna.

Dagens lärdom är nog att Lotus just nu befinner sig i ett läge där han nästan går lite för bra för sitt eget bästa. Han går jättebra redan från början och tar i lite mer än han egentligen orkar. Därför blir han också trött ganska fort och jag måste se till att ge honom små pauser och inte låta passen bli för långa. Det handlar om att ge honom tid att bygga upp styrkan i den här nya formen. Men det är fantastiskt att vi nått hit och jag tror att Lotus kommer att bli hur fin som helst när han blivit stabil på den här nivån. Det gäller också att jag hänger med i hans förändring och är tillräckligt följsam.

Lotus har verkligen utvecklats enormt de senaste månaderna – trots, eller kanske tack vare, att vi haft en hel del ofrivilliga pauser. Man kan ju fundera på varför och det är ju faktiskt ganska troligt att Lotus mår väldigt bra nu tack vare att han fått rätt sorts skor och faktiskt blivit av med det mesta av smärtan i framhovarna. Kanske är det därför han nu ”släppt till” och börjat använda den kapacitet han faktiskt har.

Lotus har fått två lite lugnare dagar med promenad och lite lätt jogging på töm. Känner att det är lätt att jag ”rusar iväg” och gör för mycket just nu. Med en frisk och arbetsvillig häst och en stundande tävling är det lätt hänt. Försöker därför att vara noga med att verkligen hålla på vilodagar och återhämtning. Och en kvällspromenad i solig sensommarkväll med trevligt sällskap av en stallkompis är ju inte heller fel. Lotus njöt i alla fall i fulla drag – och uppförde sig mer som en hund än en häst.

Men idag har vi tränat körning för A. Och det var ett pass som innehöll både toppar och dalar. Det riktigt positiva var att Lotus jobbade i en väldigt bra form; när vi väl kommit igång och jag lyckats få honom rak så drev han verkligen jämnt med båda bakbenen, jobbade genom hela kroppen och kom upp i formen i stället för att dyka och bli låg. Det märks verkligen att han blivit starkare. Det negativa var att jag hade svårt att få honom att ta ordentligt stöd på högertömmen och det visade sig i att han stal mark i svängarna och att vi överhuvudtaget hade svårt att få till mjuka fina svängar.

Uppvärmningen handlade som vanligt om att få en rak och eftergiven häst. Fick jobba honom lite utåtställd i både skritt och trav och försöka hitta stödet på yttertömmen. Just nu är det högerstödet som är svårast att få till. Med hjälp av koner tränade vi sedan på att vända upp på medellinjen. Och där avslöjades det verkligen att Lotus inte var riktigt så ”på yttertömmen” som han borde vara eftersom jag hade svårt att få till mjuka svängar. Fick verkligen jobba med att hålla kvar stödet på yttertömmen även när jag svängde och hjälpa till med pisken på yttersidan. Vi kunde även konstatera att jag blir för stark och stum i handen och därför stör Lotus, vilket resulterar i att han tappar bjudning och blir irriterad i munnen. När vi komplicerade övningen genom att lägga in en åttvolt på medellinjen blev dessa problem ännu tydligare. Jag fick verkligen stålsätta mig för att bli stilla och mjuk i handen och störa Lotus så lite som möjligt – samtidigt som jag gav honom det där stödet som han vill ha. Svårt svårt, men när jag några gånger faktiskt fick det att fungera så hade jag en väldigt härlig känsla i körningen och det kändes som om Lotus verkligen bara flöt fram.

Det känns verkligen som om Lotus utvecklats enormt den senaste tiden och blivit mycket starkare och därför också jobbar i en form som är mycket bättre än tidigare. Att han plötsligt nästan blivit lättare att jobba i vänster varv än i höger ställer nya krav på mig. Men framför allt har han blivit mycket känsligare, vilket gör att jag också måste bli känsligare och stadigare och inte överdriva mina hjälper. Så ja, vi har en hel del att jobba på. Samtidigt känner jag att vi är på väg till en ny nivå och om vi bara får allting att fungera så kommer jag att ha en väldigt väldigt fin häst. Jag fick verkligen några korta smakprov på det idag!

I lördags var A och jag tillbaka på Johannesberg. Min vagn blev ju kvar där i söndags och därför kändes det bra att passa på att träna en gång till innan vagnen fick följa med hem igen. Jag kan ännu en gång konstatera att en väldigt bra sak med körning är man kan ha med sig instruktören i vagnen och få instruktioner i rätt ögonblick. Väldigt effektivt – och väldigt jobbigt.

Vi värmde upp med lite lösgörande jobb och Lotus var faktiskt lite seg i början. Gick inte riktigt fram och ville därför inte heller riktigt lossna och komma till jobb. Jag fick vara lite tuff mot honom, driva på honom ganska ordentligt, men efter en stund kom han igång och jobbade riktigt trevligt. Då övergick vi till att jobba i hinder. Fick köra i några olika hinder och jobbade på stora bågar och volter med element ur hindren som rundningsmärken. Till en början fick vi först ligga på en volt i den ena varvet tills det fungerade för att sedan gå över till det andra varvet. Svårighetsgraden ökades successivt genom att vi fick ta allt snävare svängar. Sedan krånglade vi till det ytterligare genom att köra i åttor och därmed tvingas byta varv hela tiden.

Och ja, det var svårt. Att köra i hinder är egentligen ren dressyrkörning och det blir väldigt viktigt att hästen verkligen är lösgjord, ”uppe” på yttertömmen, följsam och uppmärksam på sin kusk. Det blir också väldigt avslöjande om detta inte fungerar… Och jag kan väl säga som så att det fungerade bitvis men långt ifrån hela tiden. Jag fick jobba mycket med att verkligen få Lotus att runda sig runt ”innerskänkeln” och att ta stöd på yttertömmen. Jag fick också jobba mycket med mig själv för att vara stadig i min hand och hjälpa Lotus i stället för att bara störa honom. Extra svårt blev det när vi skulle byta varv och jag i tid måste hinna rakställa och ställa om – utan att tappa stödet i handen. Jag måste också lära mig att ”se med Lotus ögon” för att svänga i tid.

Lotus blev riktigt fin efter en stund. Jobbade jättetrevligt, var härligt lösgjord och mjuk och jobbade med bra ”tryck”. Kände att jag verkligen kom åt honom, fick honom att sätta under sig ordentligt och använda kroppen på rätt sätt. Riktigt bra körkänsla. Avslutade med att låta honom trava på över ängarna och då jobbade han otroligt härligt. Och att han trivs på Johannesberg är ju ganska uppenbart!

En väldigt nyttig träning. Lärde mig massor, fick med mig många bra ”verktyg” – och blev väldigt medveten om hur mycket jag inte kan. Men det här med hinderkörning är verkligen jättekul och ger massor av mersmak. Därför har jag nu bestämt mig för att starta i maraton om två veckor. Dock kör jag bara debutantklassen, vilket innebär en klart kortare sträcka och ingen tidspress. Gör det bara för att ha kul och testa hur långt mina kunskaper räcker.

Jag fick lite hemläxa av A. Att ställa fram koner och träna på just det här med att verkligen hamna där man hade tänkt sig och att byta riktning med korrekt omställning. Den läxan tränade vi på igår. Värmde upp ute på vallen och Lotus var jättefin. Massor av energi och arbetsvilja och fin i formen. Hämtade sedan upp konerna och placerade ut dem på gräsbanan. Jobbade på stora åttor och använde även konerna för att överhuvudtaget träna på att köra korrekta vägar. Lotus var lite varierande. Stundtals jättefin, i andra stunder slog han sig fri och tappade formen. Har dessutom lite problem med att han ibland lägger tungan över bettet och då blir helt okontaktbar. Jag försökte att vara väldigt noggrann och bestämd själv och det gav faktiskt resultat för efter en stund hade jag en väldigt trevlig häst som jobbade mycket lösgjort och följsamt. Helt klart kändes det att han blev ordentligt genomarbetad dagen innan. Övade även på övergångar och ökningar och han var väldigt lyhörd och fin. Jättenöjd!

Nu har Lotus gått två ganska ordentliga pass och dessutom nog egentligen jobbat lite för mycket i snäva svängar för att det ska vara riktigt bra. Det är nog på sin plats med några lite lugnare dagar nu så att han får hämta sig lite – innan vi satsar vidare mot tävling om knappt två veckor.

Ösregn i går kväll gjorde att jag övergav mina planer på körning. Ridhuset kändes som en självklar plats att vara på och så här års känns det väldigt onödigt att köra inne i ridhuset med tanke på vilka bra körmöjligheter vi har utomhus. Vi sparar inomhuspassen till vintern när det inte finns några alternativ. Istället gjorde jag något så ovanligt som att rida två dagar i rad. Var lite nyfiken på hur Lotus skulle kännas med tanke på hur bra han gick dagen innan. Samtidigt var jag lite orolig för att bli besviken eftersom jag ju vet att det aldrig går lika bra när jag rider själv som när jag har en tränare till hjälp.

Tog god tid på mig med framridningen och joggade sedan fram i trav. Lotus kändes ganska fin, även om känslan från dagen innan inte riktigt ville infinna sig. Fortsatte med öppnor och flyttningar och Lotus kändes riktigt fin. Kanske inte samma spänst och bärighet som dagen innan, men jag hade en riktigt bra ridkänsla. Dock fick jag jobba mycket med att räta ut honom i högervarvet (mycket yttertygel och flytta ut bakdelen). Han vill gärna förböja sig och ”knöla ihop sig” och har plötsligt blivit ganska svår att rida i högervarvet. Utgår dock från att det beror på att vänstervarvet numera fungerar så bra och att det här är en period som vi måste ta oss igenom, med hopp om att vi kommer ur den här perioden med en häst som går bra i båda varven. Det blev också väldigt mycket bättre en bit in i ridpasset, då hade jag en rund, mjuk och liksidig häst. Galoppen kändes också riktigt bra och vi jobbade vidare med att växla mellan trav och galopp – och även om jag inte riktigt fick uppleva gårdagens otroliga trav så var jag väldigt nöjd. Misstänker också att Lotus nog hade lite träningsvärk, även om han inte direkt visade det. Därför nöjde jag mig också med ett ganska kort pass.

Har snyggat till och uppdaterat albumsidan. Ta gärna en titt.