I morse hade vi kiropraktorn på besök. Hann med en skogspromenad innan – med en betydligt piggare häst än dagen innan. Egentligen skulle kiropraktorn ha kommit ut i samband med att Lotus var skadad tidigare i höst – det optimala hade varit att han fått kiropraktorbehandling i samband med att han blev veterinärt friskskriven. Tyvärr lyckades vi inte få till det av olika anledningar, men nu var det äntligen dags.
Kiropraktorn gick igenom Lotus och hittade väl ungefär det han brukar hitta; låsningar i nacken och i bäckenet. Det är mest i högersidan som låsningarna sitter och faktum är att jag misstänkte dessa låsningar när Lotus inte riktigt ville ”släppa till” i högervarvet på kursen. Lotus ömmade även lite i ryggen precis bakom sadelläget och det berodde med största säkerhet på att ländryggen inte riktigt rör sig som den ska p g a låsningarna.
Lotus tyckte helt klart att det var lite jobbigt att få hjälp med att lossa låsningarna i nacken för han brottades ganska ordentligt med kiropraktorn. Ländryggen var lättare att åtgärda. Och när allt var klart var Lotus väldigt nöjd och ville bara pussa på kiropraktorn. Kanske hans sätt att tacka för hjälpen?
Som vanligt var jag ju tvungen att fråga om problemen var värre än vanligt, och det tyckte kiropraktorn inte att de var. Det här är ju de problem som Lotus har och de kommer tillbaka då och då och måste då tas om hand för att inte orsaka värre problem. Nu var det kanske något mer än senast, men det berodde nog mest på att vi väntat lite för länge med att åtgärda dem. Därför vill kiropraktorn se Lotus igen om två månader. Nu ska vi göra lite lättare lösgörande pass ett par dagar, sen kör vi på som vanligt igen.
Passade även på att få lite hjälp med min egen rygg och nacke när vi ändå hade kiropraktorn på plats. Det är ju så praktiskt att bara behöva passa EN tid. Det roliga var att jag hade ganska exakt samma problem som Lotus. Vi lever verkligen in nån slags symbios vi två!