Ännu ett år går mot sitt slut. Ett år som bjudit på med- och motgång, både glädjeämnen och besvikelser. Och det är väl just så livet med hästar är!

Totalt sett har det faktiskt varit ett ganska fantastiskt år. Lotus har haft en helt otrolig utveckling och faktum är att han nog aldrig jobbat så bra som i år. Nyckeln till detta var diagnosen som veterinären ställde tidigt i våras. Vi var på återbesök efter att Lotus haft ett litet "återfall" av sina vanliga skador och veterinären konstaterade att från att det hade funnits problem lite överallt så hade vi nu ”kokat ner” det till ett enda problem, i vänster fram. Han menade att vi nu hade ”lappat och lagat” ett antal gånger, men problemet började återkomma lite för ofta och därför ville han försöka hitta orsaken för att vi skulle ha en chans att hindra problemet från att komma tillbaka. Läs mer här.

Därför blev Lotus magnetröntgad. Resultatet av denna undersökning var att Lotus har en mer eller mindre kronisk överansträngning i djupa böjsenan där den fäster mot hovbenet. Detta är nog snarast att betrakta som en förslitningsskada. Boten mot problemet var att sko Lotus med specialskor med rundad tå och kilklack. Kilklacken gör att han inte trampar ner lika djupt och belastningen på senan blir därmed mindre. De nya skorna krävde också en ny hovslagare – som tur är så har jag en hovslagare med ”klinikkompetens” i närområdet och han gör ett fantastiskt jobb. Läs mer här och här.

Skorna gjorde faktiskt underverk. Inte direkt, förstås, men sakta men säkert märkte jag att Lotus jobbade bättre och bättre. Han började röra sig på ett annat sätt än tidigare, satte under sig bakbenen mer och fick därmed upp frambenen i luftigare rörelser. Ja, han bar sig helt enkelt mycket bättre och fick framför allt en helt annan trav. Detta märktes tydligt både i körning och ridning och det kändes nästan som om jag hade fått en ny häst.

Jag tror inte att Lotus tidigare hade gått med en konstant smärta i sina framhovar, men däremot så hade det hämmat honom lite och hindrat honom från att jobba fullt ut. Nu är smärtan borta och Lotus har blommat ut för fullt. Det känns faktiskt helt fantastiskt.

Resultatet är att Lotus musklat sig mer än nånsin och vuxit på alla bredder. Plötsligt passar inte utrustningen längre och ryggömheten som dök upp i slutet av sommaren visade sig bero på att han vuxit ur sin sadel.

Samtidigt som Lotus både gått och mått bättre än nånsin, har han också drabbats av fler skador än vanligt. ”Vanliga” skador, såna där som ”vanliga” hästar drabbas av och som inte beror på Lotus långa skadehistorik. Såna där skador som vi faktiskt varit förskonade från tidigare, men som vi nu fått desto fler av. Han har kommit in från hagen med sårskador ett par gånger, i våras fick han en rejäl hälta som visade sig vara något så enkelt som en stengalla (som dock resulterade i flera veckors vila och ett par missade tävlingsstarter) och vid ett par tillfällen har han haft lite odefinierade problem som visat sig bero på ryggproblem (en gång orsakat av att han fått en sko lite våldsamt avtrampad) och som har gått att lösa med kiropraktorbehandling. Vi avslutade året med en rejäl överansträngning i och runt kotan, orsakad av Lotus av misstag fått gå i väldigt djup lera i hagen. Därför har det varit ett år kantat av irriterande många ofrivilliga vilopauser, samtidigt som Lotus har utvecklats enormt bra under de perioder när han fått jobba. Dock måste jag säga att det är fantastiskt att han inte haft ett enda återfall av sina vanliga skador sen han fick sina specialskor. Det är jag enormt tacksam för.

Ja, Lotus har alltså vuxit ur sin sadel. Även selen passar numera ganska dåligt. Jag hade länge funderat på att skaffa en ny sele; den gamla köpte jag billigt när jag just hade kört in Lotus och inte visste hur kul jag skulle tycka att det var med körning. Nu räcker den inte till längre och jag valde att beställa en ny sele; en fin måttbeställd sele från Polen. Den är verkligen jättefin och passar jättebra. Dessutom hade jag redan tidigare under hösten köpt en ny vagn, en jättefin Troed Hansson-gigg som nu är min dressyrvagn för både träning och tävling.

Beträffande sadeln så var kiropraktorns handfasta råd att ta en paus från ridning i drygt tre månader (året ut) för att först låta Lotus läka sin ömmande rygg ordentligt och sedan muskla sig lite till innan jag provade ut en ny sadel. Under den här perioden utan ridning så har ett beslut sakta men säkert vuxit fram: Lotus kommer i fortsättningen att få vara körhäst på heltid och jag kommer inte att rida på honom mer. Ett beslut som förstärktes när veterinären var ganska tydlig med att Lotus sannolikt kommer att hålla längre om jag inte rider på honom. Det känns lite konstigt att säga adjö till ridningen; vi har haft en fantastisk utveckling i ridningen i år och det är lite tråkigt att inte kunna ta den vidare. Samtidigt har ridningen varit kantad av problem, Lotus har många gånger tydligt visat att ridningen faktiskt tar ganska hårt på honom och det är inte alltid som jag tyckt att det varit så kul att rida. Dessutom har jag ofta inte riktigt tid att rida eftersom jag gärna prioriterar körningen. Att köpa en ny dyr sadel känns plötsligt onödigt och om detta kan göra att jag får njuta av Lotus lite längre tid så är det ett pris jag gärna betalar.

Ja, vad har vi haft för oss i år då? Vi har tränat så flitigt vi kunnat, under de perioder Lotus varit skadefri. Vi har försökt att träna körning för Ankan och ridning för Sandra nästan varje vecka och jag tycker nog att vi gjort ganska stora framsteg. En kurs för Christer Pålsson hann vi också med, i september i Enköping. Läs mer här. Vi tränade även maraton på Johannesberg vid flera tillfällen och jag började äntligen känna att jag fick lite flyt i hinderkörningen, vilket gjorde den enormt rolig – för både häst och kusk.

Tävlingsmässigt blev det ett mellanår. Vi missade större delen av inomhussäsongen, pga skador och husrenovering. Den första starten för året gjorde vi i april, hemma på Thorsholma. Vi var ganska dåligt förberedda eftersom Lotus knappt hunnit komma igång efter en skada, men jag ville ändå passa på tillfället att göra en start. Det blev därför inget fantastiskt resultat. Dessvärre satte skador stopp för de tävlingar som gick av stapeln i början av sommaren, men i augusti startade vi på Johannesberg. Vi körde LA dressyr och precision och det var nog en av våra bästa tävlingsstarter någonsin. Lotus var otroligt fin och jag hade en fantastisk känsla i körningen. Jag var verkligen nöjd med denna start och att vi vann dressyren gjorde inte saken sämre. Vi startade även i maraton dagen därpå. Jag vågade inte köra ett fullt maraton eftersom jag inte var säker på att Lotus var i tillräckligt bra skick för det, men vi körde debutantklassen, dvs bara hindersträckan, och hade väldigt roligt.

Under hösten har vi gjort en del konditionspass med långa sträckor med trav och galopp i god fart och jag har kunnat konstatera att Lotus nog har byggt upp både kondition och styrka bättre än jag kanske trodde. Förhoppningsvis kan vi vidareutveckla detta under vintern och kanske jag vågar starta ett riktigt maraton i sommar.

Ett roligt projekt vi ägnade oss åt under våren var att köra par med Lotus och Nisse. De fungerade fantastiskt bra ihop och uppförde sig som om de aldrig gjort annat än gått i par. Tyvärr hade Nisse en gammal skada som inte ville läka och i somras fick han dessvärre sluta sina dagar. Synd på en fin häst och synd på ett trevligt par, men förhoppningsvis kommer det nya chanser.

I slutet av förra året köpte vi en ”ny” vagn; en fin gammal trilla. Den öppnade nya möjligheter att köra med fler passagerare och vårt första framträdande blev på Frösunda marknad, där vi gjorde stor succé genom att ta både barn och vuxna på åkturer. I maj gjorde vi vår första bröllopskörning, från Sånga-Säby kyrka till Svartsjö slott på Färingsö. En helt fantastisk utflykt i underbar miljö och Lotus var som klippt och skuren för uppdraget. Vi gjorde även en bröllopskörning i Markim några veckor senare. Otroligt roligt att göra den typen av utflykter och Lotus fullständigt älskar att få visa upp sig och vara i centrum.

En annan, i Lotus ögon ännu roligare, utflykt var när vi gav bort ”en dag med körning på Johannesberg” till några kompisar som firade sin 50-årsdag. Lotus var i sitt esse och bjöd på verklig fart och fläkt. Enormt uppskattat av alla deltagare!

Ja, det har faktiskt varit ett ganska innehållsrikt år. Jag har haft enormt kul tillsammans med min häst och under en kort period under hösten vågade jag nästan börja betrakta honom som i det närmaste frisk. Tyvärr kom skadan i slutet av november och påminde mig om alltings förgänglighet. Men jag vågar ändå blicka framåt och ser fram mot ett bra 2014 när Lotus ska få bli körhäst på heltid, vilket förhoppningsvis ska leda till ännu bättre utveckling inom körningen och i bästa fall även några bra tävlingsstarter. Och vad som än händer så kommer jag att fortsätta att njuta i fulla drag av min fantastiska häst. Banden mellan oss har stärkts ytterligare under året och jag blir alltmer medveten om att jag aldrig mer kommer att få en häst som honom. Därför ska jag verkligen ta tillvara den tid vi har tillsammans – och jag hoppas på att den kommer att vara i många år framöver.

Massor av fina bilder från året finns här.

Året närmar sig sitt slut. Och jag måste säga att det har varit ett helt fantastiskt år! Frågan är om det inte varit det allra bästa året hittills i min och Lotus historia. Jag kommer nog alltid att minnas år 2011 som året då vi blev ett körekipage på riktigt. Visst, Lotus blev körhäst redan förra året, men det var först i år som vi på allvar började träna KÖRNING istället för att bara ägna oss åt att vänja oss vid vagnen. Och det var i år som vi debuterade på tävlingsbanan! Om någon för några år sedan hade sagt till mig att vi skulle börja tävla i körning så hade jag nog skrattat den personen rätt upp i ansiktet. Ja, jag hade nog skrattat även åt den som för ett antal år sedan ens hade antytt att vi skulle börja med körning. Men nu är vi där och vi fullständigt älskar det!

Körningen har gett hästlivet en helt ny dimension och mening. Bara det här att faktiskt börja med något nytt har gett mig en nytändning. Att sedan både Lotus och jag tycker att det är enormt roligt gör ju inte saken sämre. Tror aldrig att Lotus mått så bra som han gör nu. Och det syns på honom. Han är en otroligt nöjd och glad häst med massor av arbetsglädje och han har byggt upp en fantastisk kropp med massor av fina muskler. Tack vare körningen har jag kunnat jobba Lotus mycket mer än vad som var möjligt tidigare och detta har gett honom både styrka och kondition. Och Lotus är verkligen gjord för att arbeta – mer än en vilodag i taget gör honom odrägligt rastlös.

Även som ridhäst har Lotus utvecklats enormt och han jobbar på ett sätt som jag för några år sedan inte hade trott var möjligt. Körningen har byggt upp en kropp som klarar ridningen mycket bättre än tidigare – och i ridningen kan jag jobba med saker som jag inte kommer åt i körningen. En perfekt kombination. Dessutom har min ridning utvecklats väldigt mycket tack vare att Lotus fungerat så bra. Och bättre ridning ger en ännu finare häst och så vidare.

Varje årsskifte känns lite som en milstolpe. Det var vid årsskiftet 2007/2008 som jag på allvar trodde att Lotus tid var förbi och att den enda utvägen skulle vara att döma ut honom. Det var då som min fantastiska veterinär sa till mig att varje häst hade rätt att existera på sina villkor och att alla hästar kanske inte självklart passar som ridhästar. Det var då jag bestämde mig för att starta om med en helt annan inriktning på träningen och det var då som tömkörning blev en av våra viktigaste byggstenar. Då tänkte jag att Lotus kanske inte skulle kunna bli så mycket mera än en promenadhäst men jag var tacksam bara för att få han honom kvar.

Nu har det gått fyra år sedan dess. År som innehållit både med- och motgångar men som på det hela taget varit ganska fantastiska. Och 2011 har kanske varit det mest fantastiska av dem alla. Förutom att Lotus haft en helt otrolig utveckling så har han dessutom fått vara frisk. Jag räknar knappt den lilla känning han hade i hasleden i oktober eftersom den läkte så snabbt och enkelt med bara en enda behandling och en kort konvalescens. Ändå har han jobbat både mer och hårdare än han nånsin gjort tidigare. Helt klart har vi kommit in i en god cirkel där Lotus tål mera jobb och förmodligen därför också håller bättre.

Ja, det senaste året har verkligen gett mig ”återbetalning” för all den möda jag lagt ner på Lotus – och detta med ränta! Och jag har njutit av varje sekund, väl medveten om att ingenting är självklart och att den här sagan kan ta slut när som helst.

Ska försöka mig på en liten sammanfattning av årets höjdpunkter.

I julhelgen gjorde vi vår första träning i precision. Det var också första gången som Lotus fick dela ridhuset med andra körhästar. Självklart uppförde han sig som om han aldrig gjort annat än varit just körhäst och sprungit runt bland koner. Och roligt hade han, liksom både kusk och groom. Läs mera här.

Årets första tävling var Torsholma cup i dressyr i början av mars. Lyckades visserligen bara skrapa ihop 56 procent, men var ändå nöjd eftersom Lotus var ridbar på ett helt annat sätt än vid vår första start några månader tidigare. Läs mera här.

Den 20 mars debuterade Lotus på körtävling i Rimbo. Jag lät Ankan köra, mest för att jag själv helt saknade rutin. Lotus skötte sig helt fantastiskt och uppförde sig som om han aldrig gjort annat än varit på körtävling. På grund av dåliga framkörningsmöjligheter kunde han inte riktigt visa sig från sin bästa sida inne på banan och ändå räckte det till seger! Läs mera här.

Den 17 april var det dags för vår gemensamma tävlingsdebut. Detta skedde på Runsten och vi körde LB dressyr. Lotus jobbade jättebra, men vi hade några missar som nog mestadels kunde tillskrivas en orutinerad matte. Poängen räckte till en 2:a-plats, men eftersom det var så få startande så blev det ingen placering. Vi körde även precision och lyckades till min egen förvåning klara banan felfritt. Eftersom det var clear round fick vi en vit rosett med oss hem. Läs mera här.

Första maj var det tävlingsdags igen, den här gången på Johannesberg vilket innebar utomhuspremiär. Lotus var i sitt esse – massor av spännande saker att titta på och massor av roliga kompisar. Ändå klarade han av att vara riktigt uppmärksam på mig och vi genomförde en ganska bra uppvisning (LB även denna gång). Den här gången räckte poängen till seger! Vi körde även precision och där tappade Lotus lite fokus med några nerpetade bollar som följd. Dock räckte det ändå till totalseger i LB och vi hade två blågula rosetter med oss hem. Läs mera här.

I slutet på maj var vi tillbaka på Johannesberg för en träningstävling i precision samt träning på maratonhinder. Det var hur kul som helst för hela ekipaget och Lotus var full av energi. Dock var han till en början lite tveksam till att gå ner i vattenhindret. När han väl låtit sig övertygas om att han inte skulle drunkna så travade han glatt genom vattnet. Det blev sedan ytterligare ett par utflykter till Johannesberg under sommaren och Lotus älskar verkligen att vara där. Aldrig är han så pigg och arbetsvillig som när vi är där! Läs mera här.

Redan 12 juni var det tävlingsdags igen, även denna gång på Johannesberg. Valde nu att kliva upp en klass och köra LA. Lotus var jättefin både på framkörning och inne på banan så jag var egentligen väldigt nöjd, men lite småmissar gjorde att vi hamnade precis utanför placering. Gjorde även en riktigt bra precision. Läs mera här.

I början av sommaren köpte vi en fin gammal gigg som skulle bli vår tävlingsvagn. Giggen passade Lotus perfekt och det var en härlig känsla att köra med den. Det blev en del träningspass med den under sommaren för att vi skulle vänja oss, men framför allt ska den vara för tävlingsbruk. Läs mera här.

Det var dock giggen som fick följa med när vi gjorde en utflykt till Djurgården en solig augustidag. Otroligt härlig känsla att trava längs Djurgårdskanalen i en fin gammal gigg bakom en väldigt nöjd och glad Lotus! En av sommarens höjdpunkter faktiskt. Läs mera här. Och här finns mera bilder.

En annan utflykt gick hem till Lindholmen, där vi gjorde en körtur på våra gamla ridvägar. Turen började och slutade hemma på tomten och bara det kändes lite speciellt. Läs mera här.

Ett besök av mina systersöner var också en rolig dag för Lotus, som visat sig vara en alldeles förträfflig barnhäst. Läs mera här.

Lotus fick gå på bete i fyra veckor under sommaren. Att han trivdes med att få tillbringa hela dygnet med sina kompisar syntes tydligt. Dock fick han jobba större delen av tiden, det blev bara en veckas sammanhängande vila. Och det upplägget fungerade jättebra så det blir sannolikt likadant nästa år.

27 augusti var det dags för årets sista tävling. Det blev premiär för såväl gigg som vår nya tävlingsklädsel och det blev en helt fantastisk dag. Lotus gick bättre än nånsin och vi gjorde ett riktigt bra program. Dock hade jag kört fram lite för länge så Lotus blev lite trött på slutet, vilket säkert gjorde att vi tappade några poäng. Poängen blev ändå bra och vi vann klassen! Dessutom avgjordes DM samtidigt och där blev vi 2:a. Tror aldrig att jag varit så stolt över min häst! En felfri precisionsrunda krönte dagen. Kändes riktigt tråkigt att det var årets sista tävling, hade gärna gjort ett par starter till. Hade den stora turen att en kompis dokumenterade dagen med väldigt fina bilder. Läs mera här. Och här finns mera bilder.

Fick sedan några veckor när vi för första gången kunde njuta av att galoppera på stubbåkrarna – med vagn! Härligt för både matte och häst. I mitten av september tvingades jag dock tyvärr konstatera att Lotus inte kändes som han skulle och det blev en tur till veterinären. Där konstaterades det att Lotus kände av sin vänstra hasled igen samt att han fått lite följdproblem i vänster fram. Dock tyckte veterinären att problemen var ganska lindriga och att Lotus på det hela taget såg väldigt fin ut. Det räckte faktiskt med en behandling, en veckas vila och sedan en veckas jogging innan veterinären kunde konstatera att Lotus var frisk igen. Med tanke på att det var ett och ett halvt år sedan Lotus senast behövde veterinärbehandling kändes det ändå väldigt bra.

I mitten av november var det dags för Torsholma Cup igen (ridning) och den här gången hade jag en helt annan ridkänsla än tidigare och fick ihop 60 procent i LB. Inget att vara jättestolt över, men för mig var det ett bra kvitto på att vi ändå utvecklats rejält. Läs mera här.

Sista helgen i november åkte vi till Rockelstad och tränade för Christer Pålsson. Det var en otroligt givande kurs där jag verkligen lärde mig massor. Fick väldigt mycket beröm för Lotus och Christer tyckte att han verkligen hade potential för att tävla körning på ganska hög nivå. Det var en väldigt stolt matte som åkte därifrån, full av lust att träna vidare. Läs mera här.

Ja, det har hänt en hel del under året. Fem riktiga tävlingsdagar – och vi kom hem med minst en rosett och en plakett alla gånger utom en. Några spännande utflykter. Kurser och träningar. Och däremellan massor av bra vardagsträning där vi haft roligt nästan varje gång. När jag nu tittat igenom mina anteckningar ser jag att jag gång efter gång skrivit kommentarer som ”Lotus var fantastisk”, ”bättre än nånsin”, ”bästa passet hittills” och ”så himla bra ridkänsla”. Inser att vi haft ett väldigt bra och utvecklande år. Nu ser vi fram mot ett minst lika bra 2012!

Jag rekommenderar även ett besök på albumsidan, där finns massor av fina bilder från året som gått.