Lotus fick vila i torsdags eftersom matte hade annat för sig. Därför blev det motion på fredagskvällen istället. Fredagar brukar normalt vara vår vilodag, men om det inte vore för att jag alltid är så trött på fredagar och därför hellre ägnar mig åt lite ”fredagsmys” så är det egentligen en perfekt dag för ridhusjobb eftersom det alltid är så lugnt i ridhuset då.

Denna fredagskväll blev det dock tömkörning. Plockade fram lite bommar och varvade lösgörande jobb över bommar med mer samlat jobb längs spåret. Och Lotus var i vanlig ordning jättefin. Jobbade kanonbra över bommarna. Pigg och glad men ändå ganska lugn och sansad och därför blev också jobbet över bommarna bättre; han samlade ihop sig och lyfte ordentligt på benen istället för att bara springa. Riktigt fin när jag jobbade honom längs långsidorna i lite öppnor och jag kunde även ha honom rak och ändå ha en fin häst som jobbade samlat i ett kort tempo i rund och fin form.

Avslutade med att han fick hoppa över ett sockerbitshinder. Han rullade på i en fin galopp och hoppade med stora runda språng utan att ”balla ur” och bara spralla runt. På det hela taget ett riktigt bra jobb med en häst som hade massor av arbetsvilja.

Idag byggde A och jag en hel precisionsbana i ridhuset. Mycket pyssel var det innan allt stod där det skulle, men sen kunde vi träna precision på riktigt. Lotus kändes jättefin när vi joggade fram, fin i formen och bra stöd i handen. Jättefin i högervarvet, men jag fick jobba lite mer innan jag fick honom helt loss i vänstersidan. När vi var uppvärmda var det dags att köra banan. Lite vingligt första varvet innan jag fick kläm på vägen, men sen gick det riktigt bra. Kände att jag fick ett bra flyt i körningen  och Lotus följde verkligen mig. Ibland blev det visserligen lite vingligt och krokigt men det berodde helt och hållet på mig, Lotus var lydig och gjorde precis det jag bad honom om. Kände hur han blev alltmer genomarbetad och då följde han mig ännu bättre. Sista varvet gasade jag på lite mer, tog även korta sträckor i galopp, och Lotus var verkligen med på noterna och bjöd mot konerna. Det märks att han tycker att det här jobbet är jättekul!

Avslutade med lite dressyrjobb och försökte träna lite på enhandsfattningen. Det gick sådär... Det är inte där vi kommer att plocka poängen på nästa tävling. Men jag var oerhört nöjd med hur Lotus jobbade och det var ett jättekul körpass.

Igår fick vi sällskap i ridhuset av A och Nisse. Min plan hade varit att sätta upp några få koner och träna lite precision; nu satte vi i stället våra sambos i arbete och trollade fram en hel precisionsbana. Värmde upp med lite lösgörande jobb och körde genom lite portar ”här och där”. Bara det att ha koner i ridhuset gör att man kör på ett helt annat sätt. Man måste helt enkelt bli mer noggrann och konsekvent och det hjälper mig också att bli stadigare i handen och planera vägen bättre. Lotus jobbade på riktigt bra. Hittade snabbt formen och var rund och fin, särskilt i högervarvet. Pigg var han också, minst sagt. Att han gillar det här med körning i allmänhet och precision eller nåt annat lite lekfullt i synnerhet är det ingen tvekan om. Han fullständigt sprudlade av arbetslust.

När vi var uppvärmda hittade A på lite olika linjer som vi kunde träna på. Och det var faktiskt ganska komplicerade linjer med betydligt krångligare svängar och tätare mellan portarna än jag kört tidigare. Nyttigt – och ganska svårt. Men det gick faktiskt riktigt bra, i alla fall när jag fått köra igenom portarna en gång så att jag fick klart för mig hur jag skulle lösa problemet. Det märks verkligen att både Lotus och jag blivit säkrare och Lotus följer mig på ett helt annat sätt än för några månader sen. Däremot märker jag att jag i en lite stressad situation, som det ju lätt blir när man snabbt ska lösa ett problem, lätt faller tillbaka i min gamla vana att börja ta för stora och yviga tömtag. Dock blev det bättre och bättre och det var ju tur att A var där och påminde mig. Hade dessutom bra hjälp av sambon som är duktig på att se lämpligt vägval och hjälpte mig tillrätta från sin plats bak på vagnen. Provade faktiskt även att ta några av svängarna i galopp och det var riktigt kul, men gick för fort för att jag skulle fixa de mer komplicerade svängarna.

Avslutningsvis körde vi en hel bana. Fick riktigt bra flyt och hade bara några få rivningar. Väldigt väldigt kul var det. Den här typen av körning är verkligen rolig. Man känner verkligen hur man får riktiga adrenalinkickar och att Lotus tycker att det är minst lika kul som jag tycker gör ju det hela ännu roligare. Ett både roligt och lärorikt pass med andra ord!

Idag har vi ridit för S. Hon tog vid precis där vi slutade senast och jag fick jobba vidare med att hitta en stadig sits och mest bara sitta rakt upp och ner och göra så lite som möjligt. Och det är ju som sagt ganska så svårt. När jag verkligen klarade av att vänta ut Lotus och bara låta honom hitta formen i skritt utan att göra så mycket annat än att bara vara stadig blev han faktiskt både avslappnad och rund och fin i formen. Kunde sedan göra samma jobb i trav och fick en riktigt fin häst. Galoppen gick riktigt bra. Kände hur jag verkligen kom ner i sadeln och satt rakt upp och ner med en stadig hand, utan att böja honom, och Lotus fick en väldigt rund och fin galopp. Han kändes otroligt härlig att sitta på och jag fick en väldigt bra känsla i galoppen. Dessutom var han riktigt lugn, även om han som vanligt var full av framåtbjudning.

Den riktiga utmaningen var att sitta ner i trav och göra samma jobb, utan att frestas att böja honom för att tvinga honom att bli mera rund i formen. Fick verkligen jobba med mig själv för att inte göra en massa onödiga hjälper – och med att acceptera att Lotus inte var riktigt så rund som jag egentligen vill ha honom. S sa till mig att han jobbade väldigt bra med kroppen och att formen blev bättre och bättre; det var bara för mig att vänta ut honom. Och mot slutet var han riktigt riktigt fin och framför allt kunde jag känna att jag verkligen hittade sitsen och kom ner i sadeln med sittbenen och hittade en balans. Så faktiskt, jag tror att jag sakta men säkert börjar hitta rätt och förstå hur jag ska göra och nu vågar jag tro på att detta snart ska sitta i ryggmärgen som det mest självklara i världen.

Det roliga är att mina båda tränare säger i princip exakt samma sak och är väldigt överens både om vad som behöver jobbas med just nu och hur vi ska göra för att komma åt problemen. Visst har de lite olika lösningar ibland, det handlar ju trots allt om ridning för den ena och körning för den andra. Men i det stora hela är de rörande överens, och det är ju tur det för annars skulle det bli väldigt förvirrande för mig. Nu känner jag i stället mer än nånsin hur mycket nytta jag har av att kombinera ridning och körning. Dessutom skulle ju kanske mitt förtroende för mina tränare få sig en törn om de sa emot varandra; nu stärks det i stället.

Idag är för övrigt en stor dag för mig och Lotus. Det är nämligen exakt sju år sedan jag skrev på köpekontraktet och hämtade hem en knappt fyraårig Lotus från uppfödaren på Rindö. Mycket har ju hänt sedan dess och det kanske är tur att jag den dagen inte riktigt visste vad som komma skulle. Idag kan jag dock bara vara otroligt lycklig över att jag hittade denna fantastiska häst och över att jag trots allt vågat tro på honom hela tiden. Min fina underbara Tusse, du har gett mig så otroligt mycket! Nu satsar vi framåt med hopp om många ytterligare fina år tillsammans.

Precisionskörning idag och den här gången var det nästan ”på riktigt”. En lång bana med 12 portar och dessutom på idealtid. När vi kom in i ridhuset och jag såg alla konerna var jag nästan färdig att vända och åka hem igen... För hur i hela friden skulle jag kunna komma ihåg den där banan? Inser att jag inte är särskilt bra på att memorera banor, och har ju ingen vidare träning på det heller. Fick lära mig att på tävling får groomen varken vara med och gå banan eller säga nåt under själva körningen. Tack och lov var detta träning och då var hjälp tillåtet och hade det inte varit för min uppmärksamma groom (sambon) så hade vi nog aldrig lyckats köra rätt väg.

Nu är det dock inte bara att lära sig banan som är svårt, man ska komma rätt genom portarna också... Där har jag också en hel del att lära. Har inte riktigt fått in känslan för hur och när jag ska svänga för att komma rätt. Efter några varv kunde jag dock sammanfatta det som att jag oftast ska svänga senare än jag tror, koncentrera mig på att hålla rak kurs genom porten och hålla blicken på den väg vi ska köra. Även här hade jag god hjälp av groomen som försökte hjälpa mig till rätta.

Första varvet tog jag det ganska lugnt och försökte fokusera på att hitta vägen och ta mig igenom portarna. Hade ganska många rivningar och en tid som var i längsta laget. Nästa varv drev jag på Lotus lite mer och även om jag nog rev lika många ”hinder”, så var rivningarna inte lika grova och enligt groomen så var vägarna i allmänhet mycket bättre. Tredje varvet var det bästa, då var vi nästan precis på idealtiden och hade inte alltför många rivningar. Lotus travade på i ett fräscht tempo och det motsvarade tydligen idealtiden ganska bra. Fjärde varvet borde jag kanske ha låtit bli, men jag blev peppad av att övriga i gänget körde en gång till. Jag började nämligen bli så trött i huvudet av koncentrationen så jag höll på att köra fel väg flera gånger med påföljden att jag kom tokigt genom flera portar. Lotus var dock i sitt esse; massor av bjudning och energi och stor glädje. När jag drev på honom lite extra på en långsida tog han galopp i stället och verkade väldigt nöjd med det. Dock fick han finna sig i att jag tog ner honom i trav igen men efter det blev allt lite rörigt för jag tappade tydligen både koncentration och styrförmåga.

Lotus skötte sig fantastiskt bra genom hela passet. Han jobbade otroligt trevligt och var verkligen med på noterna. Han lyssnade verkligen på mig och följde mig lydigt, även när jag styrde fel. Vi skämtade efteråt om att Lotus nog tycker att jag är ganska hopplös och bara förstör för honom, han skulle klara sig bättre på egen hand! Det är ingen tvekan om att Lotus tycker att det här är fantastiskt kul och hans entusiasm går inte att ta miste på. Det absolut svåraste är att stå stilla och vänta på sin tur, det går nästan inte!

Wow, de här träningarna är verkligen fantastiskt roliga! Men jobbigare än man tror. Ja, kanske inte fysiskt, även om jag faktiskt blir ganska varm av att köra, men både Lotus och jag var nog trötta i huvudet efteråt. Mycket att tänka på! Men det ger mersmak, ser redan fram mot nästa körtillfälle när vi ska slipa på svängarna.