Imponerades ännu en gång av Lotus otroliga lugn och ”coolhet”. Det var en rejält blåsig dag, vilket i sig kan få hästar lite ”på tårna”. När vi kom upp på grusvägen passerade vi en husbil som var inklädd med en presenning som fladdrade ordentligt i vinden. Lotus tittade inte ens! Längre fram låg en omkullvält soptunna med öppningen mot oss. Alla som hållit på lite med hästar vet att det normalt är en riktig hästskrämma. Lotus ägnade den inte en blick. Det riktiga eldprovet var en presenning som låg lös på marken och fladdrade och långsamt rörde sig mot oss. Nu tittade Lotus och blev lite spänd, men han fortsatte förbi utan att göra nån affär av det heller. Där kände dock jag att det hade kunnat bli lite farligt om presenningen hade fortsatt att röra sig hela vägen fram till oss, men som tur var kom vi förbi innan den kom alltför nära. Men helt klart så är Lotus en osedvanligt lugn och orädd häst och jag är så tacksam för det. Har i mitt tidigare hästliv träffat på ett antal hästar som varit betydligt mer lättskrämda så jag är väl medveten om hur fylld av faror världen kan tyckas vara om man är häst!
I går hade vi precisionsträning för A. Anna groomade och vi passade på att testa nya vagnen, vilket betydde att hon inte bara satt passiv utan hon groomade ”på riktigt”. Lotus var på ett strålande humör, han tände till redan när han insåg att ridhuset var fullt av koner och det var verkligen full fart på honom.
Vi värmde upp med att köra några enskilda delar av precisionsbanan; en båge och en serpentin. Det var ganska länge sen vi tränade precision och jag kunde lite förvånat konstatera att Lotus utvecklats en hel del, trots avsaknad av träning. Dels så har han lärt sig att verkligen söka efter konerna och dels så har han blivit väldigt mycket känsligare när jag styr honom. Det betyder att om jag är lite slarvig i mitt vägval så är det risk för att han riktar in sig på fel port och om jag överdriver styrningen det allra minsta så far vi iväg i fel riktning. Jag måste helt enkelt vara oerhört fokuserad och stadig i min styrning och med små hjälper noga rikta in Lotus mot rätt port och sedan bara stadigt följa med.
När vi sedan övergick till att köra hela banan blev det ännu lite svårare. När svårigheterna kommer slag i slag är det svårare att hålla fokus på varje sväng och även om man verkligen försöker att vara förberedd så är det lätt att få små överraskningar och hamna i oväntade situationer som man snabbt måste lösa. Dock gick det över förväntan och även om vi hade någon förarglig rivning i varje runda så körde vi allt fortare och jag hade riktigt bra känsla i körningen.
Det första varvet höll vi oss i trav, men varv två och tre la jag in en hel del galopp. Det gillade Lotus, nästan lite FÖR mycket. Har började nämligen att lägga in galopp lite här och där där HAN tyckte att det passade, vilket inte alltid stämde med vad jag tyckte var lämpligt. Ett par rivningar berodde helt klart på att Lotus drog iväg i ett alldeles för högt tempo och att jag inte hann med att styra. En dålig ursäkt, förstås. Självklart måste jag lära mig att förhålla honom i tid och se till att det är jag som bestämmer tempot. Men jag tycker ju att han är så rolig när han är på det där humöret så ibland känns det lite svårt att tillrättavisa honom!
Roligt hade vi, alla tre. Lotus hade nog kunnat hålla på ett bra tag till och verkade allt annat än trött när vi avslutade. Han fick därför trava en stund på grusvägen innan vi skrittade av i ett försök att få honom lite trött. Tror dock inte att jag lyckades med det, men jag hade i alla fall en väldigt nöjd häst.