Igår fick Lotus äntligen gå ut i sin vanliga hage. Tydligen firade han det genom att ta sig ett rejält lerbad, men det kunde jag verkligen unna honom, även om det orsakade en del merarbete för matte. Gissar att han även umgåtts flitigt och nära med sina kompisar och kanske även tagit en och annan språngmarsch.
Veterinärens ordination var alltså att Lotus efter en vecka skulle ”joggas igång”. Eller vad han egentligen sa var att jag skulle ”sitta upp och jogga igång honom”. För mig är det dock självklart att sätta igång Lotus från marken, genom tömkörning. Har ju blivit lite av en expert på igångsättningar genom åren och jag väljer alltid att tömköra ett tag innan jag sitter upp. Med tanke på hur lite jag rider Lotus även när han är fullt igång så känns det självklart att låta honom komma igång ordentligt i kroppen utan ryttarbelastning innan jag sätter mig på honom. Nu hade han ju dessutom vilat ett par veckor innan vi åkte till veterinär, vilket gör att det är ganska länge sen jag satt på honom och därmed desto större anledning att avvakta lite med detta. Det är ju trots allt så att det är ridningen som Lotus verkar tåla sämst och då finns det ingen anledning att lägga på honom denna belastning för tidigt. Nu har jag ju dessutom körningen att ta till (det här är första gången Lotus varit konvalescent sen han blev körhäst) och jag planerar att börja köra honom lite lätt redan denna vecka. Och i ärlighetens namn så har jag själv inte heller nån brådska att komma upp i sadeln igen. Tycker att det är ganska trist att bara sitta och skritta, så länge jag inte ska göra mera jobb än det jag får göra just nu så är det roligare att tömköra. Och dessutom får jag lite motion på köpet.
Hur som helst, igår var det tömkörning som gällde igen. Nu har vi ju kommit till den där perioden när det är helt omöjligt att hinna ut med hästen innan dagsljuset försvunnit, men nu hade vi faktiskt en fullmåne till vår hjälp och den gav riktigt bra sikt. Valde att hålla mig lite närmare stallet, på vägar som bestod av mera grus än lera. Efter att ha skrittat en stund fick Lotus trava på i några omgångar och även om det är svårt att få honom till bra arbete i det läget (med matte springandes bakom och utan inspänningar) så tyckte jag ändå att han jobbade på ganska bra. Men lite stökig var han ju, förstås. Ett par tvärvändningar med bocksprång och bensprattel. Kände igen min ”gamla” Lotus och kan ju inte direkt påstå att jag längtar tillbaka till den tiden när den sortens uppträdande snarare var regel än undantag. Nu var det dock inte värre än att jag enkelt redde ut situationen.
Sen tänkte jag gå in på gräsbanan för att jobba lite mera ”dressyrigt”. Och det var då Lotus på allvar visade upp sitt gamla jag. För av nån anledning skulle han absolut inte gå in där. Gång efter gång kastade han sig åt sidan och hamnade på en volt runt mig, vilt bockandes och jag var tvungen att ta tag ordentligt för att få hejd på honom. Bocksprång på liten volt på halt gräs känns inte riktigt som en lugn igångsättning så jag var nära att gå in i ridhuset för att kunna jobba honom under lite lugnare former. Då lugnade sig dock Lotus plötsligt och vi kunde sedan jobba riktigt bra med lösgörande skrittövningar (med innertömmen ledande) och Lotus var riktigt fin. I månskenet såg jag verkligen hur han kom igång och jobbade genom kroppen och såg riktigt lösgjord ut. Lät honom trava en kort sträcka i varje varv bara för att se hur han såg ut och kunde nöjt konstatera att han såg väldigt fräsch ut. Arbetsviljan verkar också vara på topp.