I avsaknad av broddar fick jag lägga om min plan lite. Började med att köra runt vallen ett par varv och fortsatte sedan på utebanan, där vi gjorde vi ett dressyrpass där jag la in många tempoväxlingar, galoppfattningar och volter och vändningar som var lite snävare än de jag kan göra med giggen. Lotus var riktigt fin och hade bra framåtbjudning.
I fredags klippte jag äntligen Lotus; från halva huvudet och ända ner till kronranden. Lotus stod som vanligt snällt och lät mig hållas medan jag kröp runt benen på honom. Så otroligt skönt att nu ha en korthårig häst och när jag såg den ganska ansenliga högen med päls som låg på golvet efteråt så var det inte så svårt att förstå varför Lotus blivit så svettig! Blank och fin blev han också, till skillnad från innan när pälsen såg väldigt ”maläten” ut. Även förra året fick jag klippa honom så här tidigt, tidigare år har jag inte behövt klippa honom förrän en bra bit in på hösten.
I lördags var det utflyktsdags. Tillsammans med min kompis S tog vi med oss häst och vagn bakom varsin bil och åkte ner till Lingsberg, där hon bor. Där spände vi för maratonvagnen och körde grusvägen bort till Vada kyrka, en tur på drygt 6 km enkel resa. Det var en fantastiskt mysig tur i strålande sol längs en väg där man nästan kände historiens vingslag. Vägen slingrar sig fram mellan hus och gårdar i kanten av Angarnsjöängen och har många hundra år på nacken. När vägen gjordes så var fordonen just häst och vagn, bilar var inte ens påtänkta. Det gav turen en extra dimension. Vid Vada kyrka tog vi de ”obligatoriska” bilderna på ”Lotus framför kyrka” innan vi vände tillbaka igen.
Lotus var pigg och glad, sådär som han oftast brukar vara när han är på utflykt på nya vägar. Turen blev nästan två timmar, men Lotus verkade inte det minsta trött när vi var tillbaka. Med oss i vagnen hade vi S två små barn. Vi trodde att de skulle tröttna ganska snart, men barnen stortrivdes därbak i vagnen och satt och pratade och tjoade mest hela tiden, lärde sig snabbt mitt kommando för att få Lotus i trav (lyckligtvis så lyssnade Lotus inte på dem) samt frågade hela tiden när vi skulle galoppera. En fantastiskt härlig tur på alla sätt!
När vi kom tillbaka till bilarna så fick S gå och beta Lotus medan jag plockade ihop sakerna. Småkillarna hade mycket spring i benen efter att ha suttit stilla så länge och de sprang runt runt och lekte. Rätt som det var så hade en av dem ett paraply i handen och med detta i högsta hugg sprang han ett varv runt Lotus. Inte helt bra, förstås, men jag kan erkänna att jag blev ganska imponerad av att Lotus inte brydde sig det allra minsta om detta! Ännu ett bevis på vilket bra psyke min häst har. Dock tog vi paraplyet från barnen och förklarade för dem att sådär ska man inte göra när man är i närheten av hästar (om de sen kommer ihåg det nästan gång de träffar på en häst är dock högst osäkert).