Jag klafsade ju ut i hagen för att leta reda på lindor och annat som Lotus lämnade efter sig igår, och jag kunde då konstatera att leran på sina ställen är mer eller mindre bottenlös. Det är området närmaste grindhålet och runt storbalen med hö som bara blivit en enda sörja där man både sjunker ner och fastnar. I resten av hagen är det bara ”normal” lera, men nu är ju problemet att hästarna gärna stannar i den värsta sörjan, förmodligen mest för att det är där som maten finns.
Jag kommer att vara ständigt orolig om Lotus ska gå i denna djupa lera och att ha honom där känns som att be om nya skador. Nu är problemet att det inte finns några särskilt bra alternativ. Det finns helt enkelt ingen ledig hage med mindre lera att byta till. Det som står till buds är en större ”sjukhage” som dock inte riktigt är värd just det namnet eftersom det mest är en väldigt lerig före detta gräsplätt. Men den är inte fullt så bottenlös som Lotus ordinarie hage och om han går där ensam så har jag åtminstone tagit bort risken för att han fastnar i geggan när han ska hoppa undan för en kompis. Så det blir i den hagen som Lotus nu får gå den närmaste tiden. Ingen helt lyckad lösning, men den bästa jag kan se just nu. Och han har åtminstone hygglig möjlighet att röra på sig, det är hagen stor nog för.
Jag vill egentligen inget hellre än att få ut Lotus i en riktig hage med sina kompisar – jag vet ju att det är då han mår allra bäst både psykiskt och fysiskt. Men jag vill inte heller att han ska bli skadad igen för varken han eller jag orkar med ytterligare en konvalescensperiod. Jag får kompensera det faktum att han inte kommer att röra på sig så mycket som jag skulle önska för egen maskin med att även i fortsättningen se till att promenera mycket med honom.
Hur som helst så är min trevliga och lugna men ändå glada häst tillbaka. Åtminstone var han det i dag och jag hoppas att jag kommer att kunna stimulera honom tillräckligt mycket för att han ska vara det även i fortsättningen. Vi gjorde ett riktigt bra dressyrpass med vagnen i ridhuset och Lotus var sådär härligt självgående och bärig. Jättefin i formen, riktigt lösgjord och svarade bra på både tempoväxlingar och övergångar. Riktigt trevlig känsla i körningen och det gav verkligen mersmak. Jag behöver verkligen de här små glädjestunderna nu för att se det roliga i att ha häst istället för att bara se oro och problem!