Vi gjorde ett lätt tömkörningspass. Först en sväng ute, i lera och is – tur att båda var broddade! Gick sedan in i ridhuset en kort stund. Skrittjobbade lite i skolor och lät honom jogga på stora volter för att avsluta med ett par långsidor med travöppnor. Och jag kan väl bara konstatera att Lotus såg oförskämt fräsch ut för att eventuellt vara lite ofräsch. Det sparkade benet (höger fram) stör honom inte det minsta. Och även i övrigt såg han väldigt fin ut och jobbade jättetrevligt. Så vad veterinären än eventuellt hittar så kommer det nog inte att vara så allvarligt. Att kolla upp honom känns dock helt rätt hur som helst.
Självklart hade bandaget halkat ner igen, trots att jag lindat så noga. Å andra sidan var såret torrt och fint och svullnaden hade minskat, även om den fortfarande är kvar. Så när jag kom till stallet vid lunchtid plockade jag av alla lindor och bandage och lät Lotus gå ut i hagen. Och vad gjorde han? Jo, han gick raka vägen fram till en av sina hagkompisar och nöp honom i rumpan! Den här gången fick han ingen spark som straff, men det är inte så svårt att förstå varför han blev sparkad. Och inte har han lärt sig nåt heller!
Vi gjorde ett lätt tömkörningspass. Först en sväng ute, i lera och is – tur att båda var broddade! Gick sedan in i ridhuset en kort stund. Skrittjobbade lite i skolor och lät honom jogga på stora volter för att avsluta med ett par långsidor med travöppnor. Och jag kan väl bara konstatera att Lotus såg oförskämt fräsch ut för att eventuellt vara lite ofräsch. Det sparkade benet (höger fram) stör honom inte det minsta. Och även i övrigt såg han väldigt fin ut och jobbade jättetrevligt. Så vad veterinären än eventuellt hittar så kommer det nog inte att vara så allvarligt. Att kolla upp honom känns dock helt rätt hur som helst.
0 Comments
När jag skulle ta ut Lotus på stallgången igår var han halt. Rejält halt. Sådär halt så att det räckte med att han tog fem steg på stallgången för att jag skulle se (och höra) det. Snabbt klämde och kände jag på alla ben, utan att hitta nåt som kunde förklara det hela. ”Kan det sitta lite högre upp?”, undrade en klok stallkompis. Och mycket riktigt: högt upp på insidan av frambenet, dolt av täcket, fanns ett ordentligt sår med tillhörande svullnad. Jag vet ju att Lotus har en förkärlek för att nypa en av sina hagkompisar i rumpan och troligen har denna kompis tröttnat och svarat med en spark.
Det var inget jättestort sår, men ändå ett ganska ordentligt jack som jag insåg måste tas om hand. Nu är jag rätt oerfaren på just sårvård, men tack och lov så har jag en stallkompis som är lite av en expert på området eftersom hennes häst ständigt råkar ut för diverse sårskador och som tur var så var hon i stallet och kunde komma med tips och goda råd. Spolade rent såret och la ett ordentligt bandage med alsolsprit. Sedan tog vi en promenad (i ridhuset eftersom det var både beckmörkt och glashalt ute). När Lotus fått gå en liten stund försvann hältan i stort sett helt så troligen hade han bara stelnat till och svullnat upp när han stod stilla. I morse hade bandaget, förstås, glidit ner och satt i stort sett under såret. Något som jag naturligtvis borde ha förutsett… Nu har Lotus i stället ”full hockeymundering” med stallbandage nertill och sedan en flislinda som liksom sammanbinder stallbandage och sårbandage. Arrangemanget klarade i alla fall en halvtimmes ridhuspromenad så förhoppningsvis klarar det även resten av dagen. Lotus får stå i sjukhage idag för att öka sannolikheten för att bandaget trots allt stannar kvar i läge. Åker upp till stallet i kväll igen och fixar till bandaget samt tar en promenad till. Hältan var i alla fall i stort sett borta idag, åtminstone i skritt (kollade inte ens i trav). Och svullnaden var inte alltför stor. Var nere på apoteket och bunkrade förbandsmaterial – upptäckte igår att jag inte alls var så välförsedd som jag borde vara. Till veterinären åker vi på tisdag. Skönt att jag fick en tid så pass snabbt. Får väl hoppas att denna nya skada inte gör det svårt att diagnosticera den tidigare mer diffusa skadan. Till dess får han ta det lite lugnt. Hade planerat att jobba honom lite lätt och planen hade varit att köra lite par idag, men denna nya skada gjorde ju att saker och ting kom i ett annat läge. Idag var det träning för S. Berättade för henne att Lotus varit lite ”konstig” när jag red i torsdags och hennes analys var att Lotus nog inte riktigt tål kylan. Att dåliga leder bli ännu sämre i kyla är ju inget nytt, så det låter som en inte helt orimlig förklaring. Jag ska kanske undvika att jobba Lotus alltför hårt när det är riktigt kallt och framför allt låta bli att rida då. Idag kändes Lotus i alla fall mer som vanligt, han var mjuk och fin och kom till ganska bra jobb. Lite springig i traven så jag fick sätta mig ner och jobba i lite öppnor ganska tidigt i passet för att få lite mer grepp om honom, men då var han ganska fin.
Det var när vi kom till galoppen som problemen började. Till en början galopperade han bra med stora runda språng och jag kunde efter en stund korta upp honom och komma åt honom riktigt bra. Men plötsligt började han krulla ihop sig, ruska på huvudet och lägga huvudet på sned på ett konstigt sätt och liksom vika in ena örat. Ja, jag vet, det låter jättekonstigt. Men han har gjort så här vid ett par andra tillfällen för länge sedan och då har det visat sig att han inte varit riktigt fräsch. S berättade också att hon har andra elevhästar som brukar visa just med sina öron att något är lite jobbigt. Helt klart försökte han på detta sätt att berätta nåt för oss. Jag fortsatte att rida en liten stund, men Lotus fortsatte att uppföra sig konstigt och kändes samtidigt lite stum. S och jag var helt överens om att det bara var att avbryta träningen. Som vanligt är symptomen väldigt diffusa, men helt klart så tyder alla tecken på att Lotus inte riktigt mår bra. Han har ju faktiskt varit lite ”hackig” den senaste veckan, känts lite stelare än vanligt och inte haft riktigt lika lätt för sig som han ju faktiskt haft på sistone. Dessutom har han de senaste dagarna ibland gjort de där dubbeltrampen (särskilt i högervarvet) som brukar tyda på att något inte riktigt är som det ska. Jättetrist att konstatera att det återigen är dags för ett veterinärbesök. Det känns som om det är lite för kort tid sen Lotus blev friskskriven senast. Det är klart att jag oroar mig och om det är hovlederna som gör sig påminda igen känns det riktigt jobbigt. Samtidigt är jag tacksam för att jag känner min häst så väl och ser tecknen så tidigt. Det ökar ju trots allt möjligheten för en lyckad behandling. En person som inte känner Lotus hade i det här läget inte ens reflekterat över att det skulle kunna vara något fel på honom eftersom han egentligen ser väldigt fräsch ut. Men som S konstaterade; han har höjt sin lägsta nivå rejält och blivit mycket starkare, därför döljs eventuella problem mer än tidigare. Så mycket större anledning att vara uppmärksam. Och min magkänsla har i flera dagar sagt mig att något inte riktigt stämmer och min magkänsla har hittills alltid haft rätt. Ja, att ”vänta och se” är inget som jag praktiserar när det gäller Lotus. Bara att ringa och boka tid hos veterinären och hoppas på att jag inte behöver vänta så länge. Och på att väglaget är OK. Dags för ännu ett pass som parhästar. Och våra fina killar var precis lika duktiga som vid alla tidigare tillfällen. Spände för i ridhuset. Stången kortade vi ett hål för att den skulle komma i ett bättre läge, vilket faktiskt visade sig göra stor skillnad för dels låg den nu mera stilla och dels slog den inte upp precis mot hästarnas nosar i den mån den fortfarande rörde sig.
Jag fick skritta fram hästarna inne i ridhuset medan A stod och tittade så att all utrustning satt som den skulle. Det kommer nog att ta ett tag innan jag får ordning på allting. Det där med att bromsa den ena hästen (Lotus), mana på den andra (Nisse) och samtidigt svänga är inte helt lätt. Men övning lär väl ge viss färdighet. Jag måste också lära mig att alltid ”adressera” den häst som jag vill påverka. När jag bara smackade var det framför allt Lotus som reagerade, trots att det var Nisse som egentligen behövde kliva på lite mer. Om jag först sa hästens namn blev dock reaktionen mera rätt. Sedan gav vi oss ut i snön och nu fick A ta över tömmarna. Travade lite fram och tillbaka på plogade vägar samt körde ett varv runt stubbåkern. Oj vilka glada hästar vi hade! De travade glatt på med spetsade öron och till och med Nisse hade en hel del bjudning. Lotus tog galopp vid ett par tillfällen i en liten backe och när vi kom dit för tredje gången satte A båda hästarna i galopp. Ingen lång sträcka, men ändå en härlig känsla. Ja, de är verkligen duktiga våra hästar och det är inget snack om att de tycker att det här med parkörning är buskul. Här finns jättefina bilder. Trots att det var fredag och normalt sett vilodag gjorde vi ett litet tömkörningspass. Dels visste jag att lördagen skulle innebära utomhuskörning så därför passade det ganska bra med lite dressyrjobb. Framför allt ville jag dock se hur Lotus såg ut på töm, med tanke på att han inte riktigt var OK vid ridningen dagen innan. Han var pigg och glad och jobbade med stor entusiasm. Fin när han fick jogga fram på stora volter. Gjorde sedan lite öppnor och till en början var han lite ovillig; ville inte riktigt gå ut på spåret och inte riktigt runda sig. Men sen var det precis som om det lossnade och han gjorde jättefina öppnor i båda varven. Då krävde jag inte mer utan lät honom jogga ner på volter. Då var det precis som om Lotus la in en överväxel; tryckte på med bakbenen som aldrig förr samtidigt som han var väldigt låg och rund. Såg jättefin ut. Så egentligen borde detta pass ha tagit bort all min oro för att det skulle vara något fel. Men jag kunde ändå inte låta bli att fundera. Varför ville han inte riktigt jobba i öppnorna från början? Och såg han inte lite ojämn ut på höger fram?
I morse var det 22 minusgrader när jag kom till stallet. Tur att jag satsat på bra kläder. Dubbla underställ i ylle, vinterfordrade ridbyxor och chaps samt mina gamla nötta graninge-stövlar, som klarar både tjocka sockor och dubbla långkalsonger. Flera lager tröjor under jackan och luva under hjälmen. Ja, man är ju inte direkt vacker och inte heller så särskilt smidig, men det fungerar!
Det blev ett ridpass idag. Jobbade igång Lotus i skritt som vanligt och han kändes helt OK, men jag fick inte den där riktiga känslan av att han var mjuk och lösgjord. Bra fart på honom när vi joggade fram i trav och där kändes han riktigt mjuk och fin, i båda varven. Däremot var han lite väl ivrig så vi övergick till galopp för att han skulle få springa av sig lite. Galoppen var helt OK, men Lotus kändes lite spänd och ville inte riktigt runda sig. Satte mig sedan ner och jobbade med travöppnor och där fick jag en känsla av att Lotus gick och spände ryggen och han ville inte riktigt runda sig och bli så där bärig som han varit på sistone. Gick sedan tillbaka till lättridning och lät honom gå i ett lite friare tempo. Där fick han tillbaka takt och påskjut och kändes mjuk och härlig att rida. Så ja, det var något som inte riktigt stämde idag. Lotus var allt annat än ofräsch, men nånting störde honom och jag fick en känsla av att det kan vara ryggen eftersom problemet framför allt kom när jag satt ner i sadeln. Förhoppningsvis är det så enkelt att det är kylan som tar på honom och gör honom lite stel. Nu jobbar vi efter teorin att han bara har en liten tillfällig svacka och snart är tillbaka i sin fina form igen. Annars blir matte orolig! Trots att jag nu hållit på med körning i nästan tre år tycker jag fortfarande att det känns lite nytt och häftigt. Men att ha två hästar framför vagnen, ja det är nästan overkligt häftigt! Minst dubbelt så kul skulle man nästan kunna säga. Idag var det dags för tredje gången framför vagnen för våra nya parhästar och den här gången gick det riktigt smidigt att få all utrustning att fungera. Tidigare har vi haft Lotus som högerhäst, men eftersom vi tyckte att hästarna ”spretade” lite senast provade vi idag att sätta Lotus på vänstersidan i stället. Det verkade faktiskt fungera och hästarna höll ihop lite bättre. Vi konstaterade även att Nisse inte riktigt hamnar i drag utan låter Lotus ta det mesta av tyngden. Det problemet kom vi delvis åt genom att korta hans draglinor ett hål. Dock krävs det också att Nisse tar i och jobbar lite mer. Det är framför allt i skritten som Lotus är mer vägvinnande än Nisse, men där får nog Nisse helt enkelt lära sig att ta i lite mer. A fick tjata en del på honom… Vi spände för inne i ridhuset och började med att köra några varv där. Hästarna jobbade jättebra och verkade redan vara mer samspelta och hade nu inga större problem att starta och stanna samtidigt. Jag tycker att det är lite häftigt att se att de nästan direkt börjar gå i takt. De ser ut som en Sleipner med åtta ben! Sedan var det dags att prova att köra utomhus. Hästarna var hur glada som helst och travade glatt på längs vägen. Stallbonden hade lägligt nog plogat upp en slinga runt en stubbåker så vi tog ett par varv runt den. Hästarna skötte sig så bra att det kändes som om de aldrig gjort annat än gått i par. Och det kanske inte behöver vara svårare än så, vi har ju trots allt att göra med två väldigt coola och trygga hästar som verkligen trivs både framför vagnen och med varandra. Härligt var det att stå bakpå vagnen i alla fall, älskar utsikten över två hästryggar och fyra spetsade öron! Tillbaka i ridhuset fick jag prova att köra lite. Häftig känsla, men oj vad svårt. Det kommer nog att ta ett tag innan jag förstår hur jag ska göra för att påverka varje häst individuellt. Men åh vad kul det är att få möjligheten att prova på det här! Lite vidareutveckling av vagnen krävs dock. Stången rör sig lite för mycket upp och ner med risk för att hästarna får slag på nosen. Detta händer särskilt när de börjar jobba i form så det är ju inte så kul att de nästan får en bestraffning när de faktiskt jobbar rätt. Får nog be vår vagnsmekaniker titta på detta. Det är ett fint parkörnings-team vi har med både mekaniker och fotograf! Första gången jag får prova att köra par. Vingligt!
Idag ägnade vi oss åt tömkörning och Lotus var i vanlig ordning pigg. Väldigt pigg. Frågan är om det var matte som motionerade häst eller tvärtom… Lotus har ju sin egen lilla favoritteknik när han är på det där humöret: man rätar ut sig så där lagom så att matte inte riktigt kommer åt och så övar man ökningar längs långsidorna. Det brukar resultera i lite skäll från matte, men det kan det vara värt.
Nåja, på det hela taget så gjorde vi ett riktigt bra pass. Lotus jobbade i trevlig form och nu fick vi till öppnorna i båda varven, även om jag fick jobba lite med vänsteröppnorna. Lekte lite med att trampa honom och några gånger satte han sig verkligen och jobbade väldigt bra. Ur det fick han sedan gå in i ett lite ökat tempo och det gillade han helt klart. Fin galopp fick vi också till och en väldigt rund och låg häst i den avslutande traven. Att passet även innehöll några ”urladdningar” med bocksprång och ben lite överallt, ja det får man väl se som tecken på en pigg och glad häst. Helgen som just passerat var vinterns hittills kallaste. I fredags kväll var det nära 20 minusgrader, men jag knäppte pälsmössan under hakan och tog en promenad med Lotus. Han var väldigt pigg och hade bråttom bråttom och dessutom fick jag slåss med honom om vem som skulle gå på den upptrampade stigen så det var liksom inga problem att hålla värmen.
På lördagsmorgonen visade termometern på 25 minusgrader och jag var glad att det inte var den dagen vi skulle träna... Nu stod det dock en massa andra saker på schemat för dagen så det hann bli sen kväll och något mindre kallt innan jag sent om sider landade i stallet. Måste erkänna att ork och energi då egentligen inte riktigt räckte till att motionera häst, men jag insåg att Lotus verkligen behövde röra på sig. Och tack och lov är det ju så att när man väl kommit igång så är det ju alltid så himla roligt att jobba med Lotus och hur trött man än är så får man ny energi. Tömkörning kändes som ett självklart val med tanke på kylan. Lotus var jättefin. Pigg och glad som vanligt och massor av energi. Jobbade jättebra, men blev lite stark och ville inte alltid riktigt lyssna på mig. Framför allt hade vi lite svårt att få vänsteröppnorna att fungera. Antingen tappade han farten helt och ville inte riktigt ställa igenom eller så drog han iväg i alldeles för högt tempo, om än i fin form. Nåja, efter att vi jobbat på en stund blev det ganska bra och avslutningsvis jobbade han på stora volter i trevlig form. Till söndagens träning för S hade temperaturen stigit till en nästan behaglig nivå. Lotus var extremt pigg, troligen beroende på kylan, så man kan säga att jag hade väldigt mycket häst att rida. Det var ett otroligt tryck i honom när vi travade igång och jag fick bromsa och bromsa så att jag nästan fick kramp i armarna. Men samtidigt var han väldigt fin och jobbade i härlig form. La in galoppen tidigt i passet för att han skulle få springa av sig lite. Konstigt nog blev han nästan lugnare i galoppen än i traven och särskilt högergaloppen var riktigt fin med stora runda språng. Jobbade sedan med att få honom rund och låg och mer reglerbar. I skritten var han jättefin, kände verkligen att jag kom åt honom. Gjorde sedan travöppnor och där fick jag göra många avbrott till skritt för att han skulle bli lydig och lyssna. Så småningom blev han sådär rund och bärig som jag vill ha honom, även om det krävdes mer jobb för att nå dit i vänstervarvet. När vi avslutade i trav på stora volter var Lotus väldigt låg, rund och liksidig och jobbade verkligen jättebra i båda varven. Dock fick jag honom inte riktigt lika fin som vid de senaste träningspassen och det är klart att det gjorde mig lite besviken, jag har ju helt enkelt blivit lite bortskämd den senaste tiden. Men förmodligen var det kylan som påverkat Lotus och han hade alldeles för mycket ”spring i benen” för att komma till ro och bra arbete. Och när han sprungit av sig och äntligen kom till bra jobb, ja då började han bli trött i stället. På kvällen blev det ännu ett besök i stallet. Då var det nämligen dags att göra ännu ett försök med parkörningen. Och nu fungerade allt klockrent! All utrustning verkar nu vara rätt avpassad och det gick riktigt smidigt att spänna för. Hästarna skötte sig exemplariskt och stod snällt stilla och väntade medan vi fick allt på plats. Själv tycker jag att det verkar vara en hel vetenskap att hålla reda på hur all utrustning ska sitta, men jag lär mig väl så småningom. A fick ta tömmarna (jag tänker nog låta henne sköta den biten tills allt känns stabilt) och det blev lite rörigt till en början när hon satte hästarna i skritt. Det verkade nästan som om de störde varandra genom att de inte kom igång samtidigt. Nåja, det problemet var snart löst och sedan kunde A utan problem ratta runt hästarna i både skritt och trav. Hästarna var jätteduktiga och verkade inte tycka att det här med att gå i par var det minsta konstigt och snart gick de till och med i takt. Jag åkte med bakpå vagnen och njöt av en härlig utsikt över två hästryggar. Där blev det också ganska tydligt att hästarna var lite skeva och att det inte är helt lätt att svänga ekipaget på ett smidigt sätt. Det kommer att krävas en hel del träning innan allt fungerar, men nu är vi i alla fall igång och det är verkligen jättekul. Och det roligaste är nästan att hästarna fungerar så fantastiskt bra och inte verkar tycka att denna nyordning är det minsta konstig. Förhoppningsvis kommer det lite bilder på vårt fina ekipage så småningom! Dagens övning blev lite av ett styrkepass för Lotus. Vi körde vår vanliga skogsväg och även om den plogades för några dagar sedan så har det kommit en hel del snö sen dess. Lotus fick med andra ord jobba lite för att vagnen skulle rulla. Pigg och glad var han och hade nog en del ”spring i benen”, men ändå valde han att skritta uppför de brantare backarna och det kan nog bara tolkas som att det var ganska tungt för honom. Humöret var det dock inget fel på och på de sträckor där vagnen rullade lättare var det bra fart på honom och han jobbade på bra. Vi var ute en knapp timme, sedan var Lotus lite lagom varm och trött och matte frös.
|
Vi finns på Instagram:
|