Igår vågade vi äntligen ge oss ut och köra i snön! Härlig dag med några få minusgrader och bra underlag. Skogsvägen är tillkörd av både bilar och skoter och Lotus har nya skor som ger bättre grepp – var ute och tömkörde i fredags och kunde konstatera att underlaget nu var bra nog även för körning. Vi kunde trava och galoppera i stort sett hela skogsvägen – även den sträcka som vi normalt brukar skritta då vägen där är täckt av riktigt ”elakt” grus. Lotus var pigg och glad och verkade tycka att det var härligt att vara ute – utan att för den skull vara överladdad. Vi körde fram och tillbaka flera gånger och det blev totalt ungefär en mil. Säkert ganska jobbigt för Lotus i snön, men han visade inga tecken på att vara trött även om han var ganska varm och svettig när vi var tillbaka. Härligt att få trava på utomhus igen, det var ett tag sen sist!
 
På eftermiddagen fick jag för första gången nånsin åka släde! En av stallkompisarna har en fin gammal släde och nu bjöd han på en åktur. Så härligt att glida fram i snön bakom en glad häst, faktiskt en väldigt speciell känsla. Inte utan att jag blev lite sugen på att ha en släde till Lotus, men jag inser att det är för mycket jobb och ännu en sak som ska förvaras någonstans med tanke på hur få dagar per år det är slädföre. Men mysigt var det!

Idag har vi ägnat oss åt hinderkörning tillsammans med Anna. Vi har verkligen fått in en bra rutin med att köra regelbundet och kul att Anna tycker att det är så kul och är så engagerad. Hon är verkligen en bra tränare där hon står bak på vagnen och hittar på nya kluriga övningar samt lotsar mig genom hindren genom att säga hur jag ska tänka genom svängarna.
 
Vi byggde upp ungefär samma bana som vanligt, men den här gången byggde vi mer på längden med de två hörnen/vinklarna i förlängningen av serien med fyra hinder. Dagens övningar bestod av volter runt ett eller två hinder, serpentiner runt ett eller två hinder och framför allt en kombination av detta som gjorde att vi bytte varv ofta, något som verkligen ställer krav på att jag har framförhållning och ger Lotus rätt signaler. Och körningen fungerade fantastiskt bra, tror att detta var bästa gången hittills! Lotus var pigg och alert och lyssnade otroligt bra på mig – samtidigt som jag har blivit mycket bättre på att se vägen och ge honom rätt instruktioner i tid. Vi höll nästan hela tiden ett jämnt och stabilt tempo och kunde glida igenom svängarna utan att tappa takt eller fart. Vi vågade oss till och med på att köra slalom runt varje hinder, som stod med ca 3,5 meters avstånd, och Lotus travade på medan vagnen nästan stod stilla i svängarna. Riktigt härlig känsla! Så himla kul att köra och verkligen roligt att känna att vi lär oss mer för varje gång och att vi nu hittat flytet i hinderkörningen.

Kylan verkar ha parkerat här. Och jag har inga större problem med det, gillar verkligen vintern! Men när temperaturen kryper ner mot 20 minusgrader är det lite svårt att klä sig varmt nog, även om jag har skaffat mig en riktigt bra uppsättning varma kläder. Lotus har inga som helst problem med kylan, han blir bara ännu piggare än vanligt. Däremot märker jag att han behöver lite längre uppvärmningstid än vanligt. Det är nog en kombination av att han blir kall ute i hagen och att hästarna inte har något roligare för sig än att stå och äta halm, vilket innebär att de knappt rör sig överhuvudtaget. Lotus känns därför lite oengagerad i början av passet, men jag har lärt mig att jag inte ska driva på honom alltför mycket i början utan låta honom jobba på i sitt tempo tills han kommit igång i kroppen – då kommer också bjudningen. Det blev väldigt tydligt igår när vi inledde körpasset med en lite loj häst men avslutade med en riktig ”Ferrari” som aldrig tycktes vilja sluta springa. Av samma anledning är jag noga med att försöka hinna med åtminstone en promenad och gärna även några varv i trav även om Lotus har vilodag, det känns helt enkelt viktigt att han får röra på sig en stund varje dag.
 
Lotus har jobbat riktigt bra den senaste veckan. Har kört några pass med maratonvagnen i ridhuset, varav ett med hjälp av A, och Lotus har varit riktigt fin. Det märks så tydligt att han fått en helt annan styrka i bakdelen, vilket framför allt visare sig i avbrott och igångsättningar där Lotus numera verkligen ”startar bakifrån”.
 
Har också konstaterat att Lotus jobbar bättre framför nya maratonvagnen än den gamla, men att det ändå är klart jobbigare för honom än med giggen och att han därför inte lika lätt kommer upp i en högre form. Jag kan därför inte kräva riktigt samma jobb av honom med maratonvagnen som med giggen, men sannolikt bygger vi i stället upp en del styrka som vi kommer att ha nytta av när jag kör med giggen igen. Kommer att försöka att alternera mellan vagnarna, men just nu känns det praktiskt att ha maratonvagnen tillgänglig i ridhuset.
 
Igår hade jag sällskap av Petra och vi ställde fram fyra par med koner med fyra meters mellanrum, enligt samma princip som vi brukar ställa fyra hinder när vi tränar hinderkörning. Runt dessa körde jag volter, åttvolter och slalom runt två konpar i taget. Höjde sedan ribban genom att köra slalom runt varje konpar. De stod ju med lite mer avstånd än vanligt (vi har oftast haft tre meter), men det var ändå trångt. Och vi löste det! Vagnen stod i princip stilla och vände runt sin egen axel när vi svängde, men Lotus var verkligen med på noterna, förstod snart vad det gick ut på och hittade själv vägen. Fick sån otroligt häftig känsla och det kändes nästan proffsigt att kunna svänga runt på det där sättet.
 
Lotus var på ett strålande humör och ångade på i god fart – ju längre vi höll på desto piggare blev han och när vi egentligen borde avsluta var han så pigg att han knappt var styrbar. Oj vilken trav han hade – otroligt påskjut och härlig känsla! När vi avslutat konkörningen fick han trava på en bra stund, först i lite högre form där jag utnyttjade hans bjudning för att träna lite ökningar, sedan i låg och rund form och bara ”rulla på”. Det kändes som om han hade kunnat trava runt hur länge som helst, men jag avslutade efter en knapp timmes körning då han hade fått ett ordentligt arbetspass. Härliga häst!

I helgen passade vi på att köra lite hinderträning tillsammans med vår entusiastiska groom Anna. Vi byggde vår vanliga bana, men gjorde den spegelvänd för att få lite omväxling. Med hjälp av åtta bommar och 14 hinderstöd (eller sockerbitar, enklare att ta fram och snällare mot vagnen än de vanliga stöden) finns det massor av möjliga svängar att träna på. Värmde upp med ”spiralvolter” runt de fristående hindren i båda varven innan vi började köra åttvolter, först stora snälla volter men sedan allt snävare svängar för att så småningom koppla samman flera olika moment till en bana, där vi hade många varvbyten för att träna på att byta riktning utan att tappa tempo.
 
Körningen kändes fantastiskt bra! Lotus var väldigt pigg och entusiastisk och visade med all önskvärd tydlighet att han tyckte att det här var riktigt kul. Det var verkligen full fart på honom och han mer eller mindre anföll hindren. Samtidigt var han ovanligt lydig och jag hade verkligen nytta av att vi gjort ett par riktigt bra dressyrpass de senaste dagarna – det kändes att han följde mig bättre än vid de senaste träningarna och om jag bara var noga med att planera bra vägar så fick jag oftast med mig Lotus på den tänkta vägen och då kunde vi också hålla tempot även genom svängarna. Det blir så tydligt att Lotus blir osäker om han inte får tydliga instruktioner från mig – samtidigt som vi får ett härligt flyt i körningen och kan hålla ett bra tempo även genom de knepigare svängarna om jag hela tiden tydligt visar Lotus vart vi är på väg.
 
Det var verkligen jättekul att köra! Det är så härligt när man känner att det faktiskt blir bättre för varje gång man tränar, att man löser problemen och utvecklas och det här var nog ett av våra bästa träningspass på hinder hittills. Jag har dessutom oerhört stor hjälp av Anna, som är väldigt duktig på att se rätt väg genom hindret och hjälpa mig med bra instruktioner.

Här är en skiss över vårt hinder och några olika förslag på vägar man kan köra. Det går att variera i det oändliga.

Har nu ställt maratonvagnen i ridhuset och kört upp giggen till vagnförrådet vid stallet för vinterförvaring. I det vinterväglag som vi har fått så vågar jag tyvärr inte köra utomhus – Lotus är för dåligt utrustad för det eftersom de specialskor han har varken tillåter snösulor eller tåbroddar och jag har stor respekt för vad som händer om han tappar fästet framför vagnen. Vi har provat det en gång i en isig backe och det var en väldigt otrevlig upplevelse. Jag skulle gärna köra på välplogade grusvägar, men för att komma till dem måste vi först köra ett par kilometer längs landsvägen och det känns inte ett dugg lockande i dåligt väglag. Därför satsar vi nu på att köra inomhus med maratonvagnen och försöka att blanda lite lekfull körning med dressyr.
 
Har upptäckt att Lotus har fallit ur lite och tappat muskler, framför allt längs ryggen och på korset. Efter att ha tittat på en analys av vårt hösilage visade det sig att proteinvärdet är betydligt lägre än föregående år. Under alla de år som Lotus stått i det här stallet så har det alltid räckt med hösilage och havre så det blev lite av en överraskning för mig när jag plötsligt behövde tänka i andra banor. Nu ska Lotus få både lucern samt Kraffts Muskel-pellets, utöver havrekross samt en ganska stor giva hösilage. Försöker att ge honom ungefär så mycket hö som han vill äta – om jag ger FÖR mycket blir det bara kvar i boxen. Nu hoppas jag på att jag relativt snart ser att han svarar bra på den extra maten.

Bosse har levererat jättefina bilder från vår hinderträning i december.

Kylan är här med besked och de senaste dagarna har temperaturen pendlat mellan 15 och 20 minusgrader. Lite i kallaste laget för att träna häst, men samtidigt känns det extra viktigt att Lotus får röra på sig eftersom de mest bara står stilla i hagen och äter sin halm. Igår ägnade vi oss åt tömkörning och värmde upp med en rask promenad ute för att sedan jobba en stund i ridhuset. Jobbade på volter av varierande storlek i både trav och galopp med många övergångar och fokuserade på att få Lotus att aktivera bakbenen. När jag tar in Lotus på en så pass liten volt att jag verkligen kommer åt bakbenen med pisken får jag honom att jobba med extremt aktiva bakben och bra samling. Ur detta kunde jag sedan trampa honom på ett väldigt bra sätt. Han såg riktigt fin ut och det känns som om det här är ett bra sätt att få honom att ta i ytterligare lite till.
 
I morse tränade vi körning, trots 20 minusgrader. För Lotus del tror jag dock att det är bra att jobba just på morgonen när han är varm i kroppen efter en natt i stallet. Vet sen tidigare vintrar att han kan bli lite stel i kroppen av kylan och då känns det sämre att jobba honom när han varit ute i hagen hela dagen och blivit kall. Promenerade honom ganska länge och lät jag honom sedan jogga en bra stund i ett lågt tempo för att han skulle få en chans att bli varm i kroppen innan jag började att kräva lite mer jobb.
 
Efter ungefär 20 minuters uppvärmningskörning fick A ta över tömmarna. Ville att hon skulle jobba Lotus lite eftersom jag tycker att vi hade tappat lite av skärpan då det är ett tag sedan vi tränade och det bästa brukar då vara att låta henne köra och påminna Lotus om vad som gäller. Hon fick jobba en stund för att få Lotus att ta rätt stöd på vänstertömmen och inte tappa mark i högersvängarna, vilket är vårt stora problem, men ganska snart fick hon det svar hon ville ha och Lotus såg riktigt fin ut. Hon övergick sedan till att jobba med samling och längning och Lotus var jättefin. Han går in väldigt bra i ökningarna med aktiva bakben och början till ”häng” i frambenen, men tappar sedan lätt takten eller faller in i galopp. Efter en stund föll dock bitarna på plats och Lotus visade ett par otroligt fina ökningar där han verkligen satte bakbenen långt in under kroppen och fick upp frambenen i en fin gest samtidigt som han gick i en hög fin form. Han såg faktiskt ut som en svårklasshäst!
 
Efter drygt 20 minuter tyckte hade även A fått nog av kylan – det är nog ungefär vad man klarar i en så låg temperatur. Vi var dock helt överens om att Lotus då gått ett alldeles lagom pass och han hade verkligen jobbat jättebra. Lotus verkade inte det minsta påverkad av kylan, men hela ”skägget” var fullt av istappar när vi var klara.
 
Angående ”spökena” ute i skogen så var två andra hästar ute i mörkret dagen efter att Lotus blivit skrämd av något okänt. Även dessa hästar blev jätterädda för nån okänd fara ute på vallen så helt klart är det något/några djur som håller till där. Jag gissar på vildsvin.

Igår fick Lotus sin första riktiga vilodag sen långt innan jul, men vi tog i alla fall en promenad i vinterkvällen. På vägen ut träffade vi en stallkompis som konstaterade att hennes häst ”sett spöken” borta på vallen, men jag tänkte inte mer på det, Lotus brukar ju inte bry sig så mycket om osynliga och odefinierade faror.
 
När vi kommit över järnvägen och en bit upp mot skogen började dock Lotus att titta sig omkring och verkade ganska stressad och upprörd. Han vände sig om flera gånger och stirrade mot en specifik punkt ute på vallen och plötsligt hörde jag en kraftig frustning nånstans mellan oss och järnvägen. Tänkte att det kanske kunde vara nån av stallkompisarna som var ute med sin häst så jag ropade ut i mörkret, men fick inget svar. Helt klart så fanns det något vilt djur därute, troligen älg eller vildsvin.
 
Är van att vara ute i mörkret med Lotus och brukar aldrig tycka att det är obehagligt, men den här gången blev jag faktiskt lite rädd. Lotus reagerade så pass mycket och var väldigt uppstressad – så gör han bara om det verkligen finns en anledning. Vände tillbaka hemåt, inte helt nöjd med att vad det nu än var som skrämde Lotus därute så måste vi passera det för att komma tillbaka till stallet. Dessutom hade jag honom i bara grimma och jag visste att jag skulle ha svårt att hålla kvar honom om han skulle få panik på riktigt.
 
Vi tog oss snabbt de kanske 500 metrarna tillbaka till ”rätt sida” om järnvägen och jag fick hålla ganska hårt i en riktigt upprörd Lotus. När vi väl kommit över järnvägen kändes det som om jag kunde andas ut, mest för att det kändes bra att veta att om jag skulle tappa Lotus så behövde han åtminstone inte passera järnvägen för att komma hem. Där nånstans lugnade Lotus också ner sig. Får väl aldrig veta vad det var som fanns därute i mörkret, men det hade varit ganska spännande att få syn på något!

Nytt år och nya möjligheter! Jag har haft jullov i nästan två veckor, vilket har inneburit att jag haft väldigt gott om tid för Lotus. Vi har verkligen gjort saker varje dag och det är nog precis så vi båda helst vill ha det. Självklart har Lotus haft en del lugna dagar, men då har vi tagit långa promenader och inte en enda dag har han ”gjort ingenting”.
 
Julaftonen bjöd traditionsenligt på kadrilj och det var riktigt kul. Vi var ovanligt få ekipage i år, vilket för mig som tömkörde innebar att det var lite extra jobbigt eftersom vi inte kunde ”utnyttja” det faktum att tempot sjönk långt bak i ledet – med bara fem ekipage fick vi mestadels ligga i ett ganska friskt travtempo och jag var ordentligt svettig när vi var klara. Men jag tyckte att vi skötte oss riktigt bra och Lotus var som vanligt väldigt söt i sin tomteluva.

Två gånger har vi tränat hinderkörning på egen hand, dock med hjälp av en groom förstås. Byggde en förenklad variant av den bana vi körde på senaste träningen – man kunde köra ungefär samma vägar men det krävdes mindre hindermaterial. Tyckte att körningen fungerade jättebra och vi kunde hålla ett jämnt och bra tempo och Lotus behöll bjudningen genom hindren. Jättebra att kunna sitta i lugn och ro på egen hand och testa sig fram och köra samma sväng om och om igen tills det känns bra. Lotus var riktigt lydig, lyssnade på mig och gick dit jag sa åt honom att gå – blev det fel berodde det nästan alltid på slarv från min sida. Som vanligt var han väldigt pigg och entusiastisk och visade tydligt att han verkligen älskar det här med hinderkörning.
 
Igår tränade vi löshoppning. Lotus har ju en unghäst som ny granne och när hans matte tar initiativ till aktiviteter som kanske egentligen mest riktar sig till unghästar, men som även vi kan ha glädje av så hänger vi gärna på.
 
Lotus fick vara med lös i ridhuset medan vi byggde banan och redan det tyckte han var rätt trevligt – massor av folk som gick runt i ridhuset och bar på saker och alla ville gärna prata med honom. Han var verkligen som en stor hund som gick runt bland alla och ”snackade” lite, kollade om det kanske fanns nåt gott att äta samt inspekterade hindren.
 
Vi byggde banan enligt samma mått som man använder vid fyraårstesten med två lägre hjälphinder och en oxer som höjdes successivt. Lotus tog sig an uppgiften med stor entusiasm och bjöd friskt på hindren. Han hoppade med stor kraft och var högt över hindret varje gång. Dock fick han inte hoppa högre hinder än 90 cm (även om han nog oftast hoppade minst 110 cm ändå…).  Han såg riktigt fin ut, galopperade med stora luftiga språng och hoppade riktigt bra. Det syntes tydligt hur kul han tyckte att det var att få busa och leka och han avslutade gärna varje hoppserie med ett par bocksprång. Det är så otroligt kul att få se hästarnas glädje när de löshoppar, det smittar verkligen! Nu när det är isigt och hårt ute och det inte blir så mycket ”hopp och bus” utomhus, varken under träning eller hagvistelse, känns det extra bra att hästarna får leka lite fritt inomhus och få utlopp för sin energi.

Vi har förstås även gjort en del dressyrkörning – både med vagn och på töm – och Lotus jobbar riktigt bra. Dock märker jag att vi tappat en del av skärpan och blivit lite slarviga så det är nog hög tid för ett träningspass för tränare. Det är nog helt enkelt dags att vi samlar ihop oss lite efter ett lekfullt jullov!