Nu är vi igång och jobbar igen – och Lotus verkar vara väldigt nöjd med just det. Igår kväll var det dags för det första ridpasset på en vecka. Värmde upp ganska länge i skritt ute på gräsbanan och Lotus jobbade på bra och kändes mjuk och lösgjord. Eftersom underlaget där inte är det bästa valde jag att gå in i ridhuset för att göra trav- och galoppjobbet. Lotus kändes fin i traven; fin i formen och bra takt. I galoppen hittade han inte riktigt mjukheten, men det kan nog förklaras med att vi inte galoppjobbat på en hel vecka och galoppen blev också bättre och bättre allteftersom vi jobbade på. Avslutade med en kort stunds nedsittning i trav; lite öppnor och skänkelvikningar. Lotus kändes fin men fick inte riktigt den där spänsten och mjukheten som jag blivit lite bortskämd med. Dock kan nog även det förklaras med att han inte jobbat på ett tag. Så på det stora hela var jag ganska nöjd med vårt pass med tanke på förutsättningarna.

I morse fick Lotus göra det bästa han vet, nämligen att dra sin vagn. För det är ingen tvekan om att han gillar det, det är bara att titta på med vilken iver han småtaktar ut från logen där vi brukar spänna för. Vi hann med det mesta på ungefär en timme. Värmde upp med en sväng ute på vallen i skritt och trav. Jag tyckte att det var lite knöligt och skumpigt, men det verkade inte bekomma Lotus det allra minsta, han jobbade på och var hur nöjd som helst. Fortsatte med lite dressyrjobb på ängen. Först tyckte jag att Lotus mest var okoncentrerad och ”vinglig”, men han kom snart igång och jobbade och blev jättefin. Riktigt fin i formen, kändes stadig och liksidig och gick med bra energi. Dock tycker jag som sagt inte att underlaget är det bästa där så efter en stund valde jag att gå in i ridhuset i stället. Där gick Lotus från att jobba bra till att bli kanonfin. Sådär riktigt härligt mjuk och lösgjord, gick med bra ”tryck” och var trevligt följsam. Gjorde en hel del rörelser ur dressyrprogrammet och det kändes riktigt bra. Kände att jag fick det där efterlängtade flytet i körningen och att Lotus verkligen gick där jag ville ha honom.

Som avslutning gick vi ut igen och ”lekte” lite på ängen utanför ridhuset. ”Leken” bestod i att köra åttor runt sandhögarna vid den blivande ridbanan samt göra några ”ruscher” uppför slänten. Lotus var verkligen med på noterna; hur pigg och glad som helst men samtidigt härligt följsam. Han bjöd sedan in till en ganska snabb galopp längs ängen innan jag tyckte att det räckte för dagen. Då var Lotus ordentligt igång och småtaktade snarare än skrittade och det var ingen tvekan om att han hade uppskattat dagens motionspass.  

För ovanlighetens skull fick Lotus två vilodagar i rad. Brukar undvika det, eller åtminstone se till att han får en promenad, men ibland måste man faktiskt göra andra saker också och det är säkert nåt bra med det också.

De två vilodagarna blev i alla fall tydliga när jag nu satte på Lotus tömkörningsgrejorna och tog en sväng i skogen. Massor av energi och bestämda steg. Matte fick kämpa lite för att hänga med när Lotus kopplade på bakhjulsdriften uppför backarna. Väldigt nöjd Tuss!

Fortsatte sedan med lite jobb på gräsbanan, där vi hade sällskap av två stallkompisar som också jobbade sina hästar från marken. Lite lösgörande skrittjobb och trav på stora volter. Lotus såg fin ut och jobbade i trevlig form. Det låg lite cavalettibommar framme så vi tog ett varv över dem då och då. Det tyckte Lotus var väldigt kul och bjöd lite extra.

Vi jobbade väl på nån halvtimme. Lotus såg fräsch och lösgjord ut och jobbade på med stor energi. Det var skönt att jobba utomhus och Lotus verkade inte särskilt bekymrad över att underlaget var lite stumt och på sina ställen även lite knöligt. Dock märks det att fästet blir lite dåligt på gräset och vid ett par tillfällen halkade Lotus till lite. Underlaget inbjöd med andra ord inte riktigt till alltför snäva svängar och framför allt inte nån högre fart. Om jag ska köra där får jag nog överväga broddar om Lotus ska kunna känna sig trygg.

Lotus är definitivt helgens hjälte! Han gjorde verkligen succé på lördagens marknad. Själva inledningen var dock lite skakig. Helikoptrarna hade börjat cirkulera redan när jag gjorde iordning Lotus inne i stallet och han blev lite upprörd redan då. När jag gick ut med honom var han mer uppstressad än jag nånsin sett honom och snarare flög runt strax ovanför mig än gick bredvid mig. Vi gick ner mot ridhuset, dvs marknadsplatsen, där det var stökigt värre med brandbilar, klätterväggar, massor av folk och allmän röra – ja förutom helikoptrarna då. De stod nu visserligen på marken, men den ena surrade lite oroväckande. Gick en sväng i hagen närmast ridhuset, där det var meningen att vi skulle ha vår lilla köruppvisning. Vid det laget hade jag dock allvarligt börjat fundera på hur vettigt det var att sätta en flygande häst framför vagnen. Men nu är ju Lotus en gång för alla en väldigt cool kille. Efter sådär fem minuters kringflygande var det precis som om han sa att ”sådärja, nu har jag sett allt, det här är ju ingen fara”. Efter det var han precis hur lugn som helst. Sitt vanliga lugna och trevliga men nyfikna jag, trots – eller kanske tack vare – all röra.

Sambon och jag spände för giggen och iförda sommarversion av vår tävlingsmundering körde vi en stund i hagen medan A pratade lite om körning. Kan väl inte säga att publiken var enorm och inte gjorde vi nån märkvärdig uppvisning heller, men jag tror ändå att det var ganska uppskattat. Det är ju onekligen ett ganska stiligt och uppseendeväckande ekipage.

Sedan bytte vi till maratonvagnen och gick ner till ridhuset igen för att bjuda på åkturer. Och det var där den riktiga succén kom. För alla ville åka. Det var en strid ström av barn som ville åka häst och vagn och de flesta fick sällskap av en förälder, som väl visserligen mest var med som sällskap åt barnet men många av dem var både entusiastiska och nyfikna. Som mest hade vi två vuxna och tre barn som passagerare (tur att jag har en vagn med många sittplatser). Vi gick en 5-minutersrunda bortåt vägen och Lotus lärde sig snabbt vad som gällde – och blev alldeles vinglig när jag vid några tillfällen valde en annan väg.

Och Lotus var helt fantastisk! Trots att det var massor av liv och rörelse överallt, oväntade ljud (t ex ballonger som gick sönder med en smäll precis bakom honom) och händelser och en helikopter som då och då flög ganska lågt över oss var han lugn som en filbunke och verkade väldigt nöjd. Vi bytte passagerare mitt i folkmassan och just där älskade Lotus att vara. Som vanligt var dock det största problemet att stå stilla, däremot verkade han aldrig tröttna på att gå utan såg lika nöjd ut hela tiden.

Vi fick till och med agera taxi eftersom två av familjerna som bor i granngårdarna frågade om jag inte kunde köra dem hem. Klart att vi ställde upp på det, man måste ju värna om grannsämjan! En av grannarna var en lite äldre dam som berättade att hon åkt häst och släde till skolan just den här vägen. Liten nostalgitripp där.

De flesta av passagerarna var som sagt barn. En passagerare som berörde lite extra var dock den gamle mannen med rullator. Han hade förmodligen fått stroke eller liknande och både gick och pratade väldigt dåligt. Hans vuxne son frågade om mannen kunde få åka med och min första reaktion var att jag inte riktigt visste om jag skulle våga – av omsorg av mannen. Även om Lotus skött sig enormt bra så finns det ju alltid en risk att det händer nåt och då vill jag att mina passagerare snabbt ska kunna ta sig ur vagnen. Sonen förstod men sa att han tog ansvaret för mannen. Sagt och gjort; A fick stå framför Lotus så att han verkligen stod stilla medan mannen med mycket möda och stort besvär tog sig upp i vagnen. Vi åkte vår lilla tur och mannen satt med ett stort leende och det syntes verkligen att han uppskattade turen. Den turen värmde lite extra i hjärtat!

Vi höll på i nästan tre timmar. Personligt rekord i vagn för Lotus. Nu skrittade vi ju så gott som hela tiden så det var ju inget hårt jobb, men icke desto mindre var han i rörelse hela tiden. Vilket inte gjorde honom mindre entusiastisk. Nej, han höll humöret uppe och såg lika glad ut hela tiden. Däremot behövde jag en paus och eftersom strömmen av passagerare aldrig sinade fick A ta över tömmarna och köra några turer så att jag hann få en liten fikapaus.

Ja, nog gjorde vi succé alltid. Och drog in 480 kr till klubbkassan (tio kronor per person så kan ni ju räkna själva…). Och jag som ju vet att jag har en helt fantastisk häst – nu växte han ett snäpp till. Klarar man en sån här dag, ja då klarar man nästan allt. Han är verkligen helt otrolig!

Men lite tagen var han nog i alla fall. När jag kom till stallet på kvällen idag såg han ganska spak ut och hela han var full av damm och skräp vilket skvallrade om att han legat och sovit i hagen. Vilodagen var redan inplanerad och den kändes väldigt rätt. En hjälte förtjänar att få ta det lite lugnt dagen efter en hjälteinsats!

Det blev ett morgontidigt besök i stallet idag. Lotus fick nöja sig med lite borstning och en kort promenad. Han hade nog gärna stannat och ätit gräs på nån av ängarna – och jag kan villigt erkänna att jag mycket hellre hade tillbringat resten av dagen just på en gräsäng i stället för på kontoret. Men nu får man ju inte alltid göra precis det man helst vill.

I morgon är det marknad vid stallet. Då ska Lotus få bidra med både en köruppvisning och genom att bjuda barn på åkturer med vagnen. Tror att han kommer att gilla det, han brukar ju gilla uppmärksamhet. Det finns bara ett litet orosmoment och det är att en av aktiviteterna är helikopterlyft. Lotus brukar klara det mesta men just helikopter har vi inte provat…

Ljumma soliga försommarkvällar gör ju inte att man direkt längtar in i ridhuset utan hellre håller sig utomhus. Därför inledde vi gårdagens ridpass ute på vallen i skritt och trav. Lotus jobbade på ganska bra, men helt klart är han inte lika entusiastisk med ryttare på ryggen som när han går med vagnen. Dessutom kändes det i hela hästen att han tyckte att det var hårt i marken. Ridning på vallen innebär nämligen att man måste följa de upptrampade spåren i ytterkanten (innanför spåren växer det hö som hästarna ska äta i vinter) och de spåren består mest av torkad lera och torkad lera är som bekant ganska hård.

Fortsatte med lite dressyrjobb på gräsbanan och där kändes underlaget ganska ok, om än inte riktigt så mjukt som jag hade önskat, men där blev vi istället överfallna av sådär en miljon myggor. Varför ska dessa irriterande små djur förstöra våra vackra sommarkvällar? Att försöka göra nåt vettigt jobb omgiven av surrande blodsugare var lönlöst så vi gick in i ridhuset för ett kort pass.

Inne i ridhuset blev Lotus mjuk och fin och kom till ganska bra jobb, även om vi inte riktigt fick till den där känslan och ”flytet” som jag njutit av på sistone. Krävde inte heller jättemycket av honom utan var ganska nöjd med lösgörande jobb på stora spår och en kort stund med mer samlat jobb och lite öppnor och flyttningar. Pigg och glad och full av spring var han i alla fall.

Kan konstatera att Lotus är mer känslig för underlag än jag kanske trott och att detta blir mest tydligt vid ridning. Eller så är det bara så att jag känner det tydligare när jag rider än när jag sitter/går bakom. Men helt klart trivs han bäst på mjuka underlag med svikt och jag kan inte låta bli att fundera på om det är så att han kanske känner av sina hovleder litegrann. Det verkar ju inte heller helt otroligt att han verkligen blir mera känslig när jag sitter på, mina kilon och den förändring av balansen som en ryttare innebär måste ju göra att belastningen blir större.

Nu är det ju väldigt sällan som jag rider på andra underlag än ridhus/ridbana. Jag har i princip helt valt bort uteritterna, av flera skäl. Det viktigaste skälet är nog att med tanke på att jag bara rider två pass i veckan vill jag verkligen utnyttja dessa pass för att göra ett bra dressyrjobb i stället för att ”slösa bort dem” på uteritter. Ett annat skäl är att jag tror att det är väldigt viktigt att Lotus verkligen jobbar i form och bär sig på ett bra sätt när han ska bära en ryttare eftersom det historiskt är just ryttarbelastning som han klarat sämst, och detta är ju väldigt mycket lättare att uppnå när man rider på ridbana. Numera, med den starka kropp som Lotus byggt upp, skulle han säkert tåla både mer och tuffare ridning. Dock är jag väldigt nöjd med vårt upplägg och har faktiskt varken tid eller lust att ändra på det – vi har ju så mycket annat som vi vill hinna med! Och utomhusjobbet med såväl långa trav- och galoppsträckor som att få lyfta på fötterna över stock och sten, det får han utlopp för med vagn eller med mig bakom/bredvid, utan att behöva bära och kånka på mer än sin egen vikt.

I morse tog vi en tömkörningstur utomhus. Först blev det en tur genom skogen och sedan ett lättare och ganska kort dressyrpass på gräsbanan. Mest stora volter i låg och rund form men även en kortare stund med lite öppnor längs spåret. Och just det var lika svårt som vanligt med tanke på avsaknaden av väggar/staket, men Lotus var riktigt fin ändå. På volterna såg han härligt lösgjord ut och jobbade trevligt. Inte heller verkade han det minsta bekymrad om det något stumma underlaget, vilket ju bekräftar mina ”misstankar”.

Har bestämt att Lotus ska få gå lite på halvfart en knapp vecka. Vi har en tuff period bakom oss och snart stundar ännu en intensiv period med både kurs och tävling, två dagar vardera. Efter det ska Lotus få en riktig semester, det har han gjort sig förtjänt av.

Idag blev det lite blandad körning. Fick med mig en stallkompis som inte åkt med oss förut och tyckte att det passade bra att ge henne lite smakprov på vad man kan hitta på med en vagn. Inledde med en sväng på skogsvägen. Lotus var enormt pigg; studsade ut från logen när vi hade spänt för och taktade nästan bortåt vägen. Pinnade iväg i god fart när vi började trava och första backen vi kom till tog han naturligtvis i galopp.

Efter nån halvtimme i trav och galopp på vägen gick vi in på gräsbanan och försökte oss på lite dressyr. Just det tyckte Lotus inte var riktigt lika kul, men efter en stund kom han till riktigt bra jobb. Ännu en gång lärde jag mig dock att han behöver mer framkörning än jag kanske tror innan han kommer i dressyrform. Även om han kommer igång bra i kroppen av att trava på rakt fram ute så krävs det en stund av uppmjukande övningar innan han börjar dressyrjobba ordentligt. Nu nöjde vi oss efter ett ganska kort pass, men då var Lotus riktigt fin.

Som avslutning ”lekte vi lite maraton”. Bakom ridhuset finns en grässlänt som jag kom på att jag kunde använda för lite backträning, vi behöver ju träna på det där med att ta oss uppför och nerför backar utan att tappa styrförmågan. Behöver jag nämna att Lotus tog backen i galopp varje gång? Nedanför backen låg några högar med grus som fungerade utmärkt som rundningsmärken. Kunde cirkla runt dem på ett riktigt smidigt sätt i ganska god fart, varvat med en och annan tur uppför slänten. Riktigt bra träning med en glad och nöjd häst.

Valde sedan att skritta av Lotus för hand, efter en välbehövlig dusch. Tog honom i grimma eftersom jag trodde att han skulle vara lugn och avrastad. Men så fel jag hade. Lotus taktade och studsade och var hur pigg som helst, nästan svår att hålla. Vet inte vad som hänt med honom, men han fullkomligt sprudlar av energi!

Dags för träning för S igen efter två veckors uppehåll. Hon brukar alltid fråga vad vi haft för oss sen hon träffade oss senast. Den här gången kunde jag berätta att vi hunnit med två dressyrträningar och två maratonträningar på Johannesberg, en tävling och en herrmiddagskörning förutom den vanliga vardagsmotionen – kändes onekligen ganska imponerande. Lotus och jag lever helt klart ett ganska aktivt liv.

Lotus var nog trots allt lite tagen efter gårdagens övningar. Gissar att han hade lite träningsvärk i bakdelen. Det tog därför lite längre tid än vanligt innan han lossnade och kom till jobb i skritten. När vi började trava var han dock kanonfin, kändes sådär härligt stadig och rund och fin i formen. Han var också lite lugnare än vanligt, vilket i hans fall betyder att han inte sprudlar av överskottsenergi, vilket i sin tur gjorde att han var väldigt ridbar.

I galoppen gjorde sig också tröttheten lite påmind. Det var inte det att han inte ville galoppera, nej det gjorde han med stor entusiasm. Däremot var det lite jobbigt att korta sig i galoppen. Det löste vi genom att låta honom gå i ett ganska friskt tempo längs fyrkanten och sedan ta in honom ett varv på volten där han tvingades korta sig lite innan han fick gå ut på spåret igen. Det härliga var att även när galoppen gick fort så jobbade han i väldigt bra form och med härlig galoppaktion.

Gjorde sedan ett bra travjobb där vi växlade mellan öppnor längs långsidorna och diagonaler i skritt. Lotus fick ett härligt flyt i öppnorna och kunde dessutom skritta jättebra; avspänt men ändå med bra driv. Just det där som vi behöver lära oss att göra på tävling. Otroligt nöjd med Lotus. Han jobbade verkligen jättebra hela passet igenom. Fin och bärig i formen, liksidig och lösgjord och gav mig den där trevliga känslan av att allt är enkelt och okomplicerat. Vi har verkligen tagit ett rejält kliv framåt i vår utveckling!

Sambon och jag fick tillåtelse att på egen hand träna vidare bland maratonhindren på Johannesberg. Jag kände verkligen att jag behövde köra dem en gång till för att bli lite mer varm i kläderna. Alltid lika fascinerande när man ska iväg på träning med häst och vagn; två bilar, två släp, en häst, en vagn och en hel massa kringutrustning. Praktisk hobby man skaffat sig!

Vi började med att gå hindren och det intressanta var att jag nu valde helt andra vägar än de som kändes självklara när Å och jag gick hindren förra helgen. Nu valde jag mycket snävare vägar med svårare svängar – och det kändes helt naturligt. Tyckte också att det gick lättare att lära mig vägarna, en ganska snabb tur genom varje hinder så hade jag banan klar för mig. Lotus fick traska med men försökte tydligt förklara för oss att han hellre hade stått stilla och käkat gräs medan vi taktiksnackade.

Lotus var inte alls lika ivrig som han varit de senaste gångerna vi åkt till Johannesberg, han börjar väl helt enkelt att bli så van vid utflykter att han inte tycker att det är nåt att hetsa upp sig över längre. När jag bad honom att trava var det dock som att trycka på en knapp, eller kanske snarare gaspedalen; full fart framåt, spetsade öron och massor av energi. Lycklig häst! Inledde med att köra samma slinga som vid träningen och även den här gången höll vi oss väl inom maxtiden. Gav oss sedan ut i det första hindret och jag kände direkt att jag hade en helt annan känsla i körningen idag. Jag var mycket mera stadig och målmedveten och det gjorde att Lotus kände sig säkrare. Han bjöd verkligen in i hindret och kändes väldigt uppmärksam och lydig. Vi kunde köra hindret med riktigt bra svängar och ett jämnt och bra tempo.

Hinder nummer två var aningen krångligare och där fick jag lite bakläxa av sambon. Att ha en roadracingförare som groom är oslagbart. Han kanske inte kan så mycket om körning, men är det nåt han kan så är det att läsa vägar. Och när jag gjorde som han sa och tog ut svängarna på rätt sätt så fick vi till riktigt fina vägar och jättebra flyt i körningen. Här började också Lotus att vakna till på riktigt, han fattade bokstavligt talat galoppen och bjöd friskt.

Det tredje hindret var målarhindret där den stora svårigheten är backarna. Nu tyckte jag dock att vi klarade även detta riktigt bra. Nån gång fick jag lite hjärnsläpp och valde en onödigt svår väg, men på det stora hela gick det bra och vi kunde trava nerför backarna i god fart. En sak som jag måste träna på är dock att hinna plocka ihop tömmar och häst när vi kommer nerför en backe så att jag snabbt kan börja svänga igen. Uppför backarna fanns det bara en gångart som gällde för Lotus och det var galopp. Han tyckte att det var så roligt att han började att galoppera redan i svängen upp mot nästa backe. Fantastiskt kul att han är så entusiastisk, men vi kommer att få problem när vi ska tävla i lätt klass och galopp inte är tillåtet….

Vattenhindret var i stort sett var torrlagt, men vattnet är i sig inget problem utan för mig är svårigheten snarare att det lutar kors och tvärs och att jag har lite svårt med vägarna. När jag väl lyssnade på groomen fick vi dock till en riktigt bra väg och Lotus jobbade otroligt bra så jag tyckte nog att vi fick godkänt även där

För att ändå blöta fötterna lite gick vi ner i en annan vattensamling och Lotus, som för några år sedan knappt ville gå i en vattenpöl, travade glatt kors och tvärs genom vattnet och verkade snarare tycka att det var kul att det skvätte om benen. Tog sedan ett sista varv genom målarhindret och Lotus avslutade med att ”dra järnet” uppför backen och ut från hindret.

Riktigt bra träning! Känner att jag äntligen börjar känna mig hemma med den här typen av körning och även om vi har enormt mycket att lära så känner jag mig redo för att våga mig på en första start (som jag dock kommer att se mest som träning). Och roligt är det, väldigt roligt. Jag förstår verkligen när mer vana kuskar pratar om vilken adrenalinkick det är att köra maraton. Och Lotus har definitivt förstått vad maraton går ut på att han älskar det är det ingen tvekan om. Inte verkade han särskilt tagen heller, trots att en timmes ganska intensiv körning borde ta en del på krafterna.

Avslutade utflykten med picknick för både två- och fyrbenta. Lotus tog sitt ansvar och skötte gräsklippningen. Och när han så småningom kom hem till hagen igen rusade han ut i full fart, slängde sig ner och rullade sig noga och vällustigt och for sedan vidare i full galopp under glada bocksprång. Så trött var han!

Idag var det promenaddag. En lång skön skogspromenad i sol och nästan sommarvärme. Nöjd och glad Tuss med massor av framåtanda så det blev lite av en powerwalk för matte. Gick en fin skogsväg som helt klart är en potentiell körväg. Trist bara att man först måste förflytta sig ett par kilometer längs en väldigt slingrig landsväg som visserligen inte är hårdtrafikerad, men tyvärr har många av bilisterna en förkärlek för att både köra onödigt fort och skära kurvorna. Men helt klart ska vi våga oss på en tur dit en vacker dag.

17 maj torsdag

Igår var det programkörning för M på Johannesberg igen. Efter ungefär 20 minuters framkörning tyckte jag att Lotus kändes fin så jag sa till M att vi var redo. När vi kom in på banan visade det sig dock att Lotus inte alls var ”framme” och inte riktigt kom till arbete. Vi körde dock igenom programmet och det gick trots allt riktigt bra. Kände själv att jag fick vägarna mycket bättre och jag fick sedan beröm för att jag verkligen kom ut mycket bättre i hörnen, placerade volter och annat precis där jag skulle och överhuvudtaget körde mera korrekt. Och det kändes väldigt skönt att höra för jag ansträngde mig verkligen för att fokusera på just bra vägar och uppenbarligen gav det resultat. Jag fick en hel del 7:or och t o m nån 8:a. På åttvolten hade jag fått en 8:a om inte Lotus hade slagit sig fri och jag fick beröm för enhandsfattningen som för en gångs skull blev riktigt bra. Väldigt stolt också över att vi gjorde en bra halt och en spikrak ryggning – och detta med maratonvagn. Och nu gick Lotus inte ens i nån vidare form, om jag kan få till vägarna så här bra och dessutom ha Lotus i den form som jag ju vet att jag egentligen inte har nåt problem att prestera, ja då kan vi nog börja få riktigt bra betalt. Många OM där....

Det absolut sämsta momentet var skritten. Dels får jag alltid avbrottet för sent. Måste börja tänka avbrott redan på kortsidan och se till att Lotus skrittar innan jag börjar svänga in på diagonalen. Nästa problem är att hålla honom i skritt. Nu blev han väldigt kort och spänd. Mera vanligt är att han taktar. Där fick jag ett väldigt bra tips om att ge honom mera töm och låta honom söka sig framåt-neråt i en lite friare form. Vi tränade på detta, både avbrotten och skritten, och när jag lät Lotus gå lite friare fick jag honom plötsligt att skritta riktigt bra genom kroppen på ett vägvinnande sätt. Nästa problem är att etablera kontakt igen och börja trava utan att det blir ”studs” emellan. Vi har en del att träna på...

Fortsatte med att träna på delar ur programmet och vi presterade både riktigt fina volter och bra ökningar samt spikraka uppkörningar på medellinjen. Under tiden blev Lotus allt finare i formen och började jobba riktigt bra. Fick massor av bra tips av M och försökte verkligen att suga åt mig allt hon sa.

Körde en stund till efter att M lämnat oss och då kom Lotus igång på riktigt och jobbade verkligen kanonbra. Fick den där runda fina formen och blev sådär härligt självgående och gick med ett ”tryck”. Nu gick det ännu bättre att köra vägarna ur programmet och det är klart att jag inte kunde låta bli att irritera mig lite på att jag inte fick visa upp Lotus så fin. Dock lärde jag mig en viktig sak och det var att jag nog behöver köra fram mer än jag egentligen tror. Lotus har numera orken, däremot behöver han nog en stund för att landa och komma till arbete när vi inte är i trygg hemmamiljö. Dessutom fick jag ju svart på vitt på att noggranna vägar betalar sig, även om hästen inte går i perfekt form. Men att få allt detta att fungera på tävling, ja det är en helt annan sak!

Jag och min trogna medhjälpare P skrittade sedan runt hela anläggningen med en nöjd och glad Lotus som nu gick i precis den där fina vägvinnande skritten med lite lätt stöd på tömmen som vi ska försöka lära oss att visa även på tävling.

Idag har jag ridit. Lotus kändes jättetrevlig – och inte det minsta trött efter gårdagens pass som faktiskt blev ganska långt. Han är så otroligt härlig att rida nu för han känns stark och bärig och ingenting känns längre särskilt svårt. Fin under uppvärmningen i skritt och trav och sedan gjorde vi ett riktigt bra galoppjobb. Gränsen för bra galopp som börjar närma sig samling och avbrott är dock hårfin; jag ”leker” lite med att korta upp honom och ibland går vi över gränsen och då tappar vi galoppen. Men det är bara att träna vidare. Gjorde sedan riktigt bra jobb i trav med fina öppnor och skänkelvikningar. Dock fick jag inte riktigt igenom vänstersidan och vänsteröppnorna var inte riktigt lika fina som de åt höger. Kändes lite som om det tog emot när jag skulle flytta in bogen. Det blev dock bättre och bättre och när vi avslutade med trav på stora volter i lite friare tempo kändes Lotus helt lösgjord och liksidig. Njuter verkligen av att vi kommit så här långt i vår utveckling, känns lite som om jag fått en helt ny häst!

Avslutade med att i stället för att ge lång tygel och sitta av låta Lotus skritta med bibehållen kontakt med bettet. Och det var sannerligen inte lätt. Lotus var nu ordentligt igång i kroppen och full av framåtanda. Då KAN man faktiskt inte skritta. Jobbade med det en stund och visst gick det lite bättre, men någon riktigt bra skritt lyckades vi inte prestera. Måste verkligen träna på detta.