Ett träningspass för A hann vi också med. Hon hade bjudit in till träning, även för ekipage utifrån, och vi var ganska många som tränade. Även om jag inte hann se så mycket av de andra träningarna så är det alltid lite kul med liv och rörelse.
A hade byggt upp en precisionsbana och även om vårt pass mest fokuserade på dressyr så använde vi konerna för olika övningar. Och det är verkligen nyttigt att köra på koner, det blir liksom mycket tydligare om hästen verkligen går där man tänkt sig eller inte.
Lotus kändes jättetrevlig redan från början; gick med bra takt och bjudning och var fin i formen.Vi värmde upp med övergångar och ökningar och jag fick anstränga mig för att inte blir för stark i handen och för att inte använda pisken i onödan.
Fick sedan köra på en stor volt innanför fyra koner. Detta gick väldigt bra i vänstervarvet där jag inte hade några problem att få Lotus att följa den linje jag ville ha honom på. I högervarvet blev det dock svårare. Där vill han ju gärna falla inåt och jag fick jobba för att behålla stödet på yttertömmen men ändå ställa åt höger.
Övergick sedan till att köra koner. Diagonaler och andra ganska enkla linjer gick ganska bra, men när vi kom till slalombanan blev det svårare. Där måste jag bli mycket snabbare med att ställa om Lotus och förbereda honom för nästa sväng. Jag märker själv att jag lätt blir spänd och vill för mycket när jag ska köra koner, något som får mig att bli för stark och stum i handen och Lotus svarar då med att ”krulla ihop sig” och bli svår att styra. Men när jag själv mjuknade i handen och styrde Lotus med små tömtag svarade han helt korrekt och de sista varven genom slalombanan kändes jättebra.
Kunde avsluta med en härligt mjuk och lösgjord häst som mjukt travade på stora volter och jag var på det hela taget väldigt nöjd med vårt pass.
Hade sällskap i vagnen av min stallkompisar Ida, som tyckte att det var lite läskigt när hon åkte med oss häromdagen men som nu tyckte att det var en riktigt trevlig upplevelse. Att åka med i giggen ger ju också en helt annan känsla för körningen eftersom man känner hur hästen rör sig på ett helt annat sätt än i maratonvagnen. Nyttigt för mig också att träna på att ha någon bredvid mig i vagnen; jag måste sitta i en annan position och vara mer stilla med mina händer – något som ju egentligen alltid är rätt!