Självklart tog vi en tur med vagnen. Efter en sväng runt en isig åker körde vi en bit upp längs skogsvägen. Den har ju varit plogad och efter det har det hunnit töa, regna och frysa igen så det var ganska isigt. Inga större problem med det till en början dock. Inte förrän vi kom till en backe som är lite brant de sista metrarna. Jag vet att Lotus brukar få ta i lite extra där när han har vagnen med sig, men inte tänkte jag på att det skulle vara några problem. Förrän vi stod där mitt i backen och Lotus inte fick fäste överhuvudtaget! Benen bara spann på honom och han var nere på knä och vände ett par gånger. Stackaren! Jag har ju valt att inte ha honom broddad i tårna och det är klart att det ställde till problem nu när han verkligen behövde skjuta ifrån med tårna för att få med sig vagnen.
Självklart blev jag ganska rädd och så även min lilla passagerare. Lotus behöll dock lugnet, verkade mest undra hur jag hade tänkt reda ut den situation jag hade satt honom i. Och det lyckades jag faktiskt med. Jag fick honom att ta ett par steg åt sidan så att han fick fäste i snökanten. Sen ropade på sambon och hans kompis som befann sig strax bakom oss. De kom springande och lyckades hjälpa Lotus att få upp vagnen på platt mark. Där spände vi ifrån och killarna fick halkande ta vagnen nerför backen igen. Pust.
Väl nere på mer fast mark igen spände vi för och körde hemåt. Lotus var precis lika glad som vanligt och verkade inte det minsta påverkad av vårt lilla äventyr. Och även vår lilla kompis var glad igen och fick sedan både rida och hjälpa till med stalljobbet. En lyckad dag trots allt!
Såret såg jättefint ut, men däremot hade svullnaden flyttat sig ner till knät, som såg ut som en mindre fotboll. Dock verkade han inte vara det minsta bekymrad över detta. Hur som helst så passade det nog bra med en skrittdag.