Åkte upp i god tid för att hinna gå precisionsbanan i lugn och ro innan första start. Kändes bra med tanke på att banan var lite krånglig att lära sig – känns klart bättre att köra in på banan och faktiskt känna att man vet hur man ska köra.
Kunde sedan i godan ro promenera runt med Lotus i solen och titta lite på mina medtävlare innan det var dags att klä på såväl häst som kusk och groom och göra oss klara för framkörning.
På de senaste träningarna, som gått väldigt bra, har jag hittat ett bra system för framkörningen. Detta följde jag nu till punkt och pricka, vilket innebar att jag först lät Lotus jogga igång lite kravlöst för att sedan successivt öka kraven med syftet att få en häst som var alert, lydig och lösgjord och med mycket motor. Lotus kändes jättefin och jobbade lika bra som på träning, kände verkligen att min plan för framkörningen fungerade.
Det hade blivit lite förskjutningar i tidsschemat så framkörningen blev klart längre än jag tänkt. Tog en längre skrittpaus för att sedan sätta igång att köra igen – och Lotus hade inga problem med att starta om och verkade inte heller det minsta trött. Skönt att ha en häst med så bra kondition!
När det äntligen blev vår tur att gå in på banan travade Lotus in med luftiga steg och verkade verkligen vilja säga ”här kommer jag”. I vanlig ordning tappade vi dock lite av framåtandan när jag började köra programmet och det framstår alltmer tydligt att det är jag som blir lite spänd och vill lite för mycket, vilket gör Lotus lite osäker och spänd vilket gör att vi inte kan visa upp hela vårt register för domaren. Dock kändes det ändå ovanligt bra. Lotus var lydig och följsam, gick i en stadig och fin form och vi hade inga egentliga missar. Att vi tappat lite av bjudningen avspeglade sig i att travökningarna blev lite matta och även skritten blev onödigt långsam, men vi fick bland annat till fina volter, enhandsfattningen blev jättebra och uppkörningarna på medellinjen gick nästan bättre än på träning. Och vi belönades med riktigt fina poäng; genomgående 6:or och 7:or samt några åttor, totalt 50 straff och kommentarer om att det var snyggt och prydligt och mjukt kört. Även om jag vet att vi kan ännu bättre så var det helt klart en av våra bättre prestationer på banan och jag var supernöjd.
Precisionen kördes direkt efter dressyren, vilket jag tycker är ett väldigt bra upplägg. Och precisionen var definitivt en av de bästa vi gjort! Det var precis som att Lotus sa ”häng med matte, nu kör vi” och sen flöt det bara på. Jag behövde bara rikta in Lotus mot rätt port så gled vi igenom. God fart – mestadels vägvinnande trav men även några galopper – bra vägar och inte en enda boll ner. Det kändes så otroligt okomplicerat, inte en enda gång blev jag osäker eller kände att vi kom fel och var nära att riva.
Jag var verkligen otroligt nöjd med vår insats, redan innan jag sett poängen. Och med relativt låga straff i dressyren och en felfri precision så var vi faktiskt oslagbara. Vi vann både dressyr och precision med god marginal och så även DM, där dressyr och precision slogs samman. Visst, det var inte särskilt många startande och konkurrensen var inte allför hård, men jag var ändå otroligt nöjd med vår insats. Det har hänt att jag känt att jag fått pris inte för att vi var bra utan för att de andra var ännu sämre. Så kändes det inte den här gången utan nu tyckte jag verkligen att vi var värda våra tre blågula rosetter. Dessutom fick vi ett fint körtäcke som det står ”distriktsmästare” på. Som en liten extra krydda så är det Agria som är sponsor så deras loggo är också med i jätteformat. Inte utan att jag får lust att skicka ett brev till dem och berätta att den där hästen som nu bär ett täcke med deras logotypen egentligen skulle ha åkt till himlen för flera år sedan om jag lyssnat på dem!
Fantastiskt härlig avslutning på årets tävlingssäsong och ett mycket bra kvitto på att vår träning gett resultat!