Vi promenerar ungefär en timme varje dag. Ofta sker promenaderna i kvällsmörker, i pannlampans sken. För att få bra promenadvägar och undvika det som är mest knöligt och lerigt så blir det en hel del ”fram och tillbaka” på de närmaste grusvägarna. Inte alltför spännande med andra ord. Tack och lov så har jag kommit på det perfekta sättet att ändå få riktigt trevliga promenader: jag har fyllt min telefon med nedladdade radioprogram och promenerar nu framför allt till ”Sommarpratarna”. Plötsligt går tiden fort och det händer att vi tar en liten extra sväng bara för att jag vill höra det sista av programmet!
Igår hämtade jag min nya sele! Har inte hunnit studera den i detalj än och framför allt så har jag inte hunnit prova den på Lotus, men en sak vet jag: den är fantastiskt fin, ännu finare än jag vågade hoppas, och jag längtar verkligen efter att få köra med den. Hoppas på att hinna prova – och fotografera – den i morgon.
Med en ny fin sele i skåpet känns det beslut som jag nu nästan tagit ännu mera rätt. Beslutet att inte köpa någon ny sadel och låta Lotus vara körhäst på heltid i stället. Tanken har funnits ett tag och när vi var hos veterinären pratade vi lite om hur bra Lotus mår av körningen, jag berättade att jag nu inte ridit Lotus på nästan tre månader – och att han aldrig mått så bra som nu. Jag sa i och för sig inte att jag trodde att det fanns något direkt samband mellan att Lotus fungerade så bra nu (innan skadan förstås) och det faktum att jag inte ridit honom på länge, men jag förstod ändå att veterinären nog tyckte att det var ganska bra att jag inte red. Jag frågade då om han trodde att jag skulle kunna förlänga den tid som Lotus faktiskt skulle fungera i träning om jag valde att helt avstå från ridning. Hans svar kom direkt och självklart: ja, det skulle jag troligen göra.
Jag saknar egentligen inte ridningen särskilt mycket och har flera gånger kommit på mig själv med att fundera på hur jag ska hinna med att börja rida igen, då finns det ju inte lika mycket utrymme för körning och tömkörning. Dessutom krävs det ju en stor investering i form av en ny sadel om jag ska börja rida igen, och det är väl egentligen just det som är upptakten till att jag nu ens funderar i de här banorna. Det riktigt roliga med ridningen, och som jag saknar, är träningarna för S, men mina egna pass däremellan har inte alltid känts så roliga och ibland har jag ridit bara för att jag känner att jag borde. Så känns det nästan aldrig med körningen eller tömkörningen, den är i stort sett alltid rolig.
Så ja, en tanke har definitivt fötts i mitt huvud och det lutar alltmer åt att jag låter Lotus vara körhäst på heltid i fortsättningen – med hopp om att jag får ha glädje av honom lite längre på så sätt. Och det är ju trots allt körningen som vi båda tycker är absolut roligast. Dessutom har jag ju förmånen att stå i ett stall där jag har möjlighet att träna körning året runt samtidigt som jag har arbetstider som ger mig stor frihet och därmed ökad möjlighet att träna häst på det sätt som jag vill.
Till sist en rekommendation om ett inlägg på en av mina favoritbloggar, Veterinärstudenterna. Det här inlägget handlar om de där hästarna som kanske inte riktigt håller för träning på den nivå som deras ägare vill vara på, men som kan fungera alldeles utmärkt på en lägre nivå, kanske som läromästare åt en ryttare/kusk på hobbynivå. Så otroligt klokt tänkt! Och jag måste ju förstås bara tillägga: om hästen inte fungerar för ridning kan den kanske må alldeles utmärkt som körhäst!