Gjorde jättefina öppnor och lyckades göra riktigt bra skänkelvikningar där jag kunde hålla Lotus rak i kroppen och få honom att vänta på mig och gå lagom mycket åt sidan, i stället för att bara rinna iväg nästan rakt åt sidan som han ibland vill göra. Jobbade sedan mycket med galoppfattningar och försökte att göra som vi gjorde när jag red sist. Det går inte riktigt att få honom rund och mjuk på samma sätt som när jag sitter på honom, men jag kom i alla fall en bit på väg och framför allt fick jag honom väldigt fin i galoppen. Han har nu börjat att galoppera väldigt lugnt och samlat även på töm och i båda varven istället för att rinna iväg som han gärna gjorde tidigare.
Avslutade med att göra några slutor och även de blev riktigt bra. Gjorde även några ryggningar, och han ryggade lydigt för nästan bara röstkommando. Även idag hade jag tömmen genom gjorden på båda sidorna utan någon inspänning. Denna tömsättning är verkligen helt rätt nu när Lotus blivit så bärig och liksidig och den ger mig stor frihet att växla mellan olika varv och övningar.
När jag såg Lotus så här fin slogs jag ännu en gång av tanken på hur fantastiskt det är att vi har kunnat komma så här långt. För tre år sen kändes allt totalt hopplöst och jag trodde inte att jag ens skulle få ha kvar Lotus. Nu är han en fin och välmusklad häst som jobbar fantastiskt bra. Tänk vad mycket jag har lärt mig på vägen, och frågan är om Lotus hade varit så här fin om jag inte hade varit tvungen att tänka till och jobba honom på det sätt som jag gör nu. Samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig, undra hur länge han ska hålla. Nu när vi kommit så här långt vill jag ju förstås komma ännu längre, jag vill inte att vår resa snart ska vara slut. Men det gäller att inte oroa sig, att njuta av det vi har och våga tro på att han ska hålla länge än och att det finns hjälp att få om han får problem igen. Fina underbara Lotus, tänk vad mycket glädje du ger mig!