P var på ridbanan samtidigt som oss och hon tyckte att Lotus var jättefin och att han såg bättre ut än på länge, vilket också var den känsla jag hade. Jag tyckte ju inte att han kändes riktigt som han skulle innan han blev halt och hade mina misstankar om att något kunde vara fel. De problem som kiropraktorn hittade – och rättade till – kan han ha gått med ett tag och de kan ha satt sina spår. Vilan och medicineringen kanske gjorde nytta på flera sätt, det kanske inte bara var blödningen i hoven som ställde till problem.
På midsommarafton fick Lotus vila, men på lördagen var det dags för motion igen och körning kändes som ett självklart val. På vägen bort mot vallen var Lotus nästan lite loj, men så snart vi var ute på vallen och han fick börja trava blev det fart på honom. Vi körde fyra varv i god fart och Lotus var otroligt pigg och sprang bara fortare och fortare och la gärna in lite galopp här och där. Jag ville inte bromsa honom utan lät honom hållas, men däremot såg jag till att han fick skrittpauser då och då för att hämta andan. Körde sedan en stund på gräsbanan och försökte att jobba lite mer dressyrmässigt. Just det hade dock inte Lotus nån större lust med. Han jobbade visserligen helt ok, men var lite allmänt ostyrig och springig och hade nog hellre fortsatt några varv till ute på vallen. I ärlighetens namn var nog inte min motivation för just dressyr heller på topp och när jag fått Lotus att trava några varv i riktigt fin form nöjde jag mig och övergick till att köra åttor runt några ensilagebalar och lekte maratonhinder i stället. Gissa om Lotus tyckte att det var mycket roligare än dressyr!
Idag hade jag planerat för dressyrridning. Med tanke på hur ostyrig Lotus var igår känns det som om det börjar bli dags att jobba lite med ordning och disciplin. Dock blev Lotus räddad av husse som föreslog att vi skulle ta en körtur i stället. Jag bytte snabbt ridbyxorna mot shorts och Lotus fick ju aldrig hela scenariot klart för sig, men jag lovar att han skulle ha varit tacksam mot sin husse om han vetat.
Med sällskap i vagnen tog vi landsvägen bort till en skogsväg, en tur som jag egentligen inte bör köra själv även om jag gör det ibland. Lotus var pigg och glad och ännu piggare blev han när vi kom ut i skogen och han fick börja trava. Då hade vi också fått ovälkommet sällskap av elaka bromsar, något som Lotus verkligen inte gillar. Däremot gillar han att springa, och nu hade han dubbel anledning till det eftersom han då även lämnade bromsarna bakom sig. Hej vad det gick, det var bitvis riktigt ostyrigt och jag fick hålla ganska hårt i tömmarna för att det inte skulle bli alltför tokigt. Det känns liksom inte helt stabilt när Lotus drar iväg nerför en backe i full fart och samtidigt ruskar på sig för att bli av med en broms som bitit sig fast… Nåja, roligt hade vi och Lotus verkade väldigt nöjd. Och även om det inte blev nån dressyr idag heller så kunde jag njuta av en häst som jobbade jättebra och verkligen använde hela kroppen inklusive bakbenen. Vi var ute en dryg timme och körde nästan en mil så det blev ett bra pass för Lotus. Och det blir nog tid till dressyr också framöver – fast om man frågar Lotus är nog inte just det så viktigt.