Praktiskt nog hade jag fortfarande semester och kunde åka till stallet både morgon och kväll och borsta, mysa, massera och promenera. Tror att Lotus uppskattade det och mitt samvete mådde helt klart bättre än om jag bara hade kunnat vara där en gång om dagen.
Jag bestämde att de där tre dagarna som bandaget skulle sitta var detsamma som tre dygn och på fredagsförmiddagen åkte bandaget av. Från början var min tanke att Lotus skulle få gå ut med sina beteskompisar, som fortfarande går i beteshagen även om de kommer in till natten. Blev dock lite tveksam när de hästarnas mattar berättade om galoppruscher och tappade skor. I normala fall har jag absolut inget emot att hästarna leker och har roligt i hagen, men med tanke på att Lotus har en inte helt utläkt skada kändes det inte helt optimalt att släppa ut honom med dessa glada gossar. Istället fick det bli liten rasthage, ensam. Kanske inte det alternativ som Lotus helst själv skulle ha valt, men jag tror ändå att det är klokt och framför allt tror jag att det ökar förutsättningarna för att han ska läka ihop igen.
I helgen har vi tagit långa sköna promenader och Lotus verkar rätt nöjd med tillvaron trots allt. Dock är han väldigt sällskapssjuk och älskar när jag gnuggar honom med massageborsten – tror att han saknar sina hagkompisar!
Som extra försiktighetsåtgärd får han gå med back-on-track-paddar både ute och inne och jag lindar frambenen när vi är ute och går. Förmodligen överdrivet försiktigt, men jag går efter principen att i bästa fall så gör det nytta och det gör i alla fall garanterat ingen skada.
Kan inte låta bli att känna ett visst vemod med tanke på det besked veterinären gav om Lotus skador. Visst, jag har länge vetat att han har mer eller mindre kroniska problem och att de förr eller senare kommer att bli oss övermäktiga. Men jag vill helst inte bli påmind om det! Nu ska jag dock försöka att tränga undan de tankarna och jobba på som vanligt med min fina härliga häst och njuta av honom så länge som jag får.
Var och hälsade på mina föräldrar som hade haft källarstädning och hittat en del av mina gamla saker. Jag räddade en av barndomens älskade käpphästar och blev lite nostalgisk när jag såg den. Faktum är att jag tycker att den påminner lite om Lotus. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter, men den kan nog så här i efterhand få heta Lotus den också. Tror att den ska få en plats i min nostalgihörna hemma. Kanske är det just käpphästar man ska satsa på i stället för riktiga hästar – när de går sönder kan man laga dem med nål och tråd! Fast de har inte lika mysiga mular att pussa på som en riktig häst…