Igår tömkörde vi. Och det var nog ett av de absolut bästa tömkörningspass Lotus och jag haft, åtminstone på egen hand! Började med att gå ett varv runt vallen; skrittade halva varvet och fortsatte sedan i trav, där jag själv småjoggade för att ge Lotus möjlighet att trava på lite framåt. Därefter gick vi in i ridhuset, jag kopplade innertömmen ledande och började jobba honom i högervarvet. Och Lotus var liksom bara där, det var bara att börja jobba och han gick från start i väldigt trevlig form och jobbade så där fantastiskt bra. Kunde göra tempoväxlingar i traven, övergångar till skritt och jättefina öppnor och skänkelvikningar och han var otroligt lyhörd och bärig, gick på väldigt små hjälper och var fantastiskt lätt i handen.
Även galoppen var jättefin; bärig och rund utan att bli springig. Bytte till vänstervarvet och han var precis lika fin där. Upptäckte även att jag faktiskt kunde räta ut honom och ha honom i princip rak längs långsidan och ändå hålla ihop honom i en spänstig trav – det har inte fungerat förut. Gjorde även riktigt fina slutor innan jag avslutade med att låta Lotus trava låg och rund på stora volter och han var bara SÅ fin. Då hade jag innertömmen rakt till bettet eftersom det är så jag har den när jag gör slutor och med denna väldigt ”snälla” tömsättning som egentligen inte ger hästen nån hjälp över huvudtaget var han väldigt rund och fin med välvd hals och bakbenen väl under sig.
Hela passet fullständigt sprudlade Lotus av arbetsglädje. Han dansade verkligen fram och allt var bara självklart, inget verkade svårt. Att kunna ha honom så energisk och med så mycket ”power”, men ändå ha honom väldigt lätt i handen och kunna jobba honom på väldigt små hjälper, det är en otroligt härlig känsla. Han var så härligt bärig och liksidig och jag hade verkligen det där fina stödet på yttertömmen som jag alltid letar efter. Och den här glädjen som vi faktiskt känner båda två… Det är precis så här roligt det ska vara att jobba med sin häst!
Känns lite som om jag lever i en glädjebubbla och då och då slås jag av tanken att ”hur länge ska det här vara, när spricker bubblan?”. Men det är ingen idé att tänka så, nej det är bara att leva i nuet och njuta av det här fantastiska som jag har just nu och här. Jag har en så otroligt fin häst och det är verkligen en stor förmån att få jobba med honom. Ibland kommer tanken över mig att hur ska jag nånsin kunna hitta en ny häst som matchar Lotus. Men så får jag inte heller tänka. Jag har min fina kille som jag hoppas på att få utvecklas med ett bra tag till. Det kan bli en månad, ett år, tio år. Ingen vet, men å andra sidan kan även en för dagen fullt frisk häst vara allvarligt skadad i morgon. Och jag är så otroligt lycklig över att jag får njuta av min fina Lotus här och nu – och det ska jag verkligen fortsätta med så länge jag kan!