Fick börja med att longera Lotus på ganska hårt underlag och där blev jag lite orolig för jag tyckte att han såg ojämn ut fram. Sedan blev det böjprov och springa fram och tillbaka i löpargången. Veterinären sa som vanligt inte så mycket under arbetets gång, han vill ha sin analys klar innan han börjar diskutera diagnoser, men han konstaterade i alla fall att Lotus inte hade några böjprovsreaktioner när han böjde hela benen samt att han kändes mjuk och fin i lederna. Dock verkade han ändå lite bekymrad över ojämnheten på böjt spår. Han tyckte sig se en lätt markering på yttre fram oavsett varv, men vänster fram verkade värst. Därför las en nervbedövning där och vi fick longera igen. Nu flyttade sig markeringen till höger fram. Nytt böjprov och nu fick vi en reaktion i vänster framknä.
Veterinärens sammanfattning blev att han tyckte att Lotus såg jättefin ut och att han verkade ha klarat vår ändå ganska tuffa träningsperiod bra. Vänster bak, som tidigare varit lite stelt, såg bättre ut än nånsin. Kvar var då den diffusa ojämnheten fram och där tror veterinären att det handlar om att han känner av hovleder och knä lite grann, men han vill inte kalla det för en skada och han tyckte inte att det var något som borde behandlas lokalt i det här skedet. Han menade att så länge jag tycker att Lotus fungerar bra är detta inte något att oroa sig för utan förmodligen ett normalläge. Med tanke på Lotus sjukdomshistoria tycker han att det viktigaste är att Lotus hålls igång och får jobba – så länge han fungerar bra och inte verkar ha ont. Därför ville han inte börja rota mer i det här just nu eller spruta leder utan ordinerade istället en vecka på Finadyne för att hjälpa honom att läka ut de småskador som finns. Dessutom fick han en injektion med ett preparat som heter Pentosan Equine Injection som ska hjälpa leder och ligament att läka ut och smörjas upp. Detta ska han få två gånger till med fyra dagars mellanrum. Under tiden ska vi jobba på som vanligt (även om jag nog spontant känner att jag inte riktigt vill dra igång hårdträningen förrän kuren är avslutad).
Vi fick grönt ljus att fortsätta jobba precis som tidigare. Veterinären trodde inte att småskadorna handlade om att Lotus hade gått för hårt utan trodde tvärtom att det var bra att Lotus jobbade på det sätt som han gjort på sistone. Han såg ingen anledning att minska träningsmängden menade att det sämsta som kunde hända var att jag tvingades ställa av Lotus – då trodde han att det skulle kunna bli riktigt tokigt. Däremot ska jag självklart vara uppmärksam på om de småskavanker vi upptäckt idag börjar ställa till riktiga problem, då är det dags att behandla. Inte heller tyckte han att det var någon särskild sorts arbete som vi skulle undvika, förutom överdrivet jobb på böjda spår, men det har vi ju inte ägnat oss åt överhuvudtaget på många år.
Det känns jätteskönt att ha fått en bekräftelse på att vi gjort rätt hittills och det kommer att kännas ännu roligare att fortsätta träna när jag nu vet att Lotus mår bra och tål träningen. Kanske jag även kan släppa oron för att den där hasleden ska ställa till den i framtiden. Ska även försöka låta bli att oroa mig för att hovlederna ska bli hans nästa problem. Men det är ingen idé att oroa sig i förskott, istället ska jag glädja mig åt att min förut så trasiga häst faktiskt verkar förvånansvärt hel!
För första gången i mitt liv behövde jag fundera på vilka karenstider som gäller för tävling när jag behandlar min häst. Det är dock lugnt, vi har nästan en vecka till godo.