På tisdagen fick Lotus gå ut i hagen med sina kompisar igen och på tisdagskvällen var han knappt svullen alls. Att jag låtit honom gå med lindor hela dygnet gjorde säkert sitt till. Vi gjorde som dagen innan; en ordentlig promenad och sedan lite tömkörning i ridhuset. Lotus var minst lika pigg den här gången och tyckte att skritt var en ganska onödig gångart. Lät honom därför travjobba en del och han såg jättefin ut, sådär härligt rörlig och väldigt energisk. Tittade och tittade på honom för att försöka utröna om han gick rent eller inte och ena sekunden tyckte jag att det såg bra ut, för att i nästa tycka att han såg lite ojämn ut. Bestämde mig dock för att han var frisk nog för att röra på sig lite, även om vi inte körde ett fullt pass. Då var ju dessutom hypotesen fortfarande att hältan orsakades av en sårsvullnad och då kändes det inte som om det gjorde så mycket om han travade lite, även om han inte var hundra procent ren.
Men det var igår… När jag kom till stallet i morse och plockade av lindorna tyckte jag att benet såg jättebra ut och att svullnaden i stort sett var helt borta. Satte på tömkörningsgrejorna och gick ut. Lotus tog några ivriga travsteg i stallgången – och då hörde jag tydligt att han inte gick rent. Lät honom därför springa lite på stallplan och det var ingen tvekan, han är oren på vänster fram. Såret är i stort sett läkt och svullnaden är i princip borta, men hältan är kvar. När han hade en liknande åkomma tidigare i höst försvann hältan långt innan svullnaden var helt borta.
Konfererade lite med A, gick en promenad och funderade och kom fram till en ny hypotes: Lotus tillbringade ju två dagar i ordentligt djup lera. Orsaken till att han går med specialskor är att djupa böjsenan lätt blir överansträngd i sitt fäste mot hovbenet och de höga klackarna på skorna gör att han inte trampar ner lika djupt och senan blir då inte lika ansträngd. Att gå i djup lera måste ju rimligen innebära extra stor belastning på denna sena och gissningsvis är det det som orsakat hältan denna gång. Den ”svampiga” svullnaden han hade de första dagarna kanske inte bara berodde på ett infekterat sår utan även på en ansträngd sena. Jag är ju förstås inte säker på att det verkligen är så här, men det låter relativt logiskt.
Och vad gör vi nu? Lotus fick gå ut i hagen med sina kompisar även idag, med båda frambenen lindade i hopp om att det gör nån slags nytta. Jag försöker att få tag på vår veterinär för att diskutera hur vi bäst hanterar situationen. Har även bokat en tid på kliniken, men den första tiden jag kunde få var nästan tre veckor bort. Men om det nu är som jag tror kanske det trots allt är vila som är den bästa behandlingen. Så nu väntar vi och ser. Igen.
Och ja, jag klandrar förstås mig själv oändligt mycket för att jag inte reagerade direkt när jag såg hästarna i den djupa leran runt höbalen. Självklart skulle jag då ha ställt Lotus i sjukhage och sett till att balen blev flyttad innan han fick gå ut igen. Men det är lätt att vara efterklok. Och jag kunde kanske egentligen inte förutse vilken skada det djupa underlaget kunde göra. Nu vet jag bättre!